Isak Skogstads obekväma sanningar om skolan, del 2


I föregående blogginlägg påbörjade jag någon slags redogörelse av det jag ville kommentera med Isak Skogstads bok. Det var inte en bokrecension i egentlig mening, utan mer diverse citat ur boken som jag tyckte var intressanta. 

I det här blogginlägget kommer jag först ta upp fyra citat ur boken och lägga kommentarer på dessa. Därefter följer en väldigt lång utläggning. Det kommer att bli lite komplicerat eftersom det handlar om grundläggande utgångspunkter, men ack så viktiga för hur man ser på den lärande människan. 

Isak Skogstad skriver: 

”Utifrån en kunskapssyn kan man argumentera för att lärare ska bedriva en viss typ av pedagogik. Det kan mer konkret manifestera sig genom att man anser att undervisning ska bedrivas med progressiva undervisningsmetoder, exempelvis genom grupparbete eller självständigt arbete.” (s166)

Min kommentar: Helt fel ordning. Den första frågan att ställa sig handlar om vad som är kunskap, det vill säga Vad som ska läras, inte hur – det är kunskapssyn. Hur ska hanteras av teorin om lärande. En av grundprinciperna inom ideologin progressivism är ”learning by doing”. John Dewey talar om Hur lärandet skulle gå till. Denna idé har ingenting med konstruktivismen att göra då varken Piaget eller Vygotskilj av naturliga skäl inte var kända i USA på 20-talet. Utifrån sin pedagogiska ståndpunkt kan man argumentera för sin kunskapssyn.

”I den andra ändan finns den konstruktivistiska kunskapssynen (costructivist view). Den beskrivs ibland som kvalitativ eller progressiv. Det innebär att andra kvaliteter än kunskap om fakta och begrepp lyfts fram. Det handlar om att eleverna ska utveckla förmågor, som exempelvis att kunna göra jämförelser.” (s168)

Den form av konstruktivism som präglas av den svenska läroplanen brukar kallas för socialkonstruktivism. Det betyder att vår verklighet och förståelse av densamma konstrueras i ett socialt sammanhang. En av våra skolmyndigheter skriver att lärande ”sker i interaktion, det vill säga i samspel med andra”. En sådan formulering kan vara en anledning till att många lärare är övertygade om att grupparbeten, eller att låta eleverna arbeta i par, är effektiva inslag i undervisningen. Skolverket själva konstaterar att ”kunskapsuppdraget som det framstår i Lgr 11 handlar om att skapa miljöer för lärande där eleverna erbjuds förutsättningar att bli mer och mer förtrogna med olika ämnen”. Läroplanen efterfrågar således en konstruktivistisk lärarroll, i vilken läraren har i uppdrag att skapa optimala förutsättningar för elevens egna ”lärande”. (s170)

Att konstruktivismen har ett så starkt inflytande över det svenska skolväsendet är antagligen resultatet av en kombination av läroplanens kunskapssyn och det faktum att mycket av den litteratur som studeras inom lärarutbildningarna är konstruktivistiskt präglad. Jean Piaget, vars tankar har lagt grunden för det konstruktivistiska perspektivet på inlärning, är sannolikt den pedagog var tankar flest lärarstudenter lär känna under sin tid på utbildningen.” (s173)

Min kommentar: Här blir det snurrigt. Konstruktivsm, socialkonstruktivism och progressivism. Lägg därtill postmodernatism, Varför tar inte Isak Skogstad upp behaviorism? Den tankemässiga pedagogiska inriktning som kanske har styrt oss mest i den moderna skolan och där all isolerad färdighetsträning har sin utgångspunkt ur, alltså när eleverna på 70-talet skulle gå till ”kliniken” (dåvarande specialläraren) och göra en massa fylleri-stenciler med ske-ljud eller liknande för att eleven inte kunde stava tillräckligt. Isolerad färdighetsträning. Behaviorismen har sedan ca 20 år tillbaka en stor renässans och dominerar helt metodiken i många ämnen. Tydligas är det inom läsundervisningen där man i mitten av 90-talet gick tillbaka till en behaviorism av 50 -tals-typ av läsning. Den som känner till och kan identifiera beteendeläran kan själv se det i läromedel och de tester Skolverket erbjuder.

Ok, det är lika bra att ta detta i någon slags punktform så att det blir pedagogiskt och mindre svårt. Men först av allt vill jag hänvisa till tre blogginlägg som jag skrev om konstruktivism, progressivism och postmodernism. I dessa långa inlägg definierar jag dessa svåra begrepp, se referenshänvisningen.

  • Varför får konstruktivismen en känga av Isak Skogstad? Jo, därför att han inte håller isär konstruktivism och konstruktivistisk ideologi och konstruktivistisk metod (Wikfors och Clark m fl). Så här skriver Richard E. Clark, Paul A. Kirschner, and John Sweller: ”Turning again to Mayer’s review of the literature, many educators confuse “constructivism,” which is a theory of how one learns and sees the world, with a prescription for how to teach.22 In the field of cognitive science, constructivism is a widely accepted theory of learning; it claims that learners must construct mental repre- sentations of the world by engaging in active cognitive processing. Many educators (especially teacher education professors in col- leges of education) have latched on to this notion of students having to “construct” their own knowledge, and have assumed that the best way to promote such construction is to have students try to discover new knowledge or solve new problems without explicit guidance from the teacher. Unfortunately, this assump- tion is both widespread and incorrect. Mayer calls it the “construc- tivistteachingfallacy.”Simplyput,cognitiveactivitycanhappen with or without behavioral activity, and behavioral activity does not in any way guarantee cognitive activity. In fact, the type of active cognitive processing that students need to engage in to “construct” knowledge can happen through reading a book, lis- tening to a lecture, watching a teacher conduct an experiment while simultaneously describing what he or she is doing, etc. Learning requires the construction of knowledge.” 

    Så här uttrycker sig Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi, i podden Kornhall & Skogstad: ”Skogstad: Du särskiljer ofta på konstruktivistisk pedagogik och konstruktivistisk kunskapssyn?Wikforss: Ja jag tycker det finns tre olika saker där. Där vill jag faktiskt ge Piaget en liten upprättelse. Därför det finns tre olika saker man kan mena åtminstone med konstruktivism. Den första är då den pedagogiska teorin som handlar om att vi inte ska överföra utan eleverna ska själva söka kunskap och läraren ska fungera som en handledare och så där. Det är ju en syn på utlärning då eller hur man ska undervisa. Det andra är en psykologisk teori då som är kopplad till Piaget där tanken är att när man tar in information och den liksom fastnar i minnet. När man lär sig med andra ord. Så gör man det genom att strukturera information på visst sätt. Man kan liksom inte lära sig helt ostrukturerat utan man bygger upp en slags scheman där informationen passar in, om man lär sig franska revolutionen….det är en syn på inlärning som inte är helt fel tror jag och stämmer med en del samtida kognitionsforskning….
    Skogstad: Så man måste skilja då den här konstruktivistiska undervisningsmetoder från teorin om lärande då?
    Wikforss: Absolut och så finns det en tredje sorts konstruktivism som kommer in i geggan här då och det är den filosofiska tesen att alla fakta är konstruktioner. Att det inte finns någon objektiv kunskap och så där…”
     

    Min kommmentar: Det vill säga, det är inte något fel på konstruktivismen som teori i den bemärkelse att eleverna och alla människor som lär sig något faktiskt konstruerar kunskapen själv i sitt huvud. Däremot är det ett problem när man gör om konstruktivism till ideologi eller konstruktivistisk metod.

  • Isak Skogstad har förutom i sin bok även i många debattinlägg refererat till gamla sovjetiska pedagoger hit och dit. I samtalet med Wikforss samtalar man om lärarutbildningen. Isak Skogstad säger: ”Mycket av den pedagogiska teorin man får lära sig är just de här idéerna som kommer från de här sovjetiska pedagogerna vars idéer kanske inte har en grund i evidens eller annan” 

    Min kommentar: Vadå inte evidens? Lev Vygotskij är en av ett tiotal internationellt välkända forskare inom den kulturhistoria skolan (som den kom att kallas efter andra världskriget) som var utbildade av Ivan Pavlov. Ni vet Pavlovs hundar. Ivan Pavlov var professor i farmakologi och nobelpristagare 1904. Pavlov var en strikt empiriker och mycket noga med sin evidens. Loria, Leonitiev, Vygotskij med flera fick sin vetenskapliga grundutbildning av Ivan Pavlov. Exempelvis härhör ”närmaste utvecklingszon”, en benämning som snurrar i den ideologiska retoriken, från ett strikt empiriskt validitetsproblem som Vygoskij lyfter. Om man vill dokumentera ett barns sätt att tänka om eller förklara en företeelse, det vill säga mentala strukturer, då måste man vara medveten om den stora skillnaden mellan hur ett barn löser ett problem helt ensam å ena sidan och hur barnet löser samma problem med en vuxen i rummet som aldrig hjälper till men som finns som en möjlig samtalspartner å andra sidan. I samband med det empiriska problemet kastar Vygotskilj fram hypotesen om närmaste utvecklingszon.

Den kulturhistoria skolan, med Vygotskij som vetenskaplig ledare, gjorde omfattade studier under den alfabetiseringsvåg som skedde i Sovjetunionen på 20- och 30-talet. Genom att den analfabetiska bondebefolkningen blev läsande kunde forskarlaget konstatera att deras abstrakta tänkande utvecklades.

Den i Sverige som bäst har applicerat Vygotskiljs tankar om språk och tänkande är Per Linell, professor i lingvistik. I sin bok Människans språk förklarar Linell: ”Inledningskapitlet gav en viss allmän översikt över de olika funktioner – kommunikativa, individcentrerade och gruppsammanhållande – som språket tycks ha för den språkanvändande individen. Att säga att språket har dessa funktioner är naturligtvis desamma som att säga att språket spelar en viktig roll i individens liv. I det här kapitlet skall vi närmare studera och exemplifiera språkets betydelse för individens kognitiva och kommunikativa prestationer. Framför allt skall vi titta på sambandet mellan, på den ena sidan, språklig uttrycksförmåga, tillgången till olika språkliga uttryck med därtill hörande begrepp och till olika sätt att variera språket i olika situationer, och, på den andra sidan, individens prestationer på bl a följande områden:

– varseblivning av olika ting i omvärlden,
– förståelse och tolkning av omvärlden,
– igenkänning och minnen av ting och episoder,
– koncentration och uppmärksamhet,
– problemlösning och organisation av tänkande,
– bearbetande av emotionella problem,
– organisation och styrning av handlingar,
– samarbete med andra och påverkan av andra,
– utvecklande av social identitet, självförtroende och social gemenskap

Det är förstås omöjligt att avhandla dessa ämnen uttömmande – därtill skulle det krävas åtskilliga tjocka volymer. Men genom att peka på en hel del exempel, både observationer ur vardagslivet och resultat av psykologiska experiment, hoppas jag kunna antyda arter av sambandet mellan språk och individens kontakt med den fysiska och sociala omvärlden. Vi kommer att finna att språket påverkar vår verklighetsuppfattning”

Per Linells bok var obligatorisk kurslitteratur tidigare i lärarutbildningen men togs bort – varför? Vad är det för typ av litteratur som används när det gäller Lev Vygotskij? Är det Roger Säljös knepiga tolkning av Vygotskilj? Hur många på lärarutbildningen kan egentligen Vygotskij? Och kan lära ut Vygotskilj på ett sätt att man inser hans storhet? Alltså utöver den proximala zonen? Att avfärda Vysotskij och den kulturhistoriska skolan som sovjetiska pedagoger, bara för att teorierna har några år på nacken, är som att skita i Einsteins teorier för att det är för gammalt. Eller att påstå att periodiska systemet som upptäcktes på 1800-talet är gammal skåpmat som saknar evidens. Detta färskvarutänk om vetenskap skulle jag kalla för vetenskaplig populism.

Men vad betyder detta konkret? I fall man inte har koll på konstruktivism och behaviorism? Alltså att förstå skillnaden mellan dessa och även den ideologi som används i konstruktivismens namn och där John Dewey är husgud. För Lev Vygotskilj är också konstruktivist men det är svårt att avfärda hans teorier om språk och tänkande.

Det är inte Isak Skogstads fel att han inte fått möjligheten att lära sig grundläggande kunskaper om Skinner och behaviorism. Det är en urusel lärarutbildning som förutom att den är ideologiserad är akademiskt grund – helt uppenbart att alltför många lärarutbildare inte begriper Vygotskijs teorier. Dessvärre är Skogstad inte ensam utan det är en blind fläck hos många inom skolans värld, både nyexaminerade lärare samt de som varit med lite längre. Av den anledningen kommer jag skriva ett blogginlägg som bara handlar om behaviorism. 

Men oavsett dessa brister, Isak Skogstads obekväma sanningar om skolan är en fantastisk bra bok som jag tycker alla borde läsa. Trots detta blogginlägg vill jag ge boken högsta betyg – fem solar av fem möjliga i en icke relativ betygsskala! Läs den! Som tidigare sagts: Boken är välskriven och lättläst, utan att vara ytlig eller enkel. Författaren verifierar alla sina påståenden och ståndpunkter med hänvisningar till rapporter eller forskning. Boken formligen kryllar av fotnoter och referenser, både i anslutning till den löpande texten och efter varje kapitel och i slutet av boken. Gediget jobb. En läsare som har en inblick i skolans värld känner väl igen de problem som Isak Skogstad lyfter fram. 

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller reglera lärarnas arbetsuppgifter (USK:en)!

Referenser
Pedagogisk uppslagsbok, från A till Ö utan pekpinnar, Lärarförbundets förlag 1996

https://johankant.wordpress.com/2019/01/06/medveten-uppfattning-del-2-konstruktivism-och-postmodernism/

https://johankant.wordpress.com/2019/01/12/medveten-missuppfattning-del-3-progressivismen/

Clark, Kirschner, Sweller

https://poddtoppen.se/podcast/1451400415/kornhall-skogstad/avsnitt-15-vi-gastas-av-asa-wikforss

https://johankant.wordpress.com/2019/01/02/medveten-missuppfattning-del-1-faktakunskap/

John Dewey: Demokrati och undervisning

https://johankant.wordpress.com/2012/04/11/john-dewey-ett-klargorande/

Per Linell: Människans språk, Gleerup 2007

7 reaktioner till “Isak Skogstads obekväma sanningar om skolan, del 2

  1. Johan, visst kan man ibland tycka att Isak Skogstad ibland hastar förbi vissa för svensk skoldebatt centrala frågor (konstruktivism, Vygotskij etc). Jag förstår att man, som du, kan tro att han är dåligt informerad osv. Jag tycker mig i stället se att hans prioriteringar är mycket väl genomtänkta och att de är de enda rimliga om man vill se en snar kursändring för svensk skola.

    Kunskapssynen ger pedagogiken, menar Skogstad. Där har Skogstad ingen anledning att modifiera sig, men man kanske inte ska gå in i den filosofiska diskussionen om kunskap. Då kommer man måhända inte levade ut.

    Skogstad pratar väldigt lite om konstruktivism. Det är klokt. Ju mindre man pratar om konstruktivism i svensk skola, desto bättre. Det var väl inte många som pratade om konstruktivism för några decennier sedan på 1900-talet, när svensk skola var som bäst. Det kan ha varit en förklaring till att det gick så bra då. Då pratade man i stället i termer som ”gör dina läxor” eller ”då får vi repetera” eller ”du får plugga på glosorna”. Det var väl samma sak som konstruktivism, men det medverkade inte till allsköns flum som nu görs.

    Du menar alltså att ”eleverna och alla människor som lär sig något faktiskt konstruerar kunskapen själv i sitt huvud”. Om det handlar om mellanstadielever som pluggar engelska glosor är denna formulering endast löjligt högtravande. På låg- och mellanstadienivån handlar det väl mest om lagring och memorering. Det är förstås elevens hjärna som lagrar kunskapen. Metoderna för att uppnå detta är plugg, övning och repetition. Kognitionsforskningens modeller är så mycket mer givande än denna pretentiösa konstruktivism.

    Sedan hoppar du på behaviorismen. Jag trodde den försvann med flumskolan. Men visst i en väl fungerande skola med progression, repetition, övning så finns det förstås element som kan liknas vid behaviorism. Vill du avlägsna allt sådant? Ska vi bara ha formativa bedömningar och matrishanteringar?

    Jag kan hålla med om att Vygotskij gjorde mycket för att testa och utvärdera sina metoder. Jag uppfattar att Skogstad har ett speciellt motiv för sin hållning till Vygotskij. Det pedagogiska etablissemanget har grovt misstolkat och vandaliserat Vygotskijs teorier. Att framhålla Vygotskij gynnar bara PIE och det är då bättre att gå förbi honom. Det är osmakligt hur man utnyttjat Vygotskij med begrepp som ”sociokulturellt perspektiv” som endast är något slags floskelrekord.

    När det gäller ord som katederundervisning så har man stämplat det ordet för att stämpla all undervisning. Det gäller att återta begreppen. Skogstad använder ordet katederundervisning så ofta han kan. Du Johan undviker ordet.

    Jag tycker att Skogstad gör de riktiga prioriteringarna. Att angripa behaviorism i ett läge där barnen inte får öva tillräcklig på alfabetet och bokstäver är kontraproduktivt.

    Det är kunskapssynen som är avgörande, menar Skogstad. Han framhäver faktakunskaperna eller ämneskunskaperna som han föredrar att kalla det. Det är det kursplanerna borde handla om. Han är kritisk till förmågehysterin och hela det sammanhållna systemet av konstruktivism, kunskapsrelativism och postmodernism.

    1. Hej Johnny,

      Du verkar ha missat en del av det jag skrev eller också läste du bara det du ville läsa.
      1. Jag hyllar verkligen Skogstad och han är inte bara grymt skicklig, han har rätt i princip i allt han skriver.
      2. Ja, all kunskap konstrueras hos den som lär, det skriver även Isak Skogstad. Så där råder ingen konflikt. Problemet är när konstruktivismen blir ideologiserad.
      3. Genom att inte tala om konstruktivism eller Vygotskij och gå förbi kommer inte ändra något. Man behöver göra upp med detta och beskriva Vygotskij som han är inte PIE:s vulgärtolkning. Kommer aldrig vika ner mig här.
      4. Har använt katederundervisning hundratals gånger i debatten men väljer att säga lärarledd undervisning för att ordet är besmittat.
      5. Behaviorismen är ett stort problem även idag – kommer ett blogginlägg om detta nästa vecka.
      6. Delar Isak Skogstads åsikt om att faktakunskaper och djupa ämneskunskaper är prio 1. Måste tillbaka i kursplanen, men dessvärre är Skolverkets förslag till reviderade kursplaner värre än dagen, så här behövs det en rejäl insats från politiken för att se till att dessa inte genomförs.
      7. Jag har skrivit om mål att sträva mot (Lpo 94) som blev förmågorna i Lgr 11 långt innan dagens kursplaner började gälla. Stark kritik från mitt håll för många många år sedan.

      Jag tror att det är viktigt att vara tydlig med den teoretiska bakgrunden och vad den står för. Därför behöver vi läsa om behaviorismen och konstruktivismen. Om Dewey, Piaget, Skinner och Vygotskij. Om vi inte vet vad de står för kan vi inte värja oss mot alla nya förbättringar och förslag som formligen översköljer svensk skola. Om vi inte läser och detta blir vi teorilösa och då kan PIE göra vad de vill. Det går inte att gå förbi som du föreslår – fungerar inte. Vi behöver ta striden. Och då måste vi vara kunniga om PIE:s utgångspunkt och ideologiska hemvist.

  2. Säger det inte tillräckligt ofta, men tack för att du delar med dig av dina tankar.

    Ps. Bara för att du ger den här boken en femma i betyg, måste du inte ge en annan bok etta i betyg ; )

    1. Hej Fredrik,
      Tack för återkopplingen!

      Nej – exakt, en femma är en femma och jag delar ut hur många femmor som helst utan att vara relativ.

  3. Johan, det är bra att du ansluter dig till Isak Skogstads recept för beska mediciner åt svensk skola. Kanske har jag sett åsiktsskillnader som inte finns. Men låt oss då gå igenom detta och börja med Isaks Skogstads begrepp ”pladderskolan” och till sist landa i hur bra kursplaner ser ut.

    Det var i sanning konstiga kursplaner som kom till i och med Lpo94. Man skulle kunna sammanfatta det med att eleverna ska tycka maximalt med ett minimum av ämneskunskaper. Man skulle kunna tro att det är idéer hämtade t ex från kommunistdiktaturen i DDR eller något annat land där indoktrineringen var satt i system.

    Jag nämnde konstruktivismen och eleverna som pluggade glosor. Detta beskrivs då ganska absurt som att eleven ” konstruerar kunskapen själv i sitt huvud”. Det här bäddar ju för allsköns missförstånd. Dels så kan eleven inte direkt styra hur informationen lagras och dels säger det inget om hur eleven ska få in glosorna i sitt långtidsminne. Det är förmodligen de gamla modellerna som fungerar bäst med progression, övning och repetition.

    Konstruktivismen har skapat allsköns missuppfattningar om pedagogiken. Det är t ex inte så att eleven måste vara fysiskt aktiv under sitt lärande. Det är hjärnan själv som skapar associationerna och det gör hjärnan helst utifrån mängder av fakta- och ämneskunskaper. Det är inte så som det signaleras i den svenska skolans styrdokument att det är kombinationen av ett minimum av ämneskunskaper och ett maximum av åsikter som skapar kunskap.

    Skogstad vill se kursplaner som betonar ämneskunskaperna och då förstås på årskursbasis och sedan utifrån det kan läromedel skrivas liksom lärarhandledningar och granskas och efterhand kan ett allt mer sammanhållet skolsystem skapas. Läroböcker är viktiga i ett sådant system liksom material till lärarna.

    Sedan kommer vi till bedömningen. När kunskapsnivån är fastlagd i varje ämne och årskurs så kan bedömning ske efter hur bra som målen uppfylls av eleven. Förr så var det ofta åtta tal på ett matteprov. Tre rätt var godkänt. Fler rätt gav olika överbetyg. Den modellen fungerar i alla ämnen. Jag undviker frågan om betygssystem. Skogstad har inte fokuserat på den frågan. Jag menar att det beskrivna fungera oberoende av betygssystem.

    Det vi inte ska ha är alltså dagens sjuka fokus på förmågor. Vi ska inte ha dagens nedvärdering av faktakunskaper. Vi ka inte ha den märkliga uppdelningen i olika former av kunskap som introducerades med Lpo94. Vi ska ha ett system fokuserat på ämneskunskaper. Vi ska ha ett system som kan förstås av elever och föräldrar. Med årsvisa krav kommer frågan upp om några behöver ”gå om”.Vi ska ha ett system där läsande, studier och pluggande uppmuntras och lönar sig.

    Så frågan är nu: Är vi fortfarande överens? Stödjer du fortsatt Skogstads beska medicinering?

    1. Hej Johnny,

      Du borde egentligen veta att jag står nära Isak eftersom du har läst min blogg i många år och det inte är direkt så att jag står för flum. Men Isak tog examen för två år sedan och jag har jobbat i 19,5 och bloggat i 10 år – så jag har stött och blött dessa frågor långt innan Isak ens gick in på lärarutbildningen. Ingen värdering i detta, Isak är fenomenal, bara det att jag ha skaffat mig många års erfarenhet på området. Däremot var jag inte lika kunnig då som Isak är, heller inte lika fenomenal på att uttrycka mig (vilket jag inte heller är idag).

      Jag har haft många elever genom årens lopp som har pluggat glosor mekaniskt, men även matematik. Det har inte fungerat. Om man ska komma ihåg och lära sig något behöver man alltid konstruera kunskapen i sitt huvud. Detta konstaterande är inte någon motsättning till att lära sig faktakunskaper, men att lära sig rabbla utan förståelse är inte gångbart. Ett exempel är ju tyska verbböjningar. Du kanska lär dig böjningen rent mekaniskt, men du förstår på grund av att du vet vad ordet betyder och att det är verbböjning som det är frågan om.

      Jag tycker att det finns en hel del i Lpo 94:s kurplan som är bra. Kunskapshierarkin (Blooms taxonomi) är superbra, uttalade mål att uppnå och att det är fokus på inlärt. Sedan är det skit med mycket. Dubbla mål, mål att sträva mot (förmågorna), fyra F:n, brist på centralt innehåll, få avstämningspunkter och urusel implementering. Tänk om vi hade haft Lpo 94, utan mål att sträva mot, med ett centralt innehåll som inte är en önskelista, tydliga avstämningspunkter. Då hade det varit toppen. Jag har flera gånger erbjudit mig att sätta ihop en grupp som tar fram en prototyp.

      När det gäller fokus på kunskap har jag alltid stått för det, både på min blogg och i mitt klassrum. Alltid! Jag tyckte att kunskapsfokus var bra i Lpo 94, men jag tyckte att PIE missbrukade sin ställning och flyttade fokus från mål att uppnå (kunskapskraven) till mål att sträva mot (förmågorna). Därför blev den läroplanen skitdålig. Mats Ekholm, Ingrid Carlgren, Hans-Åke Scherp, Steve Wretman, Tomas Kroksmark, Helena Monreau med flera sänkte svensk skola på grund av att man hela tiden drog debatten mot mål att sträva mot och bort från kunskaperna. Om du vill veta min bild över hur illa det var så kan du läsa mina bloggserier.

      Så – jag har alltid varit överens med Isak Skogstad. Däremot tycker jag inte om när man avfärdar något på felaktig grund, som t.ex. konstruktivsm. Jag tycker heller inte om att man inte ska utbilda sig i Dewey, Piaget, Vygotskij och Skinner. Att känna till behaviourism och progressivism är nödvändigt för att kunna bemöta all den dåliga utbildning som finns i läromedel och i viss undervisning på skolan. Genom att benämna något som behaviorism kan man motsätta sig något som sker på skolan.

      Vi behöver inte vara överens, det är ok för mig, men det är så här jag ser på saken. // Johan

  4. Johan, det är alltid bra med en klargörande diskussion. Du skriver att ”kunskapshierarkin (Blooms taxonomi) är superbra”. Vid tiden för Lpo94 var Blooms taxonomi både endimensionell och bristfällig. Modellen innehöll sex substantiv (kunskap, förståelse, tillämpning, analys, syntes, utvärdering). Skaparna av Lpo94 såg Blooms dåvarande taxonomi som en rad av kunskapshierarkier från lägre till högre. Det var dock helt felaktigt. John Hattie påpekade redan 1998 att Blooms taxonomi hade förväxlat kunskapsnivåer med typer av kunskaper. Kort sagt kan man säga att grunden för Lpo94 är ytterst tveksam eller t o m en samling felaktiga teorier. Avsaknaden av memorering i modellen just då kan förklara avogheten mot faktakunskaper och minnesträning.

    Efter revideringarna av Blooms modell år 2001 hade substantiven bytts ut mot verb. Två nya begrepp kom till nämligen verben ”minnas”, och ”skapa”. De sex verben representerar modellens sex ”kognitiva processer” (läroprocesser). Dessutom fann fyra kunskapsdimensioner (fakta, begrepp etc).

    Vid revideringen av läroplanerna (inför det som blev Lgr11) var det en ”jubelidiot” på Skolverket som först tog bort läroprocessen ”minnas” och sedan tog hen bort alla kunskapsdimensioner. Detta föll tydligen i god jord på Skolverket. Det visar vilken kunskapssyn de har där på Skolverket och vilken kunskapssyn vi fått dras med ända sedan Lpo94.

    Jag har noga följt det Isak Skogstad skriver och som jag förstår att det han vill ha är tydliga ämneskrav för varje årskurs, inget tjafs om kunskapshierarkier, bedömning efter hur mycket man kan av kurskraven och läromedlens texter. Isak vill inte ha en pladderskola med elevers ytliga kunskaper. Det som behövs är en skola där hårt arbete belönas och att möjligheterna att ”glida fram” och ”fuska sig fram” begränsas.

    Sedan om Dewey och i lärarutbildningen. Är det något som bör lyftas fram ur skolhistorien så är det väl den del av densamma som lyfts fram av Gabriel Heller Sahlgren i boken ”Glädjeparadoxen”.

    Du verkar ha fastnat i ”gamla” uppfattningar att man inte ska ”rabbla”, repetera osv. Den där avogheten mot memorering är inte alls i linje med kognitionsforskningens senaste rön. Kunskaperna ska in i långtidsminnet och automatiseras. Det avlastar närminnet och det underlättar tänkandet.

    Det där konstruktivistiska ”tugget” sprider vanföreställningen att du direkt kan kontrollera hur lagring i hjärnan sker. De elektriska impulserna och kopplingar däremellan skapas på sina egna villkor. Dessutom behövs ofta två repetitioner utöver det initiala för att kunskapen ska befästas i långtidsminnet. Det finns inga isolerade fakta i någons hjärna. Varje uppgift har kopplingar till annat. Jag förstår helt enkelt varför du fortsatt hävdar gamla förlegade ståndpunkter, som går stick i stäv med kognitionsforskningens rön.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s