Lägg ner BEO!


Härom veckan var jag med i P1-morgon för att diskutera lågaffektivt bemötande. Det var jag och en lärare som heter Sara Bruun som skulle debattera. Någon vidare debatt blev det inte eftersom vi var ganska överens i frågan. Bakgrunden till denna debatt var att det har stormat kring Barn och Elevombudet (BEO) eftersom Dagens Nyheter (DN) har kommit över ett dokument där 16 jurister och utredare på Skolinspektionen skriver ett brev till sin chef där de anser att BEO driver kränkningsärenden alltför hårt. I DN 24/8-19 går det att läsa följande: ”Luca Nesi är en av dem som skrivit under skrivelsen. Han är utredare och jurist vid Skolinspektionen och väljer att träda fram eftersom han inte tycker att de har fått någon ordentlig respons på brevet, trots att det har gått mer än ett år sedan det skickades.

– Därför är jag tacksam för att den här debatten börjar ta plats i medierna, säger Luca Nesi.

I brevet skriver medarbetarna att de är bekymrade över den bedömningskultur och praxis som utvecklas när BEO väljer att driva skadeståndsärenden alldeles för hårt.

– Problemet är att jag som jurist på myndigheten måste anpassa mig till den här utvecklingen. Det gör att jag ibland inte riktigt kan titta mig själv i spegeln, säger Luca Nesi.

I förarbetena till bestämmelserna om kränkande behandling i Skollagen står att det ska vara fråga om ”märkbara och tydliga kränkningar” för att skadestånd ska utdelas, enligt skrivelsen. 

I stället skapas en praxis där skolpersonal knappt vågar vidröra elever även när det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen i skolan, enligt Luca Nesi.

Det senaste fallet som BEO driver till Högsta domstolen, om en lärare som lyfter undan en pojke som blockerar vägen för andra, är ett sådant exempel, menar han. 

Det handlar om en elev med adhd, som ska bemötas lågaffektivt enligt den handlingsplan som fanns, men som inte alla lärare på skolan kände till.

Även om läraren hade känt till handlingsplanen kan det vara knepigt att tillämpa lågaffektivt bemötande i alla situationer, menar Luca Nesi.”

Jag kommer ihåg ett fall där jag själv var med lite i utkanten. Bakgrunden var att ett lågstadieelev blev slaget med en pinne, vilken inte alls är bra, men som händer ibland i skolans värld. Vårdnadshavarna drev detta stenhårt och fick full uppbackning av BEO. Skadestånd stod säkert på agendan, men så blev det inte. Problemet var att rektor skulle göra en ganska omfattande utredning över vad som hade hänt och vilka handlingplaner och åtgärder som hade gjorts. Dessutom skulle rektor sitta på ganska obehagliga samtal på den anklagades bänk. För en pinnjävels skull! Det hela slutade i att ärendet avslutades utan krav på skadestånd. Men vilken energi det tog och hur självförtroendet hos rektor fick sig en knäck.

Och det är här det har gått fel. Utredarna på BEO driver ärendena stenhårt mot skadestånd för kränkningar. Varenda människa är kränkt idag. Givetvis sprider sig en skrämselkultur i skolan och barn och ungdomar – med vårdnadshavarna i ryggen vet att de kan anmäla. Hur många har inte hört – ”då anmäler jag dig eller skolan”? Dessa ord har jag hört många gånger, senast för två veckor sedan. 

Är det en sådan skola vi vill ha? Är det en sådan kultur vi vill ha på sveriges skolor?

Jag tycker att det är helt absurt och jag har aldrig varit för att BEO ska existera. Tänk om BEO hade funnit när jag var lärare för 10 år sedan – oj, då hade jag blivit anmäld. Hur många gånger har inte jag lyft ut elever ur klassrummet då jag uppmanat dem att lämnat klassrummet men vägrat. Stora killar i årskurs 9 som jag baxat ut. Hur många gånger har inte jag tagit ifrån elever prylar som de pillat med och trots tillsägelse fortsatt varpå jag beslagtagit föremålet (läs mobiler). Vadå fråga? Nej, jag har bara tagit föremålet (läs med våld). Jag har (med våld) plockat mobiler, tändare, cigaretter, pokemonbollar, sudd, knivar, träpinnar och mycket annat. Ibland blev eleverna vansinniga och ibland bara accepterade de. Lågaffektivt? Inte ett skvatt!

Här det blir lite fel igen. Lågaffektivt bemötande är en skitbra metod för att använda på de elever som inte klarar av att själva affektreglera. Varför ta en konflikt när det inte behövs? Då är det bättre att flytta fokus, skoja, eller använda någon av de andra delarna av metoden. Men faktiskt – de flesta elever behöver ramar och gränser. Tydlighet och inget flum. Men det innebär inte att läraren ska bli autoritär – för det blandas lätt i hop. Läraren ska vara en auktoritet som byggs av upp av respekt. För grunden är ju ändå att läraren anknyter till eleverna och bygger upp en god relation och BAM!!! – där kom respekten.

För att definiera enligt Wikipedia:

”Auktoritarism eller auktoritär personlighet karaktäriseras av ett stabilt, individuellt personlighetsdrag med anlag för fördomar (mot exempelvis minoriteter och oliktänkande, och kan rättfärdiga brott mot dessa) och förakt för svaghet, med en attraktion för makt, disciplin, rang och status och att blint underkasta sig myndighet. Den auktoritära personen har en benägenhet för positiv inställning till våld, och är aggressiv genom numerärt övertag, vapen eller myndigheters uppmaning. Auktoritära individer tenderar att förespråka strängare straff och döma minoriteter hårdare”

”Auktoritet, av latin auctoritas, bemyndigande; myndighet, att ingiva respekt, fullmakt eller tillstånd att göra någonting, eller förmåga att driva igenom sin vilja, någon med legitim makt.

Begreppets betydelse inom sociologin utvecklades av Max Weber, som definierade det som ”sannolikheten att en order med ett givet innehåll åtlyds av specifikt angivbara personer”. Auktoritet är med Webers synsätt en form av makt: makt som grundas på frivillig underkastelse från de åtlydande. Makt som bygger på hot eller våld inbegrep han inte i begreppet.”

Jag förstår faktiskt inte varför detta ska vara så himla svårt att begripa. Tydligen har media problem med detta men faktiskt tror jag de flesta lärare inser hur de ska hantera svåra elevfall. Men dessvärre kan arbetssituationen på vissa arbetsplatser vara komplicerat och det är inte alls säkert att lärarkåren får den hjälp och stöd som behövs i form av resurser och/eller en tydlig skolledning som går in och tar ansvar. Även skolhuvudmän kan säkert brista i sitt ansvarstagande.

Min förhoppning är att regeringen lägger ner BEO och att större krav ställs på elever och vårdnadshavare gällande beteende. Förhoppningsvis skärper regeringen skollagen och begränsar vårdnadshavarens möjlighet till inflytande. Även krav på elevernas beteende och förväntan på elevernas ansvarstagande behöver tydliggöras i skollagen. Ramar och gränser är en förutsättning för att växa och detta behöver skolan ha mandat att tydliggöra. Givetvis ska detta inte blandas i hop med någon slags ”skräckskola” som det pedagogiska etablissemanget basunerade ut i början av 2000-talet. Att alla som använder sig av lärarledd undervisning och där lärarna skulle vara en auktoritet blev någon slags ”Caligulafigur”. 

Nej, ordning och reda. Tydlighet gentemot våra elever kan bara borga för att det kan bli bra i slutänden. Och då kanske BEO ska läggas ner på vägen.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller reglera lärarnas arbetsuppgifter (USK:en)!

Referenser

”BEO driver ärenden som gör att lärare inte vågar ingripa” – DN.SE

BEO välkomnar granskningen av myndighetens roll – DN.SE

Lågaffektivt bemötande har kört i diket – Sara Bruun | Skolvärlden

https://sv.wikipedia.org/wiki/Auktoritarianism

https://sv.wikipedia.org/wiki/Auktoritet

2 reaktioner till “Lägg ner BEO!

  1. Lågaffektiv är inte detsamma ickefysiskt.
    Fysiskt ”våld” i form av att förhindra våld mot personer och egendom får aldrig ske i affekt.
    Det måste däremot få tillämpas i vissa situationer.
    Skollagen säger ju att du som lärare inte får frånta elever deras tillhörigheter om det inte föreligger akut risk för personskada.
    Du måste be eleven att lämna ifrån sig föremålet och gör han det får du ta det i förvar.
    Detta är i praktiken absurt och kan verkligen framkalla affektivt beteende.

    1. Hej Sten,

      Om en elev i affekt slår på sina kamrater eller mot skolpersonal måste detta omedelbart stoppas. Det går alldeles utmärkt att hindra eleven utan att vara våldsam eller fysiskt hålla i eleven. Många gör misstaget att eleven som är i affekt ska hållas i – helt fel. Det går att vidta många olika åtgärder. En sak är ju att utrymma klassrum, korridorer och skolgård där den våldsamma eleven är, det vill säga förflytta övriga elever. En annan åtgärd är att prata med eleven och hindra denne att komma fram och slå. I lugn ton prata om positiva saker – ”kom så går du och jag”, ”vi kan ringa mamma”, ”jag kan hjälpa dig säg bara vad du vill”. Men hela tiden vara tydlig med att inte acceptera våld.

      Elever som inte lämnar ifrån sig föremål blir ett ärende för vårdnadshavare och rektor. Men att med våld ta ifrån någon något är helt fel så vida det inte är att skydda eleverna, t.ex. ifall eleven viftar med en träpåk. Men då kanske utrymning är att föredra.

      Eleven får givetvis slå sönder vad han behagar – bara att lämna klassrummet. Rektor skickar räkningen till vårdnadshavarna. Rektor polisanmäler också eleven ifall det är grovt våld. Lågaffektivt betyder inte kravlöshet och heller inte konsekvenser. Det betyder att man inte tar konflikt när en elev är i affekt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s