Sortering av människor, del 3: Sammanfattning


Under nazitiden i Tyskland arbetade den österrikiska psykiatrikern Hans Asperger med att sortera icke önskvärda människor. Tankegodset hos nazisterna var att den ariska och germanska rasen var överlägsen andra raser (nu vet vi att det bara finns en ras – Homo sapiens). Aspergers syndrom är skapat utifrån detta arbete. Nu har vi tack och lov inte längre ett samhälle som har ihjäl sina medborgare, men tänk om sorteringen av människor efter Aspergers kriterier är fel? Tänk om nazismens strävan efter A-människor som i deras ögon är elitmänniskan resulterar i ett fattigare samhälle? Att sorteringen gör att vi går miste om aspekter hos människor som kan bidra till vad människan egentligen behöver – tid med varandra, olikheter, kärlek, samtal, lugn, eftertanke med mera. Kanske inte alltid så effektivt! Tänk om sorteringen av människor egentligen inte handlar om någon defekt utan att det är så däggdjuret Homo sapiens är skapad?

Vi i Sverige och det västerländska samhället lever i ett hamsterhjul där effektivitet och hårt arbete formar oss. En del historiker säger att Martin Luthers uttalande ”Du ska jobba i ditt anletes svett” har präglat vår mentalitet och ligger som ett ok på våra svenska axlar. Oavsett om det stämmer eller ej så jobbar vi hårt och skapar framgångar i form av företag och pengar. Vi lever i en marknadsekonomi där företag styr och där trycket efter konsumtion är högt och där reklamen letar sig in i våra hjärnor. Överallt talas det om hur du är framgångsrik kvinna och man. Hur du som barn och ungdom är tuff, häftig, lyckad och populär. Jobba, träna, umgås med vänner och spela on-linespel så når du den ultimata lyckan. Tror vi! 

Inget fel att vilja vara framgångsrik eller för den skull tjäna pengar. Inget fel på att se efter sitt utseende om det önskas. Heller inget fel att bry sig om stil, kläder och/eller träna sin kropp. Men när vattnar vi sinnet? När får själen sin påfyllning av energi? När stannar vi upp och reflekterar över vad som är viktigt i livet? Och när premierar samhället och de som styr dessa värden?

Samtidigt som vårt samhälle går allt snabbare och ställer allt högre krav på effektivitet har den psykiska ohälsan hos både barn, ungdomar och vuxna skjutit i höjden. Även diagnoser. Utanförskapet också. Trots alla fina ord från politiker om hur många tusentals arbetstillfällen som skapats och att ekonomin går som tåget ser vi människor som är utslagna. Varför?

Passar alla människor in i den bild av framgångsrik man och kvinna som målas upp? Känner man igen sig i hur en snygg framgångsrik man eller kvinna är? Känner alla samhörighet med konsumtionssamhället där du ska vara lönsam och jobba för att tjäna mycket pengar som du kan konsumera för att därmed känna lycka? Ska alla människor få plats i Sverige? Ha möjlighet till framgång? Vilken typ av människa prioriteras och hur önskar politiker att samhället ska se ut? Hur önskar medborgarna att Sverige ska se ut?

Aldrig förr har så många barn och ungdomar utretts för neuropsykiatrisk diagnoser. Privata företag har fullt upp med att hinna med de remisser för att diagnosticera för ADHD, AST, Språkstörning, Dyslexi, ADD, med mera. Multinationella företag säljer medicin för hundratals miljoner för att dessa individer ska fungera i skolan och i samhället. Efter vilka ramar och normer då? 

Kanske är det för kontroversiellt av mig att nämna att redan språkbruket ”neuropsykiatrisk diagnos” medvetet blandar ihop beskrivning och förklaring. Att alla dessa diagnoser grundar sig i beskrivningar av utvalda iakttagbara beteenden. Diagnosen är bara en beskrivning men med tillägget ”neuropsykiatrisk” försöker man medvetet blanda bort korten dvs omvandlar beskrivningen till en förklaring. Men vad är egentligen förklaringen? Finns det flera förklaringar till ett fenomen? Är vi bombsäkra på att ett barn har en funktionsnedsättning eller finns det andra förklaringsmodeller?

Vilken läkare och psykiatriker kan säga emot de medicinska jättarna? Vem kan stå emot det humanistiska företag som vill leta fel på barnet för att i akt och mening hjälpa individen till ett bättre liv. Faktiskt hjälpa barnet, enligt dem själva. 

Eller finns det någon annan drivkraft? Företag som vill tjäna storkova på skattemedel. Barn och ungdomar som får veta att de faktiskt inte riktigt passar in i dagen samhälle. Men på vilka grunder är utredningarna gjorda? Är det inte så att diagnosinstrumenten är trubbiga, som SBU konstaterar? 

Så här är definitionen av Aspergers syndrom:

”Diagnoskriterierna för Aspergers syndrom i ICD-10

Kod: F84.5

Innefattar: Autistisk psykopati

Schizoid störning i barndomen

Diagnostiska kriterier:

A. Ingen kliniskt signifikant allmän försening av språklig eller kognitiv utveckling. För diagnos krävs att enstaka ord skall ha uttalats vid två års ålder eller tidigare och att kommunikativa fraser har använts vid tre års ålder eller tidigare. Förmåga att klara sig själv, adaptivt beteende och nyfikenhet på omgivningen under de första tre åren skall ligga på en nivå som överensstämmer med normal intellektuell utveckling. Den motoriska utvecklingen kan emellertid vara något försenad och motorisk klumpighet är vanlig (dock inget nödvändigt diagnostiskt kriterium). Isolerade specialförmågor, ofta relaterade till onormala intressen och sysselsättningar, är vanliga, men krävs inte för diagnos.

B. Kvalitativa avvikelser i ömsesidig social interaktion (samma kriterier som för autism. För att underlätta användningen är dessa kriterier även inlagda nedan).

  • (1) Kvalitativa avvikelser i ömsesidigt socialt samspel tar sig åtminstone två av följande uttryck:
  •      (a) oförmåga att adekvat använda blickkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester för att reglera det sociala samspelet;
  •      (b) oförmåga att etablera kamratrelationer med jämnåriga (på ett åldersadekvat sätt och trots rikliga möjligheter därtill) som innefattar ett ömsesidigt utbyte av intressen, aktiviteter och känslor;
  •      (c) bristande modulering av socio-emotionell ömsesidighet som visar sig genom nedsatt eller avvikande gensvar på andra människors känslor, eller bristande anpassning av beteendet till det sociala sammanhanget, eller en dålig integration av sociala, emotionella och kommunikativa beteenden;
  •      (d) brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra människor (till exempel visar inte för andra, lämnar inte fram eller pekar på sådant som är av intresse).

C. Individen uppvisar ett ovanligt intensivt, avgränsat intresse för något område eller begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter (samma kriterium som för autism; men det torde vara mindre vanligt att dessa innefattar motoriska manér eller att man sysselsätter sig med delar av objekt eller leksakernas icke-funktionella delar. För att underlätta användningen är dessa kriterier även inlagda nedan).

  • (3) Begränsade, repetitiva och stereotypa beteendemönster, intressen och aktiviteter tar sig åtminstone ett av följande uttryck:
  •      (a) omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är överdrivna eller onormala i intensitet och fokusering; eller ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är överdrivna i intensitet och snäva i sin natur men inte till innehåll eller fokusering;
  •      (b) till synes tvångsmässig fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer;
  •      (c) stereotypa och repetitiva motoriska manér som inbegriper endera att vifta eller vrida med händerna eller fingrarna, eller komplicerade rörelser med hela kroppen;
  •      (d) fascination inför delar av föremål eller icke-funktionella delar av leksaker (såsom deras lukt, hur materialet de är gjorda av känns, eller ljudet eller vibrationer som de avger).

D. Störningen går inte att hänföra till andra varianter av genomgripande utvecklingsstörningar: schizofreni av simplexform, schizotyp störning, tvångssyndrom, anankastisk personlighetsstörning, reaktiv störning i känslomässig bindning under barndomen eller distanslöshet hos barn.”

Mina tankar: Tar ovanstående diagnosverktyg hänsyn till:

  • Personlighetstyp
  • Kön/könstillhörighet
  • Samhällsklass
  • Familjens inre kärna
  • Missbruk
  • Våld och psykisk misshandel

Givetvis inte behandlas detta av de företag och institutioner som utreder barn och ungdomar för NPF. Det är den kognitiva utredningsmallen som följs och bakomliggande orsaker tittar man inte på. Frågar ni företagen menar de att de visst träffar vårdnadshavarna, men någon vidare djup analys av sociokulturella aspekter av den som utreds görs inte. För det är ju inte direkt så att vårdnadshavaren på möte med utredande vårdföretag berättar om narkotikamissbruk, hustrumisshandel, otrygghet, bråk och gräl 24/7 och så vidare. Aspekter som faktiskt kan påverka ett känsligt barn. Aspekter som faktiskt kan påverka ett introvert barn som för den skull inte har någon funktionsnedsättning. Lek med tanken att vi i Sverige feldiagnosticerar tusentals barn som det egentligen inte är något fel på utan det är omgivningen som är sjuk.

En av de institutioner som står mest för att vilja utreda funktionsnedsättningar hos barn är skolan. Barn som inte passar in eller barn som har oönskat beteende börjar skolan leta fel på. Inte för att vara elak utan för att alla ska få den hjälp de har rätt till. Alltså någon slags ”Florence Nightingale-mentalitet”.

Utifrån vilken norm kan man fråga sig? Att alla ska sköta sig och göra som ”fröken” säger? Att alla ska fatta direkt och kanske också agerar och reagera på samma sätt? Följer man inte mallen eller den ram för vad som uppfattas som normalt ska det utredas. Ja, skolan står för pluralism på pappret, men inte i verkligheten. Visst, lite bråk på rasterna och tjafs mellan killar och tjejer hör ju till, men blir det för mycket så lyfts frågan till Elevhälsoteamet (EHT). Och lär sig inte eleverna enligt önskat förlopp lyfts även det. Men faktiskt kan det vara så att det är pedagogiken som är dålig och faktiskt kan det vara så att skolan inte har en aning om vad som eleven har med sig i bagaget. Vad som händer bakom hemmets fyra väggar känner vi inte sällan till.

Den franske sociologen Pierre Bourdieu talade om samhället som fält eller sociala rum. I dessa rådde specifika regler och värderingar. Så har skriver Wikipedia om Habitus: ”Habitus är en produkt av historien som producerar individuella och kollektiva vanor i enlighet med de system som befästs av historisk upprepning. Bourdieu menar att habitus är historiska praktiker som, genom tid, blivit ett naturligt förhållningssätt för agenten (individen) som blir framtida dispositioner.”

Som analysverktyg använder Bourdieu kapital. Den som har makten i ett samhälle sitter på kapital, olika typer av kapital. Så här skriver Wikipedia om Kapital: ”Kulturellt kapital innefattar kultiverat språkbruk och förtrogenhet med den så kallade finkulturen eller ”god smak”. Kultur är fin- eller högkultur beroende på exklusiviteten. Med ekonomiskt kapital avses materiella tillgångar och kännedom om ekonomins spelregler samt socialt kapital som avser släktband, vänskapsförbindelser och kontakter med gamla skolkamrater. En tillgång, vilken som helst, fungerar som symboliskt kapital i de sammanhang där den tillskrivs värde. Bourdieu menar dock att det är det ekonomiska respektive det kulturella kapitalet som är mest verksamt i de utvecklade samhällena.”

Mina tankar: Vilket Habitus har vi? Hur är vårt samhälle uppbyggt? Vilken av introvert eller extrovert personlighetstyp premieras? Hur är idealtet för att vara en framgångsrik person? Nu talar jag inte om enskilda fall eller enskilda grupper utan om vårt samhälle i stort. Företag, skola, myndigheter, samhällets infrastruktur, reklam, sociala media, TV och radio – vilken personlighetstyp premieras? Och samhällets krav på prestation, alltså New Public Managements (NPM) krav på att leverera.

Vem sitter på det kulturella kapitalet? På det ekonomiska kapitalet? Och på det sociala kapitalet? 

Är det inte skolans roll att kompensera för ett bristande socialt och kulturellt kapital? Den kompensatoriska skolan som jobbar för att alla elever ska kompenseras för eventuella brister på hemmafronten. Men om vi letar fel på eleverna och förklarar dessa brister biologiskt – har vi verkligen tagit hänsyn till alla aspekter som formar oss till de människor vi blir? Vem är det som sätter dagordningen för kulturen? Vem är det som sitter på den ekonomiska makten? Tilläggas kan också det politiska kapitalet – vem sitter på det?

Är det arbetarklass eller underklass? Är det personer med en NPF-diagnos (Greta Thunberg borträknad)? Men å andra sidan har väl Greta kanske lite av varje när det gäller kapital. Kulturellt kapital när det gäller föräldrar som är etablerade inom kultureliten och därmed även socialt kapital. Ekonomiskt kapital i den bemärkelse att Thunberg är född in i en familj som inte direkt behöver äta snabbmakaroner och ketchup fem av veckans sju dagar. Därmed inte sagt att familjen är en ekonomiskt storspelar i sammanhanget (känner inte till familjens förmögenhet eller eventuell affärsverksamhet). 

Nej, det är nog en etablerad samhällsklass som styr samhället både politiskt, ekonomiskt och kapitalt. Frågan är vad som händer med de introverta människotypen? Att födas in i över- eller medelklass med alla de möjligheter av både omvårdnad och kontaktnät som finns. Och att man vet sina rättigheter – klart att det ordnar sig. Kanske blir den introverta människan inte helt framgångsrik (vilken måttstock?) som den extroverta entreprenören eller karriäristen men det finns ett inbyggt socialt skyddsnät. Men ute i förorten då? Eller på landsbygden – hur står det till med Pierre Bourdieus tankar? Kanske finns det lokalpåvar eller en sheriff som styr. Hur går det för den introverta som föds i en arbetar- eller underklassfamilj? Får denna individ möjlighet att utveckla sin fulla mänskliga potential? Det vore faktiskt intressant att se statistik på antal diagnoser utifrån bostadsområde. Skiljer det sig mellan Östermalm och Norra botkyrka? Finns det någon skillnad mellan Danderyd och Rinkeby? Det vore intressant att titta närmare på.

Professor Per Linell skriver: ”Den språkfattige blir hämmad i sin sociala kontakt med andra (vilket leder till isolering och ensamhet). Förmågan att utvecklas intellektuellt och emotionellt reduceras; p g a den språkliga otillräckligheten kan man inte inhämta och bearbeta kunskaper, analysera problem, argumentera och ifrågasätta på det sätt som man annars skulle kunna. Detta leder till mindre möjligheter att skapa sig en position i samhället (sämre jobb e t c). Eftersom den språkfattige inte kan eller vågar använda sitt språk i många situationer, avhänder han/hon sig många möjligheter att politiskt, ekonomiskt och kulturellt påverka och förbättra sin egen situation. I stället blir det de språkligt avancerade, som också besitter kunskaperna och den sociala prestigen, som ensamma får utöva den politiska, ekonomiska och kulturella makten. Den språkfattige tvivlar på sig själv och sina möjligheter i samhället. Han kan känna sig utestängd och kanske inte så sällan ren desperat”. Här ringar Per Linell in det politiska, sociala, ekonomiska och kulturella kapitalet. Skolan ska se till att ge alla elever möjlighet att tillgodogöra sig sina rättigheter i samhället genom att ge alla elever goda kunskaper. Men också se till att oavsett hur du är som elev, introvert eller extrovert, klass eller vad du har i bagaget, utbilda alla. Skolan ska inte sortera människor! Kunskap är makt!

Sammanfattning
Vad vill jag egentligen säga med dessa tre blogginlägg? Detta sista inlägg spretar ju en del – från Hans Asperger till Bourdieu och Per Linell. Det är enkelt, jag vill lyfta upp hur vi ser på människan och hur vi ser på eleverna i skolan. Alla vi som jobbar i skolan ser på symptom som kan fyllas av olika NPF-diagnoser. Men vad är egentligen bakomliggande förklaring? Kan förklaring ges i ett abstrakt diagnosinstrument eller finns det andra förklaringar? Exempelvis att den introverta människotypen inte alls mår särskilt bra i vårt samhälle och i dagens skola. Men i stället för att vara lyhörd för mänskliga skillnader definierar vi dem som fel genom att diagnosticera. 

Vad händer med den psykiska ohälsan? Hur många långtidssjukskrivna har vi? Vad ligger bakom betygshets? Hur hanterar vi dem som inte passar in enligt samhällets norm och upplevda standard för hur en normal människa ska vara? Konsumtionssamhälle och kapitalism. Marknadssamhälle där män sitter i maktpositioner och tjänar mest pengar. 

Är det verkligen skolans uppgift fostra barn enligt en av samhället uppsatt norm för vad som önskas eller ska vi på riktigt fostra till ett pluralistiskt samhälle? Kanske är det dags att lyfta dessa frågor i grundskolan. Kanske är det inte programmering som våra barn ska ha på schemat utan filosofi? Kanske ska kursplanen i filosofi innehålla just riktlinjer om olika människotyper och olika levnadsvillkor där barn och ungdomar år ut och år in får reflektera över dessa värden. Kanske är det ett sätt att motverka främlingsfientlighet? Kanske är det ett sätt att problematisera att vi är olika? Kanske är det ett sätt att jobba med kritiskt tänkande? Kanske är det ett sätt att få nästa generation samhällsmedborgare att lyfta upp andra värden i livet än att jobba ihjäl sig för att nå ekonomisk framgång? Kanske är det just detta som är vägen till ett verkligt humanistisk samhälle som bygger på mångfald och acceptans för allas olikheter?

Jag har inga svar bara funderingar.

PS: Sedan jag skrev detta inlägg första gången har dokumentären Diagnosen dykt upp. Det är en 12-årig flicka som blir feldiagnosticerad. Efter ett besök hos utredaren får hon diagnosen Asperger syndrom och ADHD. Enligt läkaren tar funktionsnedsättningarna ut varandra – detta har jag personligen hört många gånger. Hemma hos familjen var det smått kaos och dessutom hade mamman en anknytningsproblematik till dottern. Psykolog Jenny Klefbom blir rasande över de undermåliga diagnoserna. Tror ni att detta fall är sällsynt? Det tror inte jag, utan det är precis så här illa det är i samhället. Läs Jenny Klefboms artikel nedan och se inslaget i Nyhetsmorgon. DS.

Referenser

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nazism

https://sv.wikipedia.org/wiki/Hans_Asperger

https://www.youtube.com/watch?v=OsPiAplyqZE

Utredning asperger:autism

https://sv.wikipedia.org/wiki/Pierre_Bourdieu

Per Linell: Människans språk, en orientering om språk, tänkande och kommunikation

”Katastrof med alla skitutredningar” · Psykologtidningen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s