h1

Skolkommissionens betänkande andas mellanmjölk

26 april 2017

Det här blogginlägget handlar om Skolkommissionens slutbetänkande som presenterades torsdagen 20/4-17. Jag väljer att kommentera några av punkterna medan andra punkter hoppar jag över. Hela presskonferensen är ganska abstrakt och det är svårt att konkret få reda på hur det hela ska gå till. Att lärarutbildningen inte får vass och hård kritik är märkligt. Heller inte att några radikala förslag läggs fram. Detsamma gäller skolsegregationen. Istället för att komma med tuffa förslag väljer Skolkommissionen att konstatera faktum och sedan gå helt och hållet på marknadiseringen av skolan. Snacka om mellanmjölk.

I torsdags (20/4-17) kom slutbetänkandet från 2015: års skolkommission. Man kan ju inte säga att det var någon hejdundrande revolution och krafttag som presenterades för att få bukt på svensk skola. Snarare var det så att det var absolut lagom i det mesta, en slags mellanmjölksvariant på åtgärder som behöver göras och som helt och hållet gick i kohandelns tecken. Många särintressen verkar ha funnits inom Skolkommissionen och det förefaller ha varit så att man gjorde upp så alla fick sin lilla hjärtefråga uppfylld. Resultatet? Si så där.

På presskonferensen, se länk, tog professor Jan-Eric Gustafsson upp följande förlag till åtgärder:

  • Målen i kursplanen ska bli konkretiserade, preciserade och utvärderingsbara
  • Huvudaktörerna ska stärkas, lärare och rektorer, staten och huvudmannen
  • Stärk lärarutbildningen, professionprogram
  • Aktivt skolval och minskad skolsegregation
  • God miljö för lärande och utveckling
  • Kärnuppgifterna undervisning och Elevhälsa
  • Ökad nationell resursstyrning

Se presskonferensen själv så kan du bilda dig en uppfattning.

Nu några kommentarer:

Riktigt bra att målen i kursplanen ska bli konkretiserade och preciserade – bra, oerhört bra! Fråga är bara hur det ska gå till. Får Skolverkets tjänstemän detta uppdrag behöver de nog bli extremt styrda och får det pedagogiska etablissemanget möjlighet att förändra kursplanen blir det morsning och goodbye. Jag ser med sant nöje och nyfikenhet fram emot detta arbete.

Vem ska stärka lärarutbildningen och hur ska det ske? Vem ska se till att lärarutbildningen sköter sig? Återkommande, gång på gång, framstår lärarutbildningen som ett av de stora problemen. I utredning efter utredning. Sen får lärarutbildningen ett uppdrag att fixa någon eller några brister eller lägga om utbildningen helt och så går uppdraget till dem som tillhandahöll en dålig utbildning redan i förstaläget. De som ansvara för lärarutbildningen har tydligt visat att de är oförmögna att komma till rätta med problemen. Hur i hela friden ska det gå till denna gång? Har skolkommission, regering, riksdag inte begripit efter alla dessa år att det krävs väldigt radikala åtgärder för att bryta den ideologisering som sker på lärarutbildningen. Jag menar att det handlar om att begränsa antal lärosäten, utvärdera verksamheten noga och tydligt samt dra in examinationstillstånd för de som inte sköter sig. Kanske till och med lägga ner lärarutbildningar. Eller varför inte under begränsad tid lägga ut lärarutbildning på entreprenad (hemska tanke).  Extremt? Nja, kan man tycka men det handlar faktiskt om att studenter tar 300 000 i studielån för en yrkesutbildning. Något radikalt måste göra!

Resultatdialog på lokal nivå är bra. Ska någon form av Länsskolenämnder införas? Som det var innan Lpo 94. Helt klart saknas diskussioner kring resultat på lokal nivå annars skulle vi väl inte ha de resultat vi har. Många gånger saknas kunskapen hur man gör på lokal nivå. Frågan är bara vem som ska sitta i dessa lokala nämnder och vilken fortbildning de ska få? Vilka direktiv? Vem ska sköta fortbildningen? Ska fortbildningen gå till på det sättet att en ”Hans-Åke Scherp-typ” åker land och rike runt i Skolverkets namn och fortbildar i ideologi – alltså rätt sätt att tänka (oavsett vad styrdokument och regering/riksdag säger)? Eller ska några experter från Skolverket åka ut till behövande huvudman och handleda dem, liksom det projektet som skedde på Hjulstaskolan? Eller ska lärarutbildningen få i uppdrag att fortbilda huvudmännen? Ja, då blir det garanterat ideologi, för ett mantra på lärarutbildningen (fast nu talar man tyst om det) är att man är emot betyg, resultat och resultatuppföljning. Så hur ska man göra? Webbkurser? Ja, kanske det bästa sättet att nå ut för det går ju att granska denna produktion – lite svårare att granska en fri fågel som en ideologiserad föreläsare kan vara.  Men vem ser till att ”Länsskolenämnderna” i ”Långt-bort-i-stan” sköter sitt uppdrag? Och vad händer om resultaten inte blir bättre? Vilken förklaringsmodell används? Att just den här elevkullen var ovanligt obegåvade – eller? Eller att rent biologiskt är ju 7% helkorkade och 24% är halvkorkade – det är inte lönt att lära dem för det går ju inte. Här finns det väldigt mycket att fundera över. Väldigt mycket!

Skolkommissionen föreslår ett aktivt skolval, det vill säga att alla föräldrar ska göra ett skolval. Jan-Eric Gustafsson påtalar att Skolkommissionen känner till att det finns problem med bostadssegregation och nuvarande skolvalssystem (det fria skolvalet). Kortfattat menar jag att resursstarka föräldrar ser till att deras barn hamnar i bra skolor. Med resursstarka föräldrar menar jag föräldrar som själva är akademiker eller vet att skolan är avgörande och därmed sätter sig in i olika skolor eller föräldrar som är drivna och tar tag i sina barns skolgång. Gustafsson säger: ”Det går inte att införa generella princpier för hur man ska kunna komma till rätta med skolsegregationen”.

Men är det inte just det Skolkommissionen gör? Föreslår generella principer som stärker segregationen? För vilka föräldrar kommer inte vara så aktiva och göra skolval? Vilka föräldrar kommer kommunerna behöva tjata på för att de ska göra skolval? Vilka föräldrar kommer överhuvudtaget inte göra ett skolval trots tjat? De drivna? Nix inte den gruppen.

I och med att Skolkommissionen föreslår ett obligatoriskt skolval uttalar man att skolan är en marknad. Man godkänner att skolan är en marknad. Hela marknadiseringen har på område efter område inom den offentliga sektorn har visat sig vara en dålig idé. Minskad kvalitet, sämre arbetsförhållanden, dyrare för konsumenten och gigantiska vinster till ägarna (på skattemedel) har varit legio i bransch efter bransch. Och nu accepterar den socialdemokratiskt ledda regeringen att skolan är en marknad. Visst Skolkommissionen har ett förslag men tar regeringen förslaget har man accepterat marknaden. Hur kan det komma sig att så många människor inte känner igen den socialdemokratiska politiken?

Ska vi inte titta tillbaka i historien? När det fria skolvalet infördes av den borgliga regeringen 1992 ökade segregeringen enormt. Visst, bostadssegregationen är också en bidragande orsak, men det går faktiskt att ha en bra skola i de segregerade områdena om man satsar på att de skickligaste lärarna ska jobba där och att man ser till att satsa resurser. Resultatuppföljning också. Resultatstyrningen hade antagligen motverkat segregationen om den genomförts. Men i och med fria skolvalet och med skolpengssystemet sätter man igång en mekanism, en ond spiral, där de resursstarka föräldrarna tar sina barn från ”skolan mitt i byn” till de skolor som de tror erbjuder en ”bättre” utbildning. Skolor som inte bara har elever vars namn klingar icke-svenskt. Vilka elever är kvar? Givetvis de elever som inte har det förspänt eller som inte har föräldrar som backar upp dem. Det blir en utarmning av miljonprogrammens skolor som till slut får så stora problem att de får läggas ner (t.ex. Rosengårdsskolan och Jordbromalmsskolan) eller få konstgjord andning genom Skolverksprojekt (t.ex. Hjulstaskolan). Varför inte satsa stenhårt på dessa skolor? Varför inte jobba ännu mer konkret och hårt på att dessa elever ska lyckas? Jag har själv jobbat 9 år på Jordbromalmsskolan och vet av egen erfarenhet att dessa elever är fantastiska – i många fall lite okunnigare och lite stökiga (särskilt sedan de resursstarka eleverna dragit med sin skolpeng) – men underbara elever som behöver mycket stöd för att lyckas. Jag anser att politiker, tjänstemän och myndigheter skyller på bostadssegregationen för att slippa ta ansvar för ett dåligt arbete med att ställa om svensk skola från regelstyrning till resultatstyrning i och med införandet av Lpo 94.

Backar vi historiskt och tittar på 1946-års skolkommission så gjorde man en revolution inom utbildningsväsendet. Skolan hade varit indelad i en 6-årig folkskola eller realskolan. På 1950-talet blev folkskolan 8-årig. Från och med årskurs 4 var det fritt att välja folkskola eller realskolan, men läromedlen i realskolan var inte gratis liksom lunch och skolresor. Med andra ord var det en tuff ekonomisk ansträngning om underklassens barn skulle få gå i realskola. Så här går det att läsa i Wikipedia: ”Även om den svenska folkskolan blivit berömd som 6-årig utökades den med tiden genom fortsättningsskola (sjunde och åttonde klass) som från 1877 fick statsbidrag. 7-årig folkskola lagstadgades 1936 och från 1950-talet började 8-årig folkskola bli lagstadgad. Folkskolan blev så kallad ”bottenskola” för dem som sedan valde att studera vid läroverk, men för de flesta i Sverige blev folkskola den enda formen.”

Alltså en klassbarriär mellan underklassens barn och medel- och överklass. I och med 1946-års skolkommissions förslag rev man ner klassamhället i utbildningssystemet. Det spelade ingen roll vad du kom ifrån eller vilken bakgrund du hade, du hade tillgång till utbildning på samma villkor. Detta fick ett stort genomslag och arbetaren kunde göra en klassresa som hette duga.

Varför upprörs media om lottningen av skolplatser? Det är väl en liten skitsak i detta sammanhang. Att den socialdemokratiskt ledda regeringen är på väg att återskapa en segregerad skola per definition i och med att man accepterar skolmarknaden och dra tillbaka skolan till där den var innan 1946-års skolkommission är det ingen som reagerar på. Man återskapar klassamhället i skolan. Att överklassen, övre medelklass och de bättre bemedlade slipper att ha sina barn tillsammans med underklassens är ju befriande. ”Äntligen har regeringen fått ordning på den där förskräckliga sossereformen från slutet av 40-talet. Det finns ju för guds skull lottning. Kanske har förortsungarna tur med lotten”.

Vad blir regeringens svar på detta? Ingenting så klart, men i sitt stilla sinne kanske de tänker att de har en annan plan och/eller så tänker de att det kanske är så farligt och/eller……….VAD???? Här menar jag att det finns en hel del skolhistoria för regeringen att sätta sig in i och dessutom ta ställning till. Statsminister Stefan Löfven har en arbetarbakgrund med starka rötter och gärning i fackföreningsrörelsen. Ett djupt svenskt socialdemokratiskt bildningsideal. Vad säger Löfven om detta? Om jag får gissa – inte bra!

Ökad nationell resursstyrning i form av statliga medel som skolorna kan söka. Gustafsson talar om 6 miljarder kronor. Ska det bli lika krångligt som att söka bidrag till sommarskola och läxhjälp? För i sådana fall blir det ju nästan meningslöst att söka bidraget eftersom det krävs en heltidsanställd bara för att söka bidrag och följa upp med dokumentation. Jag har full förståelse att staten inte bara kan slänga ut pengar till höger och vänster (vilket man faktiskt har gjort genom årens lopp utan resultat), men det måste ju finnas någon rim och reson på byråkratin. Jag har väldigt svårt att tro att Jan-Eric Gustafsson och för övrigt politikerna kring skolan har någon aning om hur illa det ser ut på detta plan. Som skolledare drar man sig för att söka bidrag, fast behovet är skriande, därför att det är så fruktansvärt mycket merarbete. Jo, men delegera säger ni säkert. Det görs också, men lik förbannat är det rektor som i slutändan ska sitta med dessa ansökningar. Bara en liten farahåga!

Sammanfattningsvis tänker jag att det finns väldigt mycket i Skolkommissionens förslag som är abstrakt och oklart. Vem ska göra vad och hur ska det praktiskt gå till? En hel del anser jag vara riktigt dåligt, t.ex. att man inte satsar på att bygga upp bra skolor i de segregerade bostadsområdena. Vi vet ju vilka skolorna är, bara att titta på betygsstatistiken i Skolverkets databas Siris. Och vilka krav ställs på skolhuvudmannnen? Exempelvis brukar Stockholms kommun vara jävligt kaxiga och säga att man ska erbjuda världens bästa skola. Var någonstans kan man fråga sig? För i Stockholms kommun finns det väldigt många skolor där eleverna år ut och år in går ut inte blir behöriga till gymnasiet. Vilket stöd får lärarna på dessa skolor? (En intressant detalj i sammanhanget våren 2016 konstaterar Stockholm stad i en utvärdering av det socioekonomiska tilläggsanslaget för grundskolan ramtagen av avdelningen för utveckling och samordning, Stockholms stad, 2016-03-07 ”Vi har konstaterat att fördelningen inte gör några avtryck på vad som är dess syfte, att utjämna resultatskillnaderna mellan skolorna.” ”Men, det är trots allt oroväckande att så kraftiga resursförstärkningar inte ger utslag på resultaten på generell nivå.”)

För det kan ju inte vara lärarnas fel – eller? Hur många år får Stockholms kommun fortsätta med denna verksamhet? Vite för att man inte följer skollagen? Tvångsskötsel av enskilda skolor i statens regi? Inte så att lärare och rektor ska få skulden utan huvudmannen som uppenbarligen inte fixar uppgiften. Eller ska skolan bara få fortsätta år ut och år in och producera elever som inte når kunskapskraven och inte blir behöriga till gymnasiet? Att skolan inte följer skollagen? En stilla fråga bara.

Jag kan även förfäras över Skolkommissionens flata inställning till lärarutbildningen som i årtionden bidragit till svensk skolas nedgång och lärares brist på kompetens, t.ex. i bedömningsfrågor. Jo, man lämnar kritik, men inte så värst tydlig och inte så värst hård. Jag anser också att det visst går att föreslå att marknadskrafterna inte ska råda på skolans område, utan att de segregerade skolorna ska stärkas på plats. Men här har Skolkommissionen köpt Friskolornas Riksförbunds lobbande rakt av. Mindre bra om ni frågar mig.

Det kommer bli en hel del annat att diskutera kring Skolkommissionens förslag. Vad som blir verklighet och hur saker och ting organiseras får vi se. Vi kan väl alla hoppas att det blir bättre i svensk skola, oavsett vår politiska eller ideologiska ståndpunkt. Ändå är jag personligen inte fullt så optimistisk som jag var när regeringen tillsatte Skolkommissionen. Kanske på grund av att regeringen (oavsett färg) har varit väldigt flata över lag och inte velat ta tag i de verkliga problemen. Jag tror jag stoppar där.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller återinför USK:en!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s