Lgr 11:s kursplaner, del 3: Nya kursplanerna – katastrof!


Det här blogginlägget publicerades ursprungligen 7/4-2010.

Bakgrund
Thomas Östros drog under sin tid som skolminister upp en linje, som sedan Ibrahim Baylan fortsatte driva. De var bekymrade över att resultatuppföljningen inte fungerade. Baylan tillsatte enmansutredare Leif Davidsson att utreda detta, vilket resulterade i rapporten Tydliga mål och kunskapskrav i skolan (SOU 2007:28). Davidsson kom bland annat fram till att målen var otydliga, vilket resulterade i att Davidsson rekomenderade att mål att sträva mot skulle döpas om till mål för undervisningen och mål att uppnå skulle döpas om till kunskapskrav.

I den borgliga regeringens proposition 2008/09:87, konstaterade man att det inte går att tala om för lärarna hur de ska jobba, det tillhör regelstyrningen. Därför stryktes Davidssons förslag, alla formuleringar kring mål tas bort. Istället använder man i propositionen kunskapskrav. Hela propositionen bygger annars på Leif Davidssons utredning. Bland annat kräver regeringen en tydligare och enklare formulering i de nya kursplanerna. Uppdraget går från departementet till Skolverket, detta uppdrag är lite för otydligt skrivet, något som Skolverkets tjänstemän utnyttjar att tolka propositionen annorlunda än vad tanken var.

Skolverkets första förslag till kursplaner kommer i oktober 2009 och är i strid med riksdagsbeslutet. I förslaget återinför man mål att sträva mot, men man använder sig av Leif Davidssons formulering ”mål för undervisningen”, något som regeringen hade strukit i propositionen. Det finns heller inga kunskapskrav skrivna i detta första utkast. Vid kritik mot Skolverkets första version, bland annat i Gunnar Ohrlanders artikel på DN-kultur, tar man bort rubriken, mål för undervisningen och dess text.

Skolverkets andra förslag kommer i december 2009. Här dyker samma formuleringar upp, som tidigare fått kritik, denna gång under rubriken kunskapskrav. Denna version går ut på remiss, bland annat till Skolinspektionen som kritiserar förslaget i kraftiga ordalag. Bland annat menar Skolinspektionen att förslaget till nya kursplaner behöver en omfattande omarbetning, eftersom det inte går att bedriva inspektion i förhållande till förslagets kunskapskrav. Förslaget lämnas till departementet för fastställande och innehåller så otydliga kunskapskrav, skrivet på ett sådant sätt som man brukar skriva mål att sträva mot. Trots, bland annat den allvarliga kritiken från Skolinspektionen, har inget omfattande omarbetning gjorts.

Några exempel från Skolverkets förlag till kursplaner:

Kemi, kunskapskrav för betyget E i slutet av årskurs 9 (sida 60)

När eleven arbetar experimentellt eller på andra sätt undersökande bidrar eleven till att formulera frågeställningar som går att undersöka systematiskt. Eleven följer givna planeringar samt utför och dokumenterar undersökningarna på ett tillfredställande sätt. Eleven ämför sina resultat med frågeställningarna och resonerar kring resultatens rimlighet. I sina slutsatser kopplar eleven resultaten till tidigare erfarenheter”.

Arbetar = metodhävisning. Vad är resonerar? Formulera frågeställningar = metod. Det finns inga kvalitetsnivåer i detta citat. Vad är t.ex. att formulera en frågeställning? Texten är abstrakt skrivet och man blandar mål och metoder, utan att ange minsta angivna definition på med nivå på vad är acceptabel kunskapsstandard.

Samhällskunskap, kunskapskrav för betyget E i slutet av årskurs 9 (sida 103)

Eleven bearbetar och beskriver uppbyggnad och funktioner i samhällets sociala, mediala, rättsliga, ekonomiska och politiska strukturer, utifrån enkla frågeställningar. Då beskriver eleven och ge exempel på något samband mellan olika faktorer som bygger upp samhällsstrukturerna”.

Detta är otroligt abstrakt och komplext skrivet. Det finns arbetsmetoder angivna, t.ex. bearbetar och det finns ingen som helst kunskapsstandard. Vad är tillräckligt bra och vad är inte godkänt?

Svenska, kunskapskrav för betyget E i slutet av årskurs 9 (sida 119)

Eleven läser ett delvis varierat urval av böcker för ungdomar samt texter från andra medier med flyt såväl högt som tyst. Med viss säkerhet anpassar eleven sitt sätt att läsa efter syftet med läsningen och textens art. Eleven återger grundläggande delar av innehållet eller handlingen. Utifrån givna frågor beskriver eleven enkla sammanhang och relationer i texten och motiverar sina tolkningar med exempel från texten, egna erfarenheter och bekanta omvärldsfrågor. Eleven beskriver några verk, deras författare och det historiska och kulturella sammanhang som verken tillkommit i”.

Jämför formuleringarna med några av de mål att sträva mot som finns i dagens kursplan

Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven

– utvecklar sin förmåga att i dialog med andra uttrycka tankar och känslor som texter med olika syften väcker samt stimuleras till att reflektera och värdera,

– utvecklar sin förmåga att läsa, förstå, tolka och uppleva texter av olika slag och att anpassa läsningen och arbetet med texten till dess syfte och karaktär,

– får möjlighet att förstå kulturell mångfald genom att möta skönlitteratur och författarskap från olika tider och i skilda former från Sverige, Norden och andra delar av världen,

– tillägnar sig kunskaper om det svenska språket, dess ständigt pågående utveckling, dess uppbyggnad, ursprung och historia samt utvecklar förståelse för varför människor skriver och talar olika,

– genom eget skrivande fördjupar sin insikt i grundläggande mönster och grammatiska strukturer i språket samt utvecklar sin förmåga att tillämpa skriftspråkets normer i olika sammanhang,”

Jämför dessa två formuleringarna med samtliga mål att uppnå som finns i dagens kursplan

Eleven skall
– aktivt kunna delta i samtal och diskussioner och sätta sig in i andras tankar samt kunna redovisa ett arbete muntligt så att innehållet framgår och är begripligt,

– kunna läsa till åldern avpassad skönlitteratur från Sverige, Norden och från andra länder samt saklitteratur och tidningstext om allmänna ämnen, kunna återge innehållet sammanhängande samt kunna reflektera över det,

– kunna läsa, reflektera över och sätta in i ett sammanhang några skönlitterära verk och författarskap med betydelse för människors sätt att leva och tänka,

– kunna ta del av, reflektera över och värdera innehåll och uttrycksmedel i bild, film och teater,

– kunna skriva olika sorters texter så att innehållet framgår tydligt samt tillämpa skriftspråkets normer, både vid skrivande för hand och med dator,

– ha kunskaper om språket som gör det möjligt att göra iakttagelser av eget och andras språkbruk”.

Det är formuleringarna i mål att uppnå i dagens kursplaner (Lpo 94 – min anmärkning 7/5-18),  som har fått kritik av Leif Davidsson. De är för abstrakt skrivna och lämna alltför mycket tolkningsutrymme. Generellt för samtliga texter i Skolverkets förslag är helt befriat från resultatsstandard, det är ett genomgående mönster i alla kursplaner. Det är betydligt mer strävansmål i formuleringarna än standarder för kunskapskrav.

Läraren och läromedelsförfattaren Per Måhl använder sig av tre typer av standarder: Uppgiftstandard: En uppgift eller fråga som eleven ska jobba med eller besvara. Processtandard: Under vilka former eller villkor ska eleven jobba. Grupparbete, användning av miniräknare, använda sig av böcker, jobba hemifrån. Olika processtandard gör det lättare/svårare för att uppnå ett mål. Detta måste definieras. Resultatstandard: Vad är acceptabel lösning eller svar på uppgiften. Denna typ av uppdelning som Måhl gör, saknas totalt i Skolverkets förslag till nya kursplaner.

Tidigare bedömningssystem, det relativa med medelvärde, gjorde bedömningarna enklare. Dagens bedömningssystem, som infördes med LPO 94, kräver i förväg definierade krav på kompetenser eller kunnande, som man utvärderar elevernas resultat emot. Dessa definierade krav måste vara skrivna så att läraren kan konstatera att eleven antingen kan eller inte kan det som efterfrågas. Ska vi försvara elevernas rätt till kunskap måste det fram tydligare kunskapskrav. Tjänstemännen på Skolverket har inte begripit detta och tror att det är eleverna som bedöms, istället för att det är skolans förmåga att få eleverna att uppnå de kunskaper de behöver få, för att klara gymnasiet och senare samhället. Tillspetsat kan man säga att tjänstemännen inte tror att alla elever, rent biologiskt, har möjligheter att uppnå kunskapsmålen, det vill säga det som är skolans uppdrag.

Varför menar jag att det är katastrof med de nya kursplanerna?

  • Möjligheterna att införa resultatuppföljningen kommer få ta betydligt längre tid, om det någonsin kommer att gå med dessa kursplaner. (Nej det har visat sig omöjligt, min anmärkning 7/5-18)
  • Lärarnas möjligheter att göra rättvisa bedömningar, både lokalt och nationellt, kommer att minska. Den orättvisa bedömningsfrågan som blommar upp i media kommer ett ännu hetare ämne. Kommer detta gynna lärarna? Kommer detta att göra att lärarnas status ökar? (Har jag haft rätt? Min anmärkning 7/5-18)
  • Dagens lärare kan med Skolverkets förslag till nya kurskpaner jobba på som tidigare, det finns inga möjligheter att styra upp lärarnas jobb. Kommer lärarnas status att öka eller sjunka?
  • Den fortsatta kaos som råder i skolan, lärare och skolledare vet inte hur de ska jobba, för att det är så otydligt, kommer att fortsätta under lång tid framöver. Kommer det gynna skolan? Kommer lärarnas status öka eller sjunka?
  • Stora förlorarna är eleverna.
  • Sverige kommer att komma ännu mer på efterkälken när det gäller internationella kunskapsundersökningar.

Vad tycker jag borde göras? För det första måste regeringen och departementet skicka tillbaka kursplanerna och be Skolverket göra om jobbet. Sedan tycker jag regeringen ska diskutera huruvida Skolverket ska finnas kvar som myndighet – vad ska man med Skolverket till? Lägg ner Skolverket en gång till och låt Skolinspektionen sköta skolfrågorna, de har visat sig klara uppdraget. Men så är ju Ann-Marie Begler, generaldirektör för Skolinspektionen jurist.

Avslutningsvis anser jag att det är dags för lärarfacken att vakna till. Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund måste ta till hårda ta – gå ut i strejk! Det går inte att acceptera att en skolmyndighet öppet obstruerar mot tagna riksdagsbeslut, som gör att lärarnas status och professionalitet ifrågasätts och försvagas. Vi vill ha starka och duktiga lärare, med bra status och hög lön. Dessa kursplaner kommer för lång framtid inte bidra till detta. Dessutom är hela förfarandet ett hån mot demokratin, något som faktiskt är något centralt hos läraren. Läraren är den främsta försvararen av alla elevers rätt till kunskap, en demokratisk rätt!

KOM IGEN LÄRARE! Stå på er!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller återinför USK:en!

9 thoughts on “Lgr 11:s kursplaner, del 3: Nya kursplanerna – katastrof!

  1. Mycket bra inlägg! Och ännu mer aktuellt i dag än när du skrev det. Dessutom, Ann-Marie Begler är ledig i dag!

    1. Hej Gunvor,

      Tack för det. Jo, det är än mer aktuellt idag och det var därför som jag valde att återpublicera dessa inlägg som har några år på nacken. // Johan

  2. När ett utbilndningssystem ska inrätta ett betygsystem finns det (minst) åtta olika frågor att ta ställning till. För varje fråga finns det olika alternativ.

    Fråga 1: Svensk skola har under 1900-talet haft tre olika betygsystem: ett absolut betygsystem (fram till 1962), ett relativt betygsystem samt ett målrelaterat betygsystem.

    Fråga 2: Inom ett betygsystem kan det finnas olika antal graderingar, t.ex. två graderingar (U/G) upp till 10-15 graderingar. I dagens svenska skola fins det sex olika graderingar. Om vi utgår från det minsta antalet två till dagens sex graderingar har vi fem olika alternativ vad gäller fråga 2.
    Multiplicerar vi dessa fem med de tre från fråga 1 har vi således 15 olika alternativ.

    Fråga 3: Anvisningar för betygsättning kan ske centralt eller på någon lägre nivå – dvs. icke-centralt. Dessa två alternativ ska multipliceras med de tidigare 15 olika alternativen vilket ger 30 olika alternativ.

    Fråga 4: Betygsättare kan vara undervisande lärare eller icke-undervisande lärare (dvs. externa rättare). Dessa två alternativ ska multipliceras med de tidigare 30 alternativen vilket ger 60 olika alternativ.

    Fråga 5: Betyg kan sättas på färdigheter (t.ex. att läsa), på kunskaper (att kunna redogöra för sakförhållanden) samt för både färdigheter och kunskaper. Dessa tre olika alternativ ska multipliceras med de tidigare 60 alternativen vilket ger 180 olika alternativ.

    Fråga 6: Färdigheter och kunskaper kan inrymmas i olika ämnen och i olika teman (t.ex. hållbar utveckling). Ska betyg sättas i skolämnen eller i både skolämnen och i ämnesövergripande teman. Dessa två alternativ ska multipliceras med de tidigare 180 alternativen vilket ger 360 olika alternativ.

    Fråga 7: Betygsättningen kan utgå från en relativistisk kunskapssyn respektive en icke-relativistisk kunskapssyn. Dessa två alterantiv ska multipliceras med de tidigare 360 alternativen vilket ger 720 olika alternativ.

    Fråga 8: Betygen kan ses som målet med skolan eller som ett medel för att nå sociala mål (t.ex. jämlikhet). Dessa två alternativ ska multipliceras med de tidigare 720 alternativen vilket sammanlagt ger 1440 olika alternativ.

    Vilket av dessa 1440 olika alternativ vad gäller betyg är bäst för svensk skola?

    1. Pär,

      Jag tycker du är helt ute och cyklar. Snacka om att bara röra till det.
      1. Ska vi ha betyg och i sådana vilken typ av betyg ska vi ha? Utredning sker på uppdrag av regeringen eller riksdagen vilket resulterar i proposition eller motion. Detta skedde inför övergången till Lpo 94. En enmansutredning (Leif Davidsson) inför Lgr 11.
      2. Betygssteg ingår i ovanstående rekommendationer.
      3. Nationella mål har varit tradition men huruvida vi ska ha andra typer av mål ligger väl också på tidigare utredning.
      4. Undervisande lärare har traditionellt varit den som bedömer eleven, extern rättning har kommit upp under senare år, även om PISA rättas extern.
      5. Betyg sätts på vad eleven kan.
      6. Betyg är individuella och sätts på vad eleven visar upp vad den kan oavsett i vilket sammanhang.
      7. Återupprepning – detta tog du upp i punkt 1.
      8. Filosofisk fråga som även utredningen kan beröra. Vill man ha en kompensatorisk skola eller ej?

      Pär! Jag begriper faktiskt inte att du bemödar dig att skriva den här totalt felaktiga uträkningen. Läs igenom Lgr 11:s kursplaner och inse att vi behöver en ny kursplan. PUNKT! Sedan behövs det en konkretare kursplan som talar om vad eleverna ska kunna och sätter betyg på deras kunskaper. Inte relativa betyg. Jag skulle kunna sätta ihop en sådan kursplan som blev riktigt bra på bara 3 månader. Jag har kontakter som förgrenar sig till övriga ämnen. Hur svårt ska det vara?

      1. Helt rätt Johan. Att det ska vara så svårt för så många (förståsigpåare) oavsett ståndpunkt tatt förstå något egentligen så enkelt. Alltså dina punkter fem och sex.

      2. Hej Johan!

        Jag håller helt med dig.
        At det behvös ett nytt betygsystem.

        Problemet är väl, som du och Holdar är inne på, att många ”förståsigpåare”, ändå framhåller att det handlar om val.
        T.ex. argumenterar Jonas Vlachos för ett relativt betygsystem.
        T.ex. argumenterar Magnus Henreksson för att nationella prov ska rättas av externa rättare.
        Tänk att dessa professorer, som inte tillhör PIE, inte har fattat det mest elementära.
        Men om det handlar om olika val i olika frågor så blir det fler alternativ – kanske inte 1440 -men inte heller två -är vi överens om det?

      3. Hej Pär,

        Det behövs inte ett nytt betygssystem, det behövs nya kursplaner.

        Håller med dig om att det finns både professorer och andra forskare som inte tillhör PIE och som ändå inte förstår. Jag tror dock att både Vlachos och Henrekssons linjer inte beror på illvilja eller ideologi, utan på ren okunskap. Faktiskt. Det kanske låter förmätet av mig att säga som om skickliga professorer, men jag tror faktiskt att det är så det ligger till.

        Visst måste man göra val och det behöver man även i detta fall. Men som sagt, inte så många.

  3. Jag gillar den här bloggen. Jag hoppas jag inte säger någonting oförskämt men har en stilla undran men först min egen argumentation. De positiva argumenten för centralrättade prov och centraliserad betygsättning går ungefär så här;

    1. Du får omedelbart information om elevernas kunskaper (vi utgår från att eleverna har samma bok eftersom detta annars inte kommer vara genomförbart) vilket underlättar för beslutsfattare i allokering av eventuella resurser.

    2. Om proven genomförs genom datorer (vilket förfaller rimligt) kan lärare och elev direkt få information om elevens svagheter. Moderna datorprogram är mycket precisa att identifiera styrkor och svagheter. Om detta görs korrekt kommer naturligtvis lärare att få tillgång till diagnostiska prov med datoriserat ”support” innan de centralrättade proven.

    3. Likvärdigheten och rättsäkerheten ökar markant eftersom alla blir bedömda efter samma måttstock. Vidare, kommer inte lärare eller skolor kunna sätta för höga eller för låga betyg. Den exceptionella höga graden av perception som ingår i kvalitativ betygsättning kommer att upphöra.

    4. Lärare får mer tid åt undervisning annat än att designa och rätta prov.

    5. Ineffektiva pedagogiska metoder skulle rensas bort ganska omgående eftersom inte de ger förväntade resultat.

    De mest positiva effekterna faller inom ramen för ”Good governance” vilket innebär reducerad korruption, likvärdighet, överrensstämmelse med mål, bättre styrning, bättre resurs allokering och mycket lättare att externt revidera statlig policy och pedagogisk verksamhet. Vidare, både böcker och frågor skulle vara föremål för politisk diskussion eftersom betygsättning och skolans verksamhet skulle bli mer transparent.

    De negativa effekterna måste vara; Läraren står närmast eleven och vet därför mer om vad eleven kan men det förfaller underligt med tanke på att vi har att göra med mänskliga relationer och relationerna mellan elever och lärare är inte alltid de bästa. Vidare, bedömningar utan ett standardiserat ramverk har fruktansvärt låg reliabilitet då kan inte återupprepa bedömningen eftersom eleven då skulle behöva gå om ett år. Vidare, en second opinion är också mycket svårt i detta läge. Till sist, det förefaller oetiskt att bedöma en elev i varje steg den tar vilket skapar osäkert hos den som skall bedömas

    Det finns säkert någon som skulle hävda att lärare skulle känna sig utpekade om de misslyckas i sin lärargärning. Fördelen med central betygssättning och prov är att arbetsgivare, politiker och stat att hjälpa läraren att lyckas med sin lärargärning vare sig det handlar om handledning, terapi, minskad arbetsbelastning eller andra resurser. Angående proven skulle de testa sakkunskap och påminna om högskoleprovet. Det är alltså inte analysförmåga som skulle testas även om du kan konstruera sådana prov. En del ämnen kan inte effektivt kvantifieras givet resurstillgången så som idrott. Hur man skall bedöma slöjd och bild vet jag icke.

    Den stilla undran som sagt. Varför vänder dig emot centralrättade prov och extern bedömning?

    Tacksam för svar

    Mvh

    Jarl S

    1. Hej Jarl,

      För mig är lärare det viktigaste yrket i ett samhälle. Läraren träffar elever hela dagarna och många gånger har läraren en närmare kontakt med en del barn än vissa föräldrar. Utifrån detta skulle man kunna säga att läraren sitter på en mängd fakta om den enskilda eleven som inte riktigt framkommer när det gäller centrala digitaliserade prov. Om det inte är så att man ska ha prov i samtliga ämnen typ varje dag. Att allt som eleven lär sig och får omdöme/betyg på ska gå via datorn – då blir det prov/läxförhör ibland flera gånger om dagen. Är det så du menar? Alltså att allt som eleven lär sig ska gå via en extern dator där läraren får återkoppling direkt.

      En annan fråga som är svår är vilka typer av uppgifter som datorn ska fråga efter. Om läraren vill ha en essä-fråga eller löpande text i svaret – hur ska man göra då? Digitaliserade prov tenderar att fråga-svar-prov, där eleverna ska kryssa i alternativ. Denna uppgiftsstandard innebär att kunskapsstandarden lätt blir atomistisk, det vill säga på en ytnivå. Går det att lösa?

      Nej, jag tror inte på centralt rättade prov och jag tror inte heller på digitaliserade prov med en svarsmall. Jag tror heller inte på att ta ifrån läraren bedömningsansvaret, då kommer lärarlönerna åter sjunka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s