Aspergers mörka bakgrund


I Dagen Nyheter (DN) skriver Maria Schottenius en artikel om Aspergers syndrom. Bakgrunden till artikeln är att just den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen blir allt vanligare i vårt samhälle. Som exempel tar Schottenius upp att en av de just nu mest hyllade personerna i världen, svenska Greta Thunberg, gått ut med att hon har Aspergers syndrom och det har hjälpt henne i kampen för en bättre global miljö. Så här går det att läsa: 

”Så kom Greta Thunberg. En livs levande 16-åring som på rekordtid har skapat ett världsomspännande engagemang för klimatfrågan. Hos Skavlan berättade hon i januari om sin asperger, och att hon ser den som en styrka. Hon säger i programmet: ”Om jag inte hade haft asperger och varit så konstig så hade jag fastnat i det här sociala spelet som alla andra verkar vara så förtjusta i”. 

Hon säger att hon fungerar annorlunda, ser saker i svart och vitt, som exempelvis den komplicerade klimatfrågan. ”Men lösningen är ändå så lätt att en femåring kan förstå det. Vi måste stoppa utsläppen. Det är svartvitt”.

Man ska förstås inte blunda för de problem människor med psykiatriska diagnoser kan ha. Behöver man hjälp ska man få hjälp. Men just nu är det Greta Thunberg som trots eller på grund av sitt sätt att fungera hjälper oss, och mer än så, hon kämpar effektivt för jordens överlevnad.”

Och gemene man och världens ledare hyllar den unge Greta, både för hennes mod och sin framåtanda. 

Maria Schottenius artikel är dock ingen vidare munter läsning. Hans Asperger var en Österrikisk barnpsykiatiker som spelade en stor roll i nazisternas förintelseideologi under andra världskriget. 

Icke önskvärda element i det nazistiska samhället rensades bort; oliktänkande, handikappade, romer, människor med funktionsnedsättning. Liksom judar så klart. Nazisterna ville ha A-människor, en elitmänniska utan fel och brister. Det var här Aspberger kom in i bilden. Om man kunde definiera icke önskvärda egenskaper hos en människa för att sortera ut icke önskvärda element och i värsta fall skicka dessa människotyper till avlivning. Då skulle ju samhället bli lite bättre enligt den nazistiska ideologin.

Så här fortsätter artikeln: 

”Edith Scheffer är författare till den internationellt uppmärksammade boken ”Aspergers Kinder: Die Geburt des Autismus im ’Dritten Reich’”. Hon berättar där om hur man under nazitiden undersökte barn och bedömde om de var normala eller ej utifrån begreppet ”Gemüt” (ungefär ”själslig stämning”). 

På mentalsjukhuset Steinhof i Wien fanns avdelningen ”Spiegelgrund” dit barn sändes för att dö, sedan man använt dem för medicinska experiment, något Steve Sem-Sandberg skriver om i sin roman ”De utvalda” från 2014.  Barn som var sjuka eller funktionshindrade, eller som inte hade Gemüt, utan var bortvända och svårkontaktade, fick från 1940 ”dödshjälp” under ledning av psykiatern Ernst Illing.”

Ja en ganska läskig och snäv människosyn som påverkar oss än idag. De människoegenskaper som är icke önskvärda diagnosticerar vi fortfarande som en funktionsnedsättning. Men vad är normalt egentligen? Vilka är dagens ideal för att vara normal? Förhoppningsvis en bra bit i från 30- och 40-talets tyska nazism, men om ni ser er om i samhället så mullras det fortfarande från ”brunbyxorna”.

I  Vårdguiden 2019 går det att läsa:

”Om du har ASD/Asperger känner du troligen igen dig i några av de här symtomen:

  • Vissa intressen tar upp en stor del av din tid.
  • Du har mycket lätt att engagera dig i ämnen som intresserar dig, men känner motstånd mot att ta till dig information när du inte är intresserad.
  • Det kan vara svårt att förstå vad andra menar och hur de känner, om de inte säger det mycket tydligt.
  • Vissa sysslor som andra gör nästan automatiskt, kan du behöva göra mer medvetet och steg för steg.
  • Du kan lätt bli stressad om du behöver göra något som är nytt och ovant för dig.
  • Det kan vara svårt att kommunicera med andra och du blir inte alltid förstådd. Du kan behöva att någon tydligt förklarar oskrivna regler som finns när man umgås med andra.
  • Ibland hamnar du i beteenden och rutiner som känns svåra att bryta.
  • Dina sinnesintryck tycks starkare än andras, som till exempel lukter och smaker. Du upplever kanske att kläderna skaver eller att vissa ljud är mycket störande eller obehagliga.
  • Du kan ha svårt att tolka andras ansiktsuttryck och kroppsspråk. Signaler som visar att någon till exempel vill avsluta ett samtal är inte alltid tillräckligt tydliga och du kanske inte uppfattar om den andra slutar lyssna.
  • Det känns troligen inte självklart för dig att själv använda sociala signaler, som ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppsspråk och gester.”

Mänskliga egenskaper eller?

Vi har en del människor som har fått diagnosen Asperger syndrom. Men är det verkligen så att det är felsökning och klassificering av människor som vi ska ägna oss åt? Vilken är då idealbilden av 2000-talsmänniskan? Vilka egenskaper ska du ha för att passa in? Eller kan den ofattbara tanken vara sådan att det är samhället det är fel på och inte människorna. Att samhället inte skapas utifrån människor utan från en bild av hur makthavarna vill att den moderna människan ska vara och då finns det ingen plats för dem som inte passar in. Dessa individers egenskaper definieras i en rad olika syndrom och funktionsnedsättningar. Och givetvis ordnas det aktiviter för dessa samhällsmedborgare och absolut tävlas det i vem som är den största humanisten. Det skattas åt roliga kommentarer som en pojke med Downs syndrom fäller och huvudet läggs på sne och leende munnar åt ett filmklipp vi ser på Youtube. När Greta Thunberg talar lyssnar makthavarna allvarligt för att i sekunden efter hon är klar hylla henne. 

Jag gillar också Greta Thunberg och jag tycker också att hon gör ett viktigt arbete. Jag anser dock inte att vi ska hitta fack på mänskligheten som innebär att vi sorterar människor. Det har vi redan gjort och det var vidrigt. Jag hoppas inte att pendeln slår tillbaka mot Greta Thunberg och strålkastarljuset släcks för då kommer hon falla hårt.  Vi behöver ett samhälle där vi inte sorterar människor. Oavsett!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan och återinför USK:en!

Referenser

Dagens Nyheter: Maria Schottenius: Efter att ha läst om Asperger och nazisterna är det svårt att säga ordet ”gemytlig”

ASD:Aspergers syndrom – 1177 Vårdguiden

8 reaktioner till “Aspergers mörka bakgrund

  1. Vad menar du med ”Jag hoppas inte att pendeln slår tillbaka mot Greta Thunberg och strålkastarljuset släcks för då kommer hon falla hårt.”?

    Erin Winslow

    1. Hej Erin,

      Just nu är Greta inne, hon är uppe i smöret. Samtidigt pågår det en debatt på nätet som lyfter fram att Greta inte är normal (vad det nu innebär). Greta själv lyfter ju fram sin funktionsnedsättning. När etablissemanget inte längre behöver Greta eller tycker hon är en belastning i alla krav hon ställer kan pendeln slå tillbaka och ”normalkortet” användas. Då hamnar hon i kylan.

      Jag hoppas inte att det blir så men dessvärre är jag orolig för det. Jag tycker personligen att Greta är fantastisk och anser att hon behövs.

      1. När du skriver ”etablissemanget inte längre behöver Greta” undrar jag vem eller vilken ”etablissemanget” du menar. Hon är ingens marionettdocka! Och det finns ingen brist av idioter som kastar skit på henne trots att hon är bara 16 år gammal.

        Den borgerlig media kommer utan tvivel tappa intresset för henne. Det är förmodligen bra eftersom då kan hon fokusera på folkets medier, såsom live streaming och sociala medier, för att sprida sitt budskap.

        Erin Winslow

      2. Hej igen Erin,

        Klart att Greta inte är en marionettdocka men hon har ju inte direkt några stora organisationer, partier, företag i ryggen utan hon företräder ett stort antal ungdomar. Etablissemang vet du ju om vilka det är: Multinationella företag, politiska partier och politiska nätverk, mediakoncerner med mera. När makten och kapitalet styr och så är det inte idealistiska värden som gäller direkt. Man behöver ju inte vara konspirationsteoretiker för att inse att det är stora krafter som ska påverkas i ”rätt riktning”. Miljö eller pengar – Vad välja?

        Huruvida borglig eller socialistisk media och mediakanaler kommer agera framöver återstår väl att se. Dock är det intressant att jämföra med Malala. Hon har startat en organisation i eget namn men fråga är hur mycket världspolitiken och de multinationella företagen lyssnar. Frågan är huruvida Gretas engagemang för miljön kommer få Ryssland att skriva på klimatavtal. Frågan är ifall Gretas engagemang påverka Donald Trump och kommer hon förflytta positioner? Hur länge kommer man lyssna?

  2. Är väl snarare det omvända vi ser. Alltså att det där med att folk ”sorteras ut”, lyfts fram som något positivt istället för att stigmatiseras. Vilket ju också Greta, och ditt inlägg, belyser.
    Diagnoser är ju det nya heta, något att vara stolt över, något att framhäva.
    Och något att skylla på och använda som förevändning för att bete sig lite hur som helst, såklart.

    1. Thomas,

      I ”Greta-fallet” lyfts diagnosen fram som något positivt, men jag som har jobbat 19 år i skolan ser inte att man framhäver något positivt med en diagnos. Kan du ge några fler exempel? Jag kommer inte på några.

      ”Det nya heta” med diagnoser är ju att en rad företag, många privata, diagnosticerar på löpande band och tjänar hundratals miljoner. Behandling? Nix, det går inte att behandla. Medicinering – och så tjänar den medicinska industrin hundratals miljoner. Så jag vet faktiskt inte vem som tycker att det där med diagnos är en ”innegrej”.

      1. Kanske pratar vi förbi varandra här. Det är ju lite det du själv skriver här jag är inne på. Antal diagnosticerade har ökat konstant ett tag, och med det har också stigmat till stor del försvunnit, skulle jag säga. Hör hela tiden om att diverse kändisar pratar om sina diagnoser i intervjuer på ett sätt jag tänker det vore omöjligt att göra för, säg, 20 år sen. Kommer att tänka på komikern Jonathan Unge, författaren Salka Sandén och antingen Samir eller Viktor som talat om sina diagnoser som en positiv del av sin personlighet snarare än ett hinder. Ja, sen snackade ju Peter Mangs om att asperger skulle vara ett evolutionärt steg framåt…
        Om man klickar runt lite på nätet så finns det också gott om personer och grupper som just gör en grej av att framhäva sin diagnos och det talas om att man borde kalla det för ”neurodiversitet” snarare än nedsättningar.
        (Se exempelvis http://www.neurodiversitet.se )
        Det blir ju såklart bara anekdoter och subjektiva magkänslor från min sida då jag inte har något mediearkiv eller några hårda siffror att hänvisa till, men det tycks mig snarare som om ditt resonerande sitter fast i situationen så som den såg ut när du började inom skolan för 19 år sedan än den gör idag.

      2. Hej igen,

        Nja, jag vet inte om vi talar förbi varandra. Så klart har det blivit lättare att tala om diagnoser nu när vi har så mycket lättillgänglig media via sociala media och att vi även har diagnoser på agendan mer än tidigare. Dock ser jag inte att mitt resonemang sitter fast historiskt – jag kan bara konstatera ren fakta. Jag tror även att många som jobbat länge i skolan kan skriva under på att diagnoserna har ökat i antal.

        Men om vi återvänder till att diagnoser är ”inne” så tror jag inte det. Kanske har det blivit lättare att tala om det. Jag håller på att skriva på en bloggserie där jag går igenom olika aspekter på vad som påverkar oss i vårt blivande att bli de individer vi är. Återkommer i frågan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s