Sortering av människor, del 2: sociokulturella aspekter


Efter mitt blogginlägg om Aspergers syndrom fortsatte jag fundera. Det resulterade i den här bloggserien där det förra blogginlägget handlade om ren biologi. Föds vi människor lika eller om det är så att vissa föds olika redan från början. Jag lyfte upp introvert och extrovert människotyp och även kön. Jag tänker i detta blogginlägg plocka fram några sociokulturella aspekter som kan ha påverkan på hur vi formas som människa och därmed påverkar oss.

Utgångspunkt: Samhällsklass 

Vilken samhällsklass kommer vi ifrån? Arbetar-, medel- eller överklass? Inom dessa olika samhällsklasser finns det olika kulturella skillnader och traditioner. Jag talar givetvis inte om enskilda individer utan om själva klassamhället som helhet och som system. Bara att definiera och problematisera detta skulle ta väldigt mycket tid och bestå av många blogginlägg. Istället använder jag klass ytligt och kanske aning slarvigt, men mitt syfte är ju att lägga ett av många filter på vad som formar oss till de individer vi är. Vid presentation av universitetslektor Lena Karlssons avhandling går det att läsa: ”Lena Karlsson visar också att en arbetarklassidentitet i större utsträckning innebär att man tycker att skillnaderna i levnadsvillkor är för stora och att inkomstskillnaderna bör minskas. Fritiden är ytterligare ett område där skillnaderna tar sig uttryck. Medelklassen är mer aktiv i många fritidsaktiviteter, särskilt i ”finkulturella” aktiviteter såsom att besöka teater, museum och opera.” Påverkar detta?

Jag skulle i detta sammanhang vilja lägga till ännu en klassbeteckning, underklassen, vilket är de människor som står på botten av samhället; invandrare som saknar jobb och bor i segregerade bostadsområden, långtidssjukskrivna (och då menar jag många år), långtidsarbetslösa, missbrukare, hemlösa, bidragsberoende (under lång tid), psykiskt sjuka. Alltså, människor som står helt utanför samhällets arbetsmarknad och marknadsåtgärder och är beroende av samhällets allmosor i form av socialtjänst och försäkringskassa.

  • Vilka krav ställs på ett barn från en arbetarklassfamilj? Hel och ren, skaffa ett hederligt jobb eller göra en klassresa? Hur ser ambitionsnivån ut redan på ett tankemässigt plan? De uttalade eller outtalade förväntningarna? Hur diskuterar föräldrarna om samhället i stort och vad är agendan för dessa diskussioner? Hur går egentligen snacket runt middagsbordet? Är det diskussion om hur det gått i skolan med fokus på vad barnet lärt sig? Diskussioner som pågår under hela uppväxten. Hur ser det ut med uppfostran – gränssättning och frihet under ansvar? Kanske fördomsfulla frågor av mig eller en schablonbild.
  • Vilka krav ställs på barn från medelklassen? Föräldrar som gör karriär och jobbar mycket, men som ändå kräver sina barns rättigheter i skola och samhälle. Föräldrar som vill mycket och diskuterar värden i samhället och i politiken. Hur går egentligen snacket runt middagsbordet? Eller föräldrar som aldrig äter en måltid tillsammans med sina barn utan swishar pengar till mat. Prioriteras gemensamma middagar eller far man omkring på olika aktiviter så att gemensamma middagar bara hinns med på söndagar? Är det diskussion om hur det gått i skolan med fokus på vad barnet lärt sig? Diskussioner som pågår under hela uppväxten. Hur ser det ut med uppfostran – gränssättning och frihet under ansvar? Kanske fördomsfulla frågor av mig eller en schablonbild.
  • Vilka krav ställs på barn från överklassen? Självklart att ha bra betyg och en bra skolgång? Hur diskuterar föräldrarna om samhället i stort och vad är agendan för dessa diskussioner? Förväntningar på den enskilda individen, uttalade och outtalade? Hur påverkar det barnet? Hur går egentligen snacket runt middagsbordet? Är det diskussion om hur det gått i skolan med fokus på vad barnet lärt sig? Diskussioner som pågår under hela uppväxten. Hur ser det ut med uppfostran – gränssättning och frihet under ansvar? Kanske fördomsfulla frågor av mig eller en schablonbild.
  • Vilka krav ställs på barn från underklassen? Att sköta sig? Göra sitt bästa? Ständigt en jakt på att vända på varenda krona för att få mat på bordet och kunna ens köpa en billig mobiltelefon till sitt barn. Vinterkläder? Ärvda eller begagnade, i bästa fall ett extrabidrag från en fond eller från socialtjänsten. Eller föräldrar som sticker ut på natten för att jaga järnskrot för att sälja. Utanförskap – hur påverkar det diskussionerna om samhället i stort och vad är agendan för dessa diskussioner? Hur går egentligen snacket runt middagsbordet? Är det diskussion om hur det gått i skolan med fokus på vad barnet lärt sig? Diskussioner som pågår under hela uppväxten. Hur ser det ut med uppfostran – gränssättning och frihet under ansvar? Kanske fördomsfulla frågor av mig eller en schablonbild.

Mina tankar:  Ja, jag vet att jag har ställt generaliserande frågeställningar, men ni som arbetar i skolan – hur uppfattar ni dessa olika grupper? Visst, det kan skilja från familj till familj och mellan individer, men finns det en uns sanning i det jag skriver att beroende på klasstillhörighet har vårdnadshavaren kulturellt olika förväntningar på sina barn och eleverna har olika förutsättningar redan från början. Ni som jobbar i ett segregerat område i Storstockholm – hur många av eleverna har varit på Skansen? Hur många har varit på teater (med skolan undantaget)? Hur diskuteras samhälle hemma? För att inte tala om hur det ligger till med ambitionsnivån och den outtalade förväntning som finns inom familjen. Jag tror att denna ambitions- och förväntansnivå skiljer sig åt när det gäller dagens samhällsklasser. 

Utgångspunkt: Syskonpåverkan

Var i syskonskara är du född? Diskussionen kring var man är född i syskonskara kommer sällan upp i debatten. Jag talar här om stereotyper, men ställer mig ändå frågan familjens syskon påverka formandet av den kulturmänniska som skapas?

Äldst i syskonskaran – hur påverkas individen? Är det så att den äldsta får extra mycket uppmärksamhet som sedan fullständigt släcks ner när det yngre syskonet anländer? Vad händer då? Eller att det ställs högre förväntningar på att vara självständig? Finns det könsskillnad?

Endabarn – hur påverkas individen? Uppmärksamhet ständigt och allt krut läggs på det enda barnet. Bortsklemad? Fullständigt fokus och alltid en chans att ta sig fram med föräldrarnas fulla stöd – eller?

Mellanbarnet – hur påverkas individen? Delad uppmärksamhet med äldre syskon ända tills det yngre syskonet kom och då uppstod ”det bortglömda barnet” – eller? 

Yngsta barnet – hur påverkas individen? Åka med på en räkmacka? Om strukturen barnfamilj redan finns hakar den nya medlemmen bara på de dagliga rutinerna. Hur mycket individuell uppmärksamhet får du – alltså utifrån dina mänskliga behov om vi bara utgår från personlighetstyp och kön? Är familjen stor och det finns många barn – hur mycket ansvar läggs på de äldre syskonen? Hämta och lämna på förskola och fritids? Laga mat och städa? 

Mina tankar: Påverkar detta egentligen? En del hävdar det medan andra menar att det är sociologiskt mumbojumbo. Men är det verkligen så? Personligen tror jag verkligen att det påverkar en hel del under uppväxten – både när det gäller saknaden av t.ex. förlorad uppmärksamhet eller bristen på uppmärksamhet. Blir man extrabra på att få uppmärksamhet av att göra ”dumheter” ifall den naturliga uppmärksamheten saknas? Hur ser det ut med ålderskillnad mellan syskon och ifall det är en stor syskonskara? Låt säga att äldsta barnet är 22 år och det yngsta är 3, i en syskonskara på 10 barn. Hur blir det med inre relationer mellan syskolan men även föräldrarnas individuella relationer och krav på de olika syskonen. Lägg därtill familjens klasstillhörighet.

Utgångspunkt: Studietradition

Kommer ett barn från ett hem som har studietradition – hur påverkar det individen? Höga förväntningar, hjälp med läxor hemma, självklarheten att göra läxor, föräldrarnas utbildningsnivå – hur påverkar det individen? 

Mina tankar: Här finns det väldigt mycket att undersöka och skriva om, men jag väljer att lyfta upp det som en kort passus i detta blogginlägg, därför att jag inte vill fördjupa mig i detta utan bara peka på att det nog spelar roll. Personligen tror jag att hemmets tradition att studera spelar stor roll. Har föräldrarna en hög utbildningsnivå finns det ofta en hög förväntan på barnens studier och resultat, kanske till och med att man följer upp hur det har gått på läxförhör och prov för att fråga vad som gick bra och inte. Ett signalvärde! Men även hur man diskuterar kring ämnen och att det är kul att lära sig, kanske också pratar framtid och arbete – vad som krävs för utbildning för dessa jobb. Framtidsfrågor är superviktiga för barn och jag har alltid diskuterat detta med mina elever när jag var lärare och även nu som rektor talar jag om framtid. 

Utgångspunkt: Familjens inre kärna

Oavsett vilken samhällsklass ett barn är född i och var man bor spelar det roll vad som händer innanför de fyra väggarna som innefattar familjens bostad. Vi som jobbar i skolan och samhället i stort har i princip noll insyn i detta och så kanske det ska vara. Men när det är problem och både socialtjänst och polis är inbland, eller när en neuropsykriatisk utredning ska göras tas sällan eller aldrig hänsyn till detta. Här är några aspekter:

  • Jobbar föräldrarna ständigt eller har man tid med gemensamma middagar? Sköter mamma marktjänst, inklusive sitt eget arbete, medan pappa jobbar dubbla skift?
  • Äter man middag tillsammans eller serveras mat individuellt när någon är hungrig? Eller äter man över huvudtaget inte kvällsmat?
  • Vad serveras? Snabbmakaroner och ketchup 5 dagar i veckan?
  • Jobbar båda föräldrarna och swishar pengar till sushi eller subway till barnen? Något äldre syskon som sköter markservicen?
  • Skilda föräldrar som har olika regler och kanske till och med är i ständig konflikt. Hur påverkar det?
  • Föräldrar i konflikt som inte ens kan komma på samma utvecklingssamtal eller befinna sig i samma rum – hur påverkar det?
  • Missbruk i hemmet, oavsett om det är alkohol eller narkotika – hur påverkar det barnen? Är föräldrarna berusade dagligen eller pågår det ”järnfest” varje helg – hur tryggt blir hemmet då? Börjar alltid fredagskvällen efter jobbet på den lokala puben/pizzerian där det fyllnas till, medan barnen får springa vind för våg i och utanför haket. Klara sig själva – hur påverkar det?
  • Narkotikamissbruk där föräldrarna blir ”konstiga” och kanske till och med försvinner från hemmet i jakt på ännu en fix. Lämnar barn ensamma, kanske tar hem ”kunder” – hur påverkar det?
  • Våld i hemmet. Att bli slagen som barn eller se sin mamma (eller pappa) bli slagen. Verbalt våld och hot – hur påverkar det? 
  • Gränssättning och uppfostran. Hur det ut med det? Sätter föräldrarna gränser för barnens beteende och uppfostras barnen i vad som är moraliskt rätt och fel? Lever föräldrarna själva upp till detta? Alltså barn gör ju inte vad föräldrar säger att de ska göra utan de agerar som föräldrarna själva agerar. Påverkar detta?
  • Landsbygdshem och storstadshem – olika mentalitet, trygghet, utbildningsnivå, ambitionsnivå. Hur påverkar det?
  • Religiösa hem. Hög moral, dogmer, rättesnöre, regler – positivt eller negativt men visst påverkar det?

Mina tankar: Här har vi hur väldigt många aspekter på vad som formar barn till de individer de blir som vuxna. Aspekter som på ett eller annat sätt påverkar, både i positiv och negativ riktning, formar individer och som samhället måste förhålla sig till. Både när det gäller vuxna samhällsmedborgare och de barn och ungdomar som skolan ska bemöta. 

Utgångspunkt: Etnicitet och hudfärg

Klart att det påverkar, men jag väljer att inte diskutera dessa aspekter i detta blogginlägg.

Summering: Lev Vygotskij och den kulturhistoriska skolan menade just att det var många av dessa sociokulturella aspekter som spelade roll på skolan. Vysotskij hade ett sociokulturellt perspektiv på lärandet och ska vi prata om den kompensatoriska skolan behöver alla dessa aspekter vara med. Pratar man Vygotiskij i skolan idag så refereras det endast till den proximala zonen, något mer blir det inte. Språk och tänkande talades det sällan om, liksom ovanstående aspekter. Nej, det är mer så att elever som inte passar in på den mall över samhällets förväntningar på framgångsrika elever ska dessa elever utredas för att det är något NPF-fel på dem. Men tänk – vidriga tanke – om det är så att det inte är dessa barn det är fel på utan samhället? Tänk om dessa barns personlighet, kön och kombination av sociokulturell uppväxt som är helt uppfuckad? Tänk om samhället skulle vara byggt utifrån människotyper, kön och alla andra aspekter – alltså att samhället utformades utifrån att alla skulle få den stimulans och bemötande de hade rätt till – på riktigt. Tänk! Tänk! Tänk!

Jag har inget svar på ovanstående frågor och denna blogg utger sig inte för att vara facit på någon fråga över huvudtaget. Jag vill bara lyfta frågan. 

I nästa blogginlägg kommer jag sammanfatta detta men även lyfta in sociologen Pierre Bourdieu. 

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan och återinför USK:en!

Referenser

Klasstillhörighetens subjektiva dimension

Drygt 80 procent tycker att Sverige är ett klassamhälle – Arbetet

Syskonskaran, kandidatuppsats

Äldst, yngst eller mellanbarn – så påverkas din personlighet | Aftonbladet

Varför presterar pojkar sämre än flickor

Se de tidiga tecknen – forskare reflekterar över sju berättelser från förskola och skola | lagen.nu

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lev_Vygotskij

 

 

 

Sverige är ett klassamhälle. Och?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s