Klapp och Jönsson har förverkat sitt förtroende!


Torsdagen 25/9-19 skrev Alli Klapp och Anders Jönsson en debattartikel i Dagens Nyheter (DN) som jag tidigare kommenterat. Jag har dock hela tiden haft för avsikt att komma tillbaka till denna artikel, för att på ett tydligare sätt kommentera Alli Klapp och Anders Jönsson.

Klapp och Jönsson skriver: ”Skolverket har nyligen släppt en rapport med titeln ”Analyser av likvärdig betygssättning mellan elev­grupper och skolor”, där skillnaderna i betyg mellan skolor beskrivs som ”fortsatt stora”. Att betygen brister i likvärdighet är problematiskt, inte minst för ambitiösa elever på högpresterande skolor, eftersom dessa elever tenderar att få lägre betyg för samma kunskapsnivå, jämfört med elever som går på skolor med lägre prestationsnivå. Fenomenet grundar sig i att lärarna sätter betyg utifrån den elevgrupp de möter, vilket innebär att lärare på högpresterande skolor ställer högre krav för ett visst betyg.”

Längre ner skriver debattörerna: Man kan fråga sig varför sådana åtgärder ännu inte finns på plats, när problemet har funnits sedan mitten av 1990-talet. En viktig anledning till att endast halvhjärtade försök gjorts än så länge är att det skulle kosta väldigt mycket att få likvärdiga betyg.”

Ytterligare ett stycke längre ner går det att läsa: ”Grundskolebetygens huvudsakliga funktion är för urval till gymnasieskolan, men många grundskoleelever kommer redan in på sitt förstahandsval (i vissa regioner över 80 procent). Detta innebär att vi lägger väldigt mycket tid, kraft och pengar på ett system som främst är viktigt för en liten andel elever, det vill säga de som konkurrerar om de mest sökta platserna samtidigt som det ger konsekvenser för alla andra. Forskningen pekar till exempel tydligt på att lågpresterande elever missgynnas av betyg, då låga betyg leder till att dessa elever tappar motivation för skolarbetet och i längden presterar sämre.”

Mina tankar: Två så kallade betygsforskare som inte har en aning om varför vi har kunskapsbetyg.  Eller, så klart har de en aning, men de låtsas som om kunskapsbetygen har en sorterande funktion, för det är så de vill benämna betyg och därför vill de ha bort betygen. Men i själva verket ”glömmer” de att relativa betyg sorterar och kunskapsstandarbetyg har till uppgift att definiera de kunskaper som skolan ska ge eleverna med in i nästa stadium i sin utbildning, t.ex. gymnasiet. Men detta faktum tar inte Klapp och Jönsson upp i sin text.

Varför? Jo, därför att man vill ha en betygsfri skola. Hur kommer det sig? Flera anledningar. En är att de har byggt sina karriärer på att motverka betygen. En annan är att de är så ideologiserade att det är omöjligt för Klapp och Jönsson att ta in andra argument och verklighet än den ”sanning” man själv sitter på. 

Men tänk om anledningen till att bristen på likvärdiga betygsättning är:

  1. Lärarkåren fick noll fortbildning vid införandet av Lpo 94. Att gå från relativa betyg till kunskapsstandarbetyg utan fortbildning. Vi snackar här om ett paradigmskifte i svensk skola utan utbildning i ett helt annat tänkande när det gäller betyg.
  2. Lärarkåren fick noll fortbildning vid införandet av Lgr 11. Fortfarande kunskapsstandardbetyg fast denna gång så abstrakta att det går att tolka in vad som helst i de olika betygsbedömningsstegen.
  3. Hela Lgr 11:s kursplan är så oprecis, abstrakt och avsaknad av kunskapshierarki att varje enskild lärare kan tolka in vad fan som helst i sin bedömning. Tusentals lärare är lämnade i sticket med noll utbildning och med ett abstrakt styrdokument i handen. Tänk om det kan vara så att detta har en påverkan på den likvärdiga bedömningen?

Problemen med likvärdighet har ingenting med betyg i sig att göra utan helt och hållet av ovanstående orsaker.

Givetvis har Alli Klapp och Anders Jönsson tänkt på det, för de är ju inte korkade. Men de vill inte se det hela på detta sätt. För betyg är av ondo för att de är av ondo för att de är av ondo. Punkt! I alla fall i deras lilla akademiska värld.

Det verkar som om Klapp och Jönsson fullständigt missat vad som hände i Västerårs år 2001. Den socialdemokratiska majoriteten i kommunen beslutade om att låta alla elever själva bestämma vilket gymnasieprogram de skulle gå på och att betygen inte skulle ha någon påverkan. Elevens önskemål skulle vara rådande oavsett betyg. Det femåriga försöksprojektet fick avblåsas efter tre år på grund av att eleverna inte hade tillräckliga kunskaper med sig när de kom in på gymnasiet. Eleverna ansträngde sig eller också slutade lärarna att engagera sig – oavsett, fick avskaffandet av betyg en väldigt negativ kunskapseffekt elevernas engagemang när det gällde att studera.

Alli Klapp och Anders Jönsson drivs av en annan agenda än att se till att lärare och lärarstudenter på bästa sätt får med sig kunskap om betyg och i betygssättning. Gång på gång har dessa två personer med felaktig forskning försökt att underbygga betyg och därigenom lärarkårens förtroende och respekt. Trots att det finns riksdagsbeslut om kunskapsbetyg från och med årskurs 6 fortsätter Klapp och Jönsson sin kamp mot betyg – med alla tänkbara medel. 

Jag har på denna blogg tagit upp många exempel genom åren och ska nu ge några konkreta exempel på detta. 

När debattörerna skriver: ”Forskningen pekar till exempel tydligt på att lågpresterande elever missgynnas av betyg, då låga betyg leder till att dessa elever tappar motivation för skolarbetet och i längden presterar sämre.” Vilken forskning? Är det Ruth Butler 1988 som man åter refererar till? En studie som inte är representativ för Sverige och som när det gäller både reliabilitet och validitet är regelvidrig när det gäller grundläggande vetenskapsmetodik. Nej, det är nog inte den forskningen som man hänvisar till, utan till Alli Klapps egna studie. 

Så här skriver Alli Klapp i sin bok Bedömning, betyg och lärande: ”I två studier undersökte jag och två av mina kollegor (Klapp, Cliffordson & Gustafsson, 2014; Klapp, 2015a, 2015b). Drygt 8 500 elever födda 1967 och jämförde hur de som fick betyg i årskurs 6 och de som inte fick betyg i årskurs 6 påverkades i sin senare prestation i skolan, mätt med betyg. Under en tidsperiod på tolv år, mellan 1969 och 1981, var det frivilligt för Sveriges kommuner att betygsätta eleverna i årskurs 6. I databasen Utvärdering Genom Uppföljning (UGU) finns en stor mängd information för 10 procent av en årskull elever, information som använts i studierna. Urvalet av de elever som finns med i UGU-databasen är nationellt representativt, vilket inne bär att eleverna i databasen har samma karakteristiker som hela årskullen på cirka 100 000 elever. Eleverna i databasen representerar alltså alla övriga elevers karaktäristiskor såsom kön, etnicitet och utbildningsbakgrund. I UGU-databasen finns information om huruvida eleverna fick betyg i årskurs 6 eller inte, vilket har gjort det möjligt att jämföra betygsatta elevers senare betyg med icke betygsatta elevers senare betyg. Databasen innehåller även annan information, som elevernas kognitiva förmåga, kön och socioekonomiska bakgrund” (s24f).

Min kommentar: Studierna är gjorda på elever som hade relativa betyg, ett system som inte mätte kunskap utan som hade till uppgift att rangordna elever. Man kan med denna studie påstå att relativa betyg är dåligt, men det går inte att dra slutsatsen från denna studie till dagens betygssystem som är av kunskapstandardmodell. Det vore som att jämföra äpplen och strykjärn. Hur blir det med reliabilitet och validitet när man gör dessa jämförelser?

Vilken typ av kognitivt test har man gjort? Frågar ni mig ger jag inte mycket för de kognitiva tester som gjordes på 70-talet. Inte dagens kognitiva tester heller för den skull.

Om man jämför karaktärerna hos olika människor och hävdar att det är representativt för befolkningen – ja men vad är det man mäter? Normalfördelning fungerar på rent biologiska fenomen, men skolan är en sociokulturell institution där du lär sig en massa saker. Skolan kan inte mätas normalfördelat.

Jag har tagit upp många exempel kring Alli Klapps bok Bedömning, betyg och lärande, som fick pris för årets kurslitteratur, förvisso från sitt eget förlag, men det blev ståhej i alla fall. Att lyfta fram en bok som bygger på så mycket forskningsfusk och ideologi gör verkligen mig ifrågasättande till priset.

Validitet – det vill säga att man mäter rätt saker.

Reliabilitet – det vill säga att man mäter rätt.

Det är ungefär som om vi misstänker att vi har feber och tar temperaturen en halvtimme efter vi har käkat en Alvedon – då får vi dålig reliabilitet. Kör vi termometern upp i rumpan på en gris får vi dålig validitet.

Alli Klapp har också varit delaktig att tillsammans med Christian Lundahl i Vetenskapsrådets namn ta fram en rapport som å det grövsta sprider lögner om kunskapsbetyg och betygssättning. Så här skriver jag i ett blogginlägg 13/2-16: 

”I Vetenskapsrådets namn kom rapporten ut 2015, författad av ett gäng betygsmotståndare med Christian Lundahl i spetsen. Per Måhl har läst rapporten och kommer med svidande kritik över hur medvetet ohederligt den är skriven. Jag blir förbannad över att det får gå till på detta sätt.”

Så här sammanfattar Per Måhl rapporten:

”Sammanfattning:
I det följande granskas kapitlet ”Betygens effekt på motivation och lärande” i rapporten BETYGENS GEOGRAFI. Av granskningen framgår att kapitlet har metodologiska brister. De ingående studierna ger inte stöd för de slutsatser som dras. Bristerna kan sammanfattas så här:

  1. Det framgår inte huruvida de betyg som avses är norm- eller kunskapsrelaterade.
  2. Det framgår inte huruvida de betyg som avses är uppgiftsbetyg eller terminsbetyg.
  3. Det framgår inte huruvida de betygssatta uppgifterna är utformade enligt Mätmodell eller Kunskapsstandardmodell.
  4. Termerna summativ och formativ bedömning används på ett värderande sätt
  5. De ingående studierna ger inte stöd för slutsatsen att betyg generellt får negativa effekter för yngre och lågpresterande elever
  6. De ingående studierna ger inte stöd för slutsatsen att effekter av betygssättning varierar med ålder och prestationsnivå
  7. Rapporten är inte anpassad till tidigare forskning på området.

Eftersom slutsatserna har rönt uppmärksamhet i och utanför skolan och riskerar att få konsekvenser är det angeläget att peka ut bristerna.”

Min slutsats gällande Alli Klapp är med andra ord att hon gång efter annan har struntat i grundläggande vetenskapsmetodik i syfte att aktivt motverka fattade riksdagsbeslut om att vi ska ha betyg i svensk skola. Dessutom är hon ute och föreläser titt som tätt. Inte alls bra! Rättare sagt skitdåligt.

Anders Jönsson då? Jag hade gott hopp om Anders Jönsson, att han på något sätt hade svängt, men uppenbarligen hade jag helt fel. Tidigare har jag tagit upp Anders Jönsson vid några enstaka tillfällen. Så här skrev jag om Anders Jönsson 9/9-10 angående hans bok Lärande Bedömning: ”Jönsson hänvisar till en rad källor och studier som har gjorts och han använder dessa för att rättfärdiga sina påståenden. Jönsson refererar bland annat till britterna Black & Williams 1998 och Butler 1988. Dessvärre är dessa studier irrelevanta för det svenska skolsystemet, eftersom de är gjorda i ett helt annat skolsystem än det svenska. Jönsson tar inte hänsyn till när studierna är gjorda, i vilket skolsystem de är gjorda eller i vilken åldersgrupp. Det borde rimligtvis kunna påverka utfallet. Inte vid ett enda tillfälle nämner Jönsson vilka typer av betyg som har undersökts i de studier han grundar sin argumentation på. Han hävdar bland annat att motivationen sjunker hos elever med låga betyg (Butler 1988). Vilket land hade vid det tillfället infört mål- och kunskapsrelaterat betygssystem? Inte Sverige i alla fall, men ändå jämför Jönsson med Sverige idag.”

Oups, Butler igen. 

Men det är inte första gången Anders Jönsson är ute och svajar i debatten med mig. När jag vid ett tillfälle för femtielfte gången hade kritiserat Jönssons kompis Christian Lundahl – den kanske största ”betygsmotståndar-boven” fick Jönsson nog och ville trycka till mig riktigt rejält. För det första gick han in och kommenterade och sedan skickade han en lång litteraturlista som enligt honom själv innehöll pusselbitar som fogades samman för att dra slutsatsen att betyg inte var bra. Personligen tror jag att det var en lista som var så lång i akt och mening att tysta mig. Givetvis skulle jag inte kunna granska hela denna lista. Till min räddning kom Nicklas, en av mina bloggföljare, som gick in och snabbkollade källorna. Och det visade sig inte vara några djupare studier som visade att betyg var dåligt, snarare är det så att Anders Jönssons ideologiska ådra tolkar de källor eller bitar av dessa som han godtyckligt vill. Inget annat. Allt som ska passa in i hans egna uppfattning av vår underbara värld. 

Här är källorna och därefter Nicklas kommentar:

Tänkte bara expandera med lite mer detaljerad info med stöd från mina hastigt nedklottrade anteckningar,

* jag valde slumpvis ut 7 av artiklarna i Anders Jönssons referens lista

* 2 av artiklarna kunde jag inte få tag i varken via bibliotekets databas eller en ”snabb” sökning via google

Tagong, K. Revising strategies of Thai students: Text level changes in essays written in Thain and in English (1991)

Beason, L. Feedback and revision in writing across the curriculum classes. (1993)

Översiktliga observationer övriga,

* Samtliga rörde studier utförda på Universitetsnivå: kandidat, magister eller doktorand

* Samtliga rörde studier utförda utomlands: Australien, Nya Zeeland, Mellanöstern och UK

* Endast 1 berörde i någon form ”numeriska” betyg

* Ingen hade en metodik som gjorde det möjligt att dra några kausala slutsatser

Specifikt,

Ferguson, P. Student perceptions of quality feedback in teacher education (2011)

* Utfördes på Universitet, institutioner för Lärarutbildning

* Australien

* Enkätundersökning

* Sample size = 566 (750), 80% svarsfrekvens

Fokus = Kvaliteten hos den feedback som eleverna fått vid utbildningen, och vad studenterna uppfattar som den mest effektiva, speciellt ifrån ”large cohort teaching”, och skriftliga bedömningar. Det här var också den enda som i någon mån relaterade till skriftliga numeriska betyg, och vid en bedömning av värdet av numeriska betyg, så var resultatet positivt, och i en direkt antingen eller fråga, om de föredrog betyg/opersonlig bedömning utifrån kriterier, och en personlig formativ bedömning, så noterade artikelförfattarna att många i kommentarer lade till ett de föredrog både och.

Enginarlar, H. Student response to teacher feedback in EFL writing (1993)

* Skrivning/”Composition”

* Tekniskt Universitet

* Mellanöstern

* Sample Size = 47 studenter och 2 lärare

Fokus = Effektiv feedback till studenters skrivarbeten, speciellt att utforska studenternas reaktioner och attityder

Brown, J. Feedback: The Student Perspective (2007)

* Bokföring

* Universitetsutbildning, kandidat/magister etc..

* UK (Edinburgh)

* Strukturerade Intervjuer

* Sample Size = 20

Fokus = utforska studenternas syn på användbarheten av återkoppling (feedback)

Hyland, F. Focusing on Form: Student engagement with teacher feedback (2003)

* Writing

* University

* New Zeeland

* Fallstudie

* Sample Size = 6

* Duration = 14 veckor

Fokus = Förhållandet mellan lärarens återkoppling och studentens ändringar (revisions) i två akademiska klasser. Specifikt studeras i vilken grad lärarna fokuserade på att rätta det formella språket (grammatik, syntax) när de gav återkoppling, och i vilken grad studenterna använde sig av den informationen i sina omarbetningar.

Walker, M. An Investigation into written comments on assignments (2009)

* University, kandidatprogram

* Open University, distansutbildning UK

* Intervjuer och analys av kommentarer

* Sample Size = 43 elever / 3000 kommentarer

Fokus = Utforska hur användbart studenterna tycker att skrivna kommentarer är som feedback på de uppdrag, (assigments) som getts.

Jag ber om ursäkt för svengelskan, som jag tillskriver min tidsbrist, och hoppas det går att förstå någorlunda väl ändå…”

Stort tack Nicklas!!!

Men hur är det egentligen med Anders Jönsson? Bara för att man är professor i didaktik – är man Gud och allvetande då? I helskotta heller! Men han verkar tro det. Kanske är det så att Anders Jönsson måste försvara sin position i det pedagogiska etablissemanget. Möjligtvis är han orolig att hamna ute i kylan? 

Alli Klapp och Anders Jönsson har i min värld för alltid förbrukat sitt förtroendekapital. Dessa två personer borde aldrig mer få inflytande över svensk skola. Givetvis lever vi i en demokrati där yttrandefrihet råder och så klart ska de få yppa sina ideologiska floskler, men att få vara med och påverka skolans framtid – Nej tack! Tyvärr är de etablerade och blir titt som tätt engagerade som föreläsare och utgivare av böcker. Exempelvis var Alli Klapp föreläsare på Nordiska skolledarkongressen 2018. Vad ska hon bidra till? Hur är rektor hjälpt av Klapp? Inte ett enda dugg om ni frågar mig. Sedan kan man undra hur programledningen för Nordiska Skolledarkongressen tänkte när de plockade in Klapp.

Har förlaget Studentlitteratur något ansvar i att inte vara delaktig att sänka svensk skola? Att ge ut en bok som är full av lögner och forskningsfusk. Boken vann dessutom förlagets egna pris vilket givetvis bidrog till större uppmärksamhet. Nej, förlagen fullständigt skiter i svensk skola och att ta på sig några etiskt eller moraliskt ansvar – det gäller bara att kränga böcker och tjäna så mycket som möjligt. Exakt samma som Ingvar Lundbergs bok God Läsutveckling, som bygger på en felaktig uppfattning om läsning redan i första läget och som faktiskt inte har vetenskaplig grund. Men det struntar Natur och Kultur fullständig i – det gäller att sälja böcker. Att man är med och bidrar till att ett gäng dyslektiker ser dagens ljus på grund av felaktig läsmetodik är oväsentligt. Smutsigt är vad det är.

Ok, ett stickspår. Förlagen har ingen skuld i detta, för de drivs av annat än sanning och hederlighet. Men alla andra då? Är det ok att plocka in Klapp och Jönsson till myndigheter, Skolverket, press, som föreläsare, till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)? Ja, om man har som syfte att låta svensk skola fortsätta sin holmgång. Men om det finns ett ansvar för samhället har dessa två personer för länge sedan förbrukat sitt förtroende. För all framtid!

Jag anser att vi i Sverige behöver samlas kring skolan över de politiska gränserna och ta fram en gemensam plan för att se till att lyfta svensk skola och svenska lärare. I denna nationella samling har vi enligt min mening inte plats för Alli Klapp och Anders Jönsson.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller reglera lärarnas arbetsuppgifter (USK:en)!

Referenser

”Skippa idén om likvärdiga betyg i grundskolan” – DN.SE

https://johankant.wordpress.com/2017/08/19/alli-klapps-bastsaljare-en-logn/

https://johankant.wordpress.com/2016/04/23/alli-klapp-palaggskalv-inom-betygsmotstand/

r10-08-Betygsatta barn-spelar-det-någon-roll-i-längden

Alli Klapp: Betygssystemet bygger på felaktiga antaganden om elevers motivation

https://johankant.wordpress.com/2016/02/13/betygens-geografi/

Betygens geografi, vetenskapsråd

Betygens geografi, kritik

https://johankant.wordpress.com/2010/09/09/anders-jonssons-larande-bedomning/

https://johankant.wordpress.com/2014/03/24/betyg-fran-arskurs-4-en-het-potatis/ – se kommentarerna där Anders Jönsson lämnar litteraturlista.

https://johankant.wordpress.com/2016/02/06/ruth-butler-1988/

https://johankant.wordpress.com/2018/06/09/personer-som-aktivt-varit-eller-ar-med-for-att-sanka-svensk-skola/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s