Lärarbrist – vad göra?


Jag har bloggat i 10 år och under alla dessa år har hård kritik riktats mot svensk lärarutbildning. Vissa år enormt hård kritik – från alla möjliga håll. Studenter, regering, Riksdagens revisorer, Riksrevisionsverket, Skolinspektionen, Skolverket, lärare – ja, hård kritik från många. Och i rapporter, efter rapport har bristerna i utbildningen lyfts upp med konkreta exempel. Helt klart har kritiken varit kraftig även innan jag startade min blogg, men det verkar inte som om de som varit ansvariga har begripit eller rättare sagt velat ändra något. 

Många gånger har jag hängt ut ansvariga med namn, t.ex. Ingrid Carlgren, som var rektor på Lärarhögskolan i Stockholm (LHS). Trots hårda ord från mig och många andra verkar det inte bekomma henne och självinsikten är noll. Detsamma gäller i princip alla som varit med under en längre tid på lärarutbildningen. Dessutom är det många debattörer som inte alls gillar att jag namnger personer och heller inte tycker det blir en bra debatt. Kanske stämmer. Vill bara påminna er alla om att jag inte gjort det för min egen karriärs skull, för den stannade ju av ganska radikalt när jag gjorde mig ovän med hela pedagogiska makteliten. Verkligen inte av den anledningen som jag har stannat i Haninge kommun, jag trivs i kommunen, men det kan verka vara så. Har faktiskt inget behov av att klättra på karriärsstegen och heller inte att sitta på någon maktposition – även om man som rektor har en viss makt.

Två verkligt vettiga och nyttiga personer, som inte använder samma utpekande metodik som jag, men som ändå uppnår resultat i debatten, är Per Kornhall och Isak Skogstad. Dessa två är verkligen ett riktigt lyft för svensk skola och för att peka åt rätt riktning. I podden Kornhall & Skogstad diskuterar de med intressanta personer inom skolvärlden. Lyssna om ni inte tidigare tagit del av denna podd-cast. 

För cirka ett år sedan lyfte Kornhall och Skogstad i en debatt upp hur Skolverkets tjänstemän medvetet hade sett till att den senaste kursplanen Lgr 11 hade blivit abstrakt och att faktakunskaperna hade plockats bort. Det blev en bra debatt där Skolverket inte hade mycket att komma med men heller inte kunde stå för de fakta som Kornhall och Skogstad presenterade.

Isak Skogstad skriver en debattartikel i Dagens Industri där han föreslår att politiker ska öppna upp för en fristående aktör att sköta Lärarutbildningen. Sverige står inför en gigantisk utmaning – hur många tusentals lärare kommer att saknas från nu och framåt. Några säger 55 000 lärare och andra säger 77 000 lärare – som kommer att saknas, alltså. Oavsett, stora siffror och katastrof framöver. Så vad göra?

Skogstad skriver: ”Gott om internationella exempel bevisar att det faktiskt går att ta fram lärarutbildningar som skapar skickliga lärare. Det sker genom att rusta dem med kunskap om hur inlärning sker i den mänskliga hjärnan och konkret klassrumsmetodik om hur man skapar bra lektioner där eleverna lär sig ämnesstoffet.

Ett exempel är Relay Graduate School of Education i New York. I deras lärarutbildning fokuserar man på evidensbaserad kunskap, praktisk övning och återkoppling från erfarna lärare. Innan studenterna kan påbörja en sådan utbildning måste de ha läst undervisningsämnena vid ett universitet.”

Jag har personligen föreslagit att universitetet i Åbo skulle ta sig ann en svensk lärarutbildning och även andra har föreslagit att något måste förändras inom den svenska lärarutbildningen. Isak Skogstads förslag är verkligen värt för svenska politiker att titta på.

Men nu tänker många – vi har ju redan en lärarutbildning, det är väl bara att ge dem ett annat uppdrag? Nixum pixum, det har politiker och tjänstemän redan försökt göra utan att lyckas. Flera gånger har lärarutbildningen gjorts om i syfte att få upp kvaliteten men det har blivit tvärt om. Till och med har Stockholms Universitet (SU) inte fått examinationsrätt på en lärarutbildning vid ett tillfälle. Men så skrev SU om lite text i utbildningsbeskrivningen och vips så fick SU fortsätta att utbilda lärare.

Vad är då problemet? Jo, det är Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget (PIE) som sitter på de beslutande stolarna på lärarutbildningarna runt om i landet. Just det, ideologiska. Man har en ideologisk bild över hur skolan ska fungera och det spelar ingen roll hur det ser ut i verkligheten eller om något fungerar eller inte. Har man bestämt sig för att John Dewey är husgud så har man. Punkt!

Då har man också bestämt, som Isak Skogstad så länge påpekat, att faktakunskaper är fel och inte ska finnas med i skolan, utan det är analys och reflektion som eleverna ska lära sig. Jo visst, det är så klart bra, men i botten måste ju faktakunskaperna finnas. Väck med Blooms taxonomi och platta till kunskapshierarkin. För att kunna Hallands floder är ju inte viktigt men att reflektera är ju av största vikt i dagens komplexa samhälle. Reflektera utan att veta vad man ska reflektera över.

Alltså, det är samma personer som sitter på lärarutbildningarna och tillhandahöll en dålig utbildning i första läget som ska genomföra den nya omorganiserade lärarutbildningen med nya direktiv från regeringen. Så vad gör man? Jo, paketerar om kursen och ändrar namn, så kör man samma gamla innehåll som tidigare. Jepp, så funkar det. Samma reaktionära lärarutbildare som hyllar Dewey och hatar betyg och resultatuppföljning sköter ”Den nya lärarutbildningen”. Och de kommer undan med det för Staten följer inte upp och/eller vidtar några åtgärder. Så går ett år, fem, tio, tjugo och läget stabiliseras. Samma kassa utbildning som i första läget. Med den ändringen att studenterna blir jävligt bra på att skriva en vetenskaplig uppsats. Men lärarutbildningens vision över hur skolan ska vara befinner sig långt i från verkligheten i klassrummet. Ungefär som om lärarutbildarna befinner sig på en annan planet.

Men det är väl bara att anmäla kan person av ordning påpeka? Done that! Hjälper inte ett skit. Jag har anmält Stockholms Universitet två gånger på grund av att man på den kurs som studenterna får i bedömning och betygssättning använder sig av litteratur som i princip är uteslutande betygsmotstånd. Och då menar jag med hänvisning till sidor och litteratur. Är det fruktbart för nybakade lärare att komma ut i ”verkligheten” och ha en negativ inställning till betyg? 

Föresten verkar hela systemet med att kunna anmäla till Universitetskanslerämbetet eller till JO vara lönlöst. Eller också är det jag som är lite för löjlig som anmäler. För i samtliga fall, tror jag har gjort 6 anmälningar totalt, har fallen lagts ner. Men någon granskning har inte gjorts. Så varför finns dessa instanser? Är det trötta tjänstemän som bara tar emot anmälningar för att det ska finnas den möjligheten i ett demokratiskt samhälle. Ingenting görs? Inga sanktionsmöjligheter finns. Men det är klart, det är ju bara barn det handlar om.

Jag tycker verkligen att Isak Skogstad har ett viktigt förslag som politiker verkligen borde ta i beaktande. För lek med tanken om t.ex. Åbo universitet fick examinationsrätten på lärarutbildning – vad skulle då hända? Eller om någon annan skicklig institution fick möjligheten. Kanske ska regering och riksdag vara extra noga att inte låta ett privat företag som vill plocka ut grov profit på skattemedel få driva en extern lärarutbildning. Kanske behövs en klausul för hävande av kontrakt eller kanske tydliga riktlinjer att ett moderföretag inte kan befinna sig i ett skatteparadis och ta ut hutlös hyra för utbildningslokalerna. Bara en tanke.

Något radikalt måste i alla fall göras.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller återinför USK:en!

Referenser

https://johankant.wordpress.com/2018/06/16/skolverket-vill-dribbla-bort-sitt-ansvar/

https://poddtoppen.se/podcast/1451400415/kornhall-skogstad

Inför fristående lärarutbildningar

https://johankant.wordpress.com/2018/07/03/lararkaren-ifragasatt-och-misstankliggjord/

https://johankant.wordpress.com/2009/11/18/vision-och-verklighet/

https://johankant.wordpress.com/2015/12/26/systematiskt-betygsmotstand-pa-su/

https://johankant.wordpress.com/2012/04/11/john-dewey-ett-klargorande/

https://johankant.wordpress.com/pedagogiskt-natverk/

7 reaktioner till “Lärarbrist – vad göra?

  1. Hej Johan
    Nej, vi som arbetar som lärarutbildare befinner oss inte på en annan planet utan i en krass verklighet, med korta kurser, få seminarietimmar och ett utökat kurslitteraturpaket som studenterna skall läsa igenom på få veckor, för att sen tentera. Vi arbetar för att det skall vara progression, varierande arbetssätt, samt en koppling till ”verkligheten”. Det har dock blivit alltmer instrumentellt, samt alltför få möjligheter till fördjupande litteraturstudier. Vi har ett uppdrag och kan inte köra vårt eget race.

    Det har ingen betydelse hur bra lärarutbildningen blir, om den befinner sig alltför långt bort från skolan och tvärtom. Men ansvaret för att göra glappet mindre ligger på alla. Ditt ”mantra” som du har uttalat i tio år är inget som för t.ex. mig närmare, snarare tvärtom. Jag undervisar verksamma lärare som har lärt mig massor om skolans verklighet, därför att jag har varit intresserad. När jag som kursansvarig och lärarlaget i en kurs för den gruppen, bestämmer ett upplägg och examinationer, kopplar vi det så långt det är möjligt i relation till kursplanens mål, till studenternas lärargärning. Kursplanen är dessutom anpassad till den studentgruppen. Likadant gäller campusförlagda kurser, då vi lägger upp den i enlighet med inriktningen. Men det är vad vi gör på den institution jag verkar. Det kan se annorlunda ut på andra institutioner. Men det du skriver gäller inte rent generellt.

    Vad gäller Dewey, som vissa har som guru enligt dig. Har du inte några själv, som du ofta refererar till. Själv är jag inte längre Dewian, men fostrades till att bli det i den gamla, gamla, gamla lärarutbildningen 89/92 på ett försåtligt sätt, vilket jag upptäckte när jag började läsa honom i original. I den kurs jag är ansvarig för har vi med Dewey just för att pedagogiken tidigare har anammat hans tänkande, men vi använder inte Dewey i syftet att göra studenterna till Dewianer. Mig veterligen är det inte någon annan kurs som har Dewey som kurslitteratur, men det är möjligt.

    1. Hej Monika,

      Det har ju inte om dig! Det handlar om en hel organisation som i alla möjliga sammanhang har fått utstå oerhört hård kritik från alla möjliga håll. Inte minst i rapporter från externa granskare, t.ex. Riksrevisionen. Har du läst dessa rapporter.

      Om du jobbar på en arbetsplats som du tycker fungerar bra och alla lärare/studenter du möter tycker att det fungerar bra så innebär inte det att en hel organisation i landet fungerar bra. Dessutom kan det vara olika mycket/stora ”problem” på olika ställen. En av de värsta ställena som fanns var Lärarhögskolan i Stockholm som var ett riktigt ”flummarställe” (och nu anspelar jag inte på narkotika). Om du inte har läst rapporterna och inte tagit del av årens kritik, utan konstant slår ifrån dig, är du okunnig om att du är okunnig.

      Ja, då kanske det är så att du och dina kompisar som förnekar detta lever på en annan planet.

      1. Jag svarade på det du skrev om lärarutbildare, inget annat, och utgår från mig själv och det arbeta jag utför tillsammans med andra.. Kan inte tala för andra! Tog upp en hel del brister, men dessa tycks du inte ha läst eller kanske handlar det om att du inte har tillräcklig vetskap om vilken betydelse dessa brister har i lärarutbildarens verksamhet – på golvet. Ta reda på det då, så förutsättningslöst du kan. Nej, jag förnekar ingenting, men kanske är mer nyanserad. Allt är inte svart och vitt som du tyvärr får det till i dina blogginlägg.

        Ja, men tala om LHS då och nutida specifika universitet och högskolor istället för att dra alla över en kam. Och för 17 begrav LHS. Det har jag gjort. Det bästa som hände var att vi samgick med SU. För då delades lärarutbildningen upp och den diskurs som rådde där begravdes samtidigt. Men, det det finns det som blivit sämre. Andan som rådde var inte den bästa! Skriver nog en bok om tiden där, när tiden är inne. Mitt liv som lärarutbildare på LHS i Stockholm. Sen flyttar jag utomlands – 🙂 Skämt åsido!

      2. Hej igen,

        Man kan dra alla över en kam på organisationsnivå då det är ett etablissemang som styrt och ställt. Du som har följt min blogg borde veta att det inte är svart-vitt, jag har presenterat många olika nyanser. Etablissemanget har jag kartlagt och de har kopplingar till varandra – alla ledande pedagoger sitter i varandras knä. Nu sker detta med minskat mandat, men strukturen finns kvar.

        LHS var värst med Ingrid Carlgren i spetsen, men den damen har fortsatt sprida sin dynga långt efter LHS gick i graven. Jag har vid två tillfällen anmält SU till Universitetskanslerämbetet på grund av att det är bara betygsmotståndarlitteratur som finns med i bedömning- och betygskursen. Så bra? NOT!!!

        I de utredningar jag hänvisar till finns det kritik mot i princip alla lärarutbildningar, några mer än andra. Så organisationen har inte sparkat ut det Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget.

  2. Hej!
    Nej, men om det är som du säger, lär de inte sparka ut sig själva från organisationen. Kan varken bekräfta eller säga emot det du tar upp vad gäller PIE. Jo, jag vet att du tar upp även andra högskolor och att det är på organisationsnivå som du riktar den dominerande kritiken, men rätt som det är ger du en släng till oss på golvet. Det är som att skälla över personalen på Shell för att bensinpriset är för högt. De kan beklaga, men inte sänka priset.
    Jag är inte helt nöjd med lärarutbildningen, men riktar kritiken främst mot politikerna. Det jag är mest missnöjd över är att kurserna är för korta och för få seminarier även om det har blivit några fler. Jag har tjatat sen 2005. Lärarutbildningen är inte detsamma som att läsa pedagogik som ämne, dvs. självstudier den största delen av veckan. Om man har gått en lärarutbildning själv, så vet man. Men hur många har gjort det av de som bestämmer hur lärarutbildningen skall organiseras. Men att lärarutbildningen rent generellt är kass, kan jag inte hålla med dig om. Men du har rätt till din åsikt!

    1. Hej Monika,

      Jag tycker att din liknelse haltar – bensinjämförelsen Varför? Kritiken mot lärarutbildningen har inte bekommit någon på styrande nivå. Vad gjorde SU när de förlorade Examinationstillståndet? Jo, man organiserade om, bytte benämning på de kurser man hade, men med samma innehåll. Sedan sökte man igen och visade på att förändringar gjorts och vips fick man fortsätta med samma ideologiska budskap. Och jag har personligen träffat många på ”golvet” som har följt den ideologiska ådrorna. Följt den utstakade linje som ledningen för lärarutbildningarna har.

      Visst, politiker har ett ansvar till tydlighet och uppföljning. Exakt samma problem som sker med Försäkringskassan som blir lurad på miljarder av bedragare (se Janne Josefsson). Men det finns ett eget ansvar och det är det få som tar. Hur många gånger har jag t.ex. anmält SU och andra utbildningar – inte ett skit händer fast jag kan ge konkreta exempel. Universitetskanslerämbetet lägger ner ärendet och de som håller i kursen fortsätter som vanligt. Fast litteraturen är fylld med betygsmotstånd. Varför? För att ingen på ”golvet” säger ifrån.

      1. Hej!
        Jag kom inte på någon bättre liknelse, men min poäng är att vi inte har någon makt att ändra på så särskilt mycket, t.ex. korta kurser, få seminarier. Jag tar eget ansvar och är inte ensam om att påpeka saker och ting. Själv är jag rätt bråkig och kan få ändring på små saker. Alltid något! Som kursansvarig i två kurser har jag dock möjlighet, men man måste alltid kompromissa. Kurslitteraturen kan vi besluta om i lärarlaget, men den måste godkännas av högre instans. När det gäller kursupplägg är vi friare.

        När det gäller bedömningskursen har jag inte någon inblick. Känner inte till om de som arbetar på den presenterar båda sidorna, för och emot. Jag skulle behöva vara en fluga på väggen. När jag läser den kurslitteratur du var mest kritisk mot och som du anmälde, ser jag inte att den fostrar till betygsmotstånd. Dock såg jag det i den bok som gavs ut av en forskare på Jönköpings universitet, på sättet vissa delar var formulerade.

        Du skriver
        ”Och jag har personligen träffat många på ”golvet” som har följt den ideologiska ådrorna. Följt den utstakade linje som ledningen för lärarutbildningarna har.”

        Ja vad skall man göra, utom att försöka vara så nyanserad och saklig som möjligt när man undervisar, samt organiserar kurser. Men, jag är lite rädd, men ärlig att jag egentligen inte vet vilka dessa ideologiska ådror är, däremot vilka de var på LHS. 🙂 Vi är så utspridda, så det är omöjligt att få någon riktig koll. Läste för ett par år sedan SU värdegrund (den övergripande). Tyvärr hittar jag den i just nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s