Artikelgenomgång


Under hösten har det som vanligt kommit en hel del artiklar som handlat om skolan. Jag har läst en del och tänkt att jag skulle kommentera dem, men så har tiden runnit iväg och inget har blivit gjort. Men några har jag sparat och vill gärna lämna en kommentar. 

Den 27/6-19 skriver Anders Knape, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), numera Sveriges Kommuner och Regionen (SKR), en artikel om att de villkorade statsbidragen stjälper skolan. Så här skriver Knape: 

”– Likvärdighetsbidraget är det yttersta exemplet på problematiken med riktade statsbidrag. Staten villkorar bidraget med att en kommun inte får minska särskilda kostnader för skolan, säger Anders Knape, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

Totalt finns över 70 riktade statsbidrag bara inom skolans område. Alltför ofta kommer riktade, detaljreglerade statsbidrag till kommunerna för sent och med ökad byråkrati som följd. Staten går ett steg längre med likvärdighetsbidraget och villkorar det med att kommunen inte får effektivisera i skolan. I ett läge när var fjärde kommun gick med underskott under 2018 är det ohållbart.

Många riktade statsbidrag cementerar delar av kärnverksamheten ekonomiskt i gamla former. De blir ett hinder för förnyelse och utveckling där det behövs. Staten motverkar med styrningen en effektiv användning av resurserna och tvingar fram prioriteringar som många gånger inte är långsiktigt hållbara.”

Min kommentar: Som ordförande för SKR borde väl Anders Knape känna till organisationens historia. SKR har varit med och monterat ner läraryrket genom att systematiskt motarbeta lärarkårens auktoritet och yrkesetos. Genom nedmonteringar och marginalisering av lärarkåren har SKR varit med om att montera ner hela skolan. Den kräftgång som skolan nu går har till stora delar varit SKR:s förtjänst. När väl motståndet varit nedmonterat har det varit fritt fram att köra stenhårt på New Public Management (NPM) där effektivisering och marknadsanpassning har drivits av SKR. Nedskärningar som Tankesmedjan Balans har uppmärksammat i flera år nu. Känner Anders Knape till Tankesmedjan Balans? Vill avslutningsvis påminna om Kommunförbundets (SKL:s föregångare) kommentar när Lpo 94 infördes: ”Undervisning ska vi undvika”.

• • • • •

Vi befinner oss i en segregerad värld. Och Sverige som länge har varit ett land som kompenserat för skillnader har sällat sig till skaran av länder som segregerar människor. Helt nyligen kom de svenska PISA-resultaten där många gladdes över ett uppsving på samlad nivå, men dessvärre kunde konstateras att glappet mellan den skickligaste och svagaste elevgruppen hade ökat. Detsamma gäller inkomstklyftorna i samhället och den grupp som Micael Kallin kallar ”De osynliga”. Gängkriminalitet och dödsskjutningar läser och hör vi om varje vecka. Uppdrag granskning sände ett program om förorten Biskopsgården i Göteborg redan 2017. Nu figurerar Svt:s artikel kring detta program åter igen på sociala media. Om ni inte sett programmet – gör det! 

I denna artikel från 6/9-17 porträtteras Per-Olof Wikström, professor vid Cambridge University i kriminologi. Så här går det att läsa: ”I mitten av 1990-talet förutspådde Per-Olof Wikström det som idag beskrivs som “särskilt utsatta områden”. I ett underlag till Justitiedepartementet föreslog han och en kollega en rad konkreta åtgärder för att samhället inte skulle förlora kontrollen. En omfattande plan, där resurser inom socialtjänst, skola och polis skulle omfördelas till särskilt problemfyllda områden som Biskopsgården. 

Men varningarna togs inte på allvar.”

Och Wikström uttalar sig: 

”– De flesta människor som går förbi en parkerad bil med öppen dörr och nyckeln i ser inte det här som ett tillfälle att stjäla bilen. Men några gör det. Frågan är varför de och inte de andra, säger han. 

Omgivningens värderingar påverkar
Svaret, enligt Wikströms forskning, är att det handlar om omgivningens värderingar under uppväxten. Värderingar som skapas av familj, kamrater och skola. Dessa har stor påverkan på om kriminellt beteende är acceptabelt eller inte. 

Det går alltså emot många av de vanligaste föreställningarna att kriminalitet primärt beror på brist på fritidsgårdar, frånvarande pappor eller trångboddhet. Och eftersom det kan vara svårt att arbeta med föräldrar som själva har många olika svåra problem och engagera dem spelar skolans miljö och värderingar särskilt stor roll, säger Per-Olof Wikström.”

Min kommentar: Kanske inte raketforskning. Om du lever i en kriminell värld eller i en skötsam medelklassvärld så påverkas du av de värderingar som finns inom sfären. Ni vet, Vygotskijs och den kulturhistoriska skolans teorier om hur den sociala uppväxten har påverkan på individen.

Fast skolan kan ju göra skillnad på riktigt i dessa områden. Pojkar och flickor har drömmar om att utbilda sig till ett yrke, inleda förhållanden, tjäna pengar och uppleva världen och få ta del av välstånd. Väldigt få vill på riktigt bli kriminella, prostituerade och narkomaner. Men i en felaktig miljö finns det alltid personer som trillar dit. De senaste åren har det kommit många vittnesmål från före detta kriminella som berättar om hur stressen att leva som kriminell äter upp dem inifrån. Så den världen vill nog de flesta undvika.

Så vad kan man göra då? Givetvis satsa stenhårt på utanförskapsområden. På bred front.

  • Polisen behöver jobba som man gör i Södertälje, synligt och ute på gatorna i en ständig dialog med medborgarna och ungdomarna. Givetvis gör polisen det redan idag men mer resurser till polisen i utsatta områden.
  • Skolan måste stärkas. Tydliga regler och gränser. En synlig skolledning som är tydlig i uppdraget att alla elever ska lyckas. Lärarna behöver vara tydliga ledare i sitt klassrum. Lågaffektivt bemötande utan att för den skull acceptera att elever få bete sig illa. Nära relation till vårdnadshavarna. Extrastöd till de elever som inte lyckas, redan från lågstadiet. 
  • Ungdomsgårdar och ungdomsaktiviteter behöver ordnas dagligen. Gärna i samarbete med idrottsklubbar och kulturföreningar. Allt ifrån fotboll, dans, musikproduktion till läxläsning och samtalsgrupper.
  • En dialog med de kriminella gängen behöver inledas. Dessa unga människor behöver så klart lagföras för de brott som de begår, men det måste finnas ett alternativ för dem när de kommer ut och när de vill lämna kriminaliteten. Vad kan de göra? Finns det möjligheter att starta företag, föreningar, organisationer eller liknande. Entreprenörskapet är det inget fel på – hur ska samhället ta hand om denna kraft och dessutom se till att dessa unga människor hamnar inom lagens råmärke? Det går men då får man baske mig satsa från myndigheternas sida. Dialog är den modell som behövs. 

• • • • •

I Skolvärlden 23/11-19 skriver läraren Jonas Nilsson en debattartikel om hur han jobbat med att bygga ett förtroende hos de struliga elever i skola – för att få med sig dem. Nilsson skriver:

”Hur gjorde jag då? Ja, exempelvis försökte jag upprätta ett förtroende mellan eleven och mig då den var lugn; kanske precis innan lektionen eller när vi möttes på en rast. Små frågor om hur läget var, samt någon kommentar som handlade om förra lektionen. Hade eleven kanske utfört något moment bra, visat stort intresse för något eller ställt någon bra fråga?

Dessa insatser tog endast ett tiotal sekunder då och då, men bidrog att vi knöt band mellan varandra. Till slut kom motfrågor om hur jag mådde, vilka jag svarade på med glädje.”

Han avslutar artikeln: ”Är det ett tecken på svaghet när man som lärare etablerar goda relationer till de elever som enligt många borde rätta sig i ledet på egen hand? Tullar man på sin auktoritet när stökande och medvetet otrevliga elever ges flera chanser att bättra sig och då man genom omtanke, snarare än straff, vinner deras förtroende?

Nej, det är inte svagt utan det är smart, för när detta band väl upprättats så mottas direktiven utan misstänksamhet och korrigeringar, som trots allt nödgas göras, hörsammas. Lärarens tydlighet och struktur i klassrummet bär plötsligt den frukt den förtjänar och om straffivrare inträder under en sådan lektion så funderar de månne över vilka maktmedel och superstraff som föranlett detta lugna studieklimat.”

Min kommentar: Exakt! Att utkräva respekt och auktoritet på grund av att du är lärare är dödsdömt. Du förtjänar respekt. Genom att anknyta till eleverna vinner du respekt och gillande hos alla elever. När jag var på besök på Malmaskolan i Kolsva påtalade personalen på fritidsgården, som ligger i skolbyggnaden, att de brukade ”plussa” på eleverna fem gånger för att den sjätte gången kunna säga till på skarpen. Genom detta förhållningssätt hade personalen ”tjänat ihop” för att kunna tillrättavisa. Ett sådant förhållningssätt är positivt för eleverna vet att personalen vill dem väl. 

• • • • •

Bo Hejlskov Elvén skriver 30/11-19 en artikel i Lärarnas tidning som en slag förklaring till vad Lågaffektivt bemötande (LAB) är. Hejlskov Elvén  hänvisar till sin praxis och varifrån LAB kommer ifrån. Så här går det att läsa i slutet av artikeln: 

Lågaffektivt bemötande ingår i merparten av de best practise-rekommendationer som finns i världen, från brittiska BILD:s över danska socialstyrelsens metodrekommendationer till svenska Socialstyrelsens metodstöd. Det är inte något en skoldebattör för fram för att synas, utan är en mainstream-metod. De flesta skolpsykologer rekommenderar metoden. Den är en del av svensk skola. Runt 50 procent (min uppskattning) av de lärare jag trä!at i jobbet tillämpar metoden bra med bra resultat. En stor del utan att veta att det är det de gör. De bara lyckas i sitt arbete. Men en liten men väldigt högljudd grupp lärare och en massa icke-lärare anser att vi behöver hårdare tag och att elever med särskilda behov och/eller beteendeproblem inte ska gå i vanliga skolan. De förespråkar auktoritära metoder som stra! och konsekvenser, metoder som vi vet ökar våldet och minskar elevernas möjligheter att nå målen.”

Min kommentar: Jag tycker att Bo Hejlskov Elvén i den debatt som förekom i framförallt TV inte var speciellt bra på att förklara LAB. Kanske berodde det på att journalisterna ville ha en hårt polariserad debatt och LAB fick klä skott för misslyckandet i Hjulsta grundskola. Kanske vädrade de ivrare som ville lyfta läraryrkets status luft under vingarna och såg sin chans att slå till mot lärarens sociala uppdrag. För det är ju så att lärare ska jobba med kunskap och undervisning. Vi lever i ett samhälle där mycket av fokus ligger på barn och ungdomar, där deras rättigheter sätts i första rummet. Gott så, men i vissa avseenden kanske barnens rättigheter i kombinationen med lärarens nedmonterade status har gått lite väl långt. Skolan är ett lite mer komplext fenomen än att kräva att elever som inte sköter sig bara kastas ut. Med det förhållningssättet exkluderas ett gäng elever omgående. 

Jag tycker också att debatten blev tramsig och jag håller med Heijlskov Elvén om att det var alldeles för många oerfarna och okunniga lärare som höjde rösterna för ordning och reda som om att det var någon slags motsats till LAB. Eller att metoden skulle vara någon slags flum. Jag tror att alla mina hundratals elever, både som undervisande lärare och som rektor, kan vittna om att jag varit sträng men att jag för den skull arbetat lågaffektivt. I vissa situationen är det nödvändigt att gå in som en vakt för att skydda andra elever, med konsekvensen att få en spark eller smäll – det har jag fått många gånger. Både smällar på käften och sparkar på benet. Men att jobba med LAB utesluter inte konsekvenser i form av avstängning, anmälan till socialtjänsten och/eller polisen. Men just där och då i stundens hetta krävs det ett lågaffektivt bemötande.

Läs Bo Hejlskov Elvéns artikel och även mitt blogginlägg där jag diskuterar vad LAB är för något och varför LAB har havererat på vissa skolor.

• • • • •

I Skolvärlden 6/12-19 uttalar sig den statliga utredaren Leif Lewin, professor emeritus, om kommunaliseringen av skolan. Så här säger Lewin:

”– Rent allmänt ser jag kommunaliseringen som en försökskanin för den nya förvaltningspolitiken som infördes i Sverige från slutet av 80-talet. Det som ibland kallas new public management. Skolan var den första sektorn i samhället där det tillämpades, säger statens särskilda utredare Leif Lewin, professor emeritus vid Uppsala universitet.”

Min kommentar: ”Försökskanin”, sa Bill. ”Labbråtta”, sa Bull. Att som rektor, lärare, skolpersonal varit utsatt för en snart 30-årig försöksverksamhet där SKR monterat ner skolan och läraren status och där lärarkåren har fått klä skott för skolans sjunkande resultat och misslyckande. En försöksverksamhet så för tankarna till ”the Matrix”. Inte så värst kul. 

• • • • •

Avslutningsvis vill jag påtala att dessa artiklar i någon mening hör ihop. Svenska Kommunförbundet (senare SKL och SKR) såg till att montera ner svensk skola vid kommunaliseringen. Genom att göra lärare till lönearbetare, fullt jämförbart med vilken kommunalarbetare som helst, monterade man ner lärarnas status och svenska skolresultat sjönk. Länge höll den starka lärarkåren emot men när den gamla stammens lärare gick i pension maldes lärarkåren ner. Alla de högstadie- och gymnasielärare som hade djupa ämneskunskaper försvann. Alla de mellanstadielärare som hade breda och relativt djupa kunskaper i samtliga ämnen försvann. Alla de lågstadielärare som hade djupa kunskaper i läsinläring och grundläggande ämnen försvann. Nu finns det ett fåtal av den gamla stammen kvar, de som har ett läraretos kvar. Istället har lärarutbildningen försett svensk skola med en rad olika lärarkategorier. Utan kunskaper i läsinlärning, konstiga ämneskombinationer, bristfällig bedömingsutbildning och mycket mer. Söktrycket till lärarutbildningen har sjunkit och det går alldeles utmärkt att komma in på lärarutbildningen genom att konsekvent kryssa alternativ D på högskoleprovet. Toppstudenterna på universitet och högskola väljer bort lärarutbildningen för juristprogrammet, läkarlinjen, ekonomprogrammet och ingenjörsutbildning. Läraryrket får hålla tillgodo med studenter från arbetarhem.

Nu blir vissa läsare provocerade, jag nedvärderar inte lärare och lärarstudenter med den bakgrunden – verkligen inte, men genom historiens gång har medelklassen alltid satt sig upp mot makten. När Skolverkets tjänstemän och Pedagogikens professorer talar om ”Att så är det” – Vem sätter sig då upp mot dem? Varför har vi fått en tyst lärarkår? Istället går lärare in i väggen eller lämnar yrket i tystnad. Lärare behöver åter igen bli autonoma och få en ökad auktoritet i samhället men det behöver genomföras på ett systematiskt och övertänkt sätt.

För vem kan bryta segregationen? Vem kan ingjuta mod och framtidstro i barn och ungdomar, trots att man lever i utanförskap? Vem kan se till att alla elever får med sig kunskaper? Jo, lärarkåren. Bostadssegregationen verkar vara en väldigt svår nöt att knäcka men att se till att skolan i socialt utsatt områden fungerar bra är görligt. Om de som beslutar vet vad de gör. Eller landsbygdsskolor – där kan också en annan form av segregation råda och eleverna får inte med sig kunskaperna. 

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller reglera lärarnas arbetsuppgifter (USK:en)!

Referenser
Skolan stjälps av villkorade statsbidrag – SKL

https://johankant.wordpress.com/2015/11/07/skolans-problem-nr-5-kommunaliseringen/

https://johankant.wordpress.com/2013/08/20/en-skola-at-helvete-del-3-arbetsgivarna/

https://johankant.wordpress.com/2018/07/06/maciej-zaremba-aterskapas/

https://tankesmedjanbalans.se

Professor: Därför blir ungdomar kriminella | SVT Nyheter

Svenska rånare – Lind & Co

https://johankant.wordpress.com/2019/10/18/de-osynliga/

Utanförskapets pris : en bok om förebyggande sociala investeringar – Ingvar Nilsson, Anders Wadeskog, Lena Hök, Nima Sanandaji – inbunden (9789144105376) | Adlibris Bokhandel

https://johankant.wordpress.com/2016/06/25/grovt-utanforskap-skolans-misslyckande/

https://johankant.wordpress.com/2017/10/07/droup-outs-vad-gora/

https://johankant.wordpress.com/2017/06/24/segregerade-fororter-vad-gora/

”Att hantera elever som utmanar, stökar och beter sig otrevligt” | Skolvärlden

Utredaren fick munkavle – nu säger han sin åsikt | Skolvärlden

Bo Hejlskov Elvén: ”Jag måste förklara vad lågaffektivt bemötande är” | Lärarnas tidning

https://johankant.wordpress.com/2019/10/26/trams-om-lab/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s