Sortering av människor, del 1: Biologin


Efter att ha läst Maria Schottenius text om Hans Asperger och skrivit ett blogginlägget om texten har jag inte kunnat släppa tanken på sortering av människor. Ser vi oss om i samhället är det många sanna humanister som hela tiden står upp för allas lika rättigheter. Bra, men är det verkligen så det fungerar på riktigt eller är det läpparnas bekännelse? Jag har i flera blogginlägg skrivit om högt uppsatta pedagoger som visar upp den största empatiska förmåga i akt och mening om att tävla om vem som är den största humanisten. Samtidigt ser i alla fall jag något annat i både i skolan och ute i samhället. Barn och vuxna som på ett eller annat sätt inte passar in och där det letas fel på individerna, inte på samhällsfunktioner eller på hur gängse uppfattning är om dessa människor. Är det så att vi är specialister på att sortera människor? Jag har ju tidigare hävdat att det relativa betygssystemet är en relik från nazismen och därigenom menat att sortering av människor utifrån deras begåvning och vilka betyg de ska få hämtar sin kraft i ett biologiskt sätt att se på skolan. Jag hävdar ju att skolan är en kulturprodukt. Är det så att diagnosticeringen har rötter i nazismen den också? Alltså inte så att det uttrycks att man letar efter A-människor, snarare att de personer som är för diagnoserna lyfter fram att det är för att hjälpa individen att klara skola och liv. Men tänk om det är så att det inte är individen det är fel på utan det är samhället som inte är uppbyggt efter människorna som bor där? Alltså alla människor!

Jag tänkte problematisera dessa spörsmål i en liten bloggserie på tre delar. Jag vill vara tydlig med att jag inte alls sitter på facit och att jag inte känner till allt som ligger bakom det jag skriver. Man kan tycka att det är en del åsikter från min sida, vilket det också är, men framför allt handlar det om mina tankar och reflektioner kring hur vi ser på människan som individ och det samhälle vi lever i. Hur vi i skolan är en del av samhället och hur vi jobbar med samhällsuppdraget att fostra kommande generations invånare i konungariket Sverige. Men är det så att vårt arbete alltid är så framgångsrikt?

Utgångspunkt
Vi föds med olika personlighetstyper. Enligt Carl Jung finns det 8 personlighetstyper och vad som styr våran medfödda personlighet känner jag inte till. Gener antagligen, alltså att vi redan på DNA-nivå har en medfödd egenskap. Säkert någon genetiker som kan förklara detta. Jag väljer i det här blogginläggen koncentrera mig på två personlighetstyper: Extrovert och Introvert.

Om du går till dig själv eller din familj, ser dig om i din bekantskapskrets. Vem är extrovert och vem är introvert. Vem tycker om att alltid glida omkring på cocktailpartyn och snacka med andra och vem vantrivs på tillställningar med många människor? Vem tycker att det är skönt att bara vara hemma och ta det lugnt, gärna att det är tyst också och vem tycker att det är alltför trist och vill att det ska hända saker hela tiden? Där har du det! För visst känner du igen den bild jag målar upp? Sedan har vi både en introvert och en extrovert sida inom oss men vågskålen väger över åt det ena hållet. Vissa personer kan vara introverta men så klart vara på cocktail-partyn och upplevas som fantastiska varma och sociala individer, men behöver efter festen flera dagar av ensamhet för att vila upp sig. Andra personer kan vara extroverta och ”äga tillställningen” men behöver därefter lite lugn och ro. Eller inte.

Mina tankar: Hur är vårt samhälle uppbyggt? Vilken av dessa två personlighetstyper premieras? Hur är idealtet för att vara en framgångsrik person? Nu talar jag inte om enskilda fall eller enskilda grupper utan om vårt samhälle i stort. Företag, skola, myndigheter, samhällets infrastruktur, reklam, sociala media, TV och radio – vilken personlighetstyp premieras? Och samhällets krav på prestation, alltså New Public Managements (NPM) krav på att leverera. Vad händer med den psykiska ohälsan? Hur många långtidssjukskrivna har vi? Vad ligger bakom betygshets? Hur hanterar vi de som inte passar in enligt samhällets norm och upplevda standard för hur en normal människa ska vara? Konsumtionssamhälle och kapitalism. Marknadssamhälle. Jag skulle vilja hävda att de introverta är de som far mest illa i dagens samhälle. 

Utöver de ovanstående människotyperna har vi en hel del andra aspekter som formar oss som människor och som skapar den identitet vi har som individ. Jag talar här om utgångspunkt, alltså vad som formar oss som barn.

Utgångspunkt
Kön: Du föds till pojke eller flicka. Det är ett biologiskt faktum. Diskussionen om ett tredje kön har inte direkt blivit vedertaget. Visst, könskorrigering genomförs och det finns en debatt om både kön och genus. Jag är alldeles för okunnig i dessa frågor så jag måste passa både vidare utveckling av detta och eventuella kommentarer på detta blogginlägg. Varför jag tar upp detta är att vi i skolan ser hur flickor presterar bättre resultat och är inblandad i betydligt färre konflikter. 

  • Vilka förväntningar har du på dig som flicka respektive pojke redan från födelsen?
  • Hur påverkar samhället pojke och flickan i reklam, förväntade lekar (leksakskatalogen), klädutbud?
  • Hur talar vuxna till pojkar och flickor? Trösta eller bita ihop – skinnad?
  • Hur ser denna förväntning ut i skolsystemet?
  • Hur talar lärare med och om eleven beroende på kön? Och hur påverkar det i sådana fall byggandet av individen?

Avslutning
Jag vill påbörja denna bloggserie med rena biologiska utgångspunkter, både när det gäller människotyp och kön. Varför? Jag menar att det redan på det biologiska stadiet finns aspekter att ta hänsyn till som det inte tas hänsyn till vid ett utredningsförfarande. Kan det vara så att en introvert läggning lättare leder till en diagnos och att att man per definition får en NPF-stämpel? Så här skriver Statens Beredning för medicinsk Utvärdering (SBU): 

”Den diagnostiska bedömningen är komplex och ska baseras på social samspelsförmåga, verbal och icke verbal kommunikationsförmåga och förmåga till flexibelt och adaptivt beteende, med hänsyn till individens utvecklingsnivå. Standard i såväl forskning som klinisk vardag utgörs av en multiprofessionell klinisk bedömning (konsensusdiagnos), som baseras på det multiprofessionella teamets samlade information om individen. Avgörande är om tillräckligt antal kriterier för något tillstånd inom AST finns enligt DSM-IV eller ICD-10. Inget enskilt diagnostiskt instrument utgör tillräckligt underlag för diagnos utan måste vägas ihop med övriga utredningsresultat. 

Tretton instrument som används i Sverige har utvärderats. För tre har fler än en studie kunnat inkluderas, Social Communication Questionnaire (SCQ), Autism Diagnostic Interview-Revised (ADI-R) och Autism Diagnostic Observation Schedule (ADOS) [16–25]. SCQ, ADI-R och ADOS är inriktade på att identifiera barn med möjlig AST och ADI-R samt ADOS kan även användas för att ställa diagnosen autism. De sam- mantagna resultaten visar att de har dålig förmåga att identifiera AST eller diagnostisera autism, men att de fungerar förhållandevis väl för att utesluta AST. 

Majoriteten av de granskade studierna har exkluderats pga ofullständig statistisk bearbetning. En annan vanlig orsak till exklusion har varit oklarheter kring referenstestets oberoende, antingen har indextestet också använts i den kliniska diagnostiken eller så är det oklart. 

Diagnostiken av AST är en klinisk diagnostik som bygger på informa- tion från patient och anhöriga/närstående och som kräver ett multi- professionellt team. Det finns inga objektiva biologiska eller andra test som kan styrka diagnosen. Även vad gäller diagnostiken av AST finns alltså behov av ytterligare studier för att klarlägga värdet av de diagnostiska instrument som används.” (SBU – Statens Beredning för medicinsk Utvärdering:  Om psykiatrisk diagnos och behandling, sida 22). Och längre ner:

”Finns det vetenskapligt stöd för behandling av AST med icke-farmakologiska metoder? 

Autismspektrumstörningar innebär mycket varierande grad av funktions- nedsättningar. Allt ifrån personer som har mycket stora problem för att fungera till personer som är högpresterande inom sina intresseområden. Personer med AST är alltså inte en homogen grupp och det innebär att behandlingsmetoderna också är mycket varierande. Majoriteten av de behandlingsmetoder som används vid autismspektrumtillstånden är av psykoedukativ och social karaktär. Dessutom prövas olika dietregimer och kosttillskott. Vi har identifierat 25 olika behandlingsmetoder av icke- farmakologisk karaktär som används vid autismspektrumtillstånd. Det vetenskapliga underlaget för att bedöma effekterna är otillräckligt för dessa behandlingsmetoder. Sammantaget innebär detta att det finns ett mycket stort behov av systematiska studier inom området.” (Ibid, sida 25)

Utredningsinstrument som är trubbiga och många till antalet. Dåligt vetenskapligt förankrat. Att vi har människor med symptomen känner vi till men hur ser förklaringsmodellen ut? Som jag ser det lyfter vårt samhälle fram och ”marknadsför” den framgångsrika extroverta människotypen – eller har jag fel? 

I nästa blogginlägg fortsätter jag med de sociokulturella aspekterna som formar oss till de individer vi är. 

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan och återinför USK:en!

Referenser

Dagens Nyheter: Maria Schottenius: Efter att ha läst om Asperger och nazisterna är det svårt att säga ordet ”gemytlig”

https://utforskasinnet.se/8-personlighetstyper-enligt-carl-jung/

Forskare: Här är orsaken till varför introverta personer är inåtvända

Introverta får stimulans av tystnad | SvD

Psykiatri_slutredovisning

”Könskorrigeringar befäster stereotypa könsroller” | SVT Nyheter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s