h1

Hur är det med andelen behöriga?

13 augusti 2017

Det här blogginlägget handlar om skolstatistik i Stockholm stad. Hur många som är behöriga till yrkesprogram på gymnasiet i kommunala och fristående skolor. Hur det ser ut med segregation och vad som behöver göras.

Några dagar efter skolavslutningen i juni 2017, när även jag som rektor haft möjligheter att pusta ut, hamnade jag i en verbal diskussion om hur många elever som kom in på gymnasiet. De jag diskuterade med framhärdade att Stockholm stad ofta ville lyfta fram sig som en framtidskommun när det gällde skolan. Jag påtalade att Stockholm hade stora problem med skolorna som låg i förorterna. Utan att kunna ge några exakta exempel, mer med breda penseldrag berättade jag om hur resultaten såg ut.

Jag kunde inte släppa diskussionen utan den låg och gnagde i mig. En morgon någon vecka senare, när jag vaknat alldeles för tidigt, bestämde jag mig för att ta en närmare titt på Stockholm kommuns skolresultat. Så här gjorde jag:

  1. Jag använde mig av Skolverkets statistikbas Siris, se länk.
  2. Jag valde att titta på den senaste statistiken, 2016.
  3. Jag valde att begränsa mig till de elever som kom in på nationellt yrkesprogram. Det innebär att dessa elever behövde ha minst betyg E i åtta ämnen, varav de tre kärnämnena (engelska, matematik, svenska) skulle vara del av dessa åtta. Ifall jag hade granskat nationellt teoretiskt program hade procentsiffran sjunkit eftersom eleven då hade behövt betyget E i minst 12 ämnen.
  4. Jag satte upp skolorna i bokstavsordning och lade i kolumn B noteringen om det är en fristående eller kommunal skola.
  5. Jag noterade i kolumn D vilken stadsdel skolan ligger i. I slutet av statistiken finns det en generell förklaring till dessa stadsdelar för läsare som inte känner till Stockholm.

Det är intressant att göra en sån här sammanställning. Inte bara blir man uppslukad av siffror och allt med att knacka in dem i datorn, statistiken ställer tidigt frågor till mig. Nu tänkte jag göra några ytterligare sammanställningar och därefter ställa några frågor. Här är den sammanställda filen: Andelen behöriga till yrkesprogramet 2016

Fakta

  • Antal skolor: 141 stycken.
  • Antal kommunala skolor: 64 stycken.
  • Antal fristående skolor: 77 stycken.
  • Antal skolor som inte lämnat in uppgifter till Skolverket: 22 stycken.
  • Antal kommunala skolor som inte lämnat in uppgifter till Skolverket: 2 stycken.
  • Antal fristående skolor som inte lämnat in uppgifter till Skolverket: 20 stycken.
  • Antal skolor med fullständig behörighet till yrkesprogram: 62 stycken.
  • Antal kommunala skolor med fullständig behörighet till yrkesprogram: 19 stycken, avrundat 31% av andelen av skolor med fullständig behörighet. 29,7% av samtliga kommunala skolor i Stockholms stad har fullständig behörighet till yrkesprogram.
  • Antal fristående skolor med fullständig behörighet till yrkesprogram: 43 stycken, avrundat 69% av andelen av skolor med fullständig behörighet. 55,8% av samtliga fristående skolor i Stockholms stad har fullständig behörighet till yrkesprogram.
  • Antal skolor som har behörighet till yrkesprogram 90-99%: 20 stycken
  • Antal kommunala skolor av ovanstående: 16 stycken.
  • Antal fristående skolor av ovanstående: 4 stycken.
  • Antal skolor som har behörigheten till yrkesprogram 80-89%: 11 stycken.
  • Antal kommunala skolor av ovanstående: 9 stycken.
  • Antal fristående skolor av ovanstående: 2 stycken.
  • Antal skolor som har behörigheten till yrkesprogram 70-79%: 17 stycken.
  • Antal kommunala skolor av ovanstående: 12 stycken.
  • Antal fristående skolor av ovanstående: 5 stycken.
  • Antal skolor som har behörigheten till yrkesprogram 60-69%: 5 stycken.
  • Antal kommunala skolor av ovanstående: 3 stycken.
  • Antal fristående skolor av ovanstående: 2 stycken.
  • Antal skolor som har behörigheten till yrkesprogram, under 60%: 4 stycken.
  • Antal kommunala skolor av ovanstående: 3 stycken.
  • Antal fristående skolor av ovanstående: 1 stycken.
  • Andelen behöriga lärare i genomsnitt: 64,8%
  • Andelen behöriga lärare i genomsnitt i kommunala skolor: 76,02%
  • Andelen behöriga lärare i genomsnitt i fristående skolor: 54,28%

Behörigheten i genomsnitt till yrkesprogram i segregerade, socialt och/eller ekonomiskt utsatta områden: 75,61% (26 skolor med en samlad behörighet på 1965,9%).

Mina frågor till statistiken
Det är ganska intressant att se hur andelen behöriga till gymnasiet, alltså 100%, är betydligt högre hos fristående skolor i jämförelse till kommunala. Vad beror det på? En förklaring kan ju vara att de mest studiemotiverade eleverna söker sig till fristående skolor, något som jag personligen upplevde när jag var lärare på Jordbromalmsskolan. Det fria skolvalet innebar i praktiken att föräldrar i segregerade bostadsområden och som var engagerade i sina barns skolgång flyttade till skolor som låg utanför t.ex. Jordbro. Det behövde inte betyda att de flyttades till fristående skolor, dessa elever hamnade även i andra kommunala skolor som låg i en annan stadsdel, men en stor andel valde fristående skolor. Resultatet blev egentligen att den redan segregerade Jordbromalmsskolan blev ännu mer segregera, eftersom de elever som inte var lika studiemotiverade blev kvar (fanns givetvis undantag).

En annan tänkbar förklaring till siffrorna är att fristående skolor generellt sätt är generösare med betygen. Det har varit en stor diskussion kring detta ämne och det har visats TV-program där till och med rektor har utövat påtryckningar för att lärare ska höja betyg. Till och med har det förekommit rektorer som i efterhand gått in och ändrat betyg. Jag har egentligen ingen aning om i vilken utsträckning ”snällebetyg” förekommer, har inga säkra siffror på det, men det torde förekomma. Däremot kan man också påtala att betygskriterierna i Lgr 11:s kursplan är så luddiga och flummiga att det lämnar väldigt mycket tolkningsutrymme. Så det kanske är svårt att säga att det handlar om ”snällebetyg”, det kan ju faktiskt röra sig om strängare och generösare tolkning av kriterierna. För att få bukt på bedömningsfrågan behöver kursplanen göras om och betygskriterierna vara tydliga.

Det finns ett stort problem kring ”snällebetyg” och den allmänna diskussionen kring bedömning och betygsättning. Skulden läggs nästan alltid på läraren (fast det egentligen kanske är den värdelösa kursplanen som är största boven). Jag anser att det verkligen är oschysst och att det visar hur illa lärares status i samhället egentligen är. Läraren ska alltid stå till svar, men mössan i hand och skämmas. Gå tillbaka till Lpo 94 när resultatstyrning infördes, alltså där man gick från regelstyrning till resultatstyrning, så kan var och en fråga sig hur mycket fortbildning och utbildning lärarkåren fick. Detsamma gäller införandet av Lgr 11. För att inte tala om den utbildning som ges på landets lärarutbildningar inom området. Jag har skrivit många blogginlägg om den oschyssta behandlingen av lärarkåren, här kommer ett om lärarkåren och en bloggserie om hur hela skoletablissemanget har motarbetat resultatstyrningen, länk. Läs även om hur tjänstemännen på Skolverket har motverkat resultatstyrningen, se länk.

Alla lärare har ett individuellt ansvar för sin egen bedömning och sin egen profession. Det innebär inte att lärare kan göras ansvariga för att en felaktig bedömning görs, det är organisationens och huvudmannens ansvar. Huvudmannen ska borga för en likvärdig bedömning, men det är lärarkåren som får ta skiten. Fördjävligt om ni frågar mig.

En liten märklig notering är att de fristående skolorna har betydligt lägre behörighetsgrad på sina lärare, de skiljer nästan 22 %-enheter i genomsnitt. Ändå lyckas de fristående skolorna i högre grad med måluppfyllelse. Konstigt!

Några huvudmän har försökt jobba med dessa frågor, men har då tagit in betygsmotståndare som fortbildare. Blir inte bra. Eller så kan kommunerna plockat in konsulterna Steve Wretman och Helena Moreau och då blir det garanterat katastrof. Detta konsultpar har aktivt skadat svensk skola och lärarkår oerhört mycket, läs mer i blogginlägg: länk, länk och länk. Jobbar läraren dessutom i en koncern vars primära mål är att tjäna pengar åt sina aktieägare – ja då kan det bli si och så med bedömning och betygsättning.

Man kan alltid skylla på läraren som ska stå med mössan i hand och skämmas. Frågan är om det verkligen är konstruktivt och om det verkligen är så att läraryrket blir attraktivt. Hur många blir sugna på att söka lärarutbildningen? Hur många lärare känner förtroende för att de gör ett superbra jobb och att de är uppskattade? Vilka signaler skickar det till allmänheten? Att det går att behandlar lärare hur som helst och att kåren i princip är oduglig. Vilket blir det allmänna förtroendet för svensk skola? I allt detta – hur ska vi få behöriga lärare på samtliga positioner i landet? Att det fattas 65 000 lärare i framtiden – är det något som oroar? Om det är oroväckande kanske det är dags att ALLA backar upp lärarkåren och i varje enskild situation försvarar skolan. Problem? Ja, då får vi lösa det via åtgärder, handlingsplaner eller utbildningar. Inte kollektiv skuldbeläggning. Och de föräldrar och journalister som tycker att svensk skola är under all kritik – håll käften! Gå i stället till rektor och/eller grundskolechefen och diskutera det enskilda ärendet. Sluta snacka skit om lärare och om skolan. Plocka upp den här typen av statistik och ställ frågor till ansvariga grundskolechefer eller politiker. Vad ska man göra?

Vill vara tydlig: Svensk skola har supermånga fantastiska lärare och många oerhört fina och bra verksamheter. Jag skulle vilja sträcka mig så långt att säga att merparten av svensk skola är fantastisk. Engagerade personer som vill att alla elever lyckas både kunskapsmässigt och som socialt. Problemet med bedömning och betygssättning ligger på organisationsnivå.

Jag återgår till statistiken. Tittar man på siffrorna under full behörighet till yrkesprogram, i de spann om 10%-enheter som jag har valt att lägga, t.ex. 80-89% så går det att utläsa att andelen kommunala skolor är betydligt fler än de fristående. Huruvida det beror på att de fristående skolorna är generösare i sin betygssättning och/eller om det handlar ren segregation kan diskuteras. Kanske handlar det om både och. Men var är de fristående skolorna belägna? Inte i de hårdast segregerade områdena. Tittar man på Spånga som är en stor stadsdel som förutom miljonprogram som Rinkeby och Tensta även omfattas av villa- och radhusområden. Hur ser de fristående skolorna ut och var är de belägna? Få skolor är belägna i centrala delarna av den segregerade förorten. Antingen ligger man i utkanten av t.ex. Tensta eller också ner mot Bromsten eller i industriområdet. Eleverna måste ta sig en bit från hemmet. Att gå en bra bit till skolan eller åka kommunalt, kanske bli upphämtad av skolans egen buss – vilka elever gör det? Att gå i en skola som inte ligger där man bor – vilken elevtyp handlar det om? Är det de stökiga eleverna, de elever som har noll stöd hemifrån? Skulle inte tro det.

Detsamma gäller även andra förorter. Det är få fristående skolor som ligger i de hårdast utsatta förorterna, de elever som kommer från fattiga familjer och/eller familjer som saknar studietradition. Eller familjer som är segregerade i samhället och inte etablerade vare sig kulturellt eller yrkesmässigt.

En annan intressant notering är att två kommunala skolor i Hässelby kan skilja sig så mycket åt. Hässelby villastads skola (100%) och Hässelbygårdsskolan (68,1%). Varför? Min gissning är att den ena skolan ligger i ett villaområde och har elever som i största utsträckning kommer från medelklasshem, kryddat med studiemotiverade elever från andra områden (fria skolvalet). Medan den andra skolan ligger i ett område som består av hyreslägenheter. Bara min gissning? Det är väl ganska enkelt för berörd skolhuvudman att gå in och titta på medelinkomst och akademisk utbildningsnivå i de två upptagningsområdena för att få en mer komplett bild.

När jag läser denna statistik kan jag konstatera att parallellskolesystemet har återupprättats. I och med att den 9-åriga grundskolan infördes i början av 1960-talet ville riksdagspolitikerna ge alla barn samma chans till utbildning, oavsett sociokulturell- eller ekonomisk bakgrund. Visst hade samtliga elever även tidigare fått möjlighet att först läsa i folkskola och sedan fortsätta i realskola. Dock fanns det en hinder eftersom böcker och mat i realskolan bekostades av hemmet. Per definition utestängde man de elever som kom från fattiga hem. Idag har alla barn och ungdomar en lagstadgad rätt till en 9-årig grundskola, där skolmat och böcker ingår. Frågan är bara om det skiljer sig när det gäller gäller inlärningsmiljön om man jämför Katarina norra skola på Södermalm (100%) och Hjulstaskolan i Spånga (46,3%)? Personligen tror jag det.

Hur ser det då ut i landet? Åker man lite söderut från Stockholm så kommer man till Botkyrka som med största sannolikhet har liknande problem. Granskas storstäder ser det nog liknande ut, i både Göteborg och Malmö har segregationen fått ett ansikte i form av brottslighet, bilbränder och kriminella ungdomsgäng. Jag skrev ett blogginlägg om detta i juni, länk. Ute på landsbygden är också resultaten si så där. Elever som kommer från hem som saknar studietradition tenderar att inte få betyg i flertal ämnen. Det finns också ett behov när det gäller bedömningsutbildning i landsbygdsskolor, där det är svårt att veta huruvida lärarkåren gör en likvärdig bedömning eller ger ”snällebetyg”. Ansvaret för detta är skolhuvudmannen, Skolverket och riksdagspolitikerna.

Vad anser jag att Stockholm stads skolförvaltning bör göra?
Jag har själv arbetat i ett segregerat miljonprogramsområde. Jag vet att eleverna där inte är ”dumma i huvudet”. Det saknas dock ibland förutsättningar både intellektuellt från hemmet och när det gäller gränssättning och eller uppfostran. Ibland saknas ekonomisk trygghet och ibland trygghet i familjen. Dessvärre finns det elever som har brist inom samtliga ovanstående förutsättningar. Men att eleverna är korkade – absolut inte. Så vad göra?

Att tro att dessa skolor och deras rektor ska klara biffen själv är riktigt taskigt. Jag vet av egen erfarenhet att lärarna i dessa skolor sliter hårt för att få med sig så många elever som möjligt, men det är ibland mycket svårt. Skolledare jobbar också på att få eleverna att bli behöriga. Men i dessa områden behöver kommunen komma in och stötta skolledningen. Då menar jag givetvis inte att rektor ska bli fråntagen sitt chefskap. Nej, jag anser att stöttning och resurser behövs för att lyfta dessa skolor. Sedan ska givetvis det ställas krav på rektor och på lärarna. Det kan ju vara så att personen i fråga inte passar som skolledare i ett tufft upptagningsområde, utan skulle göra sig bättre i ett medelklassområde. Det ligger ingen värdering i detta, vi är alla olika människor med olika färdigheter, brister och personligheter. Vi passar helt enkelt inte in överallt (gäller även Johan Kant).

Jag anser i alla fall att följande bör göras:

  • Kartlägg vilka skolor det handlar om. Grundskolechefen har detta ansvar.
  • Skolor som ligger på över 90% i gymnasiebehörighet få själva presentera en plan för hur de ska nå 100%.
  • Fokusera på skolor under 90%. Grundskolechefen för en dialog med rektor om vad som behövs för att nå full måluppfyllelse.
  • Skolor som ligger under 60% (ett förslag, ingen precis procentsiffra) – här borde en diskussion föras ifall det är rätt skolledare på plats.
  • Se till att fokusera på kunskap i dessa områden (självklart i alla områden). Fokusera på att alla elever ska nå målen – målfokus.
  • Börja på lågstadiet med att vara noga med att alla elever läser flytande innan de lämnar år 3, LUS-punkt 15. Oavsett vad alla ”fina besserwissers” säger så är Läsutvecklingsschemat (LUS) outstanding. Alla ni som avskyr LUS snackar bullshit. PUNKT! Det är bara ideologisk propaganda ni är utsatta för. Kolla in sammanställningen mellan betyg och LUS: Relation LUS-betyg.
  • Anställ engagerad bibliotekarie på alla utsatta skolor, inte minst låg- och mellanstadieskolor. Läsning är grunden till all inlärning. En elev som läser som en gud kommer inte ha några svårigheter att lyckas med att få betyg.
  • Se till att sätta in resurser tidigt för de elever som behöver extra stöd. Låt inte eleverna lämna klassen, utan se till att de får hjälp i klassrummet, t.ex. genom att en extralärare går in i klassrummet.
  • Erbjud elever som behöver extrastöd efter skoltid. Se till att de ”ska gå dit”. Var tydliga med hemmet så att föräldrarna sanktionerar och stödjer beslutet om att eleven ska gå på extrastöd eller läxhjälp.
  • Fokusera på studiehandledning på modersmålet om eleven har det. Få med föräldrarna på detta.
  • Sätt in tvålärarsystem i de klasser som är extra svaga. Dyrt i början, men billigt i långa loppet. Här får förvaltningen skjuta till mer pengar om det behövs.
  • Grundskolechef och rektor ringar in de elever som inte når betyg. I vilka ämnen och vilka lärare? Intensivsatsa på dessa ämnen. Rektor för en dialog med läraren om vilket stöd läraren behöver för att samtliga elever ska nå betyg i ämnet.
  • Våga ta kontroversiella beslut. Tvångsförflytta elever som är våldsamma och hotfulla. Elever som förstör för en hel klass. Med grundskoleavdelningen stöd flytta till annan klass eller skola.
  • Polisanmäl alltid elever som brukar våld och hotar sin omgivning. Stryp eventuella framtida vägar in i kriminalitet.
  • Starta en liten grupp där elever som är stökiga får gå. Se till att den skickligaste läraren tar denna grupp och då menar jag inte nödvändigtvis den lärare som har mest kunskap i ett visst ämne, utan den lärare som bäst kan ta dessa elever. Fokus på att dessa elever ska lyckas kunskapsmässigt. Bomba dessa elever med kärlek och uppmärksamhet. Se till att lägga upp ett klasslärarsystem för dessa elever och fokusera mycket på läsning och att diskutera text. Svenska, matematik och engelska ska vara självklara ämnen och kanske också SO-ämnena. Se till att eleverna lyckas.
  • Våga erbjuda lärare som inte klarar av sitt uppdrag en tjänst i en annan skola. Läraren är ju anställd av huvudmannen och när det gäller Stockholm stad så har man ju många skolor. Det kan vara arbetsmiljön som är helt fel, läraren kan blomstra i en annan skola.
  • Rektor i utsatta områden måste få oerhört mycket stöd. Plocka bort så många arbetsuppgifter som möjligt så att rektor kan ägna sig åt att vara pedagogisk ledare istället för administratör.
  • Rektor i utsatta områden måste vara en stenhård person. Det innebär konkret att rektor måste kunna ta hårda konflikter utan att ta åt sig personligen och att orka. Rektor måste vara tydlig med vart skolan ska. Rektor måste måna om sin personal och se till att de har det bra. Rektor måste vara fokusera på resultat. Rektor måste ta konflikter med föräldrar. Det är ett hårt arbete. Är det rätt man på posten i de hårt utsatta områdena i Stockholm?

Här har jag gett ett antal förslag som givetvis måste problematiseras ännu mer. Och så klart finns det ännu mer att göra och många fler åtgärder som kan vidtas. Dock ville jag med detta inlägg inte komma med facit utan mer uppmärksamma en problematik utifrån statistik och sedan öppna för en diskussion om vad man kan göra. Det är mycket möjligt att inte alla håller med mig och det är högst sannolikt att en och annan läsare tycker jag är ute och cyklar. Helt ok. Min poäng med det hela handlar om att det är problematiskt att inte alla elever lyckas komma in på gymnasiet efter 10 år i svensk skola (inklusive förskoleklass). De elever som är nyanlända påverkar inte statistiken i den grad att det går att bortförklara brister i svensk skola när det gäller alla elevers lagstadgade rätt till en bra grundskola.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller återinför USK:en!

Annonser

One comment

  1. Utmärkt bra skrivet från början till slut. Bäst är att du alltid också presenterar lösningsförslag med ansvarsfördelning. I enskilda utomordentligt nära mig inleddes personalens termin med mindfulness. Betydligt mindre konstruktivt än att se till kunskaper och kunskapskrav; tills dessa hyfsad kan vi iaf i de nationella proven jämföra med vår egen bedömning av elevernas kunskaper. Skrämmande ofta är E-gränserna i NP närmast ofattbart låga. Men tills annat sägs måste vi förutsätta att np-bedömning ligger i fas med läroplanens kunskapskrav. (jag brukar till elever och föräldrar säga att bara för att man klarat np-krav och E i betyg betyder det inte att man har tillräckliga kunskaper)



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s