h1

Segregerade förorter – vad göra?

24 juni 2017

I ett debattinlägg i Dagens Nyheter (DN) onsdagen 21/6-17 skriver Dan Eliasson, rikspolischef, och Mats Löfving, chef för Nationella operativa avdelningen, att det finns 200 nätverk och 5000 kriminella i utsatta områden. De två poliserna vill få ökade resurser men också skärpt lagstiftning för att få bukt på den ökade kriminaliteten.

I efterföljande debatt i media fokuseras det på hur illa det ser ut i segregerade och/eller fattiga förortsområden. I både DN och TV-nyheterna diskuteras frågan – säkert i annan media också. Fokus ligger på hur den polisiära insatsen ska bli mer effektiv, vilka metoder man ska använda och hårdare lagföring av brottsöverträdelser. Gott nog.

Men vad handlar det här egentligen om? Vilka är de bakomliggande orsakerna? Har dessa killar (för det handlar mest om unga män) en kriminell gen?

Nej inte om man frågar mig. Det handlar om att samhället har haft en alltför dålig bostadspolitik som har tillåtit att områden blivit segregerade och där skolan i förorten inte har kunnat möta dessa pojkar. De har ofta misslyckats i skolan och har i stället blivit bättre på annat – om du inte blir bra på skolämnena eller misslyckas så blir du bäst på att störa andra att lära sig.

Ända sedan miljonprogrammen byggdes på 60- och 70-talen har det varit segregerade områden. I vissa fall som t.ex. i Jordbro delade av en väg – på ena sidan radhusen och på andra sidan höghusen. I början var kanske problemen inte så stora, men med tiden växte svårigheterna. Från millenieskiftet har det gått snabbt. I artikel efter artikel, granskning efter granskning, tv-inslag efter tv-inslag har bostadssegregationen och därmed skolans segregation tagits upp. Att det fria skolvalet och friskolereformen ökade skolsegregationen känner de flesta till. På vissa högstadieskolor har de vuxna helt tappat greppet och högstadiet mitt i förorten har lagts ner. Varför? För att skolan inte kunnat möta dessa barn på ett tidigt stadium och få dem att lyckas i skolan. Det är väl ändå inte ett barns fel att de inte lyckas lära sig? Det är ju skolans huvuduppdrag att alla lär sig. Alla.

Nu kanske ni som läser detta tror att jag anklagar lärare och rektorer i segregerade förortsområden? Klart att alla på en arbetsplats har ansvar, t.ex. för sitt klassrum, sina elever eller för sin organisation. Fast om det inte fungerar för en eller ett par elever, eller en hel klass finns det rutiner att ta problemet vidare i organisationen. Det övergripande ansvaret ligger på huvudmannen. Att se till att tillräckligt med resurser ges och att följa upp resultatet. Hur går det med betygen? Hur går det med tryggheten? Hur ser skolplaneenkäterna ut?

Här menar jag att förvaltning och politiker i Sveriges kommuner över lag har gjort ett undermåligt jobb i väldigt många år. Faktiskt i alla år sedan Lpo 94. Att ligga nära. Att ha statistik över ”problemskolorna” alltid i högra handen. Att föra en kontinuerlig dialog. Att konkret göra något!

Men så klart har Rinkeby varit påläggskalven i media. Givetvis har ”Orten” alltid legat på topp i alla listor, alltså även Cred-listan. Framgångsrika entreprenörer har lyfts fram och fått vara förebilder för  hur man faktiskt kan ta sig fram trots inte alltför goda förutsättningar. Leende politiker, tjänstemän och kulturpersonligheter har åkt ut till förorten för att visa hur fina människor de är och för att gulla med invandrarungarna. Medelklassen har åkt på jippon med nobelpristagare till Rinkebyskolan och prisat rektor Börje Ehrstrand, men att killarna som gick fotbollsklasserna knappt fick några betyg eller att Rinkebyskolan hade elitsatsning är det aldrig någon som har granskat. Eller ens tagit upp. Idag kanske situationen är annorlunda, det känner jag inte till, men ser man till att endast 40% 2016 var behöriga till yrkesprogrammet kan man fråga sig hur det ligger till, se länk.

Den unga svenska hip hop-kulturen visar en annan bild av förorten än den som medelklassen och som politikerna möter på studiebesök i skolor. Det är droger i omlopp, snabba bilar och motorcyklar, gängbildning, rån, tatueringar, brott och så vidare. Är det våldsförhärligande eller en beskrivning av de segregerade förorterna? Socialrealism 2017? Lyssna på texterna. Dessa rappare sitter inte inne utan beskriver sin vardag: ”där pulver och tabletter finns i omlopp och där det fina Stockholm känns så långt bort från min loftgång” Fille. Övervåld och brända bilar – hur kunde det bli så?

 

 

 

 

Nej – invandrarförorten ska stanna där den är och inte beblanda sig med ”det svenska”. Man tillåts leva i en icke svensk kultur i Sverige – äta, se på tv, umgås, tala och tänka på sitt modersmål. Leva helt och hållet i en annan kultur – 100% – i Sverige. Inga problem – bara man stannar där man är. Och så undrar människor hur det kommer sig att vi 2017 har hederskultur, bortgifte, könsstympning och bevarandet av cementerande könsroller. Bara denna segregation är egentligen värt ett blogginlägg i sig. Men andra, tredje och kanske fjärde generationens invandrare ser hur orättvisorna i samhället är högst påtagliga. Även fattiga kulturella svenskar vars föräldrar lever på försörjningsstöd och knappt har råd med mat. Semester? Ha ha ha. Nej, gå på fritids hela sommaren och hänga i förorten. De vill också ha. Dessa barn och ungdomar vill också ha prylar, fina kläder, bra mat och semester.

Jag har jobbat 9 år i en segregerad förort, Jordbro i Haninge. När jag slutade på Jordbromalmsskolan hade 94% av eleverna invandrarbakgrund. Intressant nog hade vi i slutet av min tid i Jordbro problem med ett kriminellt nätverk. Några elever som lämnat Jordbromalmsskolan ett par år tidigare hade tillsammans med andra ungdomar från andra förorter anslutit till den kriminella gruppen Werewolf Legion, se länk. Man klädde sig i västar likt kriminella MC-gäng och ägnade sig åt rån, hot, utpressning med mera. Och nyrekryteringen skedde bland annat via skolan. Småkillar i 14-15-års åldern fick springa ärenden åt Werewolf Legion. De fick uppdrag. På Jordbromalmsskolan ville ”the prospect” visa vilka kungar de var. Vägrade följa regler och blev våldsamma. Hotade andra elever och gick i korridorerna med sitt entourage. Jo, för tuffingarna fick en svans efter sig. Det blev riktigt stökigt och oroligt på Jordbromalmsskolan. Rektor fick ligga i med dessa elever och tillsammans med lärare, föräldrar, polis och socialtjänst jobba systematiskt för att bryta trenden. Föräldrarna slog ifrån sig – det var ju inget fel på deras barn. Yeah right!

Hur slutade det då? En elev blev tvångsomhändertagen, en blev skjuten i benen (inte av skolans rektor) vilket blev ett uppvaknande för honom och hans familj. Polisen jobbade på bra och lyckades gripa både presidenten och senare vice presidenten för gänget. Svansen på Jordbromalmsskolan splittrades när påläggskalvarna åkte dit. Skolans personal var slut och det tog en stund innan det åter var tryggt på Jordbromalmsskolan.

Men hur hade dessa killars skolgång varit? Inte bra alls kan jag säga. Jag kände några av dem, bland annat vice presidenten, som var en jättefin kille och med huvudet på skaft. Nu kanske någon läsare tycker att det är märkligt att jag skriver att han var en jättefin kille när han ägnat så åt kriminalitet. För att bli vice president i en kriminell organisation hade han säkert utfört ganska många grova handlingar. Men jag menar dock att den här killen hade kunnat gå långt i en icke kriminell värld. Om han hade fått hjälp och stöttning redan på lågstadiet. När jag lärde känna honom i årskurs 6 hade han redan ett dåligt självförtroende när det gällde skolarbete och den inre motorn var avstängd. Hans SO-lärare berättade för mig att när han satt med honom var han duktig. Han fattade direkt, men behövde jättemycket stöttning. Så vad hade skolan kunnat göra annorlunda för att möta honom? Och ja – jag kände honom som en mjuk och fin kille.

Vad är då budskapet med det här blogginlägget? Givetvis ska polisen få ökade resurser för att lagföra brottslingar och få ordning på kriminella ungdomsgäng och nätverk. Givetvis måste förorten vara en trygg plats för alla som bor där. Och självklart måste politiker luckra upp bostadssegregationen. Det är inte gjort i en handvändning så det är dags att börja nu. Budskapet med mitt blogginlägg är ändå att skolan är mycket viktigt för dessa barn och ungdomar. Skolan i förorten har en central betydelse för dessa platser, egentligen som skolan har över allt, men just i segregerade förorter står skolan för något viktigt. På dessa skolor ska de bästa lärarna och skolledarna arbeta. Redan från årskurs 1 ska fokus ligga på att alla elever kan lära sig allt och att resultat följs upp. Resurser sätts in så att alla hänger med. Socialtjänst kontaktas om så behövs och polisanmälan görs. Jo, det är väldigt viktigt att skolledningen i dessa områden tar väldigt tuffa beslut och är tydlig mot vårdnadshavarna. Att det tydligt framgår att skolan inte accepterar missförhållanden samtidigt som barnen backas upp 100% med kunskap, gränssättning och kärlek. För ni vet ju att framgångsfaktorn för lärare och rektorer: Kunskap, gränssättning, kärlek!

Kanske ska kommuner med fattiga och segregerade förorter lägga upp en plan:

  1. Gå igenom hur betygen ser ur i årskurs 6-9. Använd överstrykspenna på icke betyg.
  2. Gå igenom hur nationella proven i årskurs 3 ser ut. Använd överstrykspenna på misslyckade nationella prov.
  3. Gå igenom LUS-resultaten från årskurs 1. Använd överstrykspenna på de elever som inte nått kravnivån.
  4. Några klasser/ämnen sticker ut – håller inte måtten? Några lärare som är frekvent representerade?
  5. Inse att en rektor eller lärare på segregerade skolor inte kan lösa problemen utan behöver stöd. Det är inte deras fel att det ser ut som de gör, men de måste varje dag hantera elever, klasser och organisation. För att få en förändring behöver huvudman engagera sig.
  6. Förvaltningschefen för en dialog med rektor på skolan – vad göra?
  7. Vilka lärare behöver fokusera bättre, få fortbildning, ha intensivkurs?
  8. Behöver någon klass förstärkas med en lärare till?
  9. Behöver någon lärare erbjudas en annan tjänst där elevunderlaget inte är lika påfrestande? Behöver kommunen tänka ”koncerntänk”. Lärare som år ut och år in lyckas med sina klasser (statistik finns) bör erbjudas tjänst med väl tilltagen lön och handlingsutrymme. Lärare som år ut och år in misslyckas med sina elever kanske är på fel plats. Det kanske är en skicklig pedagog som skulle blomstra i en annan skolmiljö. Kanske en annan tjänst? Kommunen bör använda sin personal där de bäst behövs och inte utifrån vem läraren vill jobba med. Fokus på professionalitet.
  10. Skaka fram extratjänster där tydliga krav ställs på de som ska söka dessa tjänster. Dokumenterad framgång i elevresultat.
  11. Ställ krav på att rektor ska hantera skolan och leverera resultat. Omfördela rektorer inom ”koncernen” om så behövs. Huvudman behöver vara offensiv om förortens skola ska komma på fötter och att alla elever ska få chansen att lära sig det som de har rätt till enligt skollagen. Lägg upp en handlingsplan.
  12. Våga ta obekväma beslut! Men se till att det finns beslutsunderlag.

En intressant statistik som någon – polisen eller socialtjänsten skulle kunna kolla upp är att när någon ung man blir gripen för ett brott. När nätverk nystas upp och man kartlägger medlemmar. Leta upp deras betyg från när de gick i årskurs 9. Finns det LUS-ning är det en bonus. Garanterat intressant läsning. Jag kan lova att den gemensamma nämnaren är att dessa unga killar är dåliga läsare och saknar betyg i NO- och SO-ämnena. Men en sak är säker. Alla dessa killar har som små pojkar haft drömmar om att bli tågförare, brandman, polis eller något annat. Precis som alla småkillar har. De har inte drömt om att bli tjuvar eller knarkare.

Avslutningsvis vill jag påtala att det är dags att ta tag i de skolor som ligger i segregerade eller/och fattiga förortsområden. Det är dags för politiker och tjänstemän att satsa på dessa skolor och dess personal. Det är dags att vidta åtgärder som inte alltid är så bekväma men som kan vara nödvändiga. Men först av allt så klart en ordentlig analys. För det är inte barnen det är fel på. Jag vet. Dessa förortsbarn är underbara och härliga, fast de behöver lite mer ramar och gränser. Och kärlek!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller återinför USK:en!

Annonser

24 kommentarer

  1. Vägen ut, Panetoz, David Nzinga betyder oerhört mycket för Jordbros unga människor. Fina förebilder, som tillsammans med idrottsföreningarna motverkar utslagning och kriminalitet. Nu närmast Birger Jensen cup lördag 1/7. Be there! Christer Strandberg


    • Christer,

      Helt rätt. Dessa engagerade unga människor har haft och har fortfarande en stor positiv inverkan på Jordbro. Liksom Jordbro United dans och AC Jordbro där alla får vara med och spela. Viktiga institutioner. Kommer alltid älska Jordbro.


  2. Visst, visst, men så enkelt är det inte. Får man en klass med elever där minst 80% har lågpresterande FÖRÄLDRAR och skolan får dessutom inte (som det är idag) ställa krav på dessa, hjälper inga resurser i världen! Springer unge runt på kvällarna, snattar, röker, dricker och somnar först 3 på natten efter allt mobilchatande/spelande hjälper inte att jag bryr mig. Eleven orkar inte och bryr sig inte! Samhälle måste kunna säga till farsan och till morsan att det är deras uppgift att skicka till mig en utsövd och mätt unge som har skolmaterialet med sig. Det är förälderns förbaskade skyldighet att se till! Men det vad föräldrar och skolan i stället gör det är att skrika efter mer resurser. Fel! Vi har för mycket resurser, möjligen behöver vi flytta de till tidigare årskurser men samtidigt behöver vi göra föräldrarna medvetna om att de har ett ansvar. Blanda dessutom lågpresterande elever (och föräldrar) med ”villa” elever i området då får de några att se upp till. Bort med friskolor och fria valet! Det hälsar jag dig Johan Kant och resten av samhället! (tycker om dina åsikter i mycket men inte här)


    • Hej Renata,

      Det finns ju socialtjänst! Har personligen hotline till soc och reagerar ständigt på det som du skriver. Hela tiden! Det gäller att som rektor ligga på, även om man blir lite ovän med föräldrarna. Faktiskt så hjälper det om man är tydlig och ställer krav – till och med gör orosanmälan och kanske även polisanmälan gång på gång på gång. Så till slut – när det är dags att omhänderta barnet kan det vara så att föräldrarna har insett att det måste hända något. Jo, jag är med om det flera gånger om året.

      Jag har inte för mycket resurser.

      Håller med om att fria skolvalet är helt galet och visst kan det vara si och så med friskolor. Dock finns det en del friskolor som fungerar bra och som kanske är bra för vissa elever. Problemet när friskolorna kom var att de välfungerande eleverna stack från de segregerade skolorna och lämnade ”gänget” kvar – det blev inte mycket dynamik kvar i klassrummet.


      • Ja, Johan, det finns socialtjänst och vi skriver orosanmälan. Alldeles för mycket och för ofta. Snart har jag inte tid till annat än till detta. Om jag skall vara en bra lärare behöver jag tid för mitt arbete. Jag kan inte vara socialarbetare och behandlande personal för då har jag inte tid till mitt uppdrag längre. För övrig hoppas jag att du hinner läsa mitt svar under här. Förstår inte ens du problematiken (som jag alltid har tycket var mycket klarsyn person), så finns det nog inte hopp längre …. Läraren kan inte göra en förälders arbete också! Varför har föräldrar blivit heliga kor i vårt land?


      • Renata,

        Jo, jag förstår mycket väl problematiken och jag har skrivit många blogginlägg om att lärare är mycket mer än bara lärare. Och jag jobbar ju i en skola där det är mycket socialt arbete. Det handlar väldigt mycket om att avlasta lärarna. Att rektor ska säga ifrån och se till att lärarna sysslar med undervisning. Sedan ska stödfunktioner som kurator, skolsköterska, rektor, biträdande rektor, specialpedagoger, psykologer och socialtjänst ta hand om övrigt. Rastvakter så klart också.

        När det gäller föräldrar är det rektor som måste stå upp för sin personal och i alla lägen försvara dem. I alla lägen. Nu börjar dessutom opinionen svänga efter att ett gäng lärare och rektorer lämnat yrket på grund av att de inte längre står ut med föräldrarna. Så vi får se hur det blir.

        Trevlig sommar! Och vila upp dig.


    • Tack och lov för det fria skolvalet som gör att elever och föräldrar kan välja bort dåliga skolor oavsett om de är friskolor eller kommunala grundskolor.
      Hur förväntar du dig att dina elever ska kunna prestera i skolan när du föraktar dem och deras föräldrar?
      I övrigt har du anmälningsplikt till Socialtjänsten om du misstänker att ett barn far illa.
      Det är inte elevernas fel att lärare och skolledare misslyckas med sitt uppdrag.


      • Jag föraktar inte vare sig föräldrar eller elever! Skärskild inte elever, då barn blir såna som vi vuxna gör dem till. Föräldrarna är många gånger vilseleda av den allmänna debatten där man lätt kan få uppfattning att det är skolans och samhällens roll att ta hand om deras barn och att skolor är dåliga. Det är fel!!! Föräldrar har ansvar att fostra sina barn till ambisösa elever. Jag som lärare skall utbilda dem, helst inget annat! Skall min undervisning hålla hög kvalité behöver jag förberedda mina lektioner noggrant, utvärdera dem och förbättra. I detta ingår också att utvärdera barnens lärande och hitta metoder som passar bäst just då. Det tar tid och energi och behöver jag i stället agera soc. tant kommer undervisningen på skam! Det jag föraktar det är den allmänna debatten (som du underhåller) och etablissemanget som inte förstår det enkla att så länge föräldrar inte förstår att de har en jättestor roll i barnens lärande, så länge kommer den svenska skola att dyka rak ner i internationella mätningar! Det finns inga dåliga skolor. Det är mycket få lärare som inte bryr sig, men när förutsättningen för lärarens arbete är elever och föräldrar som i min beskrivning ovan så länge hjälper inte lärarnas engagemang trots att läraren stångar huvudet blodigt. Jag jobbar i en sådan skola. Mina kollegor slår knut på sig själva för att få ungarna att komma till skolan och klara betygen. Vi anmäler till elevhälsoteamet och skriver oros anmälan till soc., vi har oändliga möten med föräldrar, kuratorer, psykologer och soc. Det kostar samhället otroliga pengar men inget händer. Det skrivs fler och fler åtgärdsprogram som på grund av eleven inte kan hållas och det tänks ut fler och fler anpassningar som elever skiter i. Skulle samhället skicka tydliga signaler till föräldrar att de bör fostra sina barn i respekt till de själva, till skolan och till läraren skulle antal misslyckade ungar minska drastiskt! Och skulle högpresterade och lågpresterade elever blandas i en och samma skola skulle kvalité höjas hos alla elever och det skulle ge en uppåtstigande spiraleffekt! Din lösning är att samla en förhållandeviss liten grupp högpresterande elever och stoppa dem i en s.k. ”bra” skola. Resterande elever kan man slänga på högen!? Så kommer vi inte att upprätthålla vår högteknologiska och civiliserade samhälle vid liv skärskild länge. Den gruppen vuxna som har gått i ”bra” skolor räcker inte till det!


      • Renate; föräldrar är inte heliga kor utan har att följa både Föräldrarbalk och Barnkonvention.
        Men återigen: skolor i utsatta områden måste tänka om hur de organiserar sin skola och för vem. Jag har jobbat i orten i sjutton år och hört klagomål av den typ du levererar i åratal. Jag har aldrig fattar varför man inte tar chansen och gör som i andra länder; bygger lysande skolverksamheter utifrån engagemang och professionalitet.
        Vi i skolan är tydligen bättre på att gnälla än att leverera. Tyvärr!


      • Renata och Leina,

        Jag har också hört en hel del gnäll genom åren och det kan faktiskt behövas för att ventilera. Och visst kan man bli uppgiven emellanåt, det har jag blivit flera gånger. Ofta har det gått över dagen efter.

        Däremot är det så som Leina säger. Man behöver ha en väldigt effektiv organisation egentligen på alla skolor, men i skolor i utsatta områden är det ett måste. Om det är så att rektor inte är ”hands on” hela tiden behöver rektor bytas ut. Så enkelt är det. För det krävs utöver organisation som jobbar med varje enskild elev och fall tillsammans med socialtjänst och andra kringorganisationer även engagemang och professionalitet. Inte så att jag tror att det saknas duktigt folk i problemskolorna – jag vet att det finns. Men är organisationen kass då faller mycket. En enskild lärare kan göra mycket, men inte allt, för då krävs en effektiv organisation. Det krävs också att rektor och lärare talar i klarspråk med föräldrar, elev, socialtjänst och polis. Inget snack inlindat i bomull. Det krävs att rektor står på barrikaderna och är hård som fan.

        För det är inte elevernas fel att det inte fungerar.


  3. Väldigt bra skrivet. Och sant! Däremot delar jag inte din uppfattning om att förstatliga skolan eftersom den ger centralbyråkrater all makt och enskilda lärare blir enbart redskap i händerna på dem och skolledarna själlösa tjänstemän.
    Vad som behövs är engagerade lärare och skolledare. Och att skolan organiseras efter elevernas behov. Inte lärarnas!
    Absoluta inte fler Förstelörare eller statliga miljoner till konsulter.
    Rinkebyskolan har 11 Förstelörare. 29% av eleverna nådde målen för betyg i alla ämnen i årskurs 9!


    • Hej Leina,

      Ja det skulle vara intressant att granska Rinkebyskolan närmare. Tycker att det är sorgligt för de elever som har svårast att man sopar dessa under mattan.


      • Vad som sker nu på Järvafältet är tvärtemot vad media och politiker tror: föräldrar väljer bort dåliga kommunala skolor till förmån för välfungerande friskolor.
        Mycket oegentligheter och dolda pengar döljer sig i kommunala verksamheter som är allt annat än transparenta.
        Själv tycker jag det är märkligt att vi inte lyckas skapa en svensk Hackneyskola eller Frederick Douglas Academy.
        Det säger något om det bristande engagemanget och professionaliteten bland lörare och skolledare här.


      • Hej igen,

        Håller med dig helt och hållet. Varför inte organisera en rejäl kunskapsskola i Rinkeby där tuffa krav ställs på eleverna? Det är väl elevernas rättigheter som sätter käppar i hjulet på att ställa krav på ansträngning för alla.


      • Internationella Engelska skolan har hittills varit framgångsrika men det kommer en backlash.
        Själv tror jag på engagemang. Med hjärtat. Det räcker inte med disciplin och hårda tag.
        Tack och lov!


      • Hur märker du att backlashen kommer?


      • De växer för snabbt och sen börsnoteringen har ekonomin kommit att bli huvudsaken i verksamheten enligt en källa nära mig. Det brukar vara början till slutet.
        Konceptet har fungerat för många elever men inte för alla.
        Själv tro jag på skolor där det finns ett aktivt och engagerat ledarskap och lärare som ”krigar” för att alla barn ska lyckas. Dessutom måste skolan öppna upp sig mot näringsliv och civilsamhälle.
        Det är vad jag tror på.


      • Hej igen Leina,

        Jag håller med dig om att man måste kriga för alla barn. Det har alltid drivit mig och fortsätter att driva mig framåt, både i verkligheten och på bloggen.

        Jo du, börsnotering – pengarna rullar in och bidrar till att ägarna får dollartecken i ögonen. Makt korrumperar och en av de största källorna till makt är pengar. Inte bra. Jag har ett barn på Engelska skolan. Hur det kan gå ihop med min ideologiska ståndpunkt kan man fråga sig, men vi har varit mycket nöjda med Engelska skolan i Enskede. Jag håller tummarna för att man fortsätter ha en bra skola för alla barn som kommer dit. Men det är egentligen en elitskola – för även om inte alla elever som kommer dit är toppelever så har de allra flesta föräldrar som aktivt söker en bra skolgång för sina barn.


  4. Tack Johan. En imponerande analys med konstruktiva och realistiska förslag som ger konkreta utvecklingsmöjligheter. Den har dessutom den stora fördelen att den är begriplig både för de som är verksamma i skolans värld, lokala politiker och gemene man.
    Frågan är hur den kan få större spridning via andra media och samtal människor emellan. Om alla vi som läser tänker efter en stund och gör vad vi kan är det en god början på vägen från gnäll och tyckande till handling.


    • Jan Henning,

      Ja hur sprids artiklar via social media? Vet faktiskt inte hur det går till men alla får gärna dela detta blogginlägg.


  5. Hej Johan! Jag brukar inte hålla med om allt du skriver, men denna gång kan jag bara instämma! Har jobbat 30 år som lärare, större delen av tiden i ”orten” både norr och söder om stan.
    Det är ju egentligen en fråga om jämlikhet och omfördelning i samhället, men det är inte skolans sak utan politikens.
    Flyttade till orten för några år sedan, trivs jättebra och slås ständigt av hur många av de som bor här som är så fästa vid och stolta över sin hembygd. Detta är något att bygga på. Det är vi från medelklassen som kommer till orten och förfasar oss över hur det är. Men de som bor här är ju till stor del de som jobbar med de jobb som inte anses ”fina” men som behövs för att samhället ska fungera. Arbetarklass alltså.
    Problemen du beskriver är precis så, men jag tror som du att det finns hopp och att utbildning är a och o. Även för föräldrarna, det är många som fast de bott länge i Sverige inte har grepp om hur samhället funkar.
    Tack för att du skriver och delar med dig av dina erfarenheter och tankar!


    • Hej Mia,

      Tack för din återkoppling. Fortsätt kämpa – det behövs många som står upp för dessa fantastiska barn och ungdomar.


  6. Väldigt OT, men SKL fortsätter sitt arbete för att hålla den svenska skolan på usel nivå. Nu säger man nej till en miniminivå på skolbudgeten: http://www.gp.se/nyheter/sverige/skl-nej-till-miniminivå-för-skolbudget-1.4411647


  7. […] brottslighet, bilbränder och kriminella ungdomsgäng. Jag skrev ett blogginlägg om detta i juni, länk. Ute på landsbygden är också resultaten si så där. Elever som kommer från hem som saknar […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s