h1

Alli Klapps bästsäljare – en lögn

19 augusti 2017

För några år sedan (2015) kom Alli Klapps bok: Bedömning,betyg och lärande ut på Studentlitteratur. Boken blev använd på lärarutbildningen och används säker även idag. Till och med fick boken 1:a pris i någon skum tävling som heter ”Kurslitteraturpriset”.

Eftersom jag känner till att Alli Klapp är en person som hänger runt Christian Lundahl har det ju inte direkt varit svårt att begripa att hon är betygsmotståndare. Hur som helst. Jag läste boken och sedan kom det en massa olika saker mellan och boken blev liggande. Faktiskt till och med insatt i bokhyllan.

När jag i förra veckan sökte en grej om ”high stakes” plockade jag fram Klapps bok och såg alla understrykningar och noteringar som jag gjort. Tanke slog mig att jag kanske skulle skriva några rader och nu kommer dessa.

Jag kommer i det här blogginlägget göra några nerslag i boken för att konstatera att Alli Klapp tillhör det Pedagogiska Ideologisk Etablissemanget (PIE) som redan har en åsikt om hur skolan ska vara och fungera, oavsett hur det ser ut i verkligheten. Vad gör man då? Jo, det handlar inte om vetenskaplig forskning, utan man använder forskningsresultat som passar ens syfte och tolkar studierna fel eller utelämnar fakta i fall det är nödvändigt för ens syfte. Även används den idealbild man själv har om skolan – alltså den vision över hur skolan ska fungera – och gör den i sitt huvud jämförbar med verkligheten. Även om man sitter på en pedagogisk institution på ett universitet eller högskola, långt ifrån klassrummet, görs visionen om till verklighet.

Vem är då Alli Klapp? På baksidan av boken står det följande: ”Alli Klapp är fil.dr i pedagogik och har sedan 2005 forskat kring frågor om betyg och bedömning, bland annat vid Göteborgs universitet och Columbia University, New York. Hon är utbildad lärare vid Malmö högskola och Högskolan i Kristianstad och har arbetat som 4-9-lärare samt dramapedagog på grundskolor i Rosengård, Malmö. Idag är hon knutet till Göteborgs Universitet, se länk.

Det låter ju bra – jobbat i Rosengård. Men frågan är hur länge Klapp har arbetat som lärare och i vilken skolform.  Är det på låg- och mellanstadiet? Är det i en friskola? Det krävs ju faktiskt ett visst antal slitsamma år som lärare i skolan för att tillgodogöra sig erfarenhet.Om Alli Klapp inte har j obbat på högstadiet i Rosengård eller någon annanstans heller för den delen kan hon inte lägga meriten att själv ha satt betyg till sin lista. Frågar ni mig tror jag inte att hon har jobbat på högstadiet för då hade bokförlaget påtalat det i sin text.

En annan intressant fråga är Klapps lärarutbildning. Är hon dramapedagog? I sådana fall kan man fråga sig:

  1. Har hon satt betyg och i sådana fall i vilket ämne? Det finns ju inget enskilt skolämne som heter dramapedagogik.
  2. Gruppen estetiska lärare har traditionellt varit ett starkt fäste av betygsmotstånd. Som jag ser det går Alli Klapp in i forskningen med ett betygsmotstånd redan från början.

Klapp börjar tidigt i boken att presentera två svenska forskningsstudier som hon har deltagit i. Så här skriver hon: ”I två studier undersökte jag och två av mina kollegor (Klapp, Cliffordson & Gustafsson, 2014; Klapp, 2015a, 2015b). Drygt 8 500 elever födda 1967 och jämförde hur de som fick betyg i årskurs 6 och de som inte fick betyg i årskurs 6 påverkades i sin senare prestation i skolan, mätt med betyg. Under en tidsperiod på tolv år, mellan 1969 och 1981, var det frivilligt för Sveriges kommuner att betygsätta eleverna i årskurs 6. I databasen Utvärdering Genom Uppföljning (UGU) finns en stor mängd information för 10 procent av en årskull elever, information som använts i studierna. Urvalet av de elever som finns med i UGU-databasen är nationellt representativt, vilket inne bär att eleverna i databasen har samma karakteristiker som hela årskullen på cirka 100 000 elever. Eleverna i databasen representerar alltså alla övriga elevers karaktäristiskor såsom kön, etnicitet och utbildningsbakgrund. I UGU-databasen finns information om huruvida eleverna fick betyg i årskurs 6 eller inte, vilket har gjort det möjligt att jämföra betygsatta elevers senare betyg med icke betygsatta elevers senare betyg. Databasen innehåller även annan information, som elevernas kognitiva förmåga, kön och socioekonomiska bakgrund” (s24f).

Mina tankar

  • Studien är gjord på elever som hade relativa betyg, ett system som inte mätte kunskap utan som hade till uppgift att rangordna elever. Man kan med denna studie påstå att relativa betyg är dåligt, men det går inte att dra slutsatsen från denna studie till dagens betygssystem som är av kunskapsstandardmodell. Det vore som att jämföra plommon och Slivovits, se länk. Hur blir det med reliabilitet och validitet när man gör dessa jämförelser.
  • Vilken typ av kognitivt test har man gjort? Frågar ni mig ger jag inte mycket för de kognitiva tester som gjordes på 70-talet. Inte dagens kognitiva tester heller för den skull.
  • Om man jämför karaktärerna hos olika människor och hävdar att det är representativt för befolkningen – ja men vad är det man mäter? Normalfördelning fungerar på rent biologiska fenomen, men skolan är en sociokulturell institution där du lär sig en massa saker. Skolan kan inte mätas normalfördelat.

Vilka slutsatser drar Alli Klapp?

  • Elever som presterade lågt på de kognitiva proven i årskurs 6 påverkas ännu mer negativt.
  • ”Skillnaden mellan betygsatta och icke betygsatta elever med låg kognitiv förmåga var avsevärt större än skillnaden mellan betygssatta och icke betygssata elever med hög kognitiv förmåga” (s 26).
  • Högpresterande elever blir inte lika påverkade av betyg som lågpresterande (0,20 är liten effektstorlek, 0,50 är medelstor effektstorlek, 0,80 är stor effektstorlek enligt Klapp. I hennes studie är effektstorleken 0,30).
  • ”Resultatet från dessa studier är i linje med internationell forskning som visar att betyg differentierar, det vill säga påverkar elever med olika bakgrund och förutsättningar på olika sätt. Resurssvaga, lågpresterande elever får sämre betyg om de blir betygsatta i årskurs 6, och denna negativa effekt är särskilt stor för pojkar” (s27).

Mina tankar

  • De elever som lyfts fram som lågpresterande finns ju kvar idag – alltså den typ av elevunderlag. Det är däremot mycket problematiskt för att inte säga omöjligt att jämföra en studie gjort på relativa betyg + kognitivt 70-talstest med dagens betygssystem och så säkert dra slutsats att betyg är dåligt.
  • Den effekt som Klapp lyfter fram är ju inte direkt stor. Men det spelar ju egentligen ingen roll eftersom det handlar om relativa betyg och det går ju inte att hänvisa till dessa studier och för att diskutera dagens betyg. Ändå gör Alli Klapp det.
  • Pojkar, pojkar, pojkar – ja, dessa ständigt resurssvaga pojkar. Är det betygens fel? Eller något annat? Går det att dra slutsatser som Klapp gör, utifrån en studie med bakgrund från 70- och 80-talet?

Internationella forskningsresultat lyfter Alli Klapp fram, forskarna Wynne Harlen och Ruth Deakin Crick (i referenslistan finns även Ruth Butler 1988 med, se mitt tidigare blogginlägg, länk). Så här skriver Klapp: ”De drar slutsatserna att

  • Lågpresterande elevers självkänsla påverkas negativt av summativa bedömningar
  • Läraren vid summativa bedömningar av high stakes-karaktär anlägger en förmedlande undervisningspraktik (traditionell katederundervisning) som gynnar de elever som lär sig på detta sätt medan elever som lär sig utifrån mer aktiv och elevcentrferad undervisning missgynnas
  • Elever ogillar summativa bedömningar (prov) och speciellt flickor missgynnas av prov
  • Summativa bedömningar gör att elever får ett mer ytligt och prestationsinriktat förhållningssätt till lärande
  • Summativ bedömning riskerar att leda till att elever utvecklar tydliga lärandestrategier.” (S 29).

Mina tankar

  • Här använder Klapp ordet summativ i en slags polarisering mellan formativ och summativ. Det senare är detsamma som betyg och är ”bad guy” medan formativ är ”good guy” Det Klapp säger ordagrant är att internationell forskning visar att betyg är dåligt. Senare i kapitel 10 i boken handlar det om formativ bedömning, som givetvis lyfts fram som något bra. Polarisering! Detta har jag tidigare skrivit om på min blogg, se länk.
  • Klapp menar också att läraren inte ska undervisa i traditionell mening för det missgynnar vissa elevgrupper. Min erfarenhet är den helt motsatta. Undervisning gynnar alla, särskilt de elever som är resurssvaga – att låta dem jobba fritt eller söka kunskap är som att sänka dem totalt. Dessutom är detta experiment gjort i början av 2000-talet då Hans-Åke Scherp var guru och åkte runt med Problembaserat Lärande (PBL) i Skolverkets namn. Det gick åt helvete för de svagaste eleverna.
  • Klapps använder sig värderande av begreppen formativ och summativ bedömning, precis som Christian Lundahl tidigare har gjort. Det är riktigt illa att en forskare så flagrant missbrukar sin position. Per Måhl har påvisat i sin granskning av Betygens geografi, se Betygens geografi, kritik, hur Lundahl missbrukar sin position och begreppen på ett sådant sätt som Klapp gör. Det som är mest skrattretande i allt detta är att både Lundahl och Klapp inte har begripit att det inte går att jobba formativa utan det summativa. Det går liksom inte ihop. Så mycket experter som än må vara.
  • För att ge tyngd åt sina slutsatser lägger Alli Klapp in ordet katederundervisning i sin argumentation för att verkligen visa hur illa det är. Hur ofta har inte PIE velat skrämma upp lärarkåren genom att smutskasta tidigare undervisning som har varit ledd av en skicklig och ämneskunnig lärare. Hur många var egentligen som Caligula? Inte många tror jag.
  • Lärandestratetgier? Menar Klapp att olika elever lär sig olika och att vi ska införa olika lärstilar igen?
  • Kan det vara så att det skiljer sig mellan svenska kunskapsstandarbetyg, svenska relativa betyg, andra länders betygssystem? I sådana fall – kan det vara så att det inte riktigt går att dra så tvärsäkra slutsatser om dagens svenska betygssystem utifrån ovan nämnda studier?
  • Kan det vara så att det svenska skolsystemet skiljer sig åt om man jämför t.ex. Sverige, England, USA och Israel? Kan det i sådana fall ha en påverkan?
  • Kan det vara så att det sociokulturella skiljer sig mellan Sverige, England, USA och Israel? Till exempel när det gäller klasshierarkier i samhället, hur platt en organisation är i skolan, hur man tilltalar varandra och så vidare. Om vi antar att det skiljer – kan det vara så att det påverkar hur man ska utläsa studien?

När det gäller forskningsgenomgång i Alli Klapps bok ”Bedömning, betyg och lärande” forsätter det på liknande sätt och med samma typ av argumentation. Därmed har Klapp säkerställt sitt tolkningsföreträde för resten av boken. ”Forskningen säger” och sedan är det fritt fram att föra fram sitt budskap. Egentligen skulle jag kunna gå igenom hela boken i sida efter sida för att lyfta fram hur Klapp vänder och vrider på betyg, bedömning, lärande och så vidare på ett sådant sätt att hon konstant och kontinuerligt argumenterar emot betyg. Dock kan jag inte skriva en uppsats på 50 sidor. Jag har varken tid eller utrymme för det. Ni får själva läsa boken och tänka till.

Dock tänker jag lyfta fram en sista sak. I kapitel 5 diskuterar Klapp vad betygen mäter egentligen. Så här skriver hon i inledningen på kapitlet: ”En central fråga är vad betygen mäter i fråga om elevernas ämneskunskaper och andra typer av kompetenser och personliga egenskaper. I en stor mängd studier har det framkommit att lärare har olika grunder och rationaliteten för betygssättning (Brookhart, 1994, Pilcher, 1994). Bengt Selghed (2004) intervjuade ett trettiotal svenska lärare om deras betygssättning, och lärarna berättade att de använde sin ”magkänsla” när de betygsatte eleverna.” (S61).

Mina tankar

  • Vad menar Klapp här? Betygen mäter den kunskap som är angiven i kursplanen. Denna utgångspunkt måste vara den som gäller. Det står ingenting om elevens personliga egenskaper i kursplanen.
  • Magkänsla – hur många lärare sa det? Och hur var det formulerat? Är det representativt för hela lärarkåren? Går det i sådana fall att använda detta uttryck? Använder Klapp ”magkänsla” i eget syfte på samma sätt som hon använder icke jämförbara studier för att lyfta fram sitt budskap? Frågorna är många!

Alli Klapp redovisar senare i kapitlet en enkät som hon använt för att visa att socioemottonella kompetenser påverkar betyg. Jag känner inte att jag kan skriva ner allt detta och jag äger ingen skanner. Därför får ni hålla tillgodo med ganska dåliga bilder tagna med min mobiltelefon, se:


Klapp menar i slutet av kapitlet att det finns en vinst med att satsa på socioemotionell kompetens hos eleverna, det visar studier som en grupp forskare har gjort på Columbia University i New York.

Mina tankar

  • Här gör Klapp en enkät där eleven ska skatta sin kompetens. Det handlar ju mycket om hur man ser på sig själv som elev. Det jag undrar över är varför eleven ska svara på hur den uppfattar sig när det gäller att läsa och förstå text, när en forskare som grottar ner sig i betygsfrågan, kan gå in och kolla statistik kring läsning. För det finns ganska mycket sådan statistik. Dessutom kan man ju göra fältstudier. Jag tror att Klapp vill visa hur dåligt självförtroende och självkänsla vissa elever har. Även dålig självinsikt i vissa fall. Klapp vill nog visa att det är betygen och den press betygen sätter på eleverna som gör att de svarar på det sätt de gör.
  • Hur vet man att eleverna har rätt? Klart att de har rätt till sin egen åsikt, men är det verkligen så att lilla Pelle är dålig på matematik för att han säger det? Läraren kanske gör en annan bedömning. Dålig att läsa i förhållande till vad?
  • Finns det en uns chans att eleverna inte svarar korrekt på enkäterna. Eller kanske till och med ljuger. Möjligen så att de inte riktigt vet hur bra eller dåliga de är. Vad går det att dra för slutsatser då?
  • Läsa och förstå text? Finns det läsning där man inte förstår text? I sådana fall är det då läsning? Hur ligger det till med Klapps ämnesdidaktiska kunskaper?
  • Denna enkät finns med i ett kapitel som heter ”Vad mäter betygen egentligen”. Denna enkät har ingenting med betyg att göra, utan handlar om elevernas egen uppfattning om sig själv. Så varför använder sig Klapp av den?
  • Hur kan det komma sig att Klapp lyfter fram vinsten att satsa på socioemotionell kompetens när det kapitlet handlar om vad betyg mäter? Jag är ganska övertygad om att lärare i svensk skola jobbar ganska mycket med värdegrundsfrågor och där just den socioemottonella kompetensen gestaltas hos lärare för att eleverna ska lära sig förhållningssätt gentemot sig själv och gentemot andra elever. Jag är också ganska övertygad om att lärare i svensk skola jobbar med att i mentorssamtal och andra former av elevsamtal diskutera med eleverna i akt och mening att få eleverna att förhålla sig till sig själv, det de lär sig, vad betyg handlar om, vad inlärning är och mycket annat.

I avslutande reflektion skriver Alli Klapp: ”Bedömning och betyg påverkar. Det påverkar elevernas motivation, deras självkänsla och vad de tror att de kan uppnå i skolan och livet. Betyg är en avgörande betydelse för elevernas livschanser. Av de olika funktionerna med betyg är det urvalsfunktionen som fungerar bäst. Betygen motiverande och informerande funktioner har i forskningen visat sig fungera sämre. Det är viktigt att poängtera att det inte är betygen i sig som är av ondo, utan hur betygen används.”

Mina tankar

  • Klapp har i hela sin bok argumenterat emot betyg och att det är dåligt. Här skriver hon att betyg inte är av ondo, vilket hon med all tydlighet har hävdat i boken. Betyg är av ondo. Jag kan personligen säga att betyg absolut har en motiverande funktion även för de svagpresterande. Jag har sett hur killar i årskurs 6 fått F i julbetyg och blivit förbannade och absolut inte kunnat acceptera detta. Under vårterminen har de jobbat hårt och lyckats uppnå minst ett E. Detta har jag sett många exempel på. Kanske vore det klädsamt om Klapp gjorde studier idag på högstadieskolor t.ex. i miljonprogramsområden istället för att hänvisa till svensk forskning från ett betygssystem som inte längre finns eller internationell forskning som inte är jämförbar med svenska förhållanden.
  • När Klapp talar om urvalsfunktionen är det givetvis naturligt. En elev som ska komma in på Naturvetenskapligt program på gymnasiet måste ha betyg i NO-ämnena av den anledningen att det inom programmet till stor handlar om dessa ämnen. Eleven behöver med andra ord ha förkunskaper för att klara studierna. Däremot är jag inte helt säker på att det är just detta Klapp menar med urvalsfunktionen. Det kan vara så att hon menar att betyg har en sorterande funktion, även om hon inte nämner det. Men det är kopplat till det relativa betygssystemet. Fast å ena sidan hänvisar ju Klapp till studier gjorda på det relativa betygssystemet.
  • Betyg har absolut en motiverande funktion beroende på hur det användes. Detsamma som summativ bedömning. Det handlar om att som lärare använda sig av summativ information och betyg på ett formativt sätt. Hela tiden jobba med dessa begrepp tillsammans och i framåtsyftande i en dialog med eleverna. Det gjorde jag i alla de år som jag jobbade som lärare och det fungerade mycket bra.
  • Betyg i Sverige är rättvisa om man som lärare informerar eleverna i förväg vad som krävs av dem, på vilka grunder man har gjort bedömning och sedan har en dialog kring elevens prestation och vad eleven ska göra annorlunda för att uppnå ett annat resultat (bättre). Är läraren öppen med detta kommer mycket av den betygsstress försvinna som titt som tätt poppar upp i debatten. Stressen hos elever handlar om eventuell press hemifrån och/eller otydlighet från läraren/skolan.
  • Lgr 11 är en stor bov i varför likvärdig bedömning och betygssättning inte fungerar fullt ut. Kursplanen är så flummigt skriven att tolkningsutrymmet är i den närmaste oändligt. Är det betygenssystemets fel? Nixum pixum – det är kursplanens fel. Gör om kursplanen och snacket om att betyg är skit kommer minskas drastiskt.
  • Problemet är att svenska lärare har inte fått den fortbildning de ska ha när det gäller bedömning och betygssättning. Lärarutbildningen har generellt sätt utbildat betygsmotståndare och i många fall har lärare inte fått någon bedömningsutbildning alls. När Lpo 94 och Lgr 11 infördes fick lärarkåren den fortbildning som krävdes – t.ex. för att man gick från relativa betyg till kunskapsstandarbetyg – ett helt annat sätt att se på betyg.

Som jag skrivit tidigare skulle jag kunna skriva väldigt mycket mer kring den här boken. Det är skrämmande hur en svensk pedagogisk forskare kan få ge ut en bok som bygger på felaktigheter och ibland rena lögner. Det är en propagandabok rakt igenom. Att den dessutom har fått pris är än mer skrämmande, för någonstans måste ju någon har uppmärksammat boken och lyft fram den som så oerhört bra att den genererar inte bara äran utan en prischeck på 150 000 kronor.

Klart alla har rätt att ha sin åsikt, även Alli Klapp. Det är helt ok att faktiskt inte gilla betyg, men frågan är om det är ok att systematiskt arbeta mot betyg i argumentation och i debatter på falska grunder. Det är inte heller ok att lärarutbildningen använder denna bok som kurslitteratur, vilket jag är övertygad om är fallet. Hela boken är en partsinlaga i Klapps betygsmotstånd och det är samtidigt ett angrepp på lärarkårens professionalitet. Att boken dessutom används på lärarutbildningen visar lärarföraktet som finns bland pedagoger på institutionerna.

Vi har en profession som är ålagda i lag att sätta betyg som myndighetsutövning. Att undergräva detta förfarande genom att i en utbildning argumentera emot betyg och utbilda betygsmotståndare är rent ut sagt fördjävligt. Det Alli Klapp och lärarutbildningen gör är att sänka lärarkåren. Det är dags att säga ifrån och stå upp för svensk lärarkår och ge dem både förutsättningar och rätt verktyg för att göra rättssäkra bedömningar och betygssättningar.

Hur ska svensk skolan någonsin nå någon form av likvärdighet när det gäller bedömning och betygssättning? Kanske går det inte alltid att nå fullständig likvärdighet, eftersom vi är människor och vi gör lite olika ibland. Däremot är jag övertygad om att skolan kan nå långt i denna fråga om rätt fortbildning ges och om frågan inte ständigt saboteras.

En bra början för dig som lärare är att läsa Gustavssons, Måhls och Sundblads böcker om Betygssättning:

Det går även att se filmer kring detta ämne, länk. Det som är bra med dessa böcker är att de utgår från styrdokumenten och inte från någon gammal forskning eller internationell forskning som saknar substans för betygsfrågan här och nu.

Det är också mycket anmärkningsvärt och oerhört upprörande att en person som Alli Klapp missbrukar sin position så grovt som hon gör.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller återinför USK:en!

Annonser

9 kommentarer

  1. Jag har inte läst Klapps bok, men undrar en sak. Studerar hon enbart betyg ur ett direkt elevperspektiv, dvs hur betygen direkt påverkar eleverna?
    I så fall bortser hon från att betygen har fler funktioner än så. Betygen påverkar även hur undervisningen bedrivs, hur skolan organiseras och styrs, vilket kan vara en stor fördel. Till exempel har kunskapsuppdraget tonats ned i svensk skola (förutom de senaste åren) och det kan mycket väl vara så att en skola som den svenska därför mår bra av mer betyg, som fokuserar på kunskapsuppdraget. Därmed inte sagt att andra länders skolväsenden behöver betyg i samma grad.
    Om Klapp (och likasinnade) inte beaktar denna aspekt så missar hon en synnerligen viktig aspekt.

    En liten radanmärkning: Det du skriver om normalfördelning stämmer inte alls, men å andra sidan bygger ditt fortsatta resonemang inte på den punkten.


    • Hej Niklas,

      Jo visst skriver hon om att betygen direkt påverkar eleverna. Så klart är det bara negativt. De aspekter du tar upp finns inte alls med, men du har absolut rätt i det du framför.


  2. Utomordentligt! Tack Johan!


    • Tack Sören!


  3. Det är beklämmande att se hur lite hon tycks förstå av skolans vardag.
    Hon tycks inte ha någon förståelse för hur mycket lektionstid som behövs för att uppfylla läroplanens alla kunskapsmål och aspekter på på den kunskap eleverna fått.
    Den socioementionella fostran eleverna får genom hårt skolarbete och kärleksfulla bedömningar är något helt annat än hennes godtyckliga flum.
    Kanske har jag inte förstått henne men det du beskriver är djupt tragiskt.
    Jag har dessutom ingen större förhoppning att vår nye generaldirektör för Skolverket ska göra skillnad.


    • Sten,
      Klapp har dessvärre ingen som helst koll på skolans verklighet. Tyvärr.

      När det gäller Skolverkets GD har jag ingen åsikt, vill låta honom få en chans. Han har arbetat som grundskolechef och var omtyckt av många rektorer. Vet inte vad det står för men en ärlig chans måste han få. Sedan måste man väl tillstå att det är ett tufft uppdrag – att rå på alla tjänstemän som är vana att göra som de själva vill.


  4. […] En blogg som nästa bara tar upp det som inte fungerar i skolan, eller det som jag är kritisk till. Sällan eller aldrig tar jag upp alla fantastiska lärare och underbara elever. OBS: Detta är en blogg, alltså en digitaliserad dagbok – INGEN VETENSKAPLIG AVHANDLING! « Alli Klapps bästsäljare – en lögn […]


  5. En faktor som nog påverkar är att betyg eller inte i sexan berodde på ett val av skolans huvudman. Jag skulle på förhand anta att de som sätter betyg då verkar i en miljö som är mer positiv till betyg och bedömningar. Detta leder förmodligen till att de senare betygen bättre följer resultaten på nationella proven, alltså en minskad tendens till glädjebetyg.
    Resultatet att svaga elevers betyg blir sämre av att de betygsatts i sexan beror i så fall inte på sämre kunskaper utan på att de senare betygen baseras mer på bedömning och mindre på önsketänkande.


    • Tomas,

      Den undersökning som Alli Klapp hänvisar till handlar om relativa betyg. Det fanns inga glädjebetyg inom det relativa betygssystemet och det gick heller inte att säga att eleverna hade sämre kunskaper på grund av resultaten eftersom relativa betyg inte mätte kunskap.

      Relativa betyg fungerade så att läraren satte ett medel på de examinationsuppgifter de hade, vanligtvis prov. De 38% som låg närmast under och över medel – vanligtvis räknat utifrån ett resultat räknat i poäng, fick betyget 3. Sedan räknade man ut att 24% av eleverna skulle ha betyget 2 respektive 4 och 7% skulle ha betyget 1 och 5. Oavsett hur många poäng man hade. Låt säga att ett engelskprov i Djursholm kunde ha en medelpoäng som låg på 80 medan samma prov i Bagarmossen kunde ha en medelpoäng på 40. När medel lagts så fördelades procentsiffrorna och därmed betygen. I detta fall skulle en elev som fick 5:a i Bagarmossen få kanske en 2:a i Djursholm. Eventuellt en 1:a.

      En del personer som försvarar relativa betygssystemet hävdar att de relativa betygen skulle utgå från hela landet. Ja, men hur visste man att ens klass var extra bra? Det fanns ju inga referensramar. Hur visste läraren hur klassen stod sig i förhållande till andra klasser i Målilla, Stockholms innerstad, Fittja, Limhamn, Kalix och så vidare?

      Jo men det fanns ju standardprov i engelska, matematik och svenska. Ja då kunde man se i dessa ämnen – men i slöjd, NO-ämnena, SO-ämnena, idrott, bild och så vidare. Hur gör?

      Mission impossible!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s