Det har aldrig funnits någon likvärdig bedömning


I många år har jag kämpat med och för en likvärdig bedömning. Jag och min kollegor på Jordbromalmsskolan jobbade med att tolka mål att uppnå och betygskriterier i Lpo 94. Vi jämförde med våra egna elevers texter, bytte texter med varandra och diskuterade dessa. Kunde det vara ett G eller VG? Jag tyckte att vi fick riktigt bra standarder för de olika betygsstegen och en bedömningskompetens – inte minst vi SO-lärare emellan. Detsamma gjorde säkert många andra lärare på andra skolor – i alla fall på högstadiet. Jag talar här om likvärdig bedömning på skolnivå – ingenting annat. Alltså inte på nationell nivå.

Eftersom bedömning på inlärda kunskaper aldrig hade existerat i tidigare läroplaner och att Skolverkets fortbildning av Lpo 94 uteblev innebar det att låg- och mellanstadielärare inte ägnade sig ett dyft åt att tolka och jobba med mål att uppnå i årskurs 5 och senare i år 3 och 6 när det gäller Lpo 94:s kursplaner 2000. OBS: Inte ett dyft!

När Lgr 11 kom var det bara att ge upp tanken på en likvärdig bedömning. Kunskapskraven omöjliggjorde detta i och med dess utformning, något som jag tagit upp många gånger tidigare. Men däremot ägnade jag mig, som dåvarande biträdande rektor, åt att diskutera skillnaden mellan inlärda (learn) och utlärda (teach) kunskaper. Vad ska eleverna ha lärt sig och vilka tecken på dessa inlärda kunskaper går det att observera? På vilket sätt ska eleverna redogöra/redovisa inlärda kunskaper?

I dagens system med Lgr 11 som kursplan är det helt omöjligt att få en likvärdig bedömning. Varför?

  • En helt obegriplig kursplan som i sin konstruktion omöjliggör likvärdig bedömning eftersom kunskapskravens abstraktion innebär att tolkningsutrymmet för lärare är i det närmaste oändligt.
  • Ingen fortbildning i bedömning när det gäller Lgr 11 av Skolverket.
  • 290 kommunala huvudmän och ett gäng fristående gör det per definition helt omöjligt att nå likvärdig bedömning och rättssäker betygsättning med ovanstående förutsättningar. Omöjligt!

Varför skriver jag då detta självklara? Alltså inget nytt under solen och de allra flesta är säkert medvetna om detta och tycker säkert inte att det är något märkligt.

Jo, i en diskussion med en tidigare kollega häromveckan kom just likvärdig bedömning upp som ett angeläget ämne. Kanske tog jag min vän för givet och kanske trodde jag att det var självklart, men min kompis förstod mig först inte när jag sa att det aldrig funnit likvärdig bedömning. Klart det har funnits påstod han. Jo, det är klart, kontrade jag, innan Lgr 62, då vi hade en kunskapsskola, men inte därefter.

Nu kanske en del äldre läsare hajar till, pensionerade lärare som minsann stod för en bra undervisning och såg till att eleverna fick med sig de kunskaper de behövde. Att de visste hur en 3:a och en 4:a såg ut. Hur en elev som hade 5:a i betyg hade med sig för kunskaper. Javisst, kanske det. Men för det första så var det relativa betygssystemet inte byggt för att definiera kunskaper utan för att sortera och för det andra så har dessa ämneskunniga lärare pensionerats.

Sedan Lpo 94 infördes, alltså för 24 år sedan, har många ämneskunniga lärare gått i pension. Med utebliven fortbildning från Skolverket, medveten feltolkning av Steve Wretman med flera, se länk, och i princip noll bedömningsutbildning från lärarhögskolorna står vi idag med en lärarkår som inte har någon som helst grundläggande utbildning och kunskap när det gäller likvärdig bedömning. När det gäller lärarutbildningens kurser i bedömning är det möjligt att de har blivit något bättre än tidigare, men den bedömningsutbildningen har ofta varit korta eller obefintliga och ifall det har varit en rejäl kurs så har all litteratur varit betygsmotstånd. Som den kurs på Stockholms Universitet som jag två gånger har anmält till Universitetskanslern (UK). Men så klart har där ingenting hänt, utan UK har lagt ner utredningen – givetvis utan att granska en enda litterär sida eller titel.

Klart att lärarkåren jobbar med bedömningar dagligdags. Man försöker tolka Lgr 11:s kunskapskrav, bedömningsstödet från Skolverket, bedömningsstödet i nationella prov (NP), hur elevernas uppgifter på prov/läxförhör/redovisningar står sig gentemot kunskapskraven, men någon likvärdig bedömning och rättssäker betygssättning existerar inte.

Ändå talas det en hel del i media, bland politiker och företrädare för lärarkåren om att den likvärdiga bedömningen är något som är extra viktigt för att skolan ska komma på fötter igen och att det är just den likvärdiga bedömningen som har försämrats i den svenska skolan. Som när Aida Hadzialic förfärades över att en och samma uppsats hade fått tre olika betyg av tre olika lärare, se Aida Hadzialic om skolbetygen. Så här gick det att läsa: ”Gymnasie- och kunskapsminister Aida Hadzialic (S) säger nu till Aftonbladet att hon reagerade med bestörtning på artikeln.
– Jag tycker att det är en katastrof. I Sverige ska vi ha likvärdiga betyg. På den internationella marknaden kan vi inte konkurrera med ihåliga betyg.
Hon har sedan tidigare sett att den svenska skolan haft problem med likvärdig betygssättning.”

Men kom igen! Inse! Det har aldrig existerat någon likvärdig bedömning på nationell nivå. I alla fall inte sedan 1950-talet då det gamla betygssystem fanns – ni vet A, a, B, b, ab och så vidare.

Nej vad som har hänt med den svenska skolan är andra saker som har gjort att vi tappat kunskapsmässigt i internationella jämförelser. Jag ska ge några exempel utan att fördjupa mig i dem:

  • Kommunaliseringen. Noll stöd till lärarkåren, i stället satte Kommunförbundet (SKL) klorna i lärarkåren och monterade ner läraryrket. För mer fördjupning, länk.
  • Skolverket. I och med att myndigheten har givit noll fortbildning när det gäller Lpo 94 och Lgr 11 samt att man tillverkat årtusendets sämsta kursplan. Lägg därtill att varje insats som Skolverket gör gentemot lärarkåren blir ett monster som tar enorm administrativ tid och kraft ur lärarkåren. För mer fördjupning, länk och länk.
  • Lärarutbildningarna har hållit en mycket låg nivå på sin utbildning. För mer fördjupning, länk.
  • Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget (PIE) har helt utan ansvarstagande fått agera och drivit svensk skola ner i skiten. Den enda som har fått stå till svar under alla dessa år är Mats Ekholm som avsattes som generaldirektör (GD) för Skolverket av Thomas Östros och fick bli GD för Myndigheten för Skolutveckling (Mysko – bra namn) då Östros lade ner Skolverket och startade nya Skolverket. För mer fördjupning, länk.
  • De segregerade bostadsområdena vars skola har fått sjunka allt djupare ner i utanförskap. Kämpande lärare som lämnats i skiten. Bara ”packet” håller sig där i förorten och inte beblandas med övriga samhället. Bara att skjuta till mer pengar. Att skolor år ut och år in gör skitdåliga resultat är det ingen som bryr sig om. Ingen! Elever som har lämnats åt sitt öde och blivit djupt segregerade som människor. Pigga, alerta och fina barn och ungdomar som hamnat i kriminalitet och missbruk. Inte för att de ville det i första läget utan för att det inte fanns så många alternativ. Nu uttalar sig mannen av ordning: ”Det finns alltid alternativ och utbildningen i Sverige är gratis”. Tjena, säger jag! För mer fördjupning, länk och länk. Här måste jag passa på att tacka Janne Raninen, Leo Carmona, Sebastian Stakset, Labyrint, Ison & Fille med flera som både i böcker, texter och musik förkroppsligar utanförskapet. Det är socialrealism av idag. Givetvis tar jag avstånd från alla brottsliga handlingar som dessa personer eventuellt har gjort och de som de blivit dömda för.

Avslutningsvis vill jag säga att alla ni som läser detta kan sluta tala om likvärdig bedömning, åtminstone på nationell nivå. Så klart ska ni på skolan fortsätta och samarbeta när det gäller bedömningar. Givetvis är det önskvärt att vi får en likvärdig bedömning men då behövs det en ny kursplan och en rejäl fortbildning för lärarkåren. Fram med en kursplan – jag kan tillverka en superbra på tre månader. Stäng alla landets skolor helt och hållet i två veckor i augusti 2019 och jobba med bedömning utifrån den nya kursplanen. Man kan till exempel jobba med streamade föreläsningar som går ut i hela landet varvat med workshops. Frågan är bara vem som ska leda dessa föreläsningar och leda detta jobb. Niclas Westin och Ulrika Lundqvist är ju uteslutet. Varför inte Anders Jönsson? Så klart Per Måhl och Bo Sundblad.

Eller också väntar vi på att Skolverket ska bli klara med sitt arbete med nya kursplaner hösten 2019. Säkert kommer Ingrid Carlgren och Viveca Lindberg vara inblandade i arbete och formligen hjärntvätta Skolverket. Jo, så blir det förstås och då är det ännu 10 år av skolmörker. Fick precis en skvätt av desillusion i kroppen.

Hur det gick i diskussionen mellan mig och min kompis? Jo, när vi problematiserade diskussionen var vi rörande överens.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan och återinför USK:en!

5 reaktioner till “Det har aldrig funnits någon likvärdig bedömning

  1. Tack för ännu ett givande inlägg. Alltid lika träffsäkra och så igenkännande.

    Många som kämpar på i sina klassrum men med säkert minst 350 olika huvudmän och ett Skolverket som blandar runt i soppan tillsammsns med okunniga politiker på nationell nivå blir det ingen god soppa.

    Tre bra namn du lyfter fram som kunde ansvarat för en implementering av en ny och genomtänkt läroplan med där bedömningar går att göra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s