Lgr 11 är inget bra renoveringsobjekt


Jag är tillbaka på bloggen. Så smått i alla fall. Har haft ett längre uppehåll på grund av att jag tillsammans med min författarkollega skrivit på vår nästa deckare om Solbritt Andersson på Singö, den så kallade Singöserien. Vi är inne på del nummer 5 som kommer i sommar och heter Blodspengar. Därför har jag varit borta från bloggandet.

Det finns ju en hel del att skriva om och jag kommer under april och maj kommentera en något av det som figurerat i debatten. Ämnen som jag har åsikter om. Vissa diskussioner lämnar jag helt och hållet. Nu tänkte jag skriva ett kortare inlägg om ett samtal som jag lyssnade på mellan Per Kornhall, Isak Skogstad och Peter Fredriksson. Detta skedde på den nystartade podden Kornhall & Skogstad som hade Skolverkets generaldirektör (GD) Peter Fredriksson som gäst.

Diskussionen kring läroplanen och kunskapskraven gör mig lite orolig. Det har varit många personer, bland annat jag själv, men även Per Kornhall och Isak Skogstad, som har varit rejält kritiska när det gäller Lgr 11:s kursplaner. Jag har ju i många blogginlägg från 2010 kritiserat befarade problem som vi idag med facit i hand kan se skedde. Jag såg det komma, varnade i kraftiga ordalag och det hela slutade med att det blev som jag förutspådde. Isak Skogstad har sedan några år drivit frågan om varför faktakunskaperna togs bort i Lgr 11. Och flera debattörer har kritiserat Lgr 11 – för ett år sedan Sveriges Radio P1.

Vad har jag varit kritiskt till?

  • Lgr 11:s kursplan är så enormt abstrakt skriven att tolkningsutrymmet är oändligt.
  • Lgr 11:s kursplan saknar helt kunskapshierarki. Kunskap bygger på kunskap, alltså att förmågan att analysera är en högre funktion av grundläggande baskunskaper – det vill säga Blooms taxonomi. Detta saknas fullständigt i Lgr 11 och istället ska eleverna kunna ”lite analys” på alla nivåer. Var någonstans hittar Skolverket den vetenskapliga förankringen?
  • Lärarkåren har fått noll – nada – zero – utbildning när det gäller bedömning när det gäller Lgr 11:s kunskapskrav.
  • Lgr 11:s kursplan innebär att det är helt omöjligt att få till en likvärdig bedömning för att: 1. Konstruktionen tillåter inte det, se ovan. 2. Lärarkåren har fått någon utbildning när det gäller bedömning enligt Lgr 11:s kursplaner (vilket i och för sig inte hade spelat någon roll – se punkt 1). 

Kort kommentar: Kände Skolverkets tjänstemän till punkt 2 och därför struntade i att genomföra punkt 1? Cyniskt att tro att det är på detta sätt. Kan det vara tänkbart? Nej, jag tror faktisk inte att det förhåller sig på det sättet utan jag tror att det är två saker som har styrt tillblivelsen av Lgr 11. För det första är det okunniga pedagogiska forskare som har fått genomföra sin ideologiska syn – det vill säga John Deweys syn. För det andra är det tjänstemannaväldet som har fått styra fullt ut.

Ok, tillbaka till intervjun med Peter Fredriksson. När jag hör GD för Skolverket blir jag faktiskt lite bekymrad. Eller ursäkta min blyghet – jag blir jävligt bekymrad, nästan desillusionerad. Peter Fredriksson menar att det inte ska göras några stora reformer när det gäller kursplanen utan att den ska justeras så att den blir bra. För detta arbete har Skolverket kontakt med lärare och samarbetar med lärare för att se vilka behov lärare har. 

Vilka lärare? Vid framtagandet av Lgr 11 var det både lärare och forskare som fick vara med i processen men ändå blev det tjänstemännen på Skolverket som drev i genom hur produkten skulle bli i slutändan. Så vad säger att det denna gång blir annorlunda? Vilka hederliga och inte ideologiska forskare som är kunniga inom bedömning är med i detta arbete? Alli Klapp och Christian Lundahl? Ja, då blir det ideologi för hela slanten och grundläggande vetenskapliga utgångspunkter sätts ur spel. Så hur ska Skolverket ha det?

Peter Fredriksson menar också att man inte ska ha den så kallade baklängespedagogiken, utan att utgångspunkten ska tas i läroplanen samtliga delar vid planeringen. Men varför används baklängespedagogik? Har Fredriksson reflekterat över detta? Jo, därför att Lgr 11:s kursplan är helt oduglig att arbeta med, för att den är så abstrakt skriven att den är helt omöjlig. Men med baklängespedagogik:

  • Vad ska eleverna kunna (inlärt) när de avslutar ett område? Förankra i kunskapskraven.
  • Hur ska examinationsuppgifter se ut? Kopplat till de utvalda kunskapskraven.
  • Vilket centralt innehåll kopplas i hop till valda kunskapskrav?
  • Vilken syftestext kopplas ihop till arbetsområdet?

Eftersom allt är så abstrakt skrivet kommer detta fungera alldeles utmärkt. Jag anser att läraren arbete ska ta sin utgångspunkt i de fyra didaktiska frågeställningarna och det gör man bäst utifrån kunskapskraven. Risken är annars att det blir samma abstrakta och obegripliga arbete som Steve Wretman och Heléna Moreau åkte land och rike runt med kring hur man skulle jobba med Lpo 94. Ni vet – alltid utgå från Mål att sträva mot.

Men vad blir jag egentligen bekymrad över? På riktigt. Givetvis att jag inser att det inte kommer bli en ny läroplan utan en modifierad Lgr 11. Och problemet är att Lgr 11 i grunden är felkonstruerad och kan inte renoveras. Lgr 11 är ett renoveringsobjekt som det inte går att få ordning på. Det kommer aldrig att fungera utan en helt ny läroplan kommer att behövas tas fram. Lärarkåren kommer inte kunna få en likvärdig bedömning utifrån styrdokument som i grunden är felkonstruerad. Och den diskussion som pågår idag 2019 kommer vara exakt densamma 2029 – precis på samma sätt som den var 1999. För visst kommer ni ihåg diskussionen som ledde fram till kursplan 2000? Det var exakt denna diskussionen om likvärdig bedömning eller fel på kursplanen men då var det:

  • Förvirring kring de fyra F:n
  • Inget stöd från Skolverket
  • Inget centralt innehåll
  • Avstämning i årskurs 5 och 9 (mål att uppnå och betygskriterier), senare årskurs 3, 6 och 9.
  • Förvirringen kring de dubbla målen – mål att sträva mot och mål att uppnå.
  • Noll – jo, läs igen: NOLL fortbildning för lärarkåren.

Så vad vill politikerna? Vad vill Peter Fredriksson? Att det ska gå ytterligare 10 år av holmgång för svensk skola? Att svenska lärare ska fortsätta få skulden för att de är usla på att göra likvärdiga bedömningar fast problemet ligger i en felkonstruerad kursplan.

Det går att ge lärarkåren hur mycket fortbildning som helst men om bedömningsinstrumentet inte är brukbart kommer resultatet av bedömningarna bli privatiserade och verkligen inte främja likvärdighet och samstämmighet. Och det spelar ingen roll med externa rättare för är bedömningsinstrumentet dåligt så kommer de externa rättarna skilja sig gentemot varandra och gentemot undervisande lärare. Allt faller ihop som ett korthus på grund av att beslutande politiker och tjänstemän inte begriper att det är bara att riva luftslottet Lgr 11 och bygga upp ett nytt.

Ensamutredaren Leif Davidsson påtalade problemen med Lpo 94 och föreslog en rad åtgärder för att den nya läroplanen skulle bli bra. Skolverkets tjänstemän gjorde tvärt om och skapade ett monster. Kanske är det dags att lära sig av sina misstag och gör om och göra sätt. För det ligger väl inte prestige i detta Peter Fredriksson?

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan och återinför USK:en!

Referenser

Kornhall & Skogstads intervju med Peter Fredriksson

Lärarkåren läggs i Frysbox

Lgr 11:s kursplaner, del 1: Introduktion

En lögn sprids över landet

3 reaktioner till “Lgr 11 är inget bra renoveringsobjekt

  1. Johan is back! och vi säger Tack! (Uttala lite fel så rimmar det nästan!) Topp och tack för fortsatt inspiration att inte ge sig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s