h1

Skickliga lärare till utsatta områden

22 januari 2017

Det här blogginlägget handlar om en debattartikel skriven av Åsa Fahlén och Isak Skogstad, Lärarnas riksförbund. De menar att skolan behöver renodla läraryrket och satsa på att få behöriga och skickliga lärare till de mest utsatta skolområdena.

I Dagens Nyheter (DN) 17 januari skriver Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén och Lärarnas Riksförbunds studentordförande Isak Skogstad en debattartikel om att de skickliga lärarna behöver jobba i det mest utsatta områdena, se länk. Fahlén och Skogstad har fem förslag:

  1. Renodla läraryrket
  2. Höj lönerna för lärare i utanförskapsområden
  3. Färre undervisningstimmar under den första introduktionsperioden.
  4. Mindre klasser
  5. Garanterad introduktionsperiod

Fyra av fem av dessa förslag anser jag vara riktigt bra. Det där med mindre klasser håller jag inte med om. En skicklig lärare kan utan tvekan bedriva en mycket bra undervisning i en klass på 25-30 elever om denne undervisar på ett engagerande sätt som får med sig alla elever. Det ultimata är givetvis inte 30 elever, utan 22-25 elever är det bästa, men jag vet av egen erfarenhet att klasser på 30 fungerar. Även i segregerade områden. Anledningen till att inte ha en för liten klass är att dynamiken i gruppen försvinner. Att undervisa en klass med 15 elever jämfört med 25 är en stor skillnad. Det som är det viktigaste i socialt utsatta och/eller segregerade områden är vad man gör med innehållet från lektionerna. Hur processar eleverna det som de får med sig? Hur ska killen med ADD få något gjort? Har alla förstått hur saker och ting hänger samman? Vilka elever får inte med sig skolmaterial hem? Hur tränar man på det man ska lära sig. Här behöver skolan ha ett system att fånga upp de elever som av någon anledning inte hänger med 100%, som har noll stöd hemifrån eller som inte har någon studieteknik. För ni vet, läxor eller inte, repetition är kunskapens moder.

Kanske måste skolan ordna läxhjälp eller särskilda studietimmar. Kanske behöver läraren sitta enskilt med en eller ett par elever. Kanske måste studietekniken ses över. Här behöver läraren och skolan se till individen hur denne ska få med sig kunskaperna inlärt (learn). Till skillnad från lektionens utlärt (teach).

Lärarkollektivet har generellt sett svårt att hantera att en del lärare är skickligare än andra. Det verkar vi i Sverige ha över lag, förutom när det gäller sport. Men det är väl bara att inse, det handlar inte om hur länge en lärare har jobbat. Tid i yrket kan givetvis spela roll, men det är primärt de lärare som får goda resultat som är de skickligaste. De som får alla elever att läsa flytande. De som får alla elever att få med sig grundläggande matematik innan de lämnar årskurs 3. De lärarna som får alla elever att lära sig det de ska. Precis som i alla yrken finns det personer som är extra skickliga rent pedagogiskt. Så är det bara. Nu talar jag givetvis inte om de områden där eleverna kommer från studiemotiverade hem och egentligen kan slänga in en penna för att nå ett E i betyg. Jag tror att ni alla förstår vad jag menar och inte väljer att missförstå.

DN:s ledarskribent Matilda Molander plockar upp Fahléns och Skogstads artikel i sin ledare (18/1-17), se länk. Hon skriver: ”Om du var lärare och kunde välja mellan en skola där alla elever har högutbildade och engagerade föräldrar och en där ingen har svenska som förstaspråk och många har sociala problem, vad skulle du välja? För många av Sveriges lärare har svaret hittills varit det förstnämnda. Som DN i höstas kunde visa saknar var fjärde lärare examen i skolorna med lägst andel högutbildade föräldrar. Det här syns i Pisa där Sverige på 20 år gått från att vara bäst i klassen på likvärdighet till att bli en medelmåtta.”

Jaså det finns ett samband mellan välsituerade områden och skolframgång? Hur var det när PISA-chocken kom? Alla de personer som satt på etablerade positioner inom skolsverige bortförklarade resultaten. PISA mätte fel saker – Svenska elever kunde annat än vad PISA mätte. Dock vad det var svenska elever kunde var det ingen som kunde presentera. Eller också var det fel på PISA-frågorna. Eller så var det så att svenska elever obstruerade när PISA-proven genomfördes så att resultaten blev dåliga. Bortförklaringarna från det Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget (PIE) var hur många som helst. Varför? Jo därför man hade (och har) en agenda att genomföra någon slags ”Ny skola” i John Deweys anda där resultat inte räknades utan det var elevdemokrati och processen. Och att allt hade gått åt helvete kunde man inte erkänna eller ens kännas vid. Just denna arrogans tar Jenny Maria Nilsson upp i en debattartikel i Svenska Dagbladet (SvD), se länk. För övrigt en mycket bra artikel, men jag anser att svenska skolraset består av fler parametrar än det Nilsson tar upp, se länk. Men varför mörkade PIE? Jo, förutom att man ville hålla i taktpinnen när det gäller svensk skola så hatar man resultat och resultatuppföljning.

Vem tjatade om PISA-resultaten och att det är just i förorten och landsbygden som de dåliga resultaten finns? Vem tjatade om att följa upp resultat? Vem tjatade om att PIE satt (och sitter) som en stoppkloss (läs varböld) som hindrar att man använder sig av resultaten för att se vad som behöver göras.

Jag, Johan Kant!

För resultaten finns inte bara i PISA. Titta på Skolverkets resultatmotor Siris. Där finns alla resultat, se länk. Där får det att få fram vilka skolor som år ut och år in producerar resultat som inte håller måttet. Vilka områden där eleverna inte får betyg. Vilka områden där eleverna inte är behöriga till gymnasiet. Skolverket har även plockat in resultat från nationella prov år ut och år in – varför har man inte använt dessa resultat. Det spelar ingen roll hur likvärdigheten är mellan skolor eller mellan lärare och kontrollrättare. Ett skitdåligt resultat är ett skitdåligt resultat oavsett vem som rättar. Varför har man inte använt detta?

Jo, det kan jag tala om, därför att Skolverket kryllar av PIE och att det finns få som tar ansvar och lägger ner prestigen. Jag säger som Marcellus Wallace sa till Butch i filmen Pulp fiction: ”Fuck pride”. Det handlar om våra barn och ungdomar och faktiskt om hela Sveriges framtid som kunskapsnation. Det handlar om att komma ifrån utanförskap och det handlar om att alla unga vuxna sa ta kontroll över sitt liv. Det blir lite svårt om man inte kan läsa tillräckligt bra eller om man inte kan räkna ut vad 15% av 800 kronor är.

Om någon är intresserad av hur det ser ut med betyg och gymnasiebehörighet är det bara att använda sig av Siris. Intressant att kolla upp Stockholms kommun som säger att man ska bli bästa skolkommunen. Ja, då har man en väldigt lång väg att gå. Kolla upp skolor utmed röda tunnelbanelinjen söderut – Bredäng, Sätra, Skärholmen Vårberg. Eller gröna linje söderut – Bandhagen, Högdalen, Rågsved, Hagsätra. Eller västerut – Vällingby och Hässelby. Blå linje – Rinkeby, Tensta, Hjulsta, Husby.

Vad vill jag säga med detta blogginlägg? Jo, äntligen uppmärksammas på riktigt att resultaten är helt olika beroende på var man bor och vilket sociokulturell bakgrund man har. Det är inte PISA-frågorna det är fel på, utan något annat. Är det fel på lärare och elever i ovan nämnda områden? Verkligen inte!!!! Jag har själv jobbat i ett hårt segregerat område i 9 år, i Jordbro. Eleverna är fantastiska och lärarna är engagerade. Utan att känna till några av ovanstående skolor närmare skulle jag gissa att lärarna sliter hårt och jobbar häcken av sig. Men stödet utifrån? Hur är det med det. Fokus på att alla elever ska få med sig minst E i samtliga ämnen och gymnasiebehörighet – oavsett var man bor – hur fungerar det? Hur ser det ut med att ha en resultatdialog mellan rektor och grundskolechef? Hur ser det ut att ha en resultatdialog mellan tjänstemän och politiker? Jag tror precis som Åsa Fahlén och Isak Skogstad att man behöver jobba mycket mer med de skolor som har det extra tufft. Det kan vara hög andel nyanlända eller bostadssegregation. Kanske även lågt ställda förväntningar. Men poängen är att detta fenomen och problem måste uppmärksammas. Och det är INTE lärarnas fel att det ser ut som det gör. Jag upprepar: Det är INTE lärarnas fel!!!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller återinför USK:en!

 

Annonser

20 kommentarer

  1. Högre löner för att locka duktiga lärare till skolor med utmaningar låter rimligt. Jag tycker också att man kunde överväga att minska undervisningsskyldigheten något för lärarna i dessa skolor. Hellre det än att minska klassernas storlek. Med minska menar jag något mindre än den gamla fina USK:en. Ska man vända utvecklingen i en skola duger det inte med halvdana förberedelser. Ge lärarna som tar sig an dessa tuffa uppgifter goda förutsättningar att göra sitt jobb.


    • Niklas,

      Jag tror att det vore bra att ta bort alla administrativa uppgifter för lärarna generellt inte minst de som jobbar i utsatta områden. Tänk att ta bort allt eftersökande av elever som inte är på lektioner, ringande hem för att kolla frånvaro/närvaro, kurativa uppdrag och så vidare. Inte så att lärare inte ska bygga relationer, men ibland kanske någon annan än läraren engagera sig i elevers välmående.


      • Att renodla läraruppdraget till att huvudsakligen handla om undervisning vore onekligen önskvärt och kanske den mest framkomliga vägen, eftersom uppgifter då skulle kunna tas över av annan personal. Det är troligen lättare att rekrytera sådan personal, i och med att vi har en brist på lärare framför oss (eller har redan ska man kanske säga).
        Dessutom tenderar man att göra ett bättre jobb med färre olika arbetsuppgifter, som leder till splittrat fokus.
        Jag tycker dock att detta borde göras tillsammans med en reduktion av undervisningsskyldigheten. Säkert en önskedröm, men lite sådant kan man ju ägna sig åt ibland 🙂


      • Håller med dig fullständigt Niklas.


    • Ha, ha, ha……………Jag har på mycket nära håll sett vad den satsningen innebär i verkligheten, När rent godtycke avgör vem som är en skickliga lärare blir det mest inställsamma och de minst ifrågasättande utvalda. Jag har också sett vad dessa ”förstelärare” levererar. Ingenting……
      LR har gjort fullständigt bort sig när de valt bort nästan alla sina medlemmar och dessutom som det enda fack i världen delat in sina egna medlemmar i bättre och sämre.Vore jag Åsa med miljoninkomst som hennes lurade medlemmar i facket betalar för hennes ordförandeskap skulle jag avgå av ren skam.
      Utanförskapsområden behöver engagerade lärare och ett engagerat skolledarskap!


      • Hej Leina,

        Ja du ger inte mycket för facket, det har du uttryckt många gånger och på många olika ställen. Nästan förakt skulle jag kalla det. Du har ju rätt till din åsikt och du brukar alltid lägga fram dina argument väl och tala om varför du tycker dom du gör.

        Jag har ett misstroende mot en del personer inom det pedagogiska etablissemanget, ett misstroende som många nog skulle kalla för förakt. Jag lägger också fram mina åsikter och går hårt åt vissa personer med namn. På sista tiden har jag inte haft ork och kraft att göra det, därför har jag bloggat väldigt lite eller rättare sagt nästan noll. Många har sagt till mig att jag stänger dörrar till dialog på det sättet jag skriver och att mitt skrivande inte leder till förändring i sak. Som om någon av dessa skulle lyssna på mig – skulle inte tro det. Och det är samma sak för dig tror jag, de som verkligen borde lyssna på dig för att reflektera över sitt eget handlande och sin position lyssnar inte. Men helt ärligt – jag skiter i det.

        För övrigt delar jag din åsikt om förorten. Det behövs starka, drivna och engagerade skolledare ute i de segregerade områdena, som tillsammans med dito lärare kan bygga tro och framtid i dessa barn och ungdomar.


  2. Om vi utgår från att lärarens skicklighet har en central betydelse för elevers skolresultat så bör lärarens skicklighet variera i linje med elevers skolresultat. Om dessutom lärarens lön ska korrespondera med elevers skolresultat så har vi en enkel matris för lärarnas individuella lönespridning och lönesamtal.
    Lönen kan då fungera som en belöning, skickliga lärare ska ha xxx kronor och mindre skickliga lärare ska ha xx kronor.
    Lönen kan också fungera som en sporre för lärare att bli skickligare.

    Problemet uppstår när vi även tar in andra faktorer, som t.ex. Johan gör i artikeln, som påverkar elevers skolresultat. Om elevers hemförhållanden och/eller den sociala miljön i skolan antas påverka elevers skolresultat – hur ska detta förhållande hanteras? En variant är att locka de skickliga lärarna till skolor i s.k. ”problemområden” eftersom det krävs mer av lärarna där för att alla elever ska nå målen (godkänt) än vad som krävs i skola X. Ett problem kan då bli lönesättningen – eller för att jämföra med fotboll. Självklart ska Zlatan ha mer i lön än en Isländsk fotbollsspelare i engelska ligan samtidigt som Island som landslag bör ha mer i lön än Sverige för ländernas resultat i senaste Fotbolls-EM.


    • Vad är en skicklig lärare? Det är ju så klart den lärare som håller ordning på klassen så att det är arbetsro och de inte kränker varandra, samtidigt som de har goda resultat – typ alla elever når målen/betyg. Men hur mäter man det? Inte så enkelt, man behöver ju ha ett ingångsvärde (learning income) och ett utgångsvärde (learning outcome). Att tro att en skicklig lärare i en medelklasskola per definition blir en skicklig lärare i en hårt segregerad skola i miljonprogrammet är att göra det lite för enkelt. Alltså – en svår fråga.


  3. Till saken hör förstås också att vi lärare är olika skickliga inom olika områden. Kanske kan det som kriterium sammanfattas med att läraren är vard en bra lön för det han eller hon genomför bra, bättre, bäst ;- )


  4. Det låter bra, men jag reagerar alltid när man kategoriserar alla områden som är ”segregerade”, som utsatta, då det leder till en stigmatisering, vilket då blir en ond cirkel. Ju mer negativt ett område beskrivs desto mer stigmatiseras invånarna. Om vi jämför med andra områden, t.ex. innerstan mm, kanske de här områdena inte är mer utsatta än andra vad gäller t.ex. kriminalitet. Är det för att inkomsten är lägre, som bidrar till utsatthet eller för att det är en hög grad av invandrande människor och svenskar med utländsk bakgrund som bor i dem. Segregerade områden – ja, det är väl okey att benämna dem – om det nu är så viktigt att stämpla områden. Det behöver dock inte betyda att områdena eller skolorna är sämre, bara annorlunda. Inte heller att en del behöver göras, men det bör betonas att det är invånarna själva som skall bestämma vad och hur de vill ha det, inte andra som knappt satt sin fot i områdena utan bara utgår från bilden. De kanske inte lever upp till normen för hur det skall vara, i enlighet med medelklassföreställningar, men varför skall allt göra det?

    När man sen talar om att det behövs skickliga lärare i de här områdena, är det ju en direkt nervärdering av alla lärare som arbetar i dem nu. WTF.


    • Monika,

      Jag håller med dig om att det kan bli stigmatiserande när man alltid talar om segregation och problem i förorten. Men samtidigt är det viktigt att tala rakt ut och lyfta de problem eller utvecklingsområden som finns. Det finns betygsresultat, nationella prov och PISA där ansvariga kan titta på hur det ser ut. Det går också att kontrollera kriminalitet i olika områden och var det bränns bilar. Hur ser det ut med försörjningsstödet i områdena? Hur ser det ut med andelen människor som har jobb? Jag hörde att 25% av lärarna i förorten är obehöriga. Intressant att ta en djupare titt på.

      Alltså, det finns en massa dokumentation som politiker och tjänstemän behöver se över. Ska vi ha en kompensatorisk skola så behöver ansvariga titta på dessa aspekter. Sedan kan vi diskutera vad som är sämre. Resultaten över lag är ju sämre. Men de människor som bor i segregerade områden är ju inte sämre om måttstocken är människovärde. Det går dock inte att blunda för ovanstående problem och jag tror att man behöver snacka ur skägget.


    • Nja, visst är invånarnas beslut av väldigt stor vikt, men oavsett vilka områden vi talar om (och oavsett de lokala invånarnas uppfattningar) så gäller svensk lag och av regering och riksdag beslutade mål för skolan. Om saker och ting fungerar sämre i dessa avseenden så är det inte bara annorlunda, utan sämre, givet de mål som ställts upp.
      Och precis som Johan skriver så har skolan ett kompensatoriskt uppdrag och utan att identifiera vad som behöver kompenseras så torde uppdraget bli omöjligt att genomföra.


    • Håller med om allt ni skriver. Men det har betydelse för hur man talar om dessa områden. Det kan man inte bortse ifrån, för detta bidrar till hur de som bor där ser sig själva efter en tid – som just utsatta.

      Jag blundar inte för problemen. Känner väl till dem irl, eftersom jag har bott i ett av dessa områden i sammanlagt trettio år, men det är viktigt att föra fram det positiva också!. Och som sagt, inte benämna områdena som utsatta! Tror de flesta som bor här inte upplever sig som att de är just det, för att de bor här. Utan om så är fallet, kanske för att folk som inte bor här, ser dem som utsatta och för att de inte blir accepterade fullt ut i det svenska samhället. Vilka är det som står för den delen, jo, alla som bor utanför området.

      Allt som händer här, som händer på andra ställen, görs det stor affär av, och man förklarar det med att det är för att området är utsatt. Men vad är förklaringen till varför samma sak händer i en mindre ort. Jo, då är det på individnivå, för inte kan det bero på området.

      Man kan inte enbart utgå från siffror. Alla som har makt från politiker till media m.fl. borde få möjligheten att bo i områdena som de ser som utsatta, så kanske de ändrar sin syn en aning.


      • Det märkliga är ju att de som för debatten verkar ju öht bo någon annanstans eller har bott där och flyttat ut. Varför inte får inte de som bo där uttala sig eller föra debatten i massmedia t.ex.

        Vissa talar så varmt om områdena, men varför har de flyttat. De borde ju stanna och arbeta på plats.


      • Du skriver: ”Allt som händer här, som händer på andra ställen, görs det stor affär av, och man förklarar det med att det är för att området är utsatt.” Men är det verkligen så? Ja, visst händer det att elever inte går ut grundskolan med fullständiga betyg på många ställen, men det är betydligt vanligare att det händer i vissa områden än i andra. Likaså är olika former av brott olika vanliga i olika områden.
        Det handlar om frekvens.


      • Ja, men nu talar jag om samma brott. Ett exempel är t.ex om ett bråk på en fest leder till att någon blir dödad. Om det sker i Norra Botkyrka beror det på att området är utsatt, medan det är på individnivå i ett s.k. ”icke-utsatt” område.

        Förresten är det någon här som tycker till som bor i dessa s.k. utsatta områden?


      • Jag talar också om samma typ av brott. Exempelvis bilbränder. Visst kan det hända överallt, men sannolikheten (som vi kan se utifrån statistiken) är inte samma överallt.
        Jag bro för övrigt inte i ett så kallat utsatt område, men jag förstår inte vad det har med saken att göra. Är det ett krav för att få uttala sig i frågan?


      • Nej, det är inte något krav, men eftersom jag betonar att det ofta är folk som inte bor i områdena som stämplar dessa som utsatta är det intressant att veta om ni som kommenterar här gör detta eller inte. När man inte bor i något av områdena, så förlitar man sig kanske mer efter siffror mm.

        Jo, du tog upp det brott som är specifikt för just dessa områden (och därmed bekräftar den s.k. utsattheten), medan jag tog upp ett som inte är det – bråk vid en fest som leder till dödlig utgång. Det kan hända i vilket område som helst, men förklaringarna är olika beroende av vilken föreställning man har om området och människorna som bor där.

        En annan sak! Jag har aldrig arbetat inom ungdomsskolan som lärare. Därför lyssnar jag på dom som gör eller har gjort det, då jag inser att det finns vissa insikter och erfarenheter som jag saknar. Jag har inte det viktiga inifrånperspektivet. Det kanske är just lyssnandet på dom som verkligen bor och verkar där, som jag efterlyser från folk som stämplar områdena som utsatta.


      • Det är klart att man förlitar sig mer på siffror. Det bör man också göra. Personliga erfarenheter är mer begränsade än statistik.

        Jag jag tog upp bilbränder eftersom jag vet att det är så. Antagligen är förhållandet rörande dödskjutningar också sådant, men jag har inte så bra koll på det. Vi vet också att skolresultaten följer mönstret.
        Och varför skulle det vara fel att man landar i olika förklaringar? Det kanske är det rimligaste.

        Och att inte ha arbetat inom ungdomsskolan betyder inte att man inte har något vettigt att säga om den verksamheten. Visst är det värdefullt att lyssna på dem som arbetar där, men det är inte det enda man bör göra som ”utomstående”. Att man vill göra något åt situationen i vissa områden (t ex förbättra skolresultaten) står inte i motsatsställning till att lyssna.


      • Tack för svar, men vi kommer inte längre.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s