Ulf P Lundgren visar sitt rätta ansikte


Under Sveriges Radio P1:s reportageserie om skolan har journalisten Katarina Gunnarsson letat orsaker till att tillståndet är så illa som det är i svensk skola. Det framkommer att en av huvudorsakerna är Lgr 11:s kursplaner. Jag kan dock inte undgå att förfäras över det auktoritära sätt Ulf P Lundgren uttrycker sig. Trots att Ulf P Lundgren var med och mejslade fram den nya läroplanen Lpo 94 och var den första Generaldirektörern (GD) för Skolverket vill han inte ta på sig något ansvar för 90-talets pedagogik. Här är inslaget:

Lundgren: ”Det var det jag reagerade på, att det var liksom ett väldigt, ska vi säga egendomligt sätt att dra slutsatser”

Gunnarsson: ”Man han var kritisk till 1990-talets pedagogiska visioner säger han, det borde vara de visioner som du har stått för då.”

Lundgren: ”Det vet jag inte. Det kan jag inte svara på.”

Gunnarsson: ”Men varför tror du han var kritisk då?”

Lundgren: ”Ja det får du fråga honom.”

Gunnarsson: ”Då menar han att det någon stans hade man en vision om lärande och kunskapssynen som var alldeles för progressiv egentligen. Eleverna klarade inte riktigt av det.”

Lundgren: ”Och vad har han för bevis för det då?”

Gunnarsson: ”Ja, han tänkte utslagning framför allt barn från arbetarklassen och så vidare har blivit för stor. Att den här typen av kritiskt granskande, det konstruerande, det konstruktivistisk pedagogiken blev för komplex för barn som inte kom från privilegierade familjer.”

Lundgren: ”Vad har han för underlag för det?”

Intervjun fortsätter efter att Katarina Gunnarsson förklarat att hur Ulf P Lundgren ideologiskt ville förändra den svenska skolan.

Lundgren: ”94 fick vi ju en ny läroplan.”

Gunnarsson: ”Det var ju du lite ansvarig för.”

Lundgren: ”Ja, jag var ordförande för den kommittén. För vad vi såg då var den här förändringen som var på väg och att det var dags att få ett annat bildningsbegrepp. Att börja fundera på vad bildning var. Under 2000-talet, vi kommer in i ett samhälle som ställer krav på att man har förståelse för processer som påverkar. Att man inte kan påstå något utan förstå ett sammanhang. Och att det handlar om att försöka få fram en annan typ av kompetens som har en slags grund att man kan argumentera för en viss ståndpunkt.”

Ulf P Lundgren undrar vilka underlag Jonas Lindroth har för sina påståenden. Typ att PISA-resultaten för svenska elever faller och allt fler elever misslyckas i skolan. John Hattie kommer med sin metaforskning om vad som är viktig visar där att läraren är viktig och där hamnar Problembaserat lärande (PBL) långt ner på listan över framgångsrika metoder. Projektet i Färila där eleverna skulle söka sig till kunskap gick åt helvete (detta finns vetenskapligt utvärderat). McKinsey & Co kommer med rapporter om att läraren är den enskilt viktigaste faktorn för skolframgång: McKinseyrapporten

Men så klart. Ulf P Lundgren kan ju alltid säga – vi har ju inga studier som talar om vad som har varit fel med den svenska skolan och vilken den egentliga orsaken är? Det finns ju ingen forskning om det kan ju professor Lundgren påstå. Jo, så är det nog, men fanns det någon forskning som sa att vi skulle ägna oss åt PBL, att läraren skulle vara handledare och eleven skulle lära sig själv? Fanns det någon forskning som låg till grund för Ulf P Lundgrens visioner och beslut? Nixum Pixum – så herr före detta Generaldirektör kan minsann klanka ner på Jonas Lindroths dåliga underlag, men samtidigt kackar han i eget bo. Eller finns det över huvudtaget pedagogisk forskning som innan man drar igång har forskats ikring?  Learning studies, entreprenöriellt lärande, portfoliometoden, lärstilar, flippade klassrum? Nej, man gör lite studier medan man håller på och kör och hur är det egentligen med validitet och reliabilitet? Topp??? Nej, verkligen inte. 

Nej Ulf P Lundgren är en tvättäkta ideolog och nestor i PIE. Han har sin vision över hur skolan ska vara, men om det inte fungerar eller ej det spelar ingen roll. För skolan ska vara som den vision som sätts upp, hur verkligheten ser ut saknar betydelse. Har Ulf P Lundgren ens satt sin fot i ett klassrum i Rosengård, Bergsjön, Rinkeby eller Jordbro? Dessa barn behöver fan i mig inte primärt datorer, utan de behöver undervisande lärare. 

Men en sak är säker – Ulf P Lundgren var GD för Skolverket och ansvarig för att Lpo 94 implementerades. Det innebar att lärarkåren skulle fortbildas. När revisorer granskade Skolverket låg alla hundratals miljoner i fortbildningspengar kvar i Skolverkets kassa. Ulf P Lundgrens ansvar!!!

Det blir bara tydligare och tydligare att PIE viftar undan alla sakargument och logik. Empiri feltolkas för att sedan övertolkas. Teori förvanskas till ideologi. Som en konsekvens kan nästan ingen nyutbildad lärare kan skilja på ideologi och teori. Alltså, de pedagogiska institutionerna och lärarutbildningen drivs av ideologi, det vill säga hur skolan borde vara och inte hur politikerna har beslutat – ni vet vi i skolan är alla tjänstemän i en politiskt styrd organisation. Det pedagogiska ideologiska etablissemanget (PIE) har John Dewey som husgud, vill du gå djupare in på just detta område föreslår jag att du läser boken Demokratin och utbildning, se länk, eller blogginlägge, se länk och länk.

Eftersom Dewey pekar på att det är processen som är det viktigaste och att lusten att lära är central har PIE systematiskt arbetat mot betyg, resultatuppföljning, bedömningsfrågor, summativ bedömning och lärarledd undervisning eftersom PIE inbillat sig att dessa motverkar både process och lust. Nej lusten ska bygga elevernas studier och fokus ska ligga på elevstyrt arbete – precis som Ulf P Lundgren vill införa med Lpo 94. Och tänk, då behövs ju inga lärare, utan betydligt billigare ”sköna unga vuxna” som kan få nära relation med barn och ungdomar får jobba som obehöriga lärare – ursäkta handledare. Herre Gud va pengar Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) sparar.  Att självständigt arbete inte fungerar för 75% av eleverna, för de inte har den självkontroll eller studieteknik som krävs för att sköta allt själv tar PIE ingen som helst hänsyn till. Man lyssnar helt enkelt inte på det örat. Genom alla år, från att Lpo 94 infördes har PIE fört gerillakrigföring mot skolan och systematiskt skjutit skolan och lärarkåren i sank.

  • De fyra F:n
  • Problembaserat lärande (PBL)
  • Mål att sträva mot som också skulle ligga till grund för bedömning enligt utbildarna på Lärarhögskolan i Stockholm (LHS) och Steve Wretman och Helena Moreau. 
  • Polariseringen mellan formativ och summativ bedömning.
  • Christian Lundahls påhittade pedagogiska strid mellan Thorndike och Dewey i hans bok Bedömning för lärande, en strid som stod på 30-talet men som framställs som nutida och får läsaren att tro att det är kris nu nu nu, se länk.
  • Fokus på förmågorna istället för kunskapskraven
  • Betygs- och bedömningsmotstånd på lärarutbildningen 
  • Fokusförflyttning
  • Ruth Butler 1988
  • Kurslitteratur som bygger på lögn, t.ex. Martin Hugo, se länk.
  • Inte vetenskapligt redlighet när det gäller validitet och reliabilitet. 

Hur många exempel vill ni ha? Några exempel och det finns hur många fler som helst och det går att fördjupa sig i samtliga, vilket jag gjort genom årens lopp.

Vad vill jag då komma med detta blogginlägg? Jo, när jag lyssnade på Ulf P Lundgren uttalande och Jonas Linderoths berättelse insåg jag att lärarutbildningen skapar rädda och vilsna studenter som kommer ut till verkligen i skolan och är ängsliga, för verkligheten stämmer inte med ideologin. 

För att upprätthålla visionen på skolan och hela tiden jobba med lögnen att John Dewey har sanningen på hur skolan ska se ut, arbetar man systematiskt emot all form av bedömning, betyg och resultatuppföljning. Ulf P Lundgren bekräftar det auktoritära och Jonas Linderoth får utstå det, för följer man inte rätt ideologi blir man straffad och det blev Linderoth. Högt till tak? No Way! Bygga på vetenskap? Skulle inte tro det!

Lärarutbildarna och PIE vill gärna framställa sig som de sanna humanisterna, men i stället är de just dessa personer som är de verkliga Caligula. Hallå: Jag menar nu inte alla lärarutbildare, utan lärarutbildningen som organisation i allmänhet och PIE:s företrädare i synnerhet. Fast alla lärarutbildare är fast i en ideologisk institution. För har man en ideologiskt rätt är det andra fel vilket leder till att man handlar auktoritärt gentemot de som sticker upp. Jonas Linderoth gjorde avbön, han lämnade ideologin – det fick han fan för. PIE står för sanningen. Ni lärarutbildare som läser detta och känner er trampade på tårna, kanske tycker ni inte att det stämmer. Då föreslår jag att du testar:

  1. Begär ordet när ni har en större samling, t.ex. konferens och så säger du att du är intresserad av att ni kollegialt borde förkovra er tillsammans när det gäller resultatuppföljning.
  2. Begär ordet när ni har en större samling, t.ex. konferens och säg att du vill börja forska på betyg och att du framför allt är intresserad av Per Måhls och Bo Sundblads inställning till betyg.
  3. Begär ordet när ni har en större samling, t.ex. konferens och påtala att du tycker Jonas Lindroths bok Lärarens revansch är intressant och fråga om ni kan ha en bokcirkel kring den.

Testa och se reaktionerna. Testa och se vad dina kollegor och din chef säger. Vågar du?

Det sjukaste i detta är att ingen granskar dessa personer eller institutioner och ingen behöver ta ansvar. Det i sin tur innebär att typer som Ulf P Lundgren kommer undan med sitt snack, liksom alla andra företrädare för PIE. Genomlysningar gjorda av t.ex. Riksrevisionen eller Högskoleverket tas på allvar och i djupa veck lyssnar man på kritiken och säger sig vara beredda att rätta till bristerna. De personerna som varit ansvariga i första läget och tillhandahållit en dålig och ideologisk utbildning får åter förtroendet. Blixtsnabbt byter man namn på kurserna men med samma innehåll sedan tidigare och så är det bara att köra på som innan genomlysningen. Business as usual!

Detta får förödande konsekvenser eftersom lärarutbildningen återskapar sig själv eller den organisation som man står för. Student efter student kommer in på utbildningen och ska formas in i det ideologiska tänkandet. Och får man kritik så uttrycker företrädare för PIE eller lärarutbildningen att vetenskapen och forskningen ska stå fri från att staten klampar in. Men om lärarutbildningen inte står på vetenskaplig grund då? Vem granskar det? Universitetskanslern? Nix – man lägger bara ner anmälningarna (jag vet). Nej, lärarutbildningen får fortsätta och ständigt återskapa sin organisation vilket innebär att det blir en ständig återväxt av ängsliga lärarstudenter som på riktigt tror att teori och ideologi är samma sak. 

Ideologi: Idé om hur samhället/skolan borde vara. En ideolog är sällan rationell och logisk. Ligger ganska nära ”utopi”. PIE representerar en ”skolutopi” som sedan 60-talet skilt sig mycket från verkligheten i skolvardagen. Det utgör antagligen grunden till den välkända verklighetschocken en nyutbildad lärare hamnar i. Det är också den bästa förklaringen till varför PIE avskyr resultat och resultatuppföljning. Det skulle ju kunna ifrågasätta ideologin som som är fundamentet för deras existens.

Teori: En vetenskaplig teori är ett system av definitioner, påståenden (teser), antaganden och/eller modeller som tillsammans ger en möjlig förklaring till ett observerat fenomen och ger upphov till testbana prediktioner. En vetenskaplig teori har undergått rigorösa undersökningar och anses av etablerade forskare inte ha motbevisats av dessa, eller har åtminstone någon form av empirsiskt stöd.

Ofta ideologiserar man teorier – rätt och fel, god och ond. Exempelvis var formativ bedömning god och summativ bedömning ond.

När lärarstudenterna kommer ut har de knappt fått någon utbildning när det gäller bedömning och betygssättning, i bästa fall har de fått utbildning i detta, men då har hela litteraturlistan bestått av titlar där författaren är betygsmotståndare. Ändå ska högstadie- och gymnasielärare utföra myndighetsutövning i form av betygssättning. Studenterna kan inte hålla isär fenomen och förklaring, kan inte hålla isär inlärt (learn) och utlärt (teach) och heller inte vad det är för skillnad på teori och ideologi. Varför? Jo därför att lärarutbildarna har gjort ”ett bra ideologiska jobb”. Vem är egentligen den verkliga Caligula?

Varför är det så få som söker till lärarutbildningen? Varför söker inte toppstudenterna till lärarutbildningen? Varför är intagningspoängen till lärarutbildningen så låg? Varför är avhoppen från lärarutbildningen så stora? Hur kommer det sig att ingen går in och detaljgranskar kurserna på lärarutbildningen? Är det verkligen så att Johan Kant, en liten skitrektor från Haninge, ska vara den enda personen i hela landet som namnger, granska, gräver, visar på exempel? Tack gode Gud för att Katarina Gunnarsson lyft upp skolans problem på P1. Men sen då? Finns det någon annan än jag som lyfter fram detta? Någon? Ge gärna exempel! 

Jag kommer i nästa blogginlägg åter igen namnge de personer som har varit med att sänka svensk skola. 

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller återinför USK:en!

4 thoughts on “Ulf P Lundgren visar sitt rätta ansikte

  1. Ser fram emot att följa! Etnologen Jonas Frykman var en av pionjärerna när han riktade allvarlig kritik mot hur skolan inte längre försåg eleverna med redskap att göra en klassresa (de murades fast i sin kulturella identitet med pbl och ”utgå från dig själv”-uppgifter). Han såg hur eleverna låstes fast där de befann sig när man välmenande riktade fokus mot eleven som individ. Han formulerade sina tankar i Ljusnande framtid! (1998) och dessförinnan (detta under Ulf P Lundgrens tid) var han var med i det Skolverksfinansierade forskningsprojektet Skola i kulturell identitet. Jag undrar vad det blev av det. Tog pengarna slut? Var resultatet inte till belåtenhet? Mig ruskade han i vart fall om i slutet på 90-talet men sorgligt nog har det sedan dess bara blivit värre. Tystnadskulturen som hukar under denna ideologiska överbyggnad skrämmer och skämmer så ”change is gonna come”!

    1. Hej Lena,
      Ja, Jonas Frykman var tidig med kritik om det vi uppmärksammar idag. Konstigt att ingen lyssnade på Frykman då

  2. Det var mycket om lärarutbildningen.

    Men hav tröst – Sveriges lärarutbildningar håller under åren 2018 och 2019 på att utvärderas.

    Utvärdering är dock ett fenomen som både kan sägas ha en ideologisk botten och en vetenskaplig touch. T.ex. har det de senaste decennierna blivit vanligt med självvärderingar. Men självvärdering har onekligen en ideologisk botten som utifrån Johans beskrivning av lärarutbildningen kan spela oss ett spratt. Hur kan man lita på att lärarutbildningarna har förmåga att utvärdera sig själv utifrån vad Johan skriver här? Och även om de har förmåga – hur kan vi lita på att denna utvärdering är sann? (Nu kommer även andra metoder också att användas – men inledningsvis börjar denna granskning med att lärosätena ska göra en självvärdering.)

    Men tänk om självvärdering som fenomen också har en vetenskaplig botten.

    Det kan finnas värderingar om vad som är bra eller önskvärt inom både en ideologi och en teori. Det har till och med hävdats av vissa forskare att människans generella vilja att övervärdera sig själv har en evolutionär förklaring – denna vilja har bättre överlevnadsförmåga på lång sikt än negativa eller till och med realistiska förväntningar på framtiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s