Poddavsnitt 32: Ett föräldraperspektiv på skolan


Jag träffade Anna för många år sedan och fick möjlighet att vara bollplank till henne när sonen inte riktigt trivdes i skolan. Anna som är jurist och ensamstående förälder försökte få till en bra kommunikation med skolan för att det skulle bli bättre för sonen. Anna försökte inte bortförklara Olivers beteende eller påstå att han var oskyldig. 

Men att sonen hade en annan hudfärg och att han gång på gång var utsatt för kränkande behandling särskilt från en specifik elev var påfrestande. Oliver var hackkyckling.

I detta ville Anna ha ett bra samarbete med skolan för att få till en lösning. Där och då kommunicerade skolan dåligt; de tog lång tid på sig för att svara på mail, vissa gånger svarade man inte alls och dessutom skylde skolan ifrån sig. När problemen fortsatte och skolan inte tog tag i situationen kände Anna att hon var tvungen att göra en polisanmälan när sonen blev slagen för femtielfte gången och en anmälan till Skolinspektionen. Då agerade skolan.

Trots denna situation har skolan fortsatt att ha en dålig kommunikation med Anna. 

I avsnitt 30 av Rektorspodden berättade den erfarna läraren Christer att kommunikationen med vårdnadshavarna är oerhört viktigt – föräldrarna är skolans bästa bundsförvant. Men hur odlar man denna relation?

Jag är medveten om att de allra flesta lärare och rektorer redan idag har en god relation till vårdnadshavarna. Jag är även medveten om att det finns en hel del vårdnadshavare som kliver över gränsen för hur man beter sig på ett vettigt sätt gentemot lärare och skolpersonal. Ändå kan jag inte riktigt begripa hur i hela friden det ska vara så svårt att skapa en god relation till sina elevers föräldrar.

Min förhoppning är att ingen av de lärare eller rektorer som lyssnar på detta avsnitt gör sig själv till offer eller känner sig ifrågasatta. Gå till er själva och ställ frågan om hur ni kommunicerar med elever och vårdnadshavare. Hur anknyter ni till elever och hur talar ni till elever. Om allt är fina fisken är det bara att vara nöjd med det. Om det är ett helvete så ska du nog fundera på vad det är som du gör fel. Är det för det mesta bra men ibland lite jobbigt är det nog så det nog högst normalt.

Genom att lyssna på elever och föräldrar så kan vi nå ganska långt. Vi behöver inte alltid hålla med och vi behöver ibland sätta gränser för vad vi kan tillåta. Men ett gott samarbete är A och O för en framgångsrik skola.

Trevlig lyssning: http://johankant.libsyn.com/website/avsnitt-32-frldraperspektiv-p-skolan

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller reglera lärarnas arbetsuppgifter (USK:en)!

3 reaktioner till “Poddavsnitt 32: Ett föräldraperspektiv på skolan

  1. Då jag jobbat på skolan i avsnittet under en en del av de händelser som togs upp var det intressant att höra VH. På förhand var jag orolig att skolan skulle svartmålas och mina fd kollegor hängas ut men jag tyckte verkligen att VH var balanserad i sina synpunkter och hade bra kritik att ge. Det var väldigt lärorikt att höra hur kommunikationen, som jag hade insyn i, togs emot och hur det faktiskt brast.
    Tack för ett bra avsnitt!

    1. Hej Björn,
      Det var av misstag vi nämnde namnet på pojken. Kanske var det inte svårt att räkna ut vilken skola det handlade om. Ämnet i detta avsnitt var bara principiellt av intresse, inte att hänga ut lärare, rektor eller skola. Oavsett hur kommunikationen eller bemötandet har skett från denna skolan.

      Bra att du upplever att det var balanserat. Jag vill bara att skolan ska bli bättre, inte racka ner på någon. Tack för bra återkoppling. // Johan

  2. Hej Björn,
    Det värmer att höra att innehållet i detta poddavsnitt togs emot av dig så som jag avsåg. Som Johan skrev var det ett misstag att min son nämndes vid namn, det var aldrig tanken att skolan skulle kunna identifieras eller hängas ut. Med det sagt är mitt mål bara att väcka eftertanke hos de vuxna som möter våra barn och ungdomar i vardagen. Läraryrket är otroligt viktigt och som skolpersonal har man makten att göra skillnad för det enskilda barnet/ungdomen. Med den makten kommer också risken att faktiskt göra skillnad till det negativa. Alla elever befinner sig i olika situationer och olika skeden i livet där ett dåligt bemötande i skolan kan, om det är riktigt illa, läggas till problem hemma, mobbing, psykisk ohälsa m.m. och då vara direkt förödande. Att ett barn/ungdom mår dåligt eller att det i värsta fall går riktigt illa, kan inte lastas bara skolan men skolan är en otroligt viktig del och relationen med dem vuxna på skolan är kanske den enda vuxenkontakten dessa barn har utanför hemmet. Min förhoppning är att alla vuxna, i och utanför skolan funderar över hur man bemöter barn och ungdomar i sin omgivning – alla kan vi göra skillnad och alla vill vi att ”vår framtid” mår bra, klarar av skolan och bygger upp sin framtid utan att känna sig bortsorterade, mindre värda och osedda – det är då dem söker respekt och sammanhang i andra konstellationer som kan vara förödande för även samhället! Med vänlig hälsning Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s