Fungerar Lågaffektivt bemötande (LAB)?

Skyddsombudet på Hjulsta grundskola slog larm om en ökad våldspiral på skolan. Hon menade att det ökade våldet hade ett direkt samband med införandet av LAB. Sen har en rad artiklar följt där debattörerna menar att LAB inte är brukbart utan leder snett och att det heller inte finns någon förankring i forskning gällande LAB.

Jag har själv arbetat med LAB och vet att det fungerar alldeles utmärkt så vad har gått snett? Utan att sätta mig in i Hjulsta grundskola eller någon annan skola heller som jobbat med LAB tror jag att det finns en tendens att misstolka Lågaffektivt bemötande. 

Läraren Sara Bruun uttalade sig i oktober 2018 om att tolkningen av LAB hade gått snett, hon skriver: ”Alla ska nu arbeta lågaffektivt och absolut inte säga till någon elev på skarpen. Lågaffektivt tolkas på många ställen som att du som lärare bara ska tala lugnt med eleven och att det är eleven själv som avgör var elevens egna gräns för ett gott uppförande finns.

Min åsikt är att dessa missförstånd runt vad lågaffektivt bemötande innebär har blivit en katastrof för svensk skola. Att använda sig av tydlighet och regler och ibland säga till en elev riktigt på skarpen har i vissa läger blivit förknippat med att du är en dålig lärare som inte har vett att bemöta dina elever korrekt.

Med detta menar jag naturligtvis inte att du ska ha ett ledarskap i ditt klassrum där du hela tiden gapar och skriker och spottar och svär som en gammal pirat. Det fungerar dock inte att hela tiden gå runt i ditt klassrum med mjuka filttofflor och prata vänligt med eleverna. Det är inte heller tanken bakom begreppet lågaffektivt bemötande.

Min uppfattning är att vissa personer endast har gjort en quick-fix och bara läst och plockat ut vissa delar av det som bland andra Bo Hejlskov Elvén förespråkar runt lågaffektivt bemötande.”

I Lärarnas Tidning, nr 4 2019 uttalar sig Petter Marklund, som arbetar på Magelungens skolor – en koncern av flera behandlingsskolor. Magelungen har i flera år arbetat med LAB och Petter Marklund föreläser själv om metoden. Så här går det att läsa i artikeln: ”Petter Markund är frustrerad över att debatten om LAB så ofta handlar om hur man ska agera i akuta situationer, i stället för vad man ska göra för att undvika att hamna där. 

– De specifika metoderna, som att backa undan, tala lugnt och inte söka ögonkontakt, handlar om att möta personer i stark affekt som tappat självkontrollen. Elever som inte vill jobba på lektioner är inte en sådan situation.”

Längre fram i artikeln står det: ”Grundtanken är därför att problem uppstår i skolan när det ställs krav som elever inte klarar av. 

– Detta missförstås lätt som att vi inte ska ställa några krav alls. Tvärtom tycker jag att vi ska ställa fler krav i skolan och vuxna ska vara tydliga med sina förväntningar på eleverna. Men ibland har vi svårt att förstå att ett krav kan fungera jättebra på en elev men skitdåligt på en annan.”

Jag tror att det är här så många går fel. Man blandar ihop LAB med kravlöshet. Att vi i skolan inte ska ställa krav och att vi inte ska vara tydliga. Det handlar ju om att vi ska ha höga förväntningar på eleverna, ställa krav på ett de ska sköta sig och att vi ska kunna läsa av ifall en elev riskerar att explodera. Då backar vi undan eller avleder.

I detta ska tilläggas att det är viktigt att påtala att grundskolan är en vanlig skola. Inte en behandlingsskola eller en låst institution. En skola som går under samma lagar och regler som övriga samhället. Därför ska det aldrig var tillåtet att slå en annan elev eller personal på skolan. Det ska aldrig vara ok att hota. Ändå vet vi att det förekommer och det ska beivras. 

Åter igen, LAB ska användas som förhållningssätt i preventivt syfte att inte trigga elever, utan att för den skull avstå från krav. Ifall utbrott kommer används LAB genom att pedagogen backar undan, undviker ögonkontakt, agerar icke konfrontatoriskt, skyddar övriga elever och sig själv. 

Så vad tycker jag behöver förtydligas i denna debatt? Följande:

• Lågaffektivt bemötande kan användas som metod för att förebygga utbrott och användandet av icke önskvärt beteende och våld. LAB innebär inte kravlöshet och att våld accepteras.
  
• Ifall en elev, eller flera, hamnar i affekt – vad beror det på? Bakomliggande orsaker. Ta reda på det.

• Grundskolan lever efter samma lagar som samhället i övrigt. Det måste finnas nolltolerans mot våld på skolan. Vid brukandet av våld behöver vårdnadshavaren omedelbart bli underrättad och i bästa fall kallad till skolan. Skulle någon bruka kraftigt våld (definitionsfråga – jag vet) måste polisanmälan göras av skolledningen och även en anmälan till socialtjänsten. Vårdnadshavarna behöver kallas till skolan. Skulle ett negativt beteende fortgå kan skolan både ge skriftlig varning och stänga av eleven. Givetvis ska dessa konsekvenser i förväg vara tydligt för eleverna – inget som kommer som en blixt från en klar himmel. Skolledningen behöver driva denna linje av flera anledningar, dels för att tydliggöra för elever och vårdnadshavare vad som gäller – det skickar viktiga signaler och dels gentemot personalen så att någon form av trygghet utstrålar från skolledningen – även detta viktiga signaler. 

• När vårdnadshavarna protesterar mot skolans agerande behöver skolledningen vara väldigt tydlig med sitt budskap. Det är helt ok för eleverna att bli arga, besvikna, ledsna och så vidare och skolan hjälper alltid till att lösa problem. Men det är aldrig acceptabelt att bruka våld – oavsett. Inte ens som eleven i fråga blir slagen själv. Om någon retas så hjälper lärare, fritidspersonal eller anti-mobbningsteamet ETC till med konflikten. Men aldrig med hjälp av våld. Har vårdnadshavaren svårt att få sitt barn att sluta slåss bör denne gå till Prima barn, BUP, Barnpsyk eller en barnpsykolog i öppenvården. Det är inte skolans uppdrag att se till att barn ska kunna uppföra sig på ett korrekt sätt – det är föräldrarnas uppgift.

• Grundskolan jobbar med många olika metoder för att förebygga konflikter och våld. LAB är en bra metod, men det finns andra metoder som Anknytningsmetoden, Minimedling, Kolsvametoden, Collaborative Problem Solving (CPS) ETC. Genom att tala med eleverna och bygga bra relationer kan mycket lösas innan en stor konflikt uppstår, men när det gäller vissa elever krävs det tydlighet gentemot både elever och vårdnadshavare. För i vissa vårdnadshavares ögon är allt skolans fel. Att ett barn brukar våld kan aldrig vara skolans fel utan måste alltid vara vårdnadshavarens ansvar.

• Ifall en elev missköter sig gång på gång trots åtgärder behöver skolan vara tålmodig. Enskilda samtal med eleven, samtal med vårdnadshavarna, EVK, orosanmälan till socialtjänsten, polisanmälan vid brukande av våld, skriftlig varning, avstängning. Varje fall är enskilt olika men skolledningen behöver agera handfast så att inte andra elever och personal blir lidande och kanske till och med är rädda på sin arbetsplats. 

• Arbeta med stökiga grupper kan också vara en metod som kan lösa problem innan det eskalerar, t.ex. som Elevhälsoteamet på Malmaskolan i Kolsva gör. 

• Skriftlig varning och avstängning kan aldrig vara en bra lösningen men i vissa fall en nödvändigt när allt annat har prövats. Flytta elever till andra skolor kan också vara en lösning men det är bökigt eftersom det ska tas ett politiskt beslut i grundskolenämnd. Detta förfarande borde ses över så att rektor och grundskolechef skulle kunna agera snabbare och få elevflyttning som ett verkligt redskap att använda. 

Summering: Lågaffektivt bemötande fungerar alldeles utmärkt men inte om man tror att det innebär kravlöshet. Heller inte om man tror att det är den enda lösningen på ett eller flera ibland komplexa problem. Glöm inte bort att polisen jobbar lågaffektivt. Titta på valfri realityserie om polisen och se hur de agerar även mot människor i affekt. 

När det gäller att LAB inte skulle vara vetenskapligt förankrat kan jag bara garva läppen av mig. I Bo Hejlskov Elvéns bok Beteendeproblem i skolan finns det så mycket forskningsreferenser och varje del av boken är kopplad till forskning (sidan 148-160). Det rikligt med forskningsanknytning och de som hävdar att det inte finns det har inte läst boken eller tagit sig tid att titta närmare på referenserna.

Men om LAB inte hade knutits till forskning – vore det ett argument för att inte använda LAB? Vad hände med den beprövade erfarenheten då? Skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet – om erfarenheten säger att LAB fungerar på många håll – är det inte legitimt att använda LAB då?

Men det som gör mig ännu mer full i skratt och som diskvalificerar alla argument om forskningsanknytning är: Lärstilar, Portfoliometod, Entreprenöriellt lärande, Problembaserat lärande (PBL), IKT, Flippade klassrummet – ja listan kan göras lång på metoder som har sköljt över svensk skola – vissa metoder med total avsaknad i vetenskap. Vissa metoder faktiskt marknadsförda av Skolverket.

Så ”What’s da buzz” nu?

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan och återinför USK:en!

Referenser

Larmet på skolan: ”Våldet har exploderat” | Skolvärlden

Inget vetenskapligt belägg för lågaffektivt bemötande | SvD

Lågaffektivt bemötande har kört i diket – Sara Bruun | Skolvärlden

Hejlskov Elvén efter kritiken: Skolan använder lågaffektivt bemötande fel | Skolvärlden

”Fel krav kan leda till bråk” | Lärarnas tidning

Elevhälsoteamet ska göra Malmaskolan likvärdig | Skolvärlden

Så arbetar Johan med lågaffektivt bemötande i klassrummet | Skolvärlden

Så vill Anna Ekström få bukt med hoten mot lärare | Skolvärlden