Vlachos studie behöver verkligen granskas


I förra veckan presenterade Jonas Vlachos, professor i ekonomi, en studie där han påstår att friskolorna sätter högre betyg än de kommunala skolorna, i synnerhet Internationella Engelska Skolan (IES) och Kunskapsskolan, se Vlachos-paper om glädjebetyg. Så här skrev Lärarnas Riksförbunds tidning Skolvärlden: ”Han (Jonas Vlachos – min kommentar) är inte förvånad över resultatet – studien följer på Skolverkets rapport i februari som visade att elever från fristående skolor har högre betyg än elever på kommunala skolor, men klarar sig sämre på högskolan.

– Det finns en mängd andra rapporter där man kan se det här resultatet i datan om man läser i detalj. Det här var ett sätt att undersöka saken genom att använda officiella data.”

Vlachos linje sedan flera år tillbaka är att det sätts glädjebetyg i svensk skola, särskilt mycket i friskolorna, vilket denna studie ska vara ett bevis för. Men som man frågar får man svar. Jonas Vlachos påtalar också att trots högre betyg i t.ex. Kunskapsskolan eller Engelska skolan klarar sig dessa elever sämre när det gäller högre studier. Var kommer dessa undersökningar från? Hur bred och djup forskning finns det på detta område? Alltså att studenter med höga betyg från friskolan ska klara sig sämre än studenter med höga betyg från kommunala skolan. 

IES:s grundare, paret Barbara och Hans Bergström, reagerade i en debattartikel i Dagens Industri (DI) med att bestämt förneka detta, se: Debatt: Nej, Engelska Skolan har inte betygsinflation. I artikeln jämför Bergströms Skolverkets statistik för nationella prov (NP) med betygsstatistik. Alltså, enligt Skolverkets siffror som paret Bergström lyfter fram, har Engelska skolan en skillnad mellan betyg och resultat på NP (nettotal) i matematik som skiljer på 20,7%, medan den kommunala skolan har en skillnad på 38,7%. Den kommunala skolan har alltså 18 procentenheter högre differens mellan betyg och NP-resultat i matematik. 

Även Svenskt näringsliv reagerar på Jonas Vlachos forskning, se Jonas Vlachos drar förhastade slutsatser om friskolor. Anders Morin uttalar sig: ”Han betonar att de nationella proven inte speglar alla olika kunskaper och färdigheter som eleverna har i ett ämne. Därför kan inte resultat på de nationella proven vara ensamt rättesnöre för betygen. Dessutom ingår endast delar av de nationella proven i engelska och svenska i väsentliga delar av jämförelsen, vilket förstärker denna brist,

– Vlachos jämför betygen i ämnen som inte har nationella prov, till exempel musik, eller i ämnen där antalet provsvar är litet, med resultatet på det nationella provet i ett helt annat ämne, matematik, vilket är mycket diskutabelt. Dessa faktorer gör att tillförlitligheten i Vlachos slutsatser minskar väsentligt.”

Problemet är att Jonas Vlachos har utgått ifrån matematiken och gjort det som ett slags rättesnöre för övriga skolämnen, som saknar koppling till just matematik. Alltså ämnets karaktär har Vlachos inte tagit hänsyn till utan med diverse räknemetoder utgått från matematik för att få fram siffror för de andra ämnena. Men jag har träffat ganska många elever genom årens lopp som upplever sig vara särskilt bra och intresserade av matematik och ganska många som faktiskt tycker att matematik suger och känner att de inte är någon ”mattemänniska”. Det skiljer med andra ord både i kunskaper, intresse och ämnens karaktär.

Innan jag fortsätter detta blogginlägg så tänker jag kortfattat berätta om det relativa betygssystemet för de läsare som inte kan det på sina fem fingrar, det går också att läsa ett tidigare blogginlägg, se länk. Det relativa betygssystemet infördes med Lgr 62 och upphörde med införandet av Lpo 94. Systemets uppgift var att sortera ut studenter som var begåvade att nå högre studier på universitet och högskola. Utgångspunkten var människors begåvning, alltså ett rent biologiskt antagande som man applicerade på utbildningen. Från början antogs det att betygen skulle fördelas på följande sätt, oavsett kunskapsresultat:

Betyg 1: 7%

Betyg 2: 24%

Betyg 3: 38%

Betyg 4. 24%

Betyg 5. 7%

Detta skulle gälla hela landet och oberoende vad eleverna kunde. En 4:a i Limhamn var lika mycket värd som en 4:a i Rinkeby oavsett vad eleven som fick betyget 4 fick med sig i kunskaper efter ett arbetsområde. Dock menade Skolöverstyrelsen att ifall en lärare hade en ovanligt begåvad klass gick det att sätta högre betyg än vad normalfördelningen tillät. Dessvärre fanns det inga referensramar, det fanns bara standardprov i engelska, matematik och svenska. Hur visste man att ens elever i musik eller barnkunskap var oerhört kunniga i jämförelse med någon annan klass/skola/ort? Det visste man givetvis inte utan det var högst godtyckligt, men det är exakt så Jonas Vlachos drar slutsatser kring olika ämnen.

Nu tänker jag kommentera lite av Jonas Vlachos sätt att se på skolan:

Feltänk!!!
Jonas Vlachos ligger kvar i det relativa tänkandet, t.ex. man tittar bara på ett ämnet och drar slutsatser utifrån ett ämne. Det tankesättet var normalt vid relativa betyg, men när det gäller kunskapsbetyg har alla ämnen en egen karaktär och det går inte att så enkelt generalisera. Vlachos pekar på dåtidens standardprov och vill att nationella prov (NP) ska få en liknande funktion. Standardproven hade dock en helt annan uppgift, de styrde direkt var normalfördelningen skulle utgå ifrån. NP och Lgr 11:s kursplan har en helt annan funktion och utgör ett helt annat underlag. Det är nästan som om man kan tro att Vlachos vill ha tillbaka de relativa betygen – oups, det är kanske det han vill?

Forskningen
Emperin i Jonas Vlachos rapport är väldigt diskutabel på grund av att han hävdar att det går att dra sådana slutsatser om diverse olika ämnen utifrån matematiken – alltså att matteresultaten även ska gälla för alla ämnen. I det relativa tänkandet utgår man från att kunskap är ett normalfördelat fenomen och därför kan man dra dessa slutsatser. Men lek med tanken att skolan inte är normalfördelad utan bygger på en kulturprodukt, alltså det skolan skapar – då faller ju hela denna studie. Dessutom är det så att skolans uppdrag inte är normalfördelat utan skolan ska jobba för att alla elever ska lyckas (även om inte alla gör det idag, men det beror på andra orsaker). Skolans uppgift är att få med sig alla elever, även ”svagisarna” Den positiva särbehandling som innebär att se till att det inte finns några ”1:or” och ”2:or” ligger ju fast, även om vi inte nått dit eftersom skolan har varit utsatt för gerillakrigföring från PIE sedan Lpo 94 infördes.  Det är ju högst anmärkningsvärt att Jonas Vlachos drar slutsatser i matematik när det gäller NP, som jag tror görs i februari och jämför med betyg i juni. Alltså just i matte kan man åstadkomma mycket på tre månader om man använder sig av resultaten från NP och eleverna kan verkligen lyfta sig till att nå betyg. Men att Vlachos inte begriper det visar ju tydligt att tanken ligger fast i normalfördelningstänkande – något som påverkar hur Jonas Vlachos ser på konstruktion, lärande, kunskap och elever. 

Betygsinflation
Det finns ingen betygsinflation!!! Begreppet betygsinflation utgår från att man har ett normalfördelat fenomen och det sätts fler överbetyg än vad det relativa betygssystemet tillåter, se ovan. Det går inte att överflytta detta resonemang på dagens betygssystem, ändå är det just det som Jonas Vlachos gör. 

  1. Jonas Vlachos började driva denna fråga i en studie från 1997 där han hade jämfört i vilken grad lärare satte betyget MVG innan Skolverket hade formulerat kriterier för MVG mot innan kriterierna fanns. Innan Skolverket formulerade kriterierna vågade lärare i mindre utsträckning sätta betyget MVG. Detta drar Vlachos för sanning som betygsinflation.
  2. Kursplanen omöjliggör betygsinflation på grund av att kunskapskraven är så abstrakt skrivna att tolkningsutrymmet i det närmsta är gigantiskt. Det innebär att det inte finns någon referensram att förhålla sig till och därigenom faller betygsinflation på sin egen orimlighet. För vem gör rätt tolkning av kursplanen? Kanske är det just lärarna på friskolorna som gör rätt tolkning? Det vet vi inte eftersom ingen har gått in och granskat tolkningen och satt upp ett slags prejudikat eller prejudicerande exempel på olika betygssteg. 
  3. NP och Kursplanen samspelar inte alltid och därför är det omöjligt att dra några slutsatser utifrån NP.
  4. NP är många gånger direkt uselt utformade, både när det gäller innehåll och bedömningshänvisning. Slutsats: Skitdåligt underlag för att dra slutsatser om elevens kunnande och framförallt helt omöjligt att påstå att läraren sätter glädjebetyg och att det därmed uppstår betygsinflation. Till och med Skolinspektionen har påtalat när de har ägnat sig åt extern rättning att det skiljer sig mellan läraren och den externa rättaren, men det inte går att säga vem som har rätt tolkning. 
  5. Även om man kan tro att friskolor ger högre betyg än kommunala skolor vet vi inte bakomliggande orsaker till det och det är omöjligt att dra slutsatser om betygsinflation eller glädjebetyg på grund av att inga djupstudier har gjorts om bakomliggande orsaker. Då blir detta bara godtyckligt tyckande från Jonas Vlachos sida.

Jonas Vlachos har drivit frågan om glädjebetyg i många år och kanske har han byggt sin professur på dessa studier – inte vet jag. Men kan en professor backa? Eller är det för mycket prestige. Dåligt underbyggd forskning och uppenbarligen kunskapsbristen hos Vlachos om bakomliggande orsaker bidrar ju inte direkt till vetenskap som det går att lita på. Tänk om regeringen lyssnar på Jonas Vlachos. Eller om Gustav Fridolin och Anna Ekström lyssnar på Vlachos och tror att hans forskning är sann – då är vi illa ute.

Om man vill trycka till friskolorna eller ha argument för att förbjuda eller minska friskolornas vinstuttag eller något annat som retar upp beslutsfattare – skaffa andra argument!

Ifall det skulle vara så att friskolorna sätter högre betyg – vad beror det på? Är Vlachos helt säker på att det beror på att friskolorna vill visa sig duktiga för att locka elever och därför ger fler högre betyg än kommunala skolor (om det nu är så) eller kan det bero på andra orsaker? Kanske att föräldrarna till friskoleelever är extra målmedvetna när det gäller deras barns skolgång eller att de peppar sina barn extra mycket. Eller att friskolorna har en större andel elever som kommer från akademiska hem. Har Jonas Vlachos tittat på dessa aspekter eller kan man tänka sig att dessa över huvudtaget kan spela någon roll?

Kan man tänka sig att friskolorna är extra medvetna om resultat och resultatuppföljning och det inom dessa organisationer finns en kultur att det är viktigt att följa upp resultat? Jag vet inte, men kan tänka mig att det är så. I sådana fall så skulle det vara spännande att kika närmare på och kanske göra en studie kring. Det är just dessa typer av studier som behöver göras – att titta närmare på vårdnadshavarnas ambitionsnivå och systemen för resultatuppföljning i kommunala och fristående skolor. Inte att dra slutsatser från ett gammalt betygssystem och applicera dessa på ett helt annat betygsssystem. Jag delar Svenskt näringslivs Anders Morins åsikt om att Jonas Vlachos forskning behöver granskas och hans data behöver skärskådas. Vem gör det?

Jag måste säga att Jonas Vlachos systematisk slår mot lärarkårens förtroendekapital och jag menar faktiskt att Vlachos visar förakt mot lärarkåren. Dessvärre har Jonas Vlachos ett stort kontaktnät och på grund av att han är professor inbillar jag mig att det är många som lyssnar på honom och vad hans forskning kommer fram till. Kanske är det många som tror att han sitter på sanningen bara för att han är professor? Att det är ett feltänk redan i första ledet kanske det inte är så många som genomskådar. Så snälla söta rara regeringsmedlemmar, ministrar, riksdagspolitiker och lärarorganisationer – titta på denna forskning med kritiska ögon för det är baske mig inte sanningen som Jonas Vlachos kommer med. 

Jag har faktiskt en bättre idé än att införa relativa betyg och/eller centralt rättade NP. Varför inte utbilda lärarkåren i bedömning? Det första som då behöver göras är att skriva om kunskapskraven i kursplanen – men inte med hjälp av Ingrid Carlgren. Hör ni det Skolverket – INTE!!!!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller återinför USK:en!

4 reaktioner till “Vlachos studie behöver verkligen granskas

  1. Hej Johan ! Först beröm oerhört intressant och överlag en skarp analys. Men när du skrev det finns ingen betygsinflation hoppade jag till. Visst kan man ha det i ett målrelaterat betyg. Vi lärare kan ju faktiskt ge högre betyg än vad som är berättigat utifrån målen. DEt kan ju även bli vanligare från år till år. Och slutligen kan det ju bli så att man som lärare gör det medvetet för att alla andra ändå gör det. Vilket faktiskt är rätt att göra.

    1. Hej Per,

      Egentligen tror jag att det förekommer både glädjebetyg, snällebetyg och betygsinflation i någon mening. Men min poäng är att det är omöjligt att slå fast det för att det finns inga referensramar så vi kan bara tro att det förhåller sig på det sättet. Att då som Vlachos gå ut och driva denna tes utan att ha mer på fötterna än denna studie tycker jag inte är bra. Alltså så.

  2. Intressant artikel om Vlachos.
    Det är möjligt att han drivs av en tes om relativa betyg – jag är för lite insatt i hela hans skolforskning för att säkert fastslå något sådant.

    Vad gäller betygsinflation, eller vad vi nu kallar det, är han dock inte ensam att se följande problematik:

    Å ena sidan fastslås av flera forskare att svenska elevers kunskaper i PISA-, TIMMS och andra internationella mätningar sjunker, å andra sidan fastslås av somliga forskare att svenska elever över tid har fått högre betyg.

    Om de internationella mätningarna av elevers kunskaper och färdigheter anses vara mer rättvisande över kunskapsnivåer än nuvarande betygspraxis så stärks argumenten för att centrala/nationella prov av PISA-typ i skolans centrala ämnen ska bli mer avgörande vid betygsättning än vad som nu är fallet.

    Vad gäller utbildning av lärarna i bedömning så finns det väl minst tre vägar:
    1) En praxisväg som utgår från yrkesverksamma lärares befintliga kunskaper och praxis.
    2) En vetenskaplig väg som utgår från vetenskapliga teorier och empirisk forskning.
    3) En väg som utgår från både praxis och vetenskaplig teori och empiri.

    Vad gäller den vetenskapliga vägen bör noteras att det i teoretiska ämnen rör sig om kunskaper från två vitt skilda fält/nivåer av verkligheten. Å ena sidan är det kunskaper om hjärnans funktioner – t.ex. vad som är bra input för att hjärnans funktioner ska utvecklas optimalt, å andra sidan är det kunskaper om sakförhållanden i respektive ämne.

    För att undvika ett postmodernistiskt synsätt bör dessa nivåer av verkligheten inte sammanblandas. T.ex. sakförhållanden om jordens magnetfält existerar oberoende om vilka kunskaper vi har om den den mänskliga hjärnan eller om vilka kunskaper vi har om detta magnetfält. Dvs. vi bör skilja mellan verkligheten och vår kunskap om verkligheten.

    Undantaget är dock samhällsorienterande ämnen. Där förutsätts kunskaper påverka verkligheten. T.ex. om forskning i ekonomi sprider en prognos om en förestående bankkris kan detta komma att påverka människors agerande.

    Med ovanstående i åtanke är det lätt att förstå att pedagogisk forskning, ekonomisk forskning, genusforskning, kriminologi, forskning kring invandring, till och med klimatforskning latent befinner sig i risken att betraktas som ideologiskt styrd – eftersom denna forskning ytterst har som mål att påverka människors agerande.

    1. Hej Pär,
      Ja, svenska elevers kunskaper har sjunkit enligt det du har radat upp. Men hur vet vi att det är betygsinflation? I Lpo 94 skedde en ökning av högre betyg när Skolverket kom med kriterier för MVG. Vet inte om man kan dra slutsatser att det var betygsinflation då. När det gäller Lgr 11 är det omöjligt att säga om det är betygsinflation eller inte eftersom kursplanen är omöjlig att tolka likvärdigt. Finns det någon forskning på detta? Inte vad jag känner till.

      Jag tror att man behöver forska inom detta området och varför inte låta ekonomer som t.ex Jonas Vlachos göra det, men då behöver de gå ut i skolan och kanske även hitta prejudicerande exempel. Eller varför inte börja med att skriva om kursplanen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s