En del intressanta artiklar


I Dagens Nyheter (DN) skriver Lars Melin, docent i svenska vid Stockholms Universitet en debattartikel på nationaldagen (6/6-19). Artikeln visar att Melin inte är särskilt kunnig inom området betyg och betygssättning. En rad felaktigheter tas upp och frågan är om inte Lars Melin sprungit på Jonas Vlachos inlägg och därigenom fått snilleblixten att i allmänna ordalag lufta sina åsikter om betyg. Nu till min kritik när det gäller Melins inlägg. 

Lars Mellin skriver: De flesta mänskliga egenskaper är normalfördelade. De finns få extremt långa människor och lika få extremt korta. De flesta samlas i mitten kring ett medeltal. Okontroversiellt när det gäller kroppslängd, men samma normalfördelning gäller för musikalitet, intelligens, bollsinne – och skolresultat.”

Min kommentar: Nej, skolresultat är inte normalfördelade eftersom det är en kulturprodukt som inte kan regleras av normalfördelning. 

 Lars Mellin skriver: Den femgradiga skalan som användes åren 1962–94 byggde helt på normalfördelning. En professionell tradition var knappast önskvärd i det skinande nya skolsystemet. Krav och kriterier var otydliga, men standardprov skulle ge lärarna en hint om nivån för varje klass. Det viktiga var att betygen över riket var normalfördelade: 7 procent av eleverna skulle få betyget 1 och 5, 24 procent skulle få betyget 2 och 4. Betyget 3 var ett brett medelbetyg som gick till resterande 38 procent. Detta system vilade på både teoretisk och empirisk berggrund men uppfattades som stelbent och hanterades valhänt. Många menade att betygen hade lågt informationsvärde, och vissa lärare använde statistiken för att försvara låga betyg. ”Femmorna tog slut” var en vanlig förklaring vid kvartssamtal.”

Min kommentar: Vilken teoretisk och empirisk grund vilar detta system? Behaviorism? Knappast en godkänd vetenskaplig grund idag om ni frågar mig.

Lars Mellin skriver: ”Detta bekräftas av en studie publicerad på sajten Ekonomistas i vilken professor Jonas Vlachos visar att slutbetygen från gymnasiet 1998 hade en hygglig normalfördelning medan de tio år senare gav en annan bild: normalkurvan var så deformerad att höga betyg var vanligare än låga. Betygsinflationen bevisad!”

Min kommentar: Nej, Jonas Vlachos har inte bevisat att det föreligger betygsinflation. Anledningen är att lärarkåren inte fått utbildning i bedömning och betygssättning vare sig när det gäller Lpo 94 och Lgr 11. Lägg därtill att båda kursplanerna är abstrakta i sin konstruktion och att Lgr 11 lämnar så mycket tolkningsutrymme att det är omöjligt att göra en likvärdig bedömning av elevernas resultat. 10 lärare kan göra 10 olika bedömningar på ett och samma prov. Så bland 290 kommunala huvudmän och ett gäng fria aktörer görs det helt olika kunskapsbedömningar. Därför går det inte att veta om lärare från första början satte rätt betyg eller om det är några år senare som det är rätt betygssättning. Normalfördelningen ger inte rätt utgångspunkt för denna diskussion. De högre betygen har ökat går att konstatera men det är inte vetenskapligt klarlagt att det beror på betygsinflation. 

Lars Mellin skriver: En betygsfördelning som inte är normalfördelad kan inte vara både relevant och trovärdig. Så antingen mäter de nya sofistikerade betygskriterierna något annat än relevanta elevprestationer, eller är de inflaterade betygen mindre trovärdiga. Både betygskriterierna och betygsinflationen har kritiserats – tydligen med rätta.”

Min kommentar: Helt fel. Om bilprovningen, apotekare, läkare, jurister, vinprovare med flera kan definiera kriterier som de sedan gör en professionell kunskapsbedömning mot kan väl även lärare göra det. Kursplanen måste bli mer konkret och lärarkåren behöver få utbildning i bedömning. Hur svårt ska det vara att begripa detta?

 

I Expressen den 9/6-19 skriver Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén och ett gäng distriktsordföranden om hur illa det är med lärarkåren när Sveriges kommuner ska spara. Enligt tankesmedjan Balans granskning sparar 260 av 290 kommuner på skolan, även om de talar om effektivisering. 

Åsa Fahlén skriver: ”Även om en flykt från läraryrket för den enskilde kan vara en lösning på en övermäktig arbetssituation är det en stor olycka för samhället. Legitimerade och behöriga lärare är grundbulten i skolan. Då måste lärares arbetsbelastning anpassas till vad lärare mäktar med. Nu tvingas lärare i stället springa allt snabbare för att upprätthålla en anständig nivå på undervisningen inte minst när allt fler kollegor saknar utbildning för sitt jobb. Det som just nu är aktuellt är betygssättning där det, med all rätt, krävs legitimation för att sätta betyg men där legitimerade lärare ofta måste ta ett stort ansvar som ”medbedömare”.

Min kommentar: Detta är verkligen ett stort problem som Fahlén tar upp. Ett stort problem! Läraren är garanten för att samhället ska utvecklas och få goda samhällsmedborgare i framtiden. Läraryrket är samhällets viktigaste arbete. Lärare pressas allt hårdare och istället för att göra arbetet mer attraktivt och renodla yrket till att i större utsträckning undervisa har utvecklingen gått åt det motsatta hållet. I besparingstider får lärare utföra arbetsuppgifter som de egentligen inte ska göra. Klart att lärare lämnar yrket och att lärare som jobbar med annat inte lockas tillbaka till skolan. I dessa lärarkristider så är det märkligt att ingenting görs från staten sida, mer än att betala ut en massa statliga bidrag.

Åsa Fahlén mfl skriver: ”Det krävs ett omedelbart stopp för kommunernas planer på nedskärningar som drabbar skolan. Den kommun som inte är lyhörd mot lärarna riskerar att få större problem att rekrytera de lärare som skolan behöver. Men det är inte nog.  

Nu måste skolan också så fort som möjligt frigöras från den kommunala vanvården. Det vore en välgärning för såväl kommuner som lärare och elever. I det så kallade januariavtalet ställs det krav på att en förstatligad skola ska utredas. Men med tanke på det stålbad som väntar får ingen tid gå förlorad. Redan under de närmaste åren kan skolans finansiering flyttas från kommunerna. Det som behövs nu är politisk handlingskraft och inte utredningar som drar en våt filt över frågan. För vi lärare har redan insett att det brinner i själva fundamentet.”

Min kommentar: Helt rätt. Staten måste gå in omedelbart!

 

I samma anda som Fahlén mfl startar skolledarna Linnea Lindquist och Anna Pilebro Bryngelsson Skolledarupproret. Det är det tidigare Lärarupproret som Skolledarna ansluter till. Man menar att de kommunala besparningarna gör deras personal sjuka. Så här rapporterar Skolvärlden 31/5-19: ”Nu gör skolledare över hela landet gemensam sak med Lärar-, Syv- och Förskoleupproret och startar Skolledarupproret. Precis som lärarna ser rektorerna att glappet mellan krav och resurser i skolan inte är rimliga.

– Vi får inte de resurser av kommunerna som krävs för att uppfylla statens krav. Budgeten blir tightare för varje år, men vi förväntas öka elevresultaten och förbättra arbetsmiljön. Den obalansen gör lärarna sjuka, och eleverna får inte får det stöd de behöver, säger Linnea Lindquist. 

– Det är ett strukturellt problem på samhällsnivå. Staten måste ta över finansieringen av skolan. Som det fungerar nu är det inte jämlikt, och huvudmännen ger oss förutsättningar som de vet att vi inte klarar av.”

Min kommentar: Jag har i många års tid hävdat att staten måste ta över som huvudman för skolan. Det går inte att ha 290 kommuner och ett antal fria aktörer som gör som de vill och skapar helt olika förutsättningar för skolan. Olika skolpeng och olika styrning. Olika förutsättningar och olika underlag. En och samma huvudman skulle kunna anpassa utefter förutsättningar. Och det är helt korrekt som Lindquist påtalar att lärarna blir sjuka av att kommunerna sparar, sparar, sparar. I åratal har man dragit ner på svensk skola. Det fungerar inte längre.

 

Lärarnas Riksförbunds (LR) ordförande Åsa Fahlén tar i Skolvärlden 29/4-19 upp att lärarnas arbetsmiljö måste bli bättre. Fahlén skriver: ”Gränsen är nådd! Det måste bli stopp på de huvudlösa och kortsiktiga besparingarna på skolan som nu sker runt om i Sveriges kommuner. Jag kan konstatera att missnöjet växer i lärarkåren och vägen framåt ligger inte i en ökad arbetsbelastning för lärare. 

Över hela landet ser vi hur kommuner planerar för nedskärningar inom skolan (ofta betecknat som effektiviseringar) när budgeterade kostnadsökningar inte täcks inom ramarna. I stället för att satsa på arbetsmiljön och att eleverna ska få en högkvalitativ undervisning och skolgång så prioriteras annat. Det riskerar att gå så långt att skollagens krav om att skolan ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande äventyras.” 

Min kommentar: Precis som i ovanstående artiklar skapar den ekonomiska situationen för landets skolor en ökad press på lärare. De förväntas utföra mer arbete och arbetsdagen blir mer pressad. Det är inte rätt sätt att ta hand om samhällets viktigast yrkesgrupp. Dags att förstatliga skolan och dessutom införa USK:en. 

 

Den 8/6-19 skriver socialdemokraten Widar Andersson en krönika i folkbladet.se. Andersson menar att det är märkligt att skolminister Anna Ekström är så tyst när skolan befinner sig i en sådan kris. Så har skriver Widar Andersson: ”Peter Fredriksson är generaldirektör på Skolverket. Enligt Peter Fredriksson (DN Debatt 3/6) är 31 000 av de undervisande lärare som just nu är i aktion i grund- och gymnasieskolan obehöriga. Vilket betyder att drygt var femte lärare är obehörig. I förskolan är det ändå värre. Knappt 40 procent av de anställda har förskollärarexamen.” 

Längre ner i artikeln skriver Andersson:

”2010 var regeringens målsättning att endast ”legitimerade lärare ska bedriva undervisning. Läraren ska ha behörighet i både ämne, årskurs och skolform.” (Aftonbladet 18/10 2010) Nu är målet att lärarna i vart fall ska ha ”elementär kunskap.”

Ytterligare längre ner: 

”Polisen är en annan personalkrisande samhällsvital offentlig verksamhet. Efter mycket om och men förefaller nu polisutbildningarna äntligen ha nått upp till anständiga volymer igen. Ansvariga statsråd och polischefer har under flera år slitit med polisutbildningsproblemen och frågan har varit i toppen av den politiska slag- och bråkordningen. Märkligt nog är det helt tyst om lärarutbildningskrisen. Även för en lekman är det uppenbart att det behövs stora reformer för att få upp volymer och kvalitet. Utbildningsminister Anna Ekström borde pressas av oppositionen, av media och av sina egna höga ambitioner. Men ingen säger ett pip. Trots att vi vet att desto färre bra lärare vi har ute i skolorna desto fler modiga poliser med skottsäkra västar behöver vi ute i förorterna så är det ingen som säger ett pip.”

Min kommentar: En träffsäker krönika där det inte går med ord att få en förändring, tuffa beslut behöver tas och det behöver göras omgående. Lärarutbildningen har i många år fått kritik för bristande kvalitet i utbildningen. Kan polisen ordna det hela borde väl även det kunna bli ordning på lärarutbildningen. Men det krävs lite hårda nypor från regeringens håll och dessutom kontinuerlig uppföljning eftersom det är klarlagt att lärarutbildningen inte genomför det som ålagts dem. Ideologin får fortgå och styra innehållet i utbildningen. Uppföljning och konsekvenser krävs. 

Det är helt uppenbart att det råder ganska stor kris inom svensk skola. Regeringen behöver agera omedelbart och staten behöver gå in och ”tvångsförvalta” skolan.

 

Lagom till skolavslutningen publicerar Lärarnas tidning (13/6-19) en text där läraren Maria Viman skriver ett öppet brev till sina elever som lämnar årskurs 9. Så här skriver Viman: ”Vilka år vi har haft ändå. Ni var så små när ni kom till mig i fyran. Det var så många konflikter, så mycket tid gick åt till incidentrapporter, att medla, kontakta föräldrar. Sedan blev ni större och vi påbörjade projekt där ni fick vara delaktiga på riktigt.”

Längre ner i texten fortsätter hon: ”Vissa pratar om svenska flumskolan. Jag ser inget fluff, inget ludd, inget flum – jag ser 27 rakryggade ungdomar med skinn på näsan och kreativa lösningar på världens problem.”

I slutstycket går det att läsa: ”Men nu är grundskolan över och ni ska gå vidare utan mig. Efter nio år i svensk skola vandrar ni trots allt ut med huvudet högt på bestämda steg mot framtiden! Jag är så stolt över hur den svenska skolan har fostrat er till källkritiska individer med förmåga att nyansera istället för att polarisera, med kreativa sinnen och lust att lära.”

Min kommentar: Den här texten är ett skolexempel (roligt ord i detta sammanhang) på hur mycket en skicklig lärare betyder. Maria Viman har gjort en mycket bra jobb med dessa elever som förhoppningsvis lämnar grundskolan med fullständiga betyg. Varför tar jag ens upp denna artikel? Jo, därför att Maria Viman gör en övergeneralisering på Svensk skola utifrån sina 27 elever som hon har undervisat i 6 år. Svensk skola har varit utsatt för grov flum – punkt! Det går inte att snacka om svensk skola utifrån sin egen klass och tro att det är så det ser ut överallt. Elevernas resultat i olika kommuner och skolor är i stället mer intressant. Titta på de skolor som kanske har 49% gymnasiebehörighet och där eleverna har gått 10 år i svensk skola (förskoleklass inräknad). Hur kan det komma sig att 51% misslyckas? Ja, inte beror det på att just den skolan har fått ta emot extremt många nyanlända och inte beror det på att dessa elever är dåliga. Nej, det beror på otydlighet över vad eleverna ska kunna och att det inte finns en tydlig plan från årskurs 1 och framåt. En plan som rektor är tydlig med ska genomföras. Tydligt ledarskap. Sedan är det givetvis så att Lgr 11 inte direkt bidrar till att skolans uppdrag blir tydligare. En lärare kan dock göra stor skillnad och det har uppenbarligen Maria Viman gjort – grattis till henne och grattis till dessa elever. Frågan är syftet med denna artikel. Varför har Lärarnas tidning tagit in den eller bett Viman skriva den? Det är döljt i dunkel.

 

Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap, skriver i Svenska Dagbladet (SvD) den 23 februari 2019 ett mycket intressant debattinlägg om digitaliseringen av svensk skola. Bara rubriken kan ju få vem som helst att haja till: ”Skolan kör med förbundna ögon ner i digitaliseringsträsket.” 

Klingberg skriver: ”Vi skulle aldrig introducera ett nytt läkemedel utan att först ha prövat det i forskningsstudier. Men när det kommer till barns lärande introducerar vi ny teknik utan vidare.” Han fortsätter lite längre ner: ”Skolan digitaliseras i allt högre utsträckning. Användningen av datorer under lektionstid ökar och läroböcker ersätts av digitala resurser på nätet. Utvecklingen drivs på av företag som vill sälja datorer eller digitala lösningar, liksom av påbud om digitalisering från Skolverket. Problemet är att vi inte vet vad det här får för konsekvenser. Vad säger egentligen forskningen?”

Därpå följer en lång rad argumentation med koppling till vetenskapliga studier som gjorts där Torkel Klingberg kan belägga att det inte alls är särskilt bra för inlärningen hos elever att skolan digitaliseras så mycket som den görs på vissa håll.

Artikeln avslutas med ett långt stycke där Torkel Klingberg lyfter fram ansvarsbiten:

”En myndighet som skulle kunna verka för relevant forskning är Skolforskningsinstitutet (SFI). Men SFI följer den tradition som är djupt rotad inom svensk pedagogisk forskning, nämligen att man inte ska mäta några resultat utan i stället ägna sig åt kvalitativ forskning, exempelvis att skriva teoretiska analyser eller intervjua lärare och elever.

2017 gav Skolforskningsinstitutet inte medel till en enda studie som inkluderade mätningar hos en kontrollgrupp. Samtidigt visar kvantitativ forskning att sådana studier ofta är irrelevanta, och ibland missledande: i studierna om digitalt läsande eller antecknande som det refererades till ovan, föredrog studenterna datorn, men när effekterna kvantifierades med mätningar visar den på motsatt effekt på inlärningen.

Skolverket har likaså helt blundat för sitt ansvar. Man ger ut policydokument med tyckande om digitalisering, och diskussioner om digital kompetens och demokrati, men ägnar sig inte åt kvantitativa studier om vilken effekt digitaliseringen har på barns lärande. Man utreder nu hur digitalisering ska utvärderas, men det finns inget i den utredningen som specificerar att några kontrollerade studier ska göras. Vi kan förvänta oss att fler miljoner spenderas på teoretiska tyckanden, och en oändlig lång rad nya intervjuer med lärare och elever om vad de tycker.

Då en expertgrupp från OECD utvärderade svenska skolan kritiserade de bland annat att det inte fanns någon som avkrävdes ansvar för hur barnen lärde sig. Denna brist på ansvar och brist på relevant forskning gör nu att svenska skolan kör rakt in i digitaliseringsträsket med förbundna ögon. Det kan bli ett nytt kunskapsras som det kommer ta lång tid att återhämta sig från.”

Min kommentar: Läs denna artikel!!! Mycket bra och visar upp ett stort problem inom svensk skola. Jävligt stort! Skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Vilken beprövad erfarenhet får vara med i debatten om svensk skola? När får lärare och personer som faktiskt år ut och år in fått elever att lära sig det de ska kunna vara med i debatten, undervisa på lärarutbildningen eller ens fått sina erfarenheter publicerade? Har väl inte hänt! Nej, debatt, undervisning och publikationen sköts av individer och organisationer som dels inte är lärare och skulle de till äventyrs vara lärare har de jobbat i skolan väldigt kort tid eller så var det typ 30 år sedan de befann sig i ett klassrum. Så, bepröva erfarenhet går bort!

Men hur är det då med vetenskapligheten? Är det så att alla nya häftiga metoder som har sköljt över svensk skola den senaste 20-årsperioden har vetenskaplig förankring? Nixum pixum. Inom svensk skola verkar inte vetenskaplig metodik vara det som gäller. Istället för att göra vetenskapliga studier utifrån den tes man har kör man igång fullt ut och i efterhand kan någon studie göras. Alltså lansering av metodik sker utan vetenskaplig förankring. Finns flera exempel på det, t.ex. Entreprenöriellt lärande och Lesson studies. Om jag ska vara lite fräck så tror jag i princip alla metoder inom svensk skola har ganska vag vetenskaplig förankring.

Några som använder vetenskapen som maktmedel är däremot det pedagogiska ideologiska etablissemanget (PIE). Ja, jag vet att du som läsare är trött på mitt ständiga tjat om detta och några tror att det mest hjärnspöken hos Johan Kant. Jag har dock tagit upp det flera gånger, grundläggande vetenskaplig metodik. Så här skrev jag 6/2-16:

”En annan aspekt som går att ifrågasätta när det gäller användandet av Butlers studie för svenska förhållanden är grundläggande vetenskapsmetodik, något som den pedagogiska forskningen inte verkar vara så noga med.

Validitet – det vill säga att man mäter rätt saker.

Reliabilitet – det vill säga att man mäter rätt.

Om svensk skola ska vila på forskning och beprövad erfarenhet borde väl rimligtvis de som jobbar på själva forskningsbiten hålla ordning på grundläggande vetenskapsmetodik. Eller? Att använda en studie som för det första inte går att jämföra med svenska mått och för det andra inte ens tar upp betygssättning är ju direkt vilseledande. Och Butlers forskning har även Skolverket hänvisat till i sin skrift Kunskapsbedömning i skolan – praxis, begrepp, problem och möjligheter. På sidan 21, fotnot 29 hänvisas till studien i en tolkning som är en övertolkning som jag ovan skrivit om. För övrigt verkar det vara Christian Lundahl som har författat denna skrift, eftersom Lundahl är kraftigt över representerad bland fotnoterna. Med tanke på vad jag tycker om Christian Lundahls bok Bedömning för lärande, se länk och länk, måste jag säga att det är högst olyckligt att Skolverket låter en sådan uttalad betygsmotståndare skriva en text om bedömning. Så:

Validitet – mäter vi rätt saker om vi använder Butler 1988 för svenska förhållanden? Nej, eftersom relativa betyg och kunskapsstandardbetyg inte går att jämföra med varandra.

Reliabilitet – mäter man rätt om vi använder Butler 1988 för svenska förhållanden? Nej, eftersom relativa betyg och kunskapsstandardbetyg inte går att jämföra med varandra.

Det är ungefär som om vi misstänker att vi har feber och tar temperaturen en halvtimme efter vi har käkat en Alvedon – då får vi dålig reliabilitet. Kör vi termometern upp i rumpan på en gris får vi dålig validitet.”

PIE har med varje tänkbart medel velat behålla tolkningsföreträdet för svensk skola. Till och med så kallade vetenskapsmän som Christian Lundahl och Alli Klapp fuskar med grundläggande vetenskapsteori. Detta är riktigt illa.

Att staten inte följer upp resultat av studier, som Torkel Klingberg skriver är också katastrof. Verkar inte som om statens förlängda arm, Skolforskningsinstitutet, Skolverket och Skolinspektionen är intresserade av detta. Frågan om vem som besitter maktpositionerna på dessa institutioner.

Tack Torkel Klingberg för denna artikel!

I Dagens Nyheter (DN) lördagen 15/6-19 går det på ledaren att läsa om ett evenemang på Järvafältet. Så här inleds ledaren: ”En kvart från Stockholms central har politiker, näringslivsföreträdare och kulturarbetare under den gångna veckan samlats för att ”minska avståndet mellan folk och folkvalda”.” Lite längre ner i texten:

”Det var 2016 som Ahmed Abdirahman tog initiativ till evenemanget. Men konceptet känns så självklart att det är konstigt att det inte funnits längre. 

Sverige är ett segregerat land. Polisen konstaterade nyligen att vi nu har 60 utsatta områden. Av dem ligger 25 i Stockholms län. Dessa är enligt definitionen geografiskt avgränsade och med låg socioekonomisk status. Där finns också en ”kriminell inverkan som utgörs av direkta eller indirekta påtryckningar”, och ”de som bor där upplever otrygghet vilket leder till minskad benägenhet att anmäla brott och att medverka i rättsprocessen”.”

Lite längre ner i texten: ”I valet till Europaparlamentet fanns ett gap i deltagandet sett till hela landet. Men tydligast var skillnaderna i Stockholms län. Medan 83 procent av Södra Ängbyborna tog sig till sin vallokal i det välbärgade Bromma, var det bara 12,8 procent som röstade i valdistriktet Ronna Norra i Södertälje. Förutom Ronna ligger ytterligare sju av de minst valdeltagande distrikten i Stockholmsområdet. Men här återfinns också sju av de områden där flest röstar.”

Min kommentar: Segregation är ett stort, stort, stort samhällsproblem. Skolan kan göra mycket i dessa områden, men då behövs skickliga lärare, bra med resurser, engagemang och skickliga rektorer. För dessa barn är inte sämre än andra och de vill lära sig. Dessa elever är nyfikna och vill ha en bra utbildning. Sorgligt att inte politiker satsa än mer på dessa områden. Satsa stort och ni får igen det med råge – inte bara räknat i antal procent som röstar.

Jag passar på att önskar alla lärare ett riktigt fint sommarlov. Ni är väl förtjänta av det ledigheten. Kanske kommer jag skriva några blogginlägg i sommar – vet inte riktigt. Och rektorspodden har flera opublicerade avsnitt, men dessvärre en del tekniska prylar att ta hand om, men den kommer igång. Så kanske vi ses i sommar eller också inte. Oavsett – tack för att ni finns!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller återinför USK:en!

Referenser

”Det svenska betygssystemet kan knappast få godkänt” – DN.SE

https://johankant.wordpress.com/2018/06/05/vlachos-studie-behover-verkligen-granskas/

https://johankant.wordpress.com/2018/07/11/relativa-betygs-rasistiska-koppling/

Lärarna i den kommunala skolan kokar snart sönder

200 rektorer: Resursbristen gör våra lärare sjuka | Skolvärlden

Vi måste ha en bättre arbetsmiljö – nu – Ledare | Skolvärlden

Elementär kunskap nog för Ekström?

”En skola i kaos och pressade elever – synd att ingen frågade er” | Lärarnas tidning

Skolan kör med förbundna ögon ner i digitaliseringsträsket

Per Måhl – Betygens geografi

https://johankant.wordpress.com/2017/08/19/alli-klapps-bastsaljare-en-logn/

https://johankant.wordpress.com/2013/03/25/grisen-igen/

https://johankant.wordpress.com/2016/02/06/ruth-butler-1988/

https://johankant.wordpress.com/2013/09/10/en-skola-at-helvete-del-8-christian-lundahl/

https://johankant.wordpress.com/2011/01/17/pedagogiskt-natverk-del-9-tomas-kroksmark/

Liberaler ska bry sig lika mycket om Järva som Bromma – DN.SE

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s