Lgr 11:s kursplaner, del 5: Kursplanerna i Lgr 11 lägger lärarkåren i frysbox


Det här blogginlägget publicerades ursprungligen 19/3-2011.

Jag har tidigare varit kritisk till arbetet med att fram kursplanen till den nya läroplanen. I flera blogginlägg har jag kritiserat Skolverket för att man dels inte har följt de direktiv som gavs i propositionen om tydliga kursplaner och dels hur man presenterat de nya kursplanerna, se Tydliga kursplaner – rena lögnen eller Kunskapsseminarium med flum eller Nermontering av svensk skola eller Vad menar Lindberg med checklistor . När det gäller presentationen av de nya kursplanerna har Skolverkets folk likt mantra påtalat ”De nya tydliga kursplanerna”. Detta är bara vad man säger, jag anser att det inte är så i verkligheten. Nu tror jag inte att det är något fel på Skolverkets folks intellekt, därför har jag har drivit tesen att de är reformmotståndare allihopa. Alltså motståndare till mål- och resultatstyrning. Eller också är det så att de tjänstemän på Skolverket som har jobbat med att ta fram Lgr 11 inte kan skola, alltså inte har jobbat ute i skolan och därför har en kunskapsbrist. Då måste man få hjälp. Vem tar man då till hjälp? Lärarkåren, en mängd lärare och skolor har varit med i processen och vridit och vänt på ord och meningar. Men tack vare vänner som har varit med i olika ämnesgrupper, som tog fram de första utkasten till kursplaner, innan de skulle ut på remiss, vet jag att de inte vara konkreta och tydliga i de texter som skulle tas fram.

En annan hjälp som Skolverket fick var att Viveca Lindberg, doktor i pedagogik vid Stockholms Universitet. Hon har tidigare jobbat på Lärarhögskolan i Stockholm (LHS) nära Ingrid Carlgren. Den hjälpen var inget vidare. För trots att Lindberg har ägnat hela sin forskning åt bedömningsfrågor och gärna ser sig som en guru på området, gärna påtalar i abstrakt text hur kunnig hon är, visar resultatet när det gäller kunskapskraven att Viveca Lindberg själv har stora kunskapsbrister när det gäller kunskapshierarkier.

Eftersom jag inte vet syftet med att ta in lärarna i kursplanearbetet, heller inte varför Viveca Lindberg togs in, heller inte varför Skolverkets ansvariga för Lgr 11 pratar i ”mantraform” är det bara olika spekulationer som går att lyftas upp:

  • Kanske är det så att Skolverkets folk är okunniga och därför tänker att vi tar med oss lärarkåren i detta arbete, för det kommer ju innebära att det blir en förankring i ”verkligheten”. Sedan behövs en expert på området och då tar man in Viveca Lindberg som duperar både Skolverk och lärare.
  • Kanske är det så att Skolverkets folk är kunniga och medvetet tar fram arbetsmaterial kring arbetet för att ta fram nya kursplaner, som redan från början är i direkt motsats till regeringens proposition att kursplanerna ska vara tydliga. Viveca Lindberg anlitas för att hon är expert på bedömning, men har ett förflutet på (LHS) och då är man säker på att det inte kommer att bli tydligt någonstans. Eftersom man har låtit lärarkåren vara med i processen har man legitimitet när de nya kursplanerna kommer – professionen har ju varit med i arbetet.

Eller finns det andra tänkbara förklaringar? Hur som helst, det blev i alla fall inte bra. Tyvärr skulle utbildningsminister Jan Björklund inte ha godkänt läroplanen förrän hela Lgr 11 var i hamn. Nu blev det så att när Skolverket kom med förslag till nya kursplaner fick de ta tillbaka och göra om flera gånger. På ren utmattningsteknik fick Skolverket igenom Lgr 11:s kursplaner, det kom nya förslag och nya förslag. När Björklund hade godkänt syfte och centralt innehåll kunde Skolverket klubba igenom de katastrofala kunskapskraven. Big misstake herr utbildningsminister. Innan jag går in på konkreta exempel måste vi backa och titta på bakgrunden till Lpo 94, varför man gjorde om skolan så fundamentalt.

Bakgrund

Riksdagen beslutade i en rad beslut, från 1988 till 1992 att genomföra en omfattande reform i skolan. Anledningen var att kunskapssamhället ställde högre krav på sina medborgare, något som innebar att det relativa betygssystemet inte fyllde dessa krav. Under dessa år genomfördes den största förändringen inom svensk skola, sedan den allmänna folkskolan genomfördes 1842. Skolans huvudman gick från statlig till kommunal. Läroplanen gick från regelstyrning till mål- och resultatstyrning. Betygssystemet gick från relativa till kunskapsstandardbetyg.  Ett paradigmskifte var ett faktum, Lpo 94 infördes. Dessvärre gjorde inte Skolverket sitt jobb, alla de fortbildningsmiljoner som hade satsats på denna reform, blev kvar på Skolverket. Istället för en massiv fortbildningsinsats av lärarna skickades en VHS-video, där generaldirektören Ulf P Lundgren berättade om Lpo 94, och diverse fortbildningsmaterial till skolorna. Fortbildningen fick skolorna sköta själv.

Nutid

Utebliven fortbildning kring Lpo 94, samt att lärarhögsskolorna inte har genomfört en bra utbildning när det gäller Lpo 94 – snarare har det varit så att man motarbetat Lpo 94 av ideologiska skäl har inneburit att Lpo 94 inte har blivit implimenterad i svensk skola. Bristen på resultatuppföljning har fått till följd att resultaten i svensk skolan sjunkit år ut och år in, både när det gäller nationella och internationella jämförelser. Samtidigt har lärarnas status och tilltron till skolan i Sverige sjunkit. Det mer akuta läget i svensk skola har gjort att regeringen, med utbildningsminister Jan Björklund i spetsen, tillsatte en enmansutredning om lärplanen och förslag till förändringar. Leif Davidsson genomförde denna utredning, som resulterade i ”Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan” (SOU 2007:28). Otydligheten i Lpo 94 fick regeringen att lägga fram en proposition om att ta fram en tydligare läroplan, med skärpt skollag och tydligare kursplaner. Samtidigt har utbildningsminister Jan Björklund gång på gång fört fram vikten av att man satsar på lärarkåren, bland annat ska det införas en lärarlegitimation.

Idag

Skolverket har omvandlat regeringens proposition, där uppdrag gavs att ta fram tydligare kursplaner, till ännu mer otydliga kursplaner i jämförelse med kursplanerna i Lpo 94. Vid flera tillfällen har Skolverket varit tvungen att ta tillbaka de förslag man lagt fram för regeringen, med invändningen att de varit alltför otydliga. Ändå har Skolverket inte ändrat tillräckligt mycket för att göra kursplanerna tydligare och till slut har man fått igenom sitt förslag. Fortfarande otydligt. Ansvariga inom kursplanearbetet har under hela arbetet sagt: ”De nya tydliga kursplanerna”. I presentationsfilmen och på föreläsningarna om de nya kursplanerna har ”De nya tydliga kursplanerna” gått som ett mantra och det verkar som om de verkar tro att om man säger det tillräckligt många gånger så blir det sant. Men de nya kursplanerna är katastrof. Tack vare en tydlig struktur: Syfte, centralt innehåll och kunskapskrav ser det ut som om kursplanen är tydlig, med det är den inte. Jag ska ge några exempel, har valt att exemplifiera samhällskunskap i detta fall:

Syfte

Själva syftestexten är det väl inget större fel på, men i slutet av syfte är det sex långsiktiga och abstrakta mål eleverna ska ges förutsättningar att utveckla genom grundskolan. Dessa mål motsvarar mål att sträva mot. Det vill säga, trots att man på föreläsningarna påtalar att Davidsson i sin utredning pekade på att det var förvirrande för med två olika typer av mål, har man valt att ha med det i de nya kursplanerna. Hur tänkte man då? Det enda som är positivt med detta är att antalet ”mål att sträva mot” har minskat ofantligt.

Centralt innehåll

  • Årskurs 1-3 är det 25 olika punkter med stoffhänvisning som ska styra lärarens och skolans planering.
  • Årskurs 4-6 är det 13 olika punkter med stoffhänvisning som ska styra lärarens och skolans planering.
  • Årskurs 7-9 är det 23 olika punkter med stoffhänvisning som ska styra lärarens och skolans planering.

Samtliga punkter är abstrakta och lämnar en hel del tolkningsutrymme. Samtliga punkter innehåller även flera underpunkter. På detta sätt ser det ut i alla ämnen. Som jag ser det finns det inte en chans i världen att lärare kommer att hinna med detta under grundskolan om alla elever ska ha det inlärt.

Kunskapskrav

Bara i årskurs 3 består kunskapskraven i SO av 16 punkter, där varje punkt i sig innehåller en rad olika underpunkter. Dessutom är punkterna abstrakta och ställer stora krav på lärarkåren att tolka innehållet. Så att man är överens att man är överens. På liknande sätt ser det ut i samhällskunskap årskurs 6 och 9. Oerhört mycket som eleverna ska kunna för när de lämnar de olika avstämningspunkterna och det finns inte en chans i världen att lärare kommer att hinna med detta, åtminstone inte om alla elever ska lära sig och att det ska vara inlärt. Kunskapskraven är rena rama önskelistan. Se själva för SO år 1-3. Jag har i detta dokument lagt ihop centralt innehåll årskurs 1-3 i SO med kunskapskraven i SO för årskurs 3. Kunskapskraven är i original skriven i löpande text, men jag har valt att punkta upp dem för att att det ska bli tydligare. I löpande text blir kunskapskraven ännu ber abstrakta och förvirrande.

Betygsbedömningen när det gäller kunskapskraven är oerhört godtyckliga. Exempelvis står det för betyget som kunskapskrav för betyget E i slutet av årskurs 6: ”Eleven har grundläggande kunskaper om olika samhällsstrukturer”, betyget C: ”Eleven har goda kunskaper om olika samhällsstrukturer”, betyget A: ”Eleven har mycket goda kunskaper om olika samhällsstrukturer”. Denna godtyckliga och oprecisa uppdelning är det i alla ämnen och när det gäller alla betygssteg: enkla – utvecklade – välutvecklade resonemang, i huvudsak fungerande – i huvudsak fungerande – relativt väl fungerande. På samma sätt i ämne efter ämne! Här har Viveca Lindbergs platta syn på kunskap slagit igenom. Det finns inga progressivitet när det gäller tankekvaliteter, man ska kunna lite av varje tankekvalitet på varje nivå, där man förvisso ska kunna lite mer och ännu lite mer ju högre upp i betygsstegen man kommer. Att vissa tankekvaliteter, t.ex. att byta perspektiv eller att analysera står över andra tankekvaliteter verkar inte Lindberg ha någon kunskap om. Utifrån det resonemang som Skolverket gör när de presenterar den exempelmatris som används vid föreläsningar och där man öppet hänvisar till Viveca Lindberg, menar man att det är tydligt att förstå den kunskap man lär sig om just ordet förstå finns med i matrisen. Här verkar inte Lindberg, åtminstone framställs det inte så av Skolverket, förstått att ALL KUNSKAP BYGGER PÅ FÖRSTÅELSE -ALL! Sysslar skolan idag med mekanisk atomistisk inlärning är det frukten av dålig metodik eller dåligt läreri.

Detta bedömningsinstrument lämna mycket till godtycket och även om man är överens på en skola hur man ska tolka betygsbedömningen i kunskapskraven är det knappast troligt att man är överens inom en kommun och det kommer att bli ännu svårare att vara överens över hela Sverige. Det blir med andra ord inte en likvärdig skola.

Konsekvenserna

Efter att ha pratat med lärare, tjänstemän och människor i förtroendeposition säger många att Lgr 11 är bra och tydliga. Att det kommer att bli bra för lärare och svensk skola. Jag kan förstå att många känner så, för själva strukturen i den nya läroplanen är bra och det är tydligt vad som ska tas upp – det vill säga lärarkåren blir stoffstryrda. Men jag tror inte att de lärare som är positiva har insett hur mycket stoff och kunskapskrav de ska jobba med och som ALLA elever ska ha inlärt. Det kommer att visa sig när lärare på skolorna tillsammans sätter sig och jobbar med kursplanerna i sina ämnen.

Jag tror att införandet av Lgr 11:s kursplaner kommer att få förödande konsekvenser för lärarkåren. En redan tilltryckt yrkeskår, som kämpar med att få skolan att fungera, med en ständigt ökad arbetsbörda, ska dessutom få jobba med ett styrdokument som är omöjligt att genomföra. Vilken stress och desillusion bidrar inte detta till för lärarkåren? Hur många lärare kommer inte känna sig maktlösa inför uppgiften? Och hur blir det med likvärdigheten när det gäller bedömning och betygssättning i skolor runt om i landet? Kommer vi få en likvärdig skola? Nej säger jag, det kommer att bli ännu större skillnader mellan skolor och kommuner runt om i landet. Och vem kommer att få bära hundhuvud när det efter några år konstateras att vi inte har en likvärdig skola i Sverige? Givetvis lärarkåren! Kommer detta stärka lärarnas status? Kommer detta öka lärarnas professionalitet? Kommer detta höja lärarnas lön? Svaret på alla dessa frågor: Absolut inte!

Jag anser att Lgr 11:s kursplaner är det största hotet mot läraryrkets status sedan införandet av det relativa betygssystemet och det borde ligga i alla lärares intresse att till varje pris säga ifrån mot denna kursplan. Det ligger för övrigt i alla människors intresse att Lgr 11:s kursplaner rivs upp, eftersom alla människor är beroende av skolan och att vi har en bra skola. Det finns inget yrke i ett samhälle som är viktigare än läraryrket. Lärare gör skillnad, men de nya kursplanerna leder till så är det att lägga in lärarkåren i frysbox de närmaste 10 åren.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller återinför USK:en!

One thought on “Lgr 11:s kursplaner, del 5: Kursplanerna i Lgr 11 lägger lärarkåren i frysbox

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s