Lögnverket igång igen


Ganska nyligen har Sveriges Radio (SR) P1 haft en reportageserie med rubriken ”Vägen till ett betygssystem ingen gillar”. Lyssna på dessa tre delar, länk, länk och länk. 

I programmet Vetandets värld har journalisten Lotta Nylander intervjuar en rad personer om processen där de relativa betygen skrotades och ett mål- och resultatsystem infördes. Under dessa tre avsnitt bygger Lotta Nylander upp historien om hur det gick till. Och kan ni tänk er, det finns en hel del som jag vill kommentera.

Magnus Hultén, utbildningshistoriker, om den nya läroplanen Lpo 94: ”Det är ett helt nytt tänk. Förut har man vart vanare att tänka i innehåll. Att det här ska vi ta upp i undervisningen men inte exakt det här ska de lära sig och hur ska vi formulera det här som de ska lära sig. Man hade prövat kanske på 70-tal, men man hade inte hittat något bra sätt att formulera kunskapen på. Det var det som kom på 90-talet.” 

Per Måhl, betygsexpert och sakkunnig, om den nya läroplanen Lpo 94: När man tittar tillbaks på det har man ju sagt väldigt många gånger att implementeringen av Lpo 94  är helt obefintlig. Det är så att det kommer att komma ut så att säga nya läroplaner och kursplaner. Men lärare som ska följa dem har fått ytterst lite, jag är beredd att säga ingen som helst hjälp med att försöka på och vad får det här för konsekvenser för oss. Att arbeta in det.”

Ulf P Lundgren, professor i pedagogik och den första generaldirektören (GD) för Skolverket, om den nya läroplanen Lpo 94: ”Vi fick aldrig uppnå implementeringsstruktur, utan den gick ut i pappersform och så försökte man göra så gott man kunde. Det stödet som en sådan reform alltid behöver, det hade vi inte råd med.”

Min kommentar: Här konstaterar Hultén, Måhl och Lundgren att det var ett nytt tänk och att det var viktigt med implementering. Helt korrekt. 

  • Skolan går från statlig till kommunal huvudman
  • Skolan går från regelstyrning till mål- och resultatstyrning
  • Skolan går från relativa betyg till kunskapsstandardbetyg

Alltså ett paradigmskifte och den största förändringen i svensk skola på mycket länge. Ändå noll utbildning för lärarkåren. Så då ställer jag mig några frågor:

  1. Ulf P Lundgren säger i radioinslaget att de inte hade råd. Riksdagens revisorer ger år 2001 Skolverket kritik i sin rapport där de granskat Statens skolverk, se RR 01-02. Bland annat kritiseras Skolverket för att ha kvar de resurser som avsatts för implementeringen av Lpo 94. Så här skriver man: ”Skolverket har sedan starten 1991 haft till uppgift att bidra till kompetensutvecklingen av skolans personal. De medel som har avsatts för detta har funnits inom ramen för Skolverkets anslag för utveckling av skolväsendet (anslag 25:2). Medel för kompetensutveckling har dels förmedlats individuellt via s.k. lärarstipendier, dels kanaliserats via högskolan. En utvärdering av Skolverkets arbete med kompetensutveckling har visar att Skolverket bara delvis har lyckats fördela medlen (Ehn 2000). Detta ledde under flera år till stora anslagssparanden. Revisorernas iakttagelser: Medel som har avsatts för skolpersonalens kompetensutveckling har inte utnyttjats.” (Rapport 2001/02:13, sid 29). Vad snackar Ulf P Lundgren om? Han var som GD för Skolverket, den högst ansvariga för implementeringen av Lpo 94. Nu sitter han i radio och fabricerar en historia som ska sätta honom i en bättre dager. Ynkligt!
  2. P1:s journalister, som jag antar är ganska rejält utbildade och erfarna, missar helt denna direkt avgörande aspekt, alltså detaljen med fortbildning. Att tro att det är läroplanen det är fel på när man inte fördjupar sig i bakomliggande orsakerna till varför läroplanen inte är införd stjälper ju en del av att komma åt själva kärnan i problematiken. 
  3. Kan vi över huvudtaget tro eller tycka att Lpo 94 var så otroligt dålig om den aldrig implementerades? Ja, det finns flera olika saker som inte var bra med Lpo 94, t.ex. de dubbla målen, ingen stoffhänvisning, för få avstämningspunkter, men problemet kan inte vara mål- och resultatstyrningen i sig eller för den skull Lpo 94 som läroplan, utan genomförandet. Eftersom Lpo 94 inte implementerades vet vi inte om det var en bra eller dålig läroplan. 

Anders Jönsson, expert i betyg och betygssättning, om att han till Skolverket förde fram en problematik med bedömning i och med Lgr 11: ”Jag förde fram till exempel att det kommer att vara väldigt väldigt svårt för lärarna att bedöma de här värdeorden, den här gradienten från enkel till relativ väl till väl. Att bedömningstekniskt är det hopplöst att försöka åstadkomma en likvärdig bedömning av det. Det är ju det som är lite grann så, ska man säga paradoxen i det. För att man å ena sidan säger sig eftersträva högre likvärdighet med de här kursplanerna men man utformar inte dem på det viset. Du skulle behöva utforma dem annorlunda om du ville ha just likvärdighet i bedömningen. Så den gradienten är en sån sak som fördes fram.” Hans synpunkter ignorerades av Skolverket. Jönsson säger: ”Jag kan nog ur mitt eget perspektiv hävda att man hade ganska lite inflytande.”

Anders Jönsson, professor i didaktik, satt med i referensgruppen för NO. Jönsson vände sig mot att kunskapskraven skulle se lika dana ut, oavsett ämne. Det kan innebära att kunskapskraven inte mäter det som är kärnan i ämnet. Han säger: ”Där står till exempel för betyget E i årskurs 6 att eleven kan samtala om och diskutera enkla frågor som rör hälsa, naturbruk och ekologisk hållbarhet genom att ställa frågor och framföra och bemöta åsikter på ett sätt som till viss del för samtalen och diskussionerna framåt. Detta är en jätteviktig kompetens inom som är kopplad till NO. Att du ska kunna arbeta med samhällsfrågor för att diskutera dem. Men, grejen är att själva bedömningen fokuserar på om samtalet förs framåt. Vilket inte är en traditionell grej i NO. Det är väldigt svårbedömt, medan NO kanske snarare skulle vilja titta på hur underbyggs de här argumenten med naturvetenskapliga kunskaper till exempel. Så det innebär att du skjuter över bedömningen till någonting som passar in i kursplaneformatet, det vill säga hur förs samtalet framåt, men du missar att bedöma det som NO-lärarna brinner för, nämligen hur väl underbyggs de här argumenten med naturvetenskapliga kunskaper.” 

Detta förde Anders Jönsson fram till Skolverket under processens gång utan att få gehör. 

Ulrika Lundqvist, huvudansvarig på Skolverket för införandet av Lgr 11: ”Man såg det som ett problem. Lärarna uttryckte ett problem med de tidigare kursplanerna och betygskriterierna. Att det var en sån flora utav kunskapsbegrepp. Många lärare undervisade i flera olika ämnen och man kunde inte riktigt förstå all den här floran vad det betydde. Så då fanns det en kritik mot att det var svårt att tolka utifrån att det såg ut på det sättet.”

Skolverkets uppfattning var att kunskapskraven skulle bli enklare om de var lika för alla ämnen. Lundqvist fortsätter: ”Vi hade att förhålla oss till ett regeringsuppdrag och i regeringsuppdraget så var man tydlig med det här med begreppsanvändning. Det är ofta därifrån kritiken kommer då. I och med att vi skulle   rensa när det gällde kunskapsuttryck och ha en mycket striktare förhållande till floran utan begrepp så har ju också kunskapskraven liksom blivit på det sättet. Och då menar ju en del att man tappar det ämnesspecifika.”

Den kritik som kommer fram i radioprogrammen om att Skolverket inte lyssnade på forskarna håller inte Ulrika Lundqvist med om. Hon säger:”Vi lyssnar på synpunkter när vi gör ett sånt här arbete. Vi lyssnar på den breda. Alltså vi hade en stor grupp människor som var med i det här arbetet. Där forskare har ett perspektiv. Där lärare har ett annat perspektiv och där vi måste ta hänsyn till ett regeringsuppdrag och ambitionen som finns i de politiska besluten. Och det är det här som är konsten i ett sånt här arbete att ta med de här olika perspektiven. Att lyssna, att fundera över vad betyder det, på vilket sätt kan man tillgodose och skapa en tydlighet för lärare som ska planera sin undervisning. För det är liksom det yttersta uppdraget, att skapa styrdokument som är möjliga för lärare att använda i sin undervisning.” 

Men var kom bedömningssystemet för de olika betygsstegen i Lgr 11:s kursplan ifrån? Skolan ska ju vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet enligt skollagen. Anders Jönsson säger: ”Många andra har ju brottats med den här problematiken, så det är ju klart att det hade varit bra om man hade tittat och såg. Vad gör man i USA? Vad gör man i England? Vad gör man i Australien? Hur arbetar de med den här typen av kursplaner för att kanske få. Alltså kunna genomlysa bättre.” Han fortsätter: ”Här var man övertygad om att man har hittat en modell som man drev igenom ganska hårt.

Min kommentar: Om vi stannar upp här ett tag och summerar vad som framkommit kring processen att ta fram Lgr 11. 

  • Kritik från Anders Jönsson om att det bedömningsinstrument som togs fram inte skulle fungera. Detta ignorerades.
  • Ingen vetenskaplig förankring gjordes (som är presenterad i alla fall) och ingen förankring i beprövad erfarenhet, utan det är Skolverkets egen modell som drivs igenom. 
  • Ulrika Lundqvist säger att de lyssnar brett, både på forskare och lärare, som har olika perspektiv. Men enligt mina källor från lärare som var med i denna process i referensgrupper var de oerhört styvmoderligt behandlade av Skolverkets tjänstemän, något som bekräftas även i radioinslaget, t.ex. där det framkommer att direktiven var att man inom praktisk- estetiska ämnena inte fick använda sig av verb i kunskapskraven. 
  • Var fick Niclas Westin, högst ansvarig på Skolverket för Lgr 11, och Ulrika Lundqvist detta system ifrån? Inte från forskningen i alla fall. Och inte från skolan, alltså den beprövade erfarenheten. Och Jönsson påtalade att det skulle vara svårt att kunna få fram en likvärdig bedömning, men dessa synpunkter ignorerades. Även att kolla upp hur andra har gjort var Skolverket inte intresserade av. Så man lyssnade inte forskningen utan man körde helt och hållet sin grej. Men jag vet ju var det platta systemet kom ifrån, se länk.
  • Ulrika Lundqvist hänvisar till ett regeringsuppdrag som de hade att förhålla sig till, som en ursäkt till kritik som framkommit. Men vad sa egentligen regeringsuppdraget?

Från regeringen till Statens skolverk gick det ut ett regeringsuppdrag, se Regeringsuppdrag inför Lgr 11. Så här stod det:

”De samlade läroplanerna ska genomsyras av större konkretion och precision än nuvarande. Ett tydligt och begripligt språk ska eftersträvas. Ett begränsat antal begrepp ska användas vid formuleringen av målen och kunskapskraven. Begreppsanvändningen ska vara konsekvent och enhetlig i fråga om kunskapsuttryck och kunskapsnivåer. Målen och kunskapskraven ska vara så tydligt och distinkt utformade så att de bidrar till en likvärdig bedömning. Målen och kunskapskraven ska också vara konkreta och utvärderingsbara.” (Regeringsbeslut U2009/312/S, sida 2)

Alltså: Konkreta och utvärderingsbana!

Längre ner i texten står det: 

”Skolverket ska utarbeta en plan för genomförandet av uppdraget. Planen ska även innehålla förslag till genomförande- och fortbildningsinsatser riktade till lärare, skolledare och skolhuvudmän samt en uppskattning av kostnader för insatserna.” (Regeringsbeslut U2009/312/S, sida 6)

Om man går till den proposition som ligger bakom ovanstående regeringsbeslut, se Prop 2008:09 tydligare läroplan, så går det att läsa: ”Målsystemet har varit föremål för återkommande diskussioner sedan Lpo 94 infördes. Det gäller främst konstruktionen med mål att sträva mot och mål att uppnå som finns i såväl läroplanen som kursplanerna. Även mängden mål i grundskolan och motsvarande skolformer samt uppföljningen av hur målen nås har diskuterats. I det följande redogörs för en del av de invändningar som framförts mot dagens målsystem. Redan 1996 pekade Statens skolverk i Grundskola för bildning – Kommentarer till läroplan, kursplaner och betygskriterier på att tolk- ningen av mål att sträva mot och mål att uppnå utgjorde ett problem.” (Prop. 2008/09:87, sid 6)

Och: ”I Skolverkets lägesbedömning 2005:2 slog verket fast att en viktig förutsättning för måluppfyllelse är att de nationella styrdokumenten uppfattas som funktionella och styrande för kommuners och skolors verksamhet. Samtidigt konstaterades att studier visar att kursplanernas struktur och innehåll uppfattas som otydliga av lärarna. Tydligare kursplaner med ökad konkretisering av målen och ett mer lättillgängligt språk skulle enligt verket underlätta för lärare att kommunicera målen med elever och föräldrar. Verket menade vidare att tydligare kursplaner främjar en likvärdig bedömning och rättvis betygssättning samt ger ett ökat stöd för skolors uppföljning och bedömning av grundläggande kunskaper och färdigheter hos elever.” (Prop. 2008/09:87, sid 7).

Leif Davidssons utredning, se Leif Davidssons utredning, som ligger till grund för både proposition och regeringsbeslut är ytterst tydlig med vad som behöver göras. Så här skriver Leif Davidsson:
”Läroplanen och framför allt kursplanerna har blivit för abstrakta, vilket medfört att lärare som skall tolka och tillämpa styrdokumenten har haft uppenbara svårigheter. Statens insatser för att ”hjälpa” systemet har varit bristfälliga – framför allt saknas vägledande underlag i form av kommentarer och referensmaterial för skolledare och lärare. När de senaste kursplanerna började gälla fr.o.m. hösten 2000 gjordes inga implementeringsinsatser mer än med trycksaker och Skolverkets webb. Skolverkets arbete med kursplaner har i hög grad präglats av ett ideologiskt synsätt när det gäller mål- och resultatstyrningens principer, t.ex. att kursplanerna skulle vara rensade från allt som hade med ämnesinnehåll och arbetssätt att göra. Enligt min mening finns det inget stöd för att kursplaner med ett framskrivet ämnesinnehåll skulle stå i konflikt med en mål- och resultatstyrd skola. Mina förslag syftar i första hand till att ”rätta till” ovanstående brister.” (SOU 2007:28, sid 16)

Davidsson skriver längre ner i texten:

”Det finns flera faktorer som har betydelse för tydligheten i kursplanerna. Det räcker inte med att målen blir tydligare utformade genom att språket och ordvalet är mer konsekvent och stringent. Det behövs även förklaringar och motiveringar till målen i särskilda kommentarmaterial samt konkreta exempel på vad ett mål skulle kunna innebära. Avsaknaden av förklaringar och motiv till dagens kursplaner och betygskriterier är påtaglig. Kommande kursplaner måste kompletteras med fylliga kommentarer som ger lärarna en ordentlig beskrivning av de tankar och motiv som finns bakom kursplanen i ämnet. Vidare behövs det konkreta bedömningsexempel som ger lärarna stöd i tolkningen av kursplanernas mål och kunskapskrav. Det är inte endast genom tydligare mål staten styr utan det är genom ett samlat tydligt budskap. Mål, ämnesinnehåll, kommentarer och konkreta exempel bör sammantaget bidra till en tydligare statlig styrning av skolan.” (SOU 2007:28, sid 20)

Utöver dessa tre olika dokument känner jag till att Ulrika Lundqvist och Niclas Westin, den högst ansvariga på Skolverket för framtagande av Lgr 11, blev kallade till utbildningsdepartementet för möte 2010-06-10. Det var ett ganska snabbinkallat möte vars syfte var den kritik som framkommit hur kursplanerna var skrivning. Med på mötet var förutom Lundqvist och Westin Skolverkets GD Per Thullberg, Per Måhl, Bo Sundblad, skolminister Jan Björklund och fyra-fem tjänstemän från departementet. 

Måhl och Sundblad började mötet med att lyfta fram den kritik som framkommit kring hur kursplanerna var skrivna, bland annat tog Måhl upp exakt samma problematik som Anders Jönsson lyfter fram i radioinslaget. Jan Björklund höll med om kritiken men Westin och Lundqvist försvarade sig med att direktiven från regeringen var skrivna på detta sätt. 

Tydligen var det uppenbart att Niclas Westin och Ulrika Lundqvist till varje pris ville rädda ”mål att sträva mot” från Lpo 94 och därigenom flytta fokus från konkreta kunskapskrav. De tvingades ta bort benämningen, men hela idégodset låg kvar och döptes om till ”förmågor”, något som det senare skulle fokuseras oerhört mycket på i den retorik som gick ut från Skolverkets tjänstemän. 

När sedan första versionen av Lgr 11 kom så fanns ”Mål att sträva mot” med i syftestexten. Westin och Lundqvist hade gått rakt emot regeringen och departementet och fullständigt struntat i Leif Davidssons utredning. Man fick ta bort denna skrivning till kommande version, men att bara ha mage att göra detta visar på det fullständiga tjänstemannavälde Niclas Westin och Ulrika Lundqvist ägnar sig åt. Exakt som Bo Rothstein skriver om i boken ”Makt utan mandat”. 

När väl Lgr 11 kom och fortbildningen genomfördes fick lärarna minimal fortbildning när det gällde innehåll, den fortbildning man erhöll handlade mestadels om form. Det som Skolverkets tjänstemän tjatade om, likt papegojor, var fokus på förmågorna och att bedömning skulle göras gentemot förmågorna. Exakt samma kamp som fördes mellan mål att uppnå och mål att sträva mot i Lpo 94. 

Det var ganska exceptionellt att kalla upp Per Thullberg, Niclas Westin och Ulrika Lundqvist till departementet och lyfta fram denna kritik. Per Thullberg insåg att han inte rådde på sina tjänstemän och tre månader efter mötet på departementet avgick han som generaldirekt för Skolverket. 

Summering

  • Ulf P Lundgren sitter och valsar i radio och skyller på omständigheterna fast det var han som var med att i ett första skede sänka svensk skola.
  • Ulrika Lundqvist snackar bara en massa skit under intervjun. Vadå regeringsuppdrag att förhålla sig till? Hon läser ju regeringsuppdraget som fan läser bibeln. Det är också ganska uppenbart att Lundqvist och Westin inte har läst Leif Davidssons utredning, eller också har de gjort det och bestämt sig göra tvärt om. 
  • Tror Ulrika Lundqvist på riktigt att journalister, lärare, människor i allmänhet går på hennes lögner? Blev Lgr 11 en tydligare och konkretare läroplan? I helvete heller!
  • Jag anser att Niclas Westin och Ulrika Lundqvist ska ställas ansvariga för den enorma skada de har ställt till med i svensk skola. Nu sitter de på sina fina kontor på Skolverket och låtsas som om det regnar. Nej – en rejäl utredning. Per Kornhall och Isak Skogstad lyfter ju på DN-debatt upp detta fenomen tidigare i år, där de hade konkreta bevis för att så här är fallet, se ”Skolverkets tjänstemän trollade bort kraven på faktakunskaper” . Se även Skolverkets bisarra svar ”Fel att Skolverket obstruerade mot regeringen” . Och slutreplik Kornhall och Skogsstad, slutreplik. Jag skrev ett blogginlägg på detta, se länk.

Det fanns faktiskt en person som protesterade vilt över det som hände på Skolverket, redan innan Lgr 11 implementerades och det var jag, se länk. Jag tror jag inte behöver säga mer om läroplansprocesserna. Skolverket är ett skämt och de har varit med och dragit ner svensk skola och lärarkåren i skiten. Nu till något annat jag önskar kommentera i radioserien. 

Kritik framförs i programmet om hur betygssystemet stressar upp eleverna. Det är så illa med betygen att det formligen kan knäcka elever. Man lyfter fram att elevens sämsta prestation avgör betyget och på så sätt skapas betygsstress och utslagning av elever. Men vänta nu ett tag. Om en elev ska ha till övervägande delen, alltså minst 51%, av betyget A och resten på C-nivå för att få ett B. Vad är fel? Det är väl inte så att eleven bara får en chans att visa vad denne kan? Eleven får väl flera möjligheter att visa att denna har tillgodogjort sig kunskap. Eller? Så vad är problemet? Vi kan väl inte ha ett system där vi delar ut A:n till höger och vänster som inte bygger på kunskap utan grundar sig i att alla vi vuxna som jobbar i skolan är sådana fina humanister? 

  • Kan det finnas någon annan tänkbar anledning till betygsstress? Lärarna har inte fått tillräcklig fortbildning när det gäller bedömning och rättssäker betygssättning – det kan vara en tänkbar orsak.
  • Kursplanerna är så abstrakt skrivna att tolkningsutrymmet är i det närmsta gigantiskt, vilket gör både lärare och elever osäkra när det gäller vad eleverna ska kunna – det kan vara en annan tänkbar orsak.
  • Kunskapskraven är så oerhört abstrakt skrivna att det är så svårt för eleverna att uppnå betyget A på grund att kraven ligger på universitetsnivå (som togs upp i P1 i våras) – det kan vara en tredje tänkbar orsak.

 Källa till stress? Men kom igen, jag är faktiskt skittrött på att man påstår att betygssystemet är felaktigt och att ingen verkar vilja ha detta betygssystem. Det är ju kunskapskraven som är det stora problemet. Kunskapskraven! Och bristen på fortbildning för lärarkåren. 

Sedan är det också helt absurt att det påtalas i parti och minut att det skulle vara fel på mål- och resultatstyrningen. Som om den är införd? Någon som har ett bättre system att föreslå? Relativa betyg? Lottning? Betygsfritt? Skulle vi införa en betygsfri skola som alla debattörer på ”betygshatarsidan” Skola och Samhälle vill, så skulle vi befinna oss på Burkina Faso-nivå om 10 år när det gäller svenska elevers kunskaper.

Målstyrningen infördes i och med att staten satte upp mål. Problemet med målstyrningen var att i Lpo 94 var det för få avstämningspunkter och dubbla mål. I Lgr 11 var kunskapskraven alldeles för abstrakta och en obefintlig hierarki mellan kunskapsnivåerna. Men resultatstyrningen är absolut inte införd än idag. Vare sig det gäller Lpo 94 eller Lgr 11. Så vi vet inte om mål- och resultatstyrningen fungerar. 

Personligen är jag övertygad om att mål- och resultatstyrningen inte fungerar när det gäller Lgr 11:s kursplan. Däremot vet jag att Lpo 94 fungerade utmärkt för de lärare på Jordbromalmsskolan som var intresserade av mål- och resultatstyrningen. Vi var ett gäng lärare som drev denna fråga. Vi jobbade med att tolka målen och använde oss av våra egna elevexempel som vi avidentifierade för att hitta rätt nivå på G, VG och MVG och därigenom kunde visa upp en kunskapsstandard för eleverna. Vi hade studiedagar, bytte elevtexter, testade prov och fortbildade oss själva – med noll stöd från Skolverket. Vi gjorde alltså Skolverkets jobb. Och vi kommunicerade det med eleverna. Sedan var det annat i Lpo 94 med som inte var så bra. 

Kunde ett 10-tal lärare på Jordbromalmsskolan få detta att fungera så kan givetvis alla andra lärare det också. Jag vet att jag var en skitbra lärare – jag går inte under Jante utan jag kan säga detta om mig själv. Men jag var också nyexaminerad när jag började på Jordbromalmsskolan och en färsking som behövde lära mig. Så många misstag jag har gjort och så många minor jag utlöst. Men jag jobbade systematiskt med mina lärarkollegor och vi gjorde framsteg. Kunde vi Jordbromalmsskolan få det att fungera kan givetvis de flesta lärare och skolor få resultatuppföljningen att fungera. Det är ju inte så att jag och mina lärarkollegor var superlärare – vi var vanliga lärare som ville testa Lpo 94 på riktigt. Men med Lgr 11 – nej, tyvärr det går inte för det är systemfel i kunskapskraven precis som Anders Jönsson och Per Måhl påtalat. 

Jag vill avsluta detta blogginlägg med att Christian Lundahl, i radioprogrammet kallad betygshistoriker, kommenterar en hel del av det som skett. Det är bra kommenterar från Lundahl och här visar han sin rätta kunskap – alltså historikerns. Men, bara för att det blir superrätt här är all skit som Christian Lundahl har tillskansat svensk skola inte glömt och förlåtet.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan och återinför USK:en!

3 reaktioner till “Lögnverket igång igen

  1. Utmärkt bra refererat och sammanfattat Johan!
    Vad som under nu på åttonde(!) året gör mig beklämd är två saker. Den ena hur många kloka kollegor ändå vänt ut och in på sig för att försöka tolka centralt innehåll och ffa de sk kunskapskraven. Det leder till hopplösa försök att förenkla, skriva ”matriser” (bevare mig),ta hjälp av nasarnas it-stödprogram osv. Det andra som nästan är ännu värre är hur ”förmågor” nästlat sig in som någon slags sanning. Jag har bett flera på olika nivåer att göra ett ordmoln på läroplanen och se hur många gånger termen förmåga/förmågor faktiskt dyker upp. Jklgt sällan är svaret. (Det förnekas emellanåt, jag har Fel men när jag ber att det jag säger ska vederläggas blir det tyst, varje gång).

    Vi bedömer inte förmågor, vi bedömer kunskaper! Och ju sämre förutsättningar en elev har, oavsett orsak, desto viktigare är just att bedöma Kunskaper. Inlärning och kunskaper är ett sätt att komma igenom sociala trauma, nämligen. En elev måste ha läs- och skrivförmåga för att kunna hämta in de Kunskaper vi har att bedöma. ”Förmågor” är inget som betygssätts, de är snarare arbetsredskap.

    1. Hej Sören,

      Ja, det är ett helvete för lärarkåren att bedöma kunskapskrav, hitta den röda tråden från förmågor och centralt innehåll och därefter göra detta begripligt för sig själv och ännu viktigare för eleverna. Sedan gnäller man på att lärarna är så dåliga på att göra likvärdig bedömning – vad i H…

      Fortsättning följer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s