h1

Länge leve New Public Management – NOT!

29 januari 2017

Det här blogginlägget handlar om hur riksdagspolitiker har låtit tankarna inom New Public Management fått råda när det gäller offentliga företag. Bilbesiktning, sjukvård, polis och skola har blivit utsatta för att verksamheten ska skötas som privata företag. Resultatet ser vi nu. Vad ska göras åt saken?

Jag läste i Dagens Nyheter att de företagare som hade varit med och köpt möjligheter att sälja läkemedel när monopolet togs bort hade tjänat bra. Ja visst, tillgängligheten att köpa medikament har blivit bättre, nu går det att köpa Alvedon på närmsta speceriaffär. Men det har blivit rejält mycket dyrare. Trots att konkurrens ska främja priset på produkter, enligt ekonomiska teoretiker, så att priset hålls ner har det inte blivit så. Vissa läkemedel har ökat i pris med 200%. Kanske har ni läsare märkt det själva – de produkter som inte säljs så värst mycket lagerförs inte i samma utsträckning som tidigare. Har ni märkt det? Jag har i alla fall gjort det.

Staten ska inte hålla på och driva företag tycker merparten av våra politiker. Det är bara Vänsterpartiet som sätter sig emot det sättet att se på samhället. Nej, låt entreprenörer och de som är bäst på att driva företag göra det menar politikerna. Och så tas beslut i riksdagen att bilprovningen ska säljas ut. Fler aktörer innebär att tillgängligheten blir bättre, konkurrensen ökar vilket i sin tur ska leda till lägre priser utan att tumma på kvaliteten. Allt för att du och jag ska få en bättre tjänst till ett lägre pris. Men blev det så? Nej, priset för att besikta en bil har ökat rejält och kvaliteten har det varit si och så med. Det finns till och med företag som har blivit av med rätten att besikta bilar – åtminstone ett gott tecken på att Statens kontroll över de som utför kontrollen över fordon i alla fall fungerar. Men vägen till indraget tillstånd – hur var den?

Vi läser dagligen om hur sjuksköterskorna går på knäna och om krisen i vården. BB-avdelningar som stänger igen, akutmottagningar där personalen inte ens hinner gå på toaletten, barnakut där sjuksköterskor beordras jobba dubbla pass, människor som inte får vård utan går till vårdcentralen som fungerar som ett löpande band – patient in och patient ut, vårdplatser som är slut och patienter som får ligga i korridoren. Dagligen får vi rapporter om hur illa det är inom sjukvården, listan över problem inom sjukvården kan göras lång.

Har sjukvården fått mindre pengar? Nej, det verkar inte så. Kostnaderna för att bedriva någon som helst anständig sjukvård har skenat iväg med många hundratals miljoner. Hyrläkare som kostar skjortan. Och nu är hyrsyrror också på tapeten. Ja – man kan lugnt säga att det är stora problem inom sjukvården – i alla fall om man ska tro på all rapportering som sker i media.

Polisen verkar inte ha det mycket bättre. Färre brott klaras upp. Polisen jobbar också häcken av sig. Omorganisation som fått mängder av poliser att lämna yrket. Kritiken inom kåren är oerhört stark och krav på rikspolischefens avgång lyfts emellanåt fram. Och nu ska det tydligen göras en utredning om hur situationen ska förbättras.

Men skolan då? Ja det har varit katastrofalt i många många många år. ”Men Johan, hur kan du använda dig av ordet katastrofalt, det är fel ordval”. Nej, jag anser faktiskt att det är katastrof inom skolan. Då syftar jag ju självklart inte på innerstadsskolorna i storstäderna eller i de friskolor dit studiemotiverade elever söker sig (jag vet att det finns kunskapssvaga elever även i friskolor). Nej, jag talar om de skolor som ligger i förorter och på landsbygden. Skolor som har svårt att tillsätta sina tjänster behöriga lärare. Eller ens få rektorer att söka tjänster. Eller ens få en enda behörig sökande. Och du behöver inte gå så långt från Stockholm city för att uppleva detta fenomen, det räcker att åka två mil söder ut till Haninge. Och svårt att hålla kvar lärarna. Svårt att få dem att stå ut i den tuffa miljö som skolan är, där de dels ska lära eleverna kunskaper och dels uppfostra dem. Samtidigt utsätts man för hård kritik av föräldrar och i media. Det verkar vara fritt fram att kasta hur mycket skit som helst på lärarna.

Lärarbristen gör sig ständigt påmind och tydligen enligt all rapportering kommer det bli ännu värre. Pensionsavgångar, lärare som lämnar yrket i förtid och allt för liten utbildning av nya lärare. Lägg därtill den hårda kritiken mot lärarutbildningen som kanske har gjort att studenter drar sig från att utbilda sig till lärare. Och tänk själv – varför ska man utbilda sig till lärare när det går att jobba som obehörig lärare. För alla vet ju hur en riktig skola fungerar – för alla har ju gått i skolan. Nej, det säger sig självt, bara att spara in på studielånen och gå ut och undervisa. För visst, eleverna kan ju jobba i matteboken eller också kör vi på lite SO-där de först ska läsa en text i läromedlet och sedan svara på frågor i studieboken. Plättlätt! Ut i förorten och på landsbygden, där behövs det folk. Är du bara lite alert och schysst så är jobbet ditt. Nej, förresten – du behöver inte alltid bara vara det. Ser du lite anständig ut och vill jobba så räcker ofta det. Bakgrund – spelar ingen roll. Lämna in polisregistret så är allt grönt.

Talar vi om skolan på marknaden går det inte att undgå att ta upp friskolornas vinster. Att skolor och lärare inom friskolor gör ett bra jobb är en sak – inget snack om det. Däremot anser jag det är högst märkligt att friskolekoncerner kan få gå i vinst med flera hundra miljoner. Dessutom ibland högst tvivelaktiga sätt, där riskkapitalister utomlands kan pumpa ut vinster från offentliga medel, t.ex. genom att hyra ut skollokaler till hutlösa hyror.

Fenomenet finns även inom polisbranschen har vaktbolagen poppat upp som svampar och tagit marknadsandelar på att hålla ordning och reda t.ex. i köpcentra och tunnelbanestationer. Företag som erbjuder att hyra ut vårdpersonal har också blivit vanligt, för att inte tala om läkare som är sina egna och erbjuder sjukvården sina tjänster. Och när det inte finns personal att tillgå – vad göra? Det jag läst mig till är att Karolinska sjukhuset i Stockholm har betalat ut flera hundra miljoner mer än för några år sedan i hyrkostnader för personal.

Det är kanske nödvändigt att ha ett kritiskt förhållningssätt till det som skrivs och sägs i media, men det kan väl ändå inte vara så att alla missförhållanden som beskrivs kan vara helt fel. Ingen rök utan eld om man så säger. Hur ser det egentligen ut i den offentliga sektorn? Sjukvård, polis, skola – är det framgångsrika branscher? Ja, det beror väl på hur man ser på det hela. Att personalen sliter som djur är väl få som ifrågasätter. Med de förutsättningar man har jobbar sjukvårdspersonal på för att vi ska få en god vård. Polisen gör sitt allra bästa för att skapa ett tryggt och bra samhälle för oss alla och skolpersonal vill att alla barn ska lyckas i skolan. Jag har svårt att tro att det är så många som går till sitt jobb och vill göra ett dåligt jobb. Men däremot verkar organisation och ansvariga myndigheter och politiker misslyckats med sitt uppdrag.

Vad vill jag då säga med det här blogginlägget? Jag vill belysa hur fel jag anser att marknadstänkande och vinstintresse har varit och är för den offentliga sektorn. Det verkar som om New Public Management inte ska vara en rådande ordning för skattefinansierad verksamhet, åtminstone som jag ser på det hela. För offentliga företag går inte att skötas som privata företag, det är andra aspekter som den viktiga drivkraften än profit. Personligen har jag inga svar på vad som ska göras, men något behöver definitivt ordnas. Det ligger på våra riksdagspolitiker att ta tag i detta och alla partier har ett ansvar för den offentliga sektorn. Och vi kan inte klandra Moderaterna, som många gör när det handlar om privatisering. Nej, Socialdemokraterna har i högsta grad bidragit till denna utveckling. Det enda parti som i stort kan svära sig fria från ansvar är Vänsterpartiet som i princip är emot all form av privatisering och marknadstänkande när det gäller offentlig sektor.

Hur många fler ”experiment” ska riksdagspolitiker och riksdagspartierna göra innan de inser att det inte fungerar med marknadstänkande för offentlig sektor? Hur många år ska detta få fortgå? Bevis finns ju. Men vad ska man göra? Och vem ska göra något? Kanske vore det ett ämne för Riksrevisionen att se över?

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller återinför USK:en!

 

 

 

 

Advertisements

23 kommentarer

  1. NPM har också fått konsekvenser inom den kommunala skolvärlden, där man låtsas att skattefinansierad verksamhet ska gå med vinst. Vara lönsam. Så har man t.ex. infört den absurda internhyran. En hyra som skolorna tvingas ”betala” till kommunens penningpåse. Ja självklart är det bara Kalle Anka -pengar som inte existerar i verkligheten. Syftet är enbart att skolorna ska tvingas spara på andra saker(läs lärarlöner), för att ekonomin ska ”gå ihop”. Skolornas byggnader betalas förstås av skattepengar och en del skolor är sedan länge betalda(som t.ex. Blockstensskolan i Jordbro, som Lunda tvingades stänga för att skolan inte hade ”råd” att betala internhyran). Lönsamheten inom den kommunala skolsektorn regleras av Skolpengen. Om Skolpengen höjs blir genast skolorna ”lönsamma” och går plus! Helt absurt! Såvitt jag vet råder politisk enighet kring Skolpengssystemet och internhyrorna och jag läser ingenstans något om detta sjuka system.


    • Christer,

      Du tar upp ett problem som är ett av många ställer till det för skolan. Det finns dock många exempel på hur illa saker och ting sköts, som får effekt på lärare och elever. Det är ju så att man blir desillusionerad.


  2. Man får komma ihåg att friskolorna är otroligt hårt reglerade idag, det är ingen fri marknad. Nästan alla former av innovationer som man skulle sett på en genuint fri marknad är stängda på grund av statliga regleringar.


    • David,

      Jag känner inte till hur hårt reglerade friskolorna är och heller inte ifall marknaden är fri eller inte. Däremot har vi sett flera exempel på friskolor och friskolekoncerner har plockat ut flera hundra miljoner i vinst. Så på något sätt tänker man ju ändå att skolan ska fungera som vanliga privata företag. Och i och med skolvalet så tänker nog politikerna att det ska vara konkurrens på en fri skolmarknad.


    • Att friskolorna skulle vara otroligt hårt reglerade ställer jag mig frågande till. Vilka regleringar är det som hindrar dem från att utveckla bättre undervisning?


      • Johan,

        Det jag är inne på är att vi inte skall kritisera den fria marknaden för eventuella misslyckanden när vi inte har en fri marknad. Istället för att förstatliga kan lösningen istället vara att ta bort regleringarna och få en genuint fri marknad. Historiskt sett har fria system ofta producerat mycket bra resultat.

        Niklas,

        Vill du ha pengar från kommunen måste du i princip acceptera extrem detaljstyrning från deras sida i hur du bedriver din verksamhet. Du tvingas att bedriva undervisningen väldigt likt hur vanlig undervisning bedrivs, i avseende med lokaler, utrustning, innehåll i undervisning, dokumentation, med mera. För att inte tala om läroplanerna och kursplanerna.


      • David,

        Jag kan bara säga till dig att jag inte alls tror på en fri marknad. Någon slags ultraliberalism tycker jag är förskräckligt. Så vi har nog helt olika syn på detta.


      • Jag arbetar både på en kommunal skola och en friskola. Den här extra styrningen du talar om har jag aldrig sett. Kan du ge mer konkreta exempel. Att man måste följa kursplaner och läroplaner har jag svårt att se som en extrem styrning.

        Det är helt riktigt att vi inte har en fri marknad i skolan, eftersom kunden inte betalar. Om alla betalade sin egen skolgång skulle det vara möjligt, men det är orealistiskt. Problemet med dagens modell för skolan är att den kombinerat det sämsta med marknad och det sämsta med offentlig sektor.


  3. Är det inte så att olika verksamheter i samhället lämpar sig olika bra för marknad och konkurrens? Inte så många vill sätta försvaret på marknaden, tror jag. Eller rättskipning och polis (det blir lite Sicilien då …). Lika dåligt går det att driva produktion av varor och tjänster på myndighetsvis, så som man gjorde i Sovjet. (Minns någon postbilen ”Tjorven”, förresten?)
    Var befinner sig skolan på den här skalan? I de flesta andra länder i världen verkar man tycka att den ligger närmare myndighet än marknad. På rak arm vet jag bara ett land som sticker ut, och det var Chile under Pinochet. (Eventuellt kan USA vara på väg ditåt nu under Trump?) Alla andra liberala marknadsekonomier har gjort halt inför att sätta skolan på marknaden. Jag tycker friskolekramarna borde fråga sig varför, och bevisbördan borde ligga på dem!
    Vem vill inte sina barns bästa? Men det är som när man skjutsar barnen till skolan bara för att det är så mycket biltrafik längs skolvägen – alla tänker på sig, och så blir det sämre för alla. Ett samhälle med en skola som ger alla chans till en bra start i livet blir ett samhälle som är bättre att leva i – för alla.


    • Lennart,

      I USA har jag för mig att det finns både domstolar som är privatiserade och vissa försvarsbitar som drivs privat. Jag tror det är olyckligt. Polis och försvar ska givetvis ha en statlig huvudman. Personligen tycker jag skolan ska ha det också. Men att staten ska syssla med produktion i någon marknadsmässig mening är inte det jag menar med detta blogginlägg. Min poäng med det hela är att man har köpt att branscherna i den offentliga sektorn ska skötas som privata företag med allt vad det innebär, bland annat fri konkurrens och marknadstänkande. Samtidigt som vi inte ska sträva efter någon planekonomi.

      Jag menar inte att friskolorna gör ett dåligt jobb, verkligen inte. Jag tycker bara att det är konstigt hur det har blivit – hur kunde politikerna tänka så? Både segregering av elever och vrålmycket vinst för vissa koncerner. Och nu sker det även i flera skattefinansierade branscher – märkligt.


      • Johan, jag tror vi är jätteöverens, det är bara jag som skriver lite krokigt. Vad jag menar är att skolan är ett område som lämpar sig dåligt för business. Om ens Samsungmobil pajar kan man köpa ett annat märke, men i ungdomsskolan går man bara en gång, och det som händer där har enorm betydelse för resten av ens liv. Skolan ska finnas där, den ska finnas för alla och den ska vara BRA! Sen får det kosta det det kostar, det hade vi råd med för 50 år sedan, när Sverige var bara hälften så rikt! INGEN ska behöva gå i en dålig skola som blir utkonkurrerad.

        Tack för en bra blogg, förresten! (Är mångårig spökläsare …)


      • Lennart,

        Jag upplevde nog att vi var hyfsat överens, ville bara förtydliga.

        Tack!


    • Framför allt beror det nog på hur kunden betalar säljaren, om vi kan få en bra marknadslösning eller inte. I skolfallet har vi idag den märkliga lösningen att elever/föräldrar väljer vilken skola de ska anlita, men de bidrar inte med några pengar. Kort sagt kan man säga att de handlar för andras pengar, vilket är en märklig situation i en marknadsekonomi. Dessutom har staten mål och syften med skolan, men genom elevpengsystemet kan inte staten styra ”konsumenterna” i enlighet med mål och syften. Elever och föräldrar kan genom sina val motverka statens mål.
      Så fungerar knappast en normal marknadsekonomi. Jag känner inte till något förslag som på ett realistiskt sätt hanterar denna problematik.


  4. Frågan handlar i grunden också om olika ideologiers mål med skolan. Enhetsskolan syftar till social utjämning, jämlikhet, kompensatorisk, uppfostrande med mera. Medans friare system är villiga att acceptera större ojämlikhet så länge de totala resultaten är positiva.

    Socialism kontra libertariansk utilitarism.


    • Det måste väl vara underbart för lille Kalle som inte får den hjälp han behöver – att veta att han i alla fall bidrar till de positiva resultaten i det stora hela.


      • Hur går det för lille Kalle i dagens skola? Det finns ingen utopi där det går bra för alla, det man kan sträva efter är ett system där det i helhet går så bra som möjligt.


      • David,

        Klart att man måste ha som mål att det ska gå bra för alla, både socialt och kunskapsmässigt. Jag anser inte att man ska säga att det är en utopi eller dystopi.

        Att inte alla klarar betygen i 9:an efter 10 år i svensk grundskola (förskoleklass inräknad) är ju dåligt. Men vad beror det på? Kanske skulle skolan, då skolledning och kommunala tjänstemän, ställa den frågan och titta på sin egen verksamhet och organisation. Inte leta fel på eleverna. Först då kan vi på riktigt börja vår gemensamma väg mot full måluppfyllelse. Kanske en och annan, kanske många, menar att jag är naiv när jag påstår att i princip alla kan nå full måluppfyllelse, bara man ser till att alla elever få med sig grundläggande kunskaper från årskurs 1 på lågstadiet.


  5. Niklas,
    Angående regleringar i friskolorna så brukar det finnas en kontrollapparat från kommunens sida, samt ganska omfattande avtal som reglerar en hel del i verksamheten. Det säkerligen viss variation här och det glädjer mig om du har råkat ut för de bättre fallen. Sen kanske man inte upplever regleringarna som just detta eftersom regleringarna syftar till att friskolorna skall se ut som kommunala skolor. Men om man vill bedriva undervisning som inte följer den mallen blir regleringarna snabbt mycket påfrestande.

    Sen håller jag helt med om att nuvarande modell har en rad inbyggda problem. Det går givetvis inte politiskt att införa ett fritt marknadssystem över en natt. Inte heller tror jag att vi kan gå tillbaka till en rent statlig skola. Ett sätt att gå vidare kan vara att tillåta hemundervisning likt i USA. Det kommer skapa en fri marknad med tiden i och med att fler och fler överger det statliga systemet. Det kostar dessutom inte skattebetalarna något.

    Johan,

    Vad ser du för problem med en genuint fri skola? Alltså där aktörerna kan bestämma innehållet själva och eleverna väljer den skola som passar deras egna intresse och förmåga bäst? Jämfört med dagens modell där alla elever skall följa exakt samma mall så kan jag se många fördelar.


    • Ja, visst finns det en sådan apparat, men du tycks utgå från att det finns en massa bra lösningar som inte kommer till stånd nu. Kan du ge exempel på dessa lösningar?
      När du skissar på en genuint fri skola, vem ska i så fall betala den?


    • David,

      Jag måste säga att du i din och Niklas diskussion är väldigt abstrakt. Du hänvisar bara till regler från kommunens sida men kan inte precisera hur dessa begränsar friskolornas frihet som var diskussionen i första läget.

      När det gäller en problemet med en genuint fri skola. Vad är skolan till för? Jo, det är statens sätt att garantera sig om att utbilda framtida goda samhällsmedborgare. Det innebär konkret att staten har ett intresse i att se till att alla samhällsmedborgare får en viss grundkunskap med sig inför vuxenlivet. Huruvida vi lyckas bra eller dåligt med det i Sverige just nu och de senaste 10-15 åren behöver vi inte diskutera här och nu. Med en genuint fri skola där aktörerna själva fick bestämma vad eleverna skulle lära sig skulle denna garanti inte kunna garanteras. Om den skulle vara möjlig att uppnå vet vi inte. Det finns dessutom ett kompensatoriskt uppdrag i skolan, som ska kompensera sociokultuell bakgrund och/eller neurologiska handikapp. Även medicinska handikapp. Detta kompensatoriska uppdrag skulle inte heller kunna garanteras med en genuint fri skola.

      Personligen tror jag inte heller på en fri skola eftersom jag genom åren sett så många exempel på att en alltför fri skola leder till att barn och ungdomar inte får med sig grundläggande kunskaper, som t.ex. läsning. Ett lysande exempel på det är försöket i Färila där 25 miljoner plöjdes in i digitalisering av skolan. Eleverna blev väldigt bra på att surfa på nätet men hade inte med sig värst mycket kunskaper i årskurs 9. Men det finns även många andra exempel.


      • Alltså, diskussionen är abstrakt eftersom den är filosofisk. Den ena killen säger att skolan skall vara en offentlig angelägenhet (finansierad av skattemedel) medan den andra killen säger att skolan inte skall vara en offentlig angelägenhet (finansierad av brukaren alternativt finansierad genom välgörenhet – till exempel en kyrka som ger utbildning till fattiga). En SO-uppgift med andra ord. Ditt initiala svar var ett typiskt praktiskt lärarsvar.

        Något off-topic. Jag läser själv till lärare (snabbspår för dem med sina ämnen färdiga) och det finns en tendens hos våra lärare (de icke-disputerade adjunkterna) att främja sig inför filosofiska, teoretiska och politiska diskussioner. För dem är skolan praktisk och finns i ”verkligheten”. Det är absolut ingen abstrakt konstruktion. Inte för att du gör det på den här bloggen. Det är en rätt bra mix. Jag skulle antagligen bli hängd av mina lärare om jag berättade att jag läste den här bloggen.

        För de disputerade (huvudlärarna) är skolan något helt annorlunda. De lever helt i idévärlden och närmar sig skolan från ett tämligen teoretiskt och normativt perspektiv. Det är också de här lärarna som skriver många av de här böckerna som du är kritisk till. De kan tala en hel kurs om allt annat än skolan. Jag gjorde nyligen misstaget att skriva ett abstrakt, normativt och teoretiskt PM om en liten nisch i litteraturen – och fick sedan på pälsen när det uppenbarade sig att det skulle rättas av adjunkterna. Om det hade rättats av den disputerade huvudläraren (vilket jag trodde) som hade rättat hade denna antagligen varit överlycklig. Jag lägger mig platt (trots att jag inte håller med om kritiken) – viktigare att komma igenom utbildning (nu när jag är så nära) än att bråka.

        Lärare är en riktigt svår yrkesgrupp att ha att göra med. En del av dem är underbart inspirerande, kunniga och duktiga medan andra är fruktansvärda. Det verkar inte finnas något mellanläge i yrkesgruppen.

        Jag tänkte hoppa av lärarprogrammet tills jag hittade den här bloggen. Det är antagligen förbjuden läsning från mina lärares perspektiv. Adjunkterna gillar inte svordomarna, att du inte talar med dina läsare som de vore barn och har åsikter som inte sanktionerade uppifrån. De disputerade lärarna skulle säga ”usch” vilken fördummande icke-revolutionär proletärblogg. Riktigt bra är den i alla fall.


      • Hej Erik,

        Tack för återkopplingen. Bra att min blogg utgör livsluften för en del människor, det tar jag till mig som något gott, även om det så klart inte borde vara så. En utbildning borde vara inspirerande och lärarna, oavsett om man är disputerad eller adjunkt borde vara en källa till engagemang.

        Du har nog rätt, jag är nog rätt illa omtyckt bland etablissemanget, på vissa håll även hatad. Men det skiter jag i. Jag har inget att försvara och ingen karriär som jag bryr mig om. Heller ingen position att bevaka. Då kan man skriva vad man tycker. Och det gör jag, med eller utan svordomar.

        Som kommentar till mitt svar angående blogginlägget är det en politisk fråga huruvida man ska ha ultraliberalism eller inte. Jag kan däremot tro på det eller inte. Men frågan i sig blir abstrakt och filosofisk i ett sånt här forum. Och en bit från själva blogginlägget. Det är ok om två läsare diskuterar med varandra om detta, så länge det inte blir långa filosofiska resonemang som bara pågår hur länge som helst. Själv vill jag vara så konkret som möjligt och gör allt för att inte hamna i allt för abstrakta resonemang.


      • Kalasbra sammanfattat Johan. Detta är ramar vi har att utgå från!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s