De effektiva!


När jag studerade till lärare på Lärarhögskolan i Stockholm (LHS) jobbade jag extra på SL-buss. Genom att på helger och sommaruppehåll i studierna framföra linje 54 och andra bussträckor i Stockholms innerstad drygade jag ut studiemedlet.

 

 

 

 

 

 

Jag glömmer aldrig den dagen då jag var reserv på Söderhallen, bussgaraget som längst nere i Sofia på Södermalm. Det var en het sommardag och solen gassade.  Vi var tolv reserver som satt på gården och spelade kort. För er som inte vet vad en reserv gör, så kan jag berätta att reserven kan rycka ut och byta en trasig buss eller ersätta en förare som antingen har kommit försent, blivit sjuk eller på något annat sätt fått förhinder att framföra sin buss. Ingenting hände den dagen. Vi tolv reservförare som satt och gjorde ingenting, men vi lyfte så klart lön.

Pendeln slog över. Kommer ni ihåg? En hel del offentlig verksamhet skulle läggas ut på entreprenad och ordet anbudsförfarande låg snart på var man läppar. I alla fall för dem som jobbade inom offentlig sektor. Men blev det bra? Icke, lägsta anbud vann och företaget som tog hem ”anbudstävlingen” fick äran att köra de busslinjer som hade lagts ut på anbud.

Konsekvenserna blev högst påtagliga. Långa körpass utan möjlighet till toalettbesök, spetsvändning utan regleringstid, snåla körtider för att maximalt utnyttjande av varje buss och dess förare samt brist på reparation och underhåll av bussarna. 

Exakt samma våg av anbudsförfarande, avknoppning och utförsäljning av den offentliga sektorn skedde inom skola, vård och omsorg. I boken privatiseringens pris gav Klas Rönnbäck mängder av exempel på hur illa det blev när privata företag genom anbudsförfarande fick driva offentlig verksamhet; vårdcentraler, busslinjer, städning, skötsel av gator med mera skulle leda till ökad effektivitet till ett lägre pris. Men så blev det inte, istället resulterade detta till: 

  • Lägre kvalitet
  • Sämre anställningsformer
  • Lägre löner
  • Dyrare avgifter
  • Höga vinstuttag på skattemedel

Jag tänker ofta hur illa det var på SL-buss i Sofia. Hur det slösades med resurser och jag tror verkligen inte att det är någon som kan förvara detta förhållande. Men dagens system?

Under många år har det sparats på den offentliga sektorn. Jag är personligen inne på mitt 27 år inom kommunal verksamhet. När det gäller skola har jag påbörjat mitt 20:e år och har bevittnat hur ekonomin stramas åt. Klasserna blir större och lärare får jobba mer och längre, med arbetsuppgifter som går långt utöver deras utbildning och kompetens. Omkringresurser försvinner.

De senaste två åren har Tankesmedjan Balans varit aktiva när det gäller att granska offentlig verksamhet, framför allt kommunerna när det gäller skola, vård och omsorg. Det är Marcus Larsson och Åsa Plesner som utgör denna lilla tankesmedja som har granskat samtliga kommunala budgetar, det vill säga 290 stycken. 

Resultatet är nedslående. 260 av 290 kommuner har sparbeting i sina budgetar. Hårt och systematiskt arbete för Tankesmedjan Balans har förutom ett otal blogginlägg resulterat i boken De effektiva – en bok om varför välfärdens medarbetare går sönder. 

Det går egentligen inte att recensera boken, mer än att säga att den är grymt bra – den måste läsas. Författarna ger en rad exempel på hur illa det är. Men kortfattat kan man säga följande:

  1. Nästan alla kommuner sparar (även om man kallar det för olika saker, t.ex. effektivisering).
  2. Exempel på besparingar kan vara: vikariestopp, inköpsstopp, minskad stödpersonal.
  3. Åtgärderna skapar omedelbart både högre arbetsbelastning och en känsla att ”snaran dras åt”.
  4. Kvaliteten ska dock inte sänkas. Samma höga kvalitet fast med mindre resurser.
  5. Medarbetarna får jobba hårdare och det skapar stress och sjukdom. En nedåtgående spiral – man oroar sig för ytterligare försämringar.
  6. Ett så tydligt glapp mellan krav och resurser påverkar utsatta människor och skapar en extra farlig stress. En stress som förstärks av det dåliga samvetet som kommer sig av att inte hinna med att göra sitt jobb på ett tillräckligt bra sätt.
  7. Kvaliteten blir sämre och medarbetarna sjuka.

Men vad tycker då Larsson och Plesner man behöver göra? Jo, man påtalar att en hållbar arbetsmiljö fordrar balans mellan krav och resurser. När resurser minskar utan att kraven justeras ner i motsvarande grad, försämras förutsättningarna för en god miljö och därmed en god kvalitet.

Så vad ska skolan ta bort? Hemkunskap eller slöjd? Teknik? Geografi?

Ja, inte vet jag, men så som det är nu kan det ju inte fortgå.

Du kan göra något nu! Gå in på Tankesmedjan Balans hemsida och beställ boken – läs! Köp ett exemplar till och ge bort. Bli månadsgivare eller swisha en slant.

Du kan också lyssna på dagens poddavsnitt med Åsa Plesner. Där förklarar hon hur det hela började och vad hon och Marcus kom fram till. 

Varför inte demonstrera mot nedskärningarna? Lärarupproret och Skolledarupproret, i morgon (12/10) och söndag (13/10).

Länk till podden: http://johankant.libsyn.com/website/avsnitt-25-de-effektiva-sa-plesner-om-besparningarna-inom-skolan

Referenser
http://johankant.libsyn.com/website/avsnitt-25-de-effektiva-sa-plesner-om-besparningarna-inom-skolan

Åsa Plesner och Marcus Larsson: De effektiva 

Klas Rönnbäck: Privatiseringens pris

https://www.facebook.com/lararupproret/

https://tankesmedjanbalans.se/tag/skolledarupproret/

https://www.dagenssamhalle.se/debatt/darfor-startar-vi-skolledarupproret-27917

https://johankant.wordpress.com/2009/09/06/privatiseringens-pris/

https://johankant.wordpress.com/2011/10/12/vill-bara-paminna-om-privatiseringens-pris/

rektorspodden:

En reaktion till “De effektiva!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s