Proggarnas sista fäste faller?


Jag hittade bland mina miljarder av sparade papper en sparad krönika skriven av Gunnar Ohrlander. Ni vet den där mycket skickliga journalisten och författaren som skrev boken ”Den Gudarna älskar”, se länk och länk. Under pseudonymen Doktor Gormander skrev han krönikor i Aftonbladet, text som var både rolig och träffsäker. Jag tänkte publicera den krönika som jag hittade och som var med i Aftonbladet lördagen 16 september 2006. Här kommer den:

”Proggarnas sista fäste faller?
Vinner borgarna valet i morgon är Lärarhögskolan i Stockholm illa ute. Jan Björklund har nämligen hotat att lägga ner hela skolan. Visst är det hemskt. Hur ska det bli för de sjuhundra anställda? Eller de fjorton tusen eleverna? 

Lärarhögskolan är proggarnas sista fäste, en motståndsficka som kapslats in sig på ett gammalt sinnessjukhus i Rålambshovsparken, Konradsberg eller Dårarnas slott som det kallas i folkmun. Här kan man leva ut de gamla idealen som handlar om bildningstörstande barn som vilar ut under kunskapens träd. Här är det ingen som far illa. Det sitter i väggarna även om madrasserna har tagits ner.

På Lärarhögskolan har det inte funnits någon lärogång. Lärogång anses vara tvång medan kunskap är lust. Kurserna är frivilliga och man kan puttra lite i bildningens spad. Som man har lust. Men nu har skolan ytterst motvilligt genomfört en ordning med tre block som ska läsas i en viss ordning. Man har upptäckt att elever vinner på förkunskaper. Det anses innebära en pedagogisk revolution. För några år sen berättade jag att de blivande läraren inte behöver lära sig hur man lär barn läsa. Så är det fortfarande. Kurserna är frivilliga. 

Målet för varje kurs bestäms inte av kursplanen utan av lärare och studenter tillsammans när kursen börjar. Visst låter det som en utopi, ett statligt hippieläger, sa man på 70-talet. Hur kul som helst. Blommor i håret. 88-strängade gitarrer. I centrum för utvecklingen står den nya rektorn, Ingrid Carlgren. 

Men det är inte bara Jan Björklund som hatar Lärarhögskolan. Högskoleverket kom med stenhård kritik för några år sen. Speciallärarutbildningen är under all kritik och bör läggas ned omedelbart, menade verket och hotade dra in examinationsrätten. Också Skolverkets nationella granskning var förödande. Pinsamt, kan man tycka. Vad är det för fel på frihet?

Men vi lever i en ond värld. Det räcker inte att stänga in sig bakom murarna i ett gammalt sjukhus. Vargarna utanför hittar alltid en väg in med sina krav på lärogång och betyg. Förfärligt? Ja, men på Lärarhögskolan tyckte sig ledningen hitta en utväg. Man tog kontakt med Stockholm universitet. Tanken var att gå ihop med universitetet för då kan Björklund inte lägga ned skolan.

Professorerna på Lärarhögskolan tyckte det var bra. De har alltid velat bli riktiga professorer och få bort misstanken att de pysslar med ideologiproduktion. Universitetet lovade en hel massa men ändrade sig. Dom är bara ute efter våra pengar, sa personalen på Lärarhögskolan i våras och röstade nej. Universitetet svarade med att dra tillbaka delegeringen, vilket innebär att Lärarhögskolan inte längre har examinationsrätt i forskarutbildningen samt att doktoranderna saknar handledare. Tiden rinner ut.

Det finns en liten grupp kritiker som tycker det är bra. De säger att studenterna aldrig varit så rädda som idag. Allt går ut på att uppträda politiskt korrekt. De tror det beror på valfriheten som börjar redan i gymnasiet. Buskapet bakom friheten är nämligen: välj vad ni vill, men väljer ni fel så fan ta er. Därmed skolas en hel generation in i extrem lyhördhet och att lyssna maximalt på det som sägs. Man talar om kryperiets anatomi. På söndag avgörs Lärarhögskolans öde.

Doktor Gormander

Ps Att vara lärare är nog det finaste som finns. Min moster och min syster var lärare. Själv vickade jag som lärare i min ungdom och hela dynastin Gormander grundades en gång av farfars far, folkskollärare i Trelleborg.”

Min kommentar: Gunnar Ohrlander gick bort alldeles för tidigt. Han hade varit en mycket bra bundsförvant i kampen för en kunskapsskola för alla och där inte en ideologisk åsikt om hur en riktig skola borde vara skulle styra beslut och utbildning. Alltså en skola som bygger på att man utgår från det elevunderlag man har och vilket behov som finns, inte utifrån den vision som Ingrid Carlgren med flera har, läs tidigare blogginlägg Vision och verklighet, länk. Har du inte läst Ohrlanders bok är det ett måste – oerhört bra bok som håller än i dag. Hans-Åke Scherp får sina fiskar varma.

Men dessvärre hade Gunnar Ohrlander fel – Lärarhögskolan i Stockholm (LHS) var inte proggarnas sista fäste. Verkligen inte. Det känner vi till efter vårens. diskussion i P1:s radioföljetong. För även om LHS upphörde och sögs upp i Stockholms Universitet (SU) så har ideologiproduktionen fått fortgå med oförminskad styrka. Inte minst har jag på denna blogg påtalat detta under många herrans år. Många gånger!

Nej, det verkar som om motorn i att dra ner svensk skola skiten hela tiden har varit och är Skolverket. Ända sedan starten av myndigheten har vägen stakats ut för att göra det riktigt svårt för lärarkåren. Ulf P Lundgren satte ut den snitslade banan och sedan verkade Skolverkets tjänstemän ha fattat galoppen. För maken till maktmissbruk måste väl historiskt oslagbart. Och allt för att försämra för lärarnas möjligheter att bedriva en vettig verksamhet. För att inte tala om elevernas lagstadgade utbildning. Ja, här finns det så mycket att skriva om så det vankas bloggserie om den ideologiska motorn Skolverket. Men det ber jag att få återkomma till. Snart!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan och återinför USK:en!

2 reaktioner till “Proggarnas sista fäste faller?

  1. Hej Johan!

    Din text fick mig att googla på sökorden ”Gormander Aftonbladet” och vips fick jag av en ren slump en artikel från 2003 där Gormander anklagar den kände historikern Dick Harrysson för fusk och plagiat. Av en ren slump fick jag alltså reda på en dispyt som jag inte kände till tidigare.

    Vad gäller ideologi och pedagogik är väl det mesta redan sagt. Det som jag funderar på är vad som ska eller kan ersätta progressivismen som en skolideologi. Herbert Tingstens klassiska bok från 1969 (Gud och fosterlandet) belyser hundra år av skolpropaganda. Jag har inte hört någon som i skolan vill ha tillbaka denna religiösa eller nationalistiska propaganda/ideologi som Tingsten tog upp. Istället vill man ha tillbaka läraren som en auktoritet som verkade under dessa ideologiska skolepoker. Är detta möjligt? Behövs inte en uppbackande ideologi?

    Vetenskap skulle kunna vara en sådan legitimeringsgrundande ram för läraren. Men hur ska vi då se på kunskapsbegreppet? Senast idag berättade en ledamot i nobelkommitten (för kemipriset) att vetenskapen bygger på ifrågasättande och att vetenskapliga sanningar gäller ett tag och sedan kommer nya. Om en pedagog hade yppat detta hade hen av Inger Enkvist riskerat bli kategoriserad som en kunskapsrelativist. ”Sammanfattningsvis kan nämnas att de här kursplanerna är relativistiska, eftersom de betonar att kunskaper förändras. Ordet ‘sanning’ nämns inte,….” (s. 105 i ”Kunskapssynen och pedagogiken”).

    .

    1. Hej Pär,

      Jag tror att man behöver definiera vilka kunskaper eleverna ska ha utan att lägga ett ideologiskt raster på det hela. Problemet är att det har fått vara en husgud som har varit alena rådande – John Dewey. Och detta har styrt allt inom skolan. Jag vet inte om det behövs någon ideologi, men så klart finns det lite ideologi i botten eftersom skolan är politiskt styrd. Hoppas att man kan frångå detta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s