Vad hände egentligen med McKinsey?


I september 2007 kom det amerikanska konsult- och managementföretaget McKinsey & Co ut med en rapport om skolan. Det konstaterades att en skola är inte bättre än vad dess lärare är – kanske ett ganska självklart konstaterande. McKinsey konstaterade att det är läraren i klassrummet som gör skillnaden. Skickliga lärare får skolan att lyfta. McKinsey-rapporten blev en snackis i Sverige, dåvarande skolminister Jan Björklund hade McKinsey-rapporten nära till hands så gott som hela tiden. Det gäller att satsa på lärarna basunerade skolministern ut.

Kortfattat kan man säga att McKinsey & Co kom fram till fyra faktorer som hade särskild betydelse för framgångsrika skolsystem:

  1. Läraren. En skola är inte bättre än kvaliteten på deras lärare.
  2. Det enda sättet att förbättra resultat är att förbättra undervisningen.
  3. Hög prestation hos läraren kräver att alla elever ska lyckas.
  4. Alla skolor behöver ha bra rektorer

Stockholm stad och Sveriges Kommuner och landsting (SKL) hakade på. I Dagens Nyheter (DN) på Valborgsmässoafton 2012 gick det att läsa hur Sveriges största skolkommun skulle satsa på ett samarbete med McKinsey. Så här gick det att läsa:

”För första gången arbetar Sveriges Kommuner och landsting, SKL, med den välkända amerikanska näringslivskonsulten McKinsey & Company för att effektivisera skolan. Samarbetet inleddes helt informellt  förra sommaren under politikerveckan i Almedalen på Gotland.

Då fanns en rapport från organisationskonsulten om hur skolor kan utvecklas, baserat på en undersökning av skolväsendet i andra länder. Den presenterades i december 2010, ungefär samtidigt som den uppmärksammade Pisaundersökningen som visade hur svenska elever halkat efter i internationell jämförelse.

– Vi tog med McKinsey på Almedalen i fjol, eftersom rapporten var ganska färsk då. För SKL är skolan ett prioriterat område och målet är att både svenska elevers betyg och prestationer i internationella mätningar ska bli bättre, säger Maria Stockhaus (M), ordförande i SKL:s utbildningsberedning.

Sedan i december arbetar Mc­Kinsey i två utvalda skolor i Stockholms stad, Aspuddens skola och Maltesholmsskolan i Hässelby. Där bedrivs ett pilotprojekt som, enligt Stockhaus, ska visa om McKinseys internationella resultat går att tillämpa på den svenska skolan.

Men redan nu står det klart att projektet ska utökas med 10–20 skolor, enligt Johanna Engman, tillförordnad utbildningsdirektör i Stockholms stad.”

Jag skrev ett blogginlägg om detta men vad hände sen? Jag minns att jag tänkte att det var konstigt att Stockholm satsade på Aspuddens skola och inte på en skola där resultaten var dåliga. Aspuddens skola ligger ju i ett ganska välmående medelklassområde. 

10-20 skolor skulle det satsas på – vilka skolor då? Och till vilken kostnad? Som skattebetalare blir jag ju lite nyfiken. Som skoldebattör blir jag väldigt nyfiken. För jag har inte hört ett knyst om detta sedan artikeln och de skolor som jag personligen tycker man skulle satsa på, typ skolor i utsatta och segregerade områden, har antingen inte fått någon hjälp alls eller också har man fått ”idiothjälp”.

Aspuddens skola och Maltesholmsskolan fick hjälp av McKinesey. Hur gick det då? Eftersom Maltesholmsskolan är en F-6-skola hoppade jag över att titta på deras resultat och vände min blick till Aspuddens skola. Så här så resultaten ut:

Genomsnittligt meritvärde i Stockholms stad (källa: Skolverket)

Vid läsåret 2011/12 slut: 221,9

Vid läsåret 2012/13 slut: 222,4

Vid läsåret 2013/14 slut: 225,2

Vid läsåret 2014/15 slut: 239,8

Vid läsåret 2015/16 slut: 239,4

Vid läsåret 2016/17 slut: 241,8

Vid läsåret 2017/18 slut: 245,7

Genomsnittligt meritvärde Aspuddens skola (källa: Skolverket)

Vid läsåret 2011/12 slut: 227,4

Vid läsåret 2012/13 slut: 213,5

Vid läsåret 2013/14 slut: 224,6

Vid läsåret 2014/15 slut: 240,4

Vid läsåret 2015/16 slut: 242,4

Vid läsåret 2016/17 slut: 246,8

Vid läsåret 2017/18 slut: 228,7

Behörighet till yrkesprogrammet på gymnasiet i Stockholms stad (källa: Skolverket)

Vid läsåret 2011/12 slut: 85,9

Vid läsåret 2012/13 slut: 87,4

Vid läsåret 2013/14 slut: 85,7

Vid läsåret 2014/15 slut: 85,3

Vid läsåret 2015/16 slut: 82,4

Vid läsåret 2016/17 slut: 87,4

Vid läsåret 2017/18 slut: 86,9

Behörighet till yrkesprogrammet på gymnasiet i Aspuddens skola (källa: Skolverket)

Vid läsåret 2011/12 slut: 90,0

Vid läsåret 2012/13 slut: 90,8

Vid läsåret 2013/14 slut: 94,6

Vid läsåret 2014/15 slut: 92,4

Vid läsåret 2015/16 slut: 94,7

Vid läsåret 2016/17 slut: 94,9

Vid läsåret 2017/18 slut: 87,0

Mina kommentarer: Vad kan man dra för slutsats av denna statistik? 

De första tre läsåren händer ingenting, resultatet sjunker med 13,9 procentenheter, för att året efter åter öka med 11,1 procentenheter. Normal fluktuation skulle man kunna säga. 

Läsåret därefter, 14/15 går resultaten upp markant med 14,6 procentenheter för att ligga stadigt i tre år för att därefter sjunka med 14,1 procentenheter. Vad beror det på? Är det McKinseys intåg som har gett resultat? Varför droppar resultaten så mycket?

Intressant att även Stockholm stad i stort gör ett gigantiskt hopp i meritvärde, alltså 14/15. I staden går det genomsnittliga meritvärdet upp med 14,2 procentenheter. Ungefär samma uppgång i Stockholm stad som i Aspuddens skola. Vad beror detta på? Går det att förklara med konsulter eller kan det vara så som Jonas Vlachos hävdar att det är glädjebetyg som vi ser (omöjligt att vetenskapligt belägga vill jag tillägga, se tidigare blogginlägg)?

Beror betygsdippen 17/18 på Aspuddens skolan att de tagit emot väldigt många nyanlända? 

Det har varit väldigt tyst kring McKinseys förehavanden i Stockholms skolor. Kanske blev det ingenting med utökningen och möjligtvis skar det sig mellan konsulten och tjänstemännen på utbildningsförvaltningen. Eventuellt blev det för dyrt och hela projektet lades på is och lock på. Kanske blev McKinseys förehavanden i Stockholms skolor inte så framgångsrikt som SKL och tjänstemännen i Stockholm hade hoppats på. 

Jag vill inte knäppa någon på näsan – på riktigt, verkligen inte, men jag tycker att det är intressant hur saker och ting lyfts upp som ”det nya”, som ”facit” eller hypas enormt mycket. Mängder av seminarier anordnades kring John Hattie, professor i pedagogik och hans metastudie Synligt lärande. Dylan Wiliams formativ och Summativ bedömning blev en riktig långkörare på många år, med påföljande plagiat av Christian Lundahl som kopierade Wiliam utan att innan har bett om lov. Lundahl åkte land och rike runt och föreläste om bedömning för lärande.

Men var är Hattie i debatten idag? Var är McKinsey-rapporten i debatten idag? Var är Dylan Wiliam? Det är ju inte så att denna kunskap och metodik som Hattie, McKinsey och Wiliam lyft fram är onödig kunskap eller något som lärare, rektorer och tjänstemän ser på ett seminarium eller läser en bok och sedan är det over and out. Snacka om utlärt! Nej, Dylan Wiliams metodik behöver man lära sig gång på gång på gång för det är ju så att det kommer nyexaminerade lärare som behöver få detta sätt att se på hur man bedömer kunskap. Och Hattie och McKinsey har ju en del att säga – varför inte lyfta upp detta gång på gång på gång?

Det känns som om de som bestämmer över skolan och de som driver debatten, för den skull även politiker, springer på nya bollar hela tiden i stället för att gräva där man står. Vad är det just den här skolan behöver och vad behöver vi göra åt saken? Istället för att ge lärarna det sista skriket inom pedagogisk forskning – vad kan de göra för att förbättra på skolan nu, nu, nu. 

Arbetsro talar man många gånger om. Lärarna har en hetsig arbetssituation och en miljö som gör att de inte mår bra på jobbet. Är det så över allt? Jag vet inte, men i media lyfts detta fram. Kanske behöver staten ta fram enkla verktyg för att få ordning på skolan. Skolverket har kommit med ett mycket bra analysverktyg som heter Nulägesanalys (inte enkelt men bra). Detta inom ramen för Samverkan för bästa skola. Samtidigt kommer Skolverket ut med monster som gör lärarna till administratörer, t.ex. genomförandet av det obligatoriska bedömningsstödet i svenska.

Varför kan man inte göra något enkelt? Varför ska allt bli så enormt komplicerat? Kanske för att de som tillverkar verktygen inte är lärare eller också är det så oerhört länge sedan de var lärare eller också har de varit lärare en kort tid (två års undervisning och sedan en anställning som tjänsteman). Vad är det för fel på Läsutvecklingsschemat (LUS)? Oj, oj, oj – här slängde jag in en brandbomb. LUS är ju så infekterat så att PIE:s alla lögner om LUS har fått spridning över landet. All skit som spridits om Bo Sundblad och LUS, inte minst från Lärarhögskolan i Stockholm (LHS) och därefter Stockholms Universitet (SU). Och alla ”riktiga forskare”.

Men LUS är enkelt och lättarbetat på lågstadiet. Finns det ingen vinning av det? 

Som ni märker spårar det lätt. Givetvis behöver vi ha kvalitet i skolan men jag vet inte om någon är betjänt av att skolsverige springer på alla modebollar som läggs upp gång på gång. Tror att det är bra om analysen görs på den enskilda skolan och där man undrar: Hur ska vi göra så att alla elever når fullständiga betyg i årskurs 9? Vilka elever finns i riskzonen och hur hjälper vi dem. För visst ska man väl klara av grundskolans betygskrav på 10 år (förskoleklass inkluderad)? Det är ju trots allt ganska mycket tid. Då kanske det inte behövs amerikanska konsulter?

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller återinför USK:en!

PS: Jo, det är samma Maria Stockhaus som nyligen figurerat i pressen iklädd en tröja med nidbild på Olof Palme. DS.

Referenser

https://johankant.wordpress.com/2012/04/30/mckinsey-ger-sig-in-i-stockholmsskolor/

https://johankant.wordpress.com/2016/01/31/vad-hande-med-mckinsey/

McKinseyrapporten

Dyra konsulter ska ge bättre skolbetyg – DN.SE

Samverkan för bästa skola – Skolverket

 

2 reaktioner till “Vad hände egentligen med McKinsey?

  1. Bra Johan! Alla konsulter som i talarstol roat och oroat lärarna till höga kostnader borde se sina dagar räknade. Genom åren har jag önskat att kommunerna skulle ge större frihet och mer inflytande över arbetet till lärare. Tyvärr har motsatsen varit den vanligare.
    När det var som värst samlades 500 låg och mellanstadielärare, för att av charlatan med overhead, få höra att katederundervisning skulle undvikas. Jag reste mig upp och försökte säga emot, men insåg det tragikomiska och cyklade tillbaka till skolan. På eftermiddagen kom min rektor till klassrummet och pratade igenom det inträffade. Hon lade sedan en chokladkaka med fem guldstjärnor i mitt postfack.

    1. Hej Roy,

      Du har haft ryggrad och sagt ifrån – bra! Men jag vet ju att det är riktigt sorgligt ibland. Lärare vågar inte säga ifrån på grund av att de är rädda för att hamna i onåd och därmed bli straffade i form av utebliven löneökning eller andra repressalier. Det är inte den lärarkår skolan behöver. Vi behöver frimodiga lärare som har åsikter och som vågar säga och stå för dessa. Sedan behöver skolledare och kommunala tjänstemän, t.ex. jag ta emot dessa lärare och antingen hålla med om det som sägs, förändra, se till att något görs eller inte hålla med och lägga fram argumenten. Men skolan är inte betjänt ifall lärare inte kan lyfta sina åsikter.

      Tack för att du delade med dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s