h1

Veckotidning a la DN

06 juli 2017

Varje år i Almedalsveckan har Dagens Nyheter (DN) med en bilaga med ett politiskt tema. Tisdagen 4/7-17 handlade temat om skolan. Bra kan tyckas, men när jag läser den inser jag snabbt att det är rena rama ”damtidningsinnehållet” (ursäkta alla kvinnor). Bilagan består av 36 sidor, fram och baksida inräknade. Den innehåller 43 reklamannonser varav 21 hela sidor består av endast annonser. Åhå en reklambilaga. Men resten av innehållet då?

En halv sida där tonåringar får tycka till hur skolan ska utvecklas och förbättras. Som vanligt handlar det om betygssystemet och att skoldagen ska börja senare under vinterhalvåret och att lärare borde ha mer kunskap om adhd och dyslexi och så vidare. Vad denna panel på åtta ungdomar ska bidra med till skolans utveckling på ett så kort utrymme begriper inte jag. Heller förstår jag inte varför DN lämnar detta utrymme. Fast redaktören, i spalten bredvid, skriver att vi borde lyssna på våra ungdomar. Det är kanske det som DN gör? Eller är det så DN anser att vi få ordning på svensk skola? Att låta ungdomarna bestämma vad som behöver göras?

Den första verkliga artikeln breder ut sig på tre sidor och handlar om hur elever i nionde klass i Malmö är med i en workshop som handlar om att lyssna på varandra. Det handlar om den psykiska ohälsan i skolan och rubriken råder: ”Vi dör på ett existensiellt plan om vi inte blir sedda”. En liten grupp som kallar sig Samtalsaktivisterna vill träna eleverna att genom samtal må bättre. Med tanke på den senaste veckans diskussion om sexuella övergrepp, fysiskt och verbalt, på musikfestivalen i Bråvalla så ligger det rätt i tiden. Vi behöver prata med varandra och lyssna. Vi behöver det för att respektera varandra. Ett bra reportage – viktigt också.

Krönikör Ewa Stenberg skriver en halvsida om hur skolan är ett politiskt slagfält som är skilt från verkligheten. Så här skriver hon: ”Regeringspartierna gick till val på mindre klasser och de borliga på fler undervisningstimmar. Det genomförs nu, trots att många lärare har gått i pension eller valt att lämna yrket. Riksdagen beslutar om utökad matematikundervisning i årskurs 4-6 gör att lärarbehovet ökar med ytterligare 1000 lärare. Lärare som inte finns, eftersom just matte-lärare är särskilt svåra att finna.”

Just det – vilket behov finns? Kom igen riksdagspolitiker – ta reda på hur det ser ut i verkligheten. Kolla igenom statistik och se hur många behöriga lärare det finns och hur många som kommer ut i arbetslivet åren som kommer. Lägg era förslag utifrån vad som går att genomföra – allt annat är bara populism (något som för övrigt skolpolitik sköljs över av).

Next coming up: En helsida om en kille som har  grav dyslexi och adhd. Han menar att de tv-serier som han tittade på lärde honom mer engelska än nio år i skolan. Klart att den här killen inte har fått den hjälp han behöver och att skolan behöver ta sitt resultatansvar. Temat med reportaget är särskilt stöd. Men titta på statistiken – i hur många skolor som helst är behörigheten till yrkesprogram på gymnasiet 80%. Alltså vi misslyckas med 20% av eleverna i skolan. Inte fasiken har så många dyslexi, adhd eller är nyanlända. Nej, här behövs det mer resurser. För det kan vara skillnaden på lågstadiet att ha ett tvålärarsystem i klassen för att få igång läsningen. Eller en lärare som är skicklig på läsinlärning och lyckas med alla elever och som går mellan klasserna. Fortbildar kollegor och har halvklasser. Oups – just det, finns ju inga lärare att anställa. Hur som helst – artikeln speglar inte riktigt den bild som finns ute i skolan, även om det givetvis finns många elever i behov av särskilt stöd. Skolan jobbar med dessa elever och i dagens läge med alla tekniska hjälpmedel och appar har möjligheterna till att öka motivation och lärande höjts rejält.

I ett tvåsidorsuppslag möter eleven Amanda Mentes utbildningsminister Gustav Fridolin över en lunch. Detta är ren trams. Inget fel på årskurs 9-eleven, men att Fridolin får sitta och smila med en elev och snacka på när han är så långt ifrån verkligheten är helt otroligt. Fridolin är den största snackpåsen jag har varit med om på länge och han har noll koll på svensk skola. Noll!

En halv sida (+ en halv sida – bara en historisk tidslinje) ägnas åt elevinflytande. Här ges tips om hur man ska göra för att påverka rektorn eller läraren. Bra! Som gammal SO-lärare gillar jag när eleverna argumenterar för sin sak.

Sista uppslaget handlar om vad eleverna tycker om Skolkommissionens förslag. Det är fyra gymnasielever, som är 16-17 år, och  som tycker till. Alla är boende i Södertälje och Gnesta. Under presentation av dessa ungdomar får de frågan: ”Vad är det bästa i skolan?” Svaren är: ”Loven, att umgås med kompisar och maten”. Frågan är om dessa fyra ungdomar som går natur-natur och sam-beteende är representativa för svensk skola? Frågan är om dessa fyra speglar skolans problem på ett bra sätt? Några av frågorna är: ”Hur ska respekten för lärarna och skolan öka? Betyg är ett ständigt ämne för debatt. Ni mäts i bokstäver, Till F från årskurs sex, hur har ni upplevt det? Är det många som inte äter ordentligt?” 

Vad ska jag säga? Inget fel på dessa ungdomars svar, det handlar om stress när det gäller betyg – medelklassmiljö som inte avdramatiserar betygen och där ett väl fungerande betygssystem som är implementerat skulle vara det bästa botemedlet mot den stressen. Och kanske också att inse att ens liv inte hänger på ett betyg. Vi är många i Sverige som har gått på komvux för att jobba upp betygen (gick själv i 4 år). Artikeln kan inte spegla de problem som generellt sätt finns i svensk skola, eller rättare sagt – bakomliggande orsaker.

Sista artikeln, som är en halvsida, handlar om digitalisering. Jag tänker inte ens kommentera den.

Ja, jag fattar – Dagens Nyheter behöver ha in pengar och fixar en annonsbilaga som drar in cash. DN ser till att de ska se ut som en tidning, med lite reportage, artiklar och krönikor. Men varför inte använda utrymmet till något bra? DN har ju haft skolfrågan på agendan länge och så försätter man chansen att skriva något vasst som når väldigt många. Jag fattar inte!

Jag har ett förslag till nästa tillfälle. Ta in mig som extern konsult i planeringsstadiet så ska jag peka ut några intressanta områden och frågor som journalisterna kan fråga som DN kan undersöka och skriva reportage om. Här är mina spontana förslag:

  • Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) – hur kommer det sig att de aldrig är med och tar ansvar för skolan? Hur kommer det sig att de motarbetar lärare och löneutvecklingen? Här skulle man kunna titta på löneutveckling, SKL:s lönebud över tid, SKL:s handlingsplan för skolan.
  • Lgr 11:s kursplan. Varför diskuteras inte denna katastrof? Här skulle jag verkligen kunna ge konkreta exempel som en journalist skulle fråga t.ex. Gustav Fridolin om han kunde definiera skillnaden mellan de olika betygsstegen. Det kunde bli ett mycket intressant reportage som förflyttade fokus på hur jävla dåliga lärarna är på att bedöma till hur in i helvete dåligt kriterierna är.
  • Nationella prov (NP) – här kan jag ge exempel från lärarhandledning, uppgiftsstandard och exempel på digitaliseringsprocessen. Kniviga frågor att ställa till politiker och tjänstemän. Kanske skulle man kunna fråga elever i årskurs 9 om de tycker att hela vårterminen i årskurs 3 ska gå åt till att genomföra, bedöma och återkoppla NP. Jag tror att eleverna i år 9 skulle ha ett ganska nyktert sätt att se på det hela.
  • Kvaliteten på lärarutbildningen – här kan jag ge konkreta exempel som journalisterna kan gräva lite djupare i och intervjua ansvariga.
  • Resultatet i förorterna – varför ser det ut som det gör?

Oj – det finns så många frågor som jag skulle kunna sticka i journalisternas händer och som skulle vända upp och ner på skolan. Frågan är dock om DN vill vara så kontroversiella eller om de vill ha ”Hemmets veckotidnings-stuket” – lite mellanmjölk. För det är exakt så som bilagan är utformad idag.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller återinför USK:en!

 

Annonser

4 kommentarer

  1. Bra rutet Johan!
    Vi som jobbar inom skolan kräver seriösa reportage om vår bransch – artiklar som har nerv!


    • Hej Pekka,

      Ja om skolan ska bli tagen som en professionell verksamhet så krävs det lite större ansträngning från många, inte minst från de personer som sitter på tredje makten och kanske är dominanter inom tidningsbranschen.


  2. Värt att notera i DN:s tidning om skolan är att inga lärare kommer till tals. Så lågt värde har idag lärare att man talar om dem men inte låter dem ta plats i det offentliga rummet.
    Men det är klart att om man som lärare godtar att 83 000 grundskollärare utses till oskickliga och dåliga har man själv devalverat sitt värde.


    • Nej det är som vanligt. Skolan diskuteras av alla utom av lärarna.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s