Två kortisar


Träffade en vän igår kväll som är lärare på en högstadieskola i Stockholms innerstad. Hon berättade att de hade haft nationellt prov (NP) i årskurs 9. En del av de fysiska proven skickades in för extern rättning. Därefter fick de tillbaka dem med en kommentar att det diffade 30% – skolans lärare låg för högt gentemot den externa rättaren. När skolan ville veta på vilka uppgifter som det skilde fick de till svar att det inte gick att gå in på sådana detaljer eftersom proven är belagda med sekretess.

Vad i helvete!!!! Detta är en av de sjuka delarna med NP. Lägg ner hela skiten, det kostar bara pengar och leder ingenstans förutom att lärarkåren blir ännu mer nertrycka i skoskaftet. Och dessutom har ju Riksrevisionen redan konstaterat att det är omöjligt att veta om det är läraren eller den externa rättaren som gör den bästa bedömningen. Lägg därtill att tolkningsutrymmet är i det närmsta gigantiskt när det gäller bedömningen. LÄGG NER!

Vill också tipsa om en ett samtal som Aron Flam (stå-up-komiker) har med Magnus Henreksson, professor i ekonomi (tack för tipset Christer). Om man bortser från allt filosofiskt snack, som vissa av denna bloggs läsare kommer finna roande, och går på själva samtalet om skolan så måste jag säga att det verkligen är värt att lyssna på. Henreksson sätter säger precis det jag har skrivit om i flera år på den här bloggen. Här är länken.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller återinför USK:en!

2 reaktioner till “Två kortisar

  1. Vad gäller Magnus Henrekson är det lätt att hålla med om det mesta han säger . I boken han och Aron Flam referar till (”Kunskapssynen och pedagogiken”) framför författarna ett 27-punktsprogram för den svenska skolan. Det svåra blir väl att enas om alla dessa 27 punkter, t.ex. externa rättare.

    Förslaget att jämföra med andra länders läroböcker (och kursplaner) för att komma in på rätt spår låter lockande. Ett möjligt problem kan här vara att även andra länder, t.ex. Finland, ändrar i sina läro- och kursplaner. T.ex. har Finland nyligen fått en ny läroplan som på vissa aspekter har närmat sig Sveriges läroplan/er – dock inte lika flummigt vad gäller betygskriterier.

    En annan variant är givetvis att börja nedifrån och upp. Låta politiken ge en ram och sedan låta yrkesverksamma lärare utveckla konkreta kursplaner. (Så görs på universitet och högskolor.) Dock tycks Magnus Henrekson inte ha så höga tankar om nuvarande svenska lärarkår och deras kompetens – vilket han förklarar med välkända historiska orsaker.

    1. Pär,

      Jag tycker att Magnus Henreksson har rätt i sin analys av svenska skolan och förklaring till varför det har gått som det gjort. Däremot är jag inte riktigt säker på att han är rätt person att föreslå åtgärder. Han säger i intervjun att det är viktigt att barnen läser och det är korrekt. Däremot tror jag inte att en ekonom ska ha ansvar för pedagogiken i skolan, möjligtvis uppföljningen av resultat, som ekonomer traditionellt är bra på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s