Förkunskapsprincipen


Genom åren har jag diskuterat betyg många gånger, både här på bloggen och i andra sammanhang. Jag har benhårt försvarat kunskapsstandardmodellen och varit en stark kritiker till relativa betyg. Fortfarande har jag denna övertygelse och menar att skolans misslyckande inte beror på betygen. Det är andra faktorer som är bakomliggande orsaker till att skolan som institution monterats ned och att skolan idag går kräftgång. Detta har jag tydligt redovisat i flera bloggserier.

Men, om vi stannar vi betygen för en liten stund.

Relativa betyg: Lgr 62, Lgr 69 och Lgr 80. Normalfördelade betyg enligt en i förväg uppsatt skala; 7% av eleverna skulle ha betyget 1, 24% av eleverna skulle ha betyget 2, 38% av eleverna skulle ha betyget 3, 24% av eleverna skulle ha betyget 4 och 7% av eleverna skulle ha betyget 5. Oavsett vad eleverna kunde, för det fanns inga referensramar, de relativa betygen skulle gälla över hela riket. Men hur visste betygsättande lärare hur eleverna och klassen låg till i förhållande till andra skolor i t.ex. Bagarmossen, Djursholm, Rinkeby eller Arvidsjaur? Hade du en ovanligt stark eller svag klass? Inte en susning för läraren för det fanns inga referensramar. Jo visst, säger försvararen av relativa betyg, det fanns standardprov i svenska, engelska och matematik och eventuellt även i moderna språk. Men i SO- och NO-ämnena, Hemkunskap, Idrott, Musik och så vidare – vilka betyg skulle läraren sätta? En lärare som jobbade med en ovanligt stökig klass i Rågsved eller en lärare som skulle sätta betyg på en väldigt lugn och kunskapstörstig klass i Lund – hur? Har någon läsare av denna blogg hört: ”Nej, fyrorna är slut?” 

Kunskapsstandardbetyg: Lpo 94 och Lgr 11. Lpo 94 hade en del goda tankar som jag gillade. Däremot var det övervägande som inte var bra; 4F:n, dubbla mål, avstämning i år 5 och 9 (senare 3, 6 och 9) samt inget centralt innehåll. Däremot gillade jag innehållet i mål att uppnå, där det fanns grundläggande kunskaper i betyget G och hierarkiska kriterier för betygen VG och MVG. Lgr 11 är däremot en fullständig katastrof. En sak är bra – tydlig struktur när det gäller syfte, centralt innehåll och kunskapskrav. Däremot finns det inget mer positivt att säga om Lgr 11 – innehållsmässigt en rejäl härdsmälta. Katastrofalt med båda läroplanerna har varit implementeringen, där Skolverket inte gjorde sitt jobb med att fortbilda lärarkåren. Visst, när Lgr 11 skulle lanseras hade Skolverket ett gäng informationsföreläsningar, men allt under dessa dagar handlade om strukturen på läroplanen och ingenting om innehållet.

Men vad innebär egentligen kunskapsstandarder rent konkret? Det är här förkunskapsprincipen kommer in. 

Varje elev ska erbjudas en undervisning som startar på och utgår från den kunskapsnivå där eleven befinner sig. Det vill säga, en elev som börjar en viss kurs i ett ämne på gymnasiet eller en viss årskurs i ett ämne på grundskolan, ska ha förkunskaper motsvarande en viss nivå. Den som inte har nått nivån, ska inte börja. I stället ska den eleven erbjudas en undervisning som startar på och utgår från den nivå där eleven befinner sig.

Jag har i ett samtal med Bo Sundblad talat om förkunskapsprincipen, här är länken:

http://johankant.libsyn.com/website/avsnitt-1-frkunskapsprincipen

Varför förkunskapsprincipen?

  1. Gör det möjligt att planera och organisera undervisning på ett mer individualiserat och effektivare sätt.
  1. Ökar elevernas möjligheter att tillgodogöra sig den undervisning som erbjuds (vilket är positivt för elevens kunskapsutveckling och för elevens självförtroende).
  1. Minska antalet skolmisslyckanden och avhopp, längre fram i skolsystemet, vilket minskar kostnaderna. 

Vad säger styrdokumenten om förkunskapsprincipen?

I de riksdagsbeslut som fattades 93, 94, 08 och 10 kan följande ”nyheter” tolkas som att förkunskapsprincipen är påbjuden, exempelvis: 

Kunskapskraven i årskurs 3

Nationella prov i svenska och matematik i årskurs 3

Diagnoser i samtliga årskurser

Förkunskapsprincipen förutsätter Kunskapsstandardmodell. Förkunskapsprincipen kräver att man vet två saker:

  1. På vilken kunskapsnivå befinner sig eleven?
  2. Vilken miniminivå ska eleven nå längre fram, då man t.ex. har haft alla timmar i en viss kurs i ett ämne på gymnasiet eller en viss årskurs i ett ämne på grundskolan.

Ett sådant bedömningssystem kallas Standards Model eller Kunskapsstandardmodell. Eller  Criterion Related Measurment eller Kriterierelaterade bedömningar.

Standard: I förväg uppställda kunskapsnivåer, t.ex. miniminivåer.

Kriterier: Kännetecken utifrån vilket/vilka man kan avgöra att en viss individ har nått en viss nivå.

Varje bedömningssystem innebär att man jämför två saker. Kunskapsstandardmodell innebär att man tar in underlag, det vill säga kriterier. Utifrån dessa drar man slutsatser om individens kunnande. Sedan jämför man kunnandet med det som står i nivån.

Den amerikanska professorn Cathrine Taylor tar i Assessment of Mearurement of Standards upp två sätt att göra betygsgrundade bedömningar utifrån. 

Mätmodell (the Measurment Model)
Huvudsyftet är att rangordna elever, t.ex. högskoleprov, lästest eller EQ-test. Denna modell kännetecknas av:

  • Många frågor.
  • Ingen medveten progression – uppgifterna bör mäta olika förmågor.
  • Standardiserade prov.
  • Eleverna bör inte informeras i förväg om uppgifternas form eller innehåll.
  • Kvalitativ bedömning med poäng.
  • Betygsgränser fastställs med lösningsfrekvens. 
  • Tidsbegränsing.

Kunskapsstandardmodellen (The Standards Model)
Huvudsyftet är att avgöra att eleverna nått en uppsatt kunskapsnivå, t.ex. uppkörning eller läraruppdraget. Denna modell kännetecknas av:

  • Få frågor.
  • Medveten progression.
  • Eleverna behöver inte göra identiskt samma uppgifter, inte heller samtidigt.
  • Eleverna bör informeras i förväg om uppgifternas form och innehåll.
  • Kvalitativ bedömning, det vill säga utan poäng.
  • Betygsgränserna fastställs som skillnader mellan olika kunskapsstandarder (i t.ex. förståelse och förmåga att tillämpa).
  • Nog med tid.

Varför tar jag då upp detta? Faktiskt inte så konstigt. Utifrån tidigare inlägg om behaviorism och konstruktivism så är det lätt att fundera över sin egen inställning till kunskaps- och elevsyn. Detsamma gäller betyg och förkunskapsprincipen. Hur ser du på kunskapssyn där du tror att läraren i förväg ska redovisa vad eleverna ska kunna? Har du en elevsyn där du tror att mer eller mindre alla kan nå målen? Har du en elevsyn där alla elever kan utvecklas? Ja, då behöver du ta ställning i teoretisk utgångspunkt och då behöver du även ta ställning till din syn på betyg.

Nu var jag lite försiktig när jag skrev att mer eller mindre alla kan nå målen. För att vara tydlig så tror jag att i princip alla kan nå målen, men jag vet av egen erfarenhet att det finns elever som rent kognitivt kan nå målen men de har så mycket annat i sitt liv som upptar all deras tankekraft, t.ex. att pappa misshandlar ständigt hela familjen, föräldrarna är ständigt påtända, det råder fullständig kaos hemma, missbruk i hemmet och mycket annat. Fokus för dessa elever ligger inte alltid på att fixa betygen, även om en engagerad lärare kan göra skillnad och faktiskt får en hel del av dessa elever att klara sig i skolan. Däremot kan dessa elever komma igen senare i livet, men där och då orkar inte vissa. Så då vet du som läsare vad jag menar.

Ställ frågan till dig själv – hur ställer du dig i dessa frågor? 

Referenser
Cathrine Taylor Assessment for Measurement or Standards

Assessment for Measurement or Standards: The Peril and Promise of Large-Scale Assessment Reform – Catherine Taylor, 1994

Förkunskapsprincipem 20191104

4 reaktioner till “Förkunskapsprincipen

  1. Föredömligt tydligt Johan. Både om de två senaste läroplanerna och om betyg(s-systemen). Tack! Sedan kan man vid annat tillfälle grotta ner sig i läroplanernas dödgrävare. Jag har i tyvärr övertydligt minne hur Grundskoletidningen fanförare Steve Wretman o vad nu damen heter helt skamlöst körde PRECIS samma ordb-seriföreläsningar både för Lpo 94 o lgr 11. Alla kritiska frågor gled de förbi med ordsvall och överseende leenden. Och den sk översynen av nuvarande läroplan snarare förvärrar. Det är med Lgr-11 som att försöka pimpa en gammal Trabant. Skroten rullar lite till men under än större pinsamhet.

    Jag vill också skriva några ord om det du skriver hur egentligen varenda elev har grund för att behärska grundläggande kunskaper (E med vettigt utformade och formulerade kriterier) men hur tillfälliga eller kroniska sociala faktorer stör och förstör. Men Hur kan så många av våra kollegor, lärare som skolledare, vara eller till synes vara så oförstående till det? Nå ja, nu gör vi istället ett jävlivt bra 2020

    1. Hej Sören,

      Ja, Steve Wretman och Helena Moreau skadade verkligen svensk skola med deras medvetna feltolkning av både Lpo 94 och Lgr 11. För djävligt och jag har här på bloggen hängt ut dem många gånger.

      Konstigt att inte människor förstår – ja, verkligen. Håller just nu på att skriva ett långt blogginlägg om långtidsutredningen. Säger bara Oh my god! Helt galet.

      Men vi får kämpa på. // Johan

  2. Johan, det är positivt att du och Bo Sundblad tar upp förkunskapsprincipen. Vid tiden för Lpo94 var jag mycket positiv till kunskapsrelaterade betyg eller kunskapsstandardmodellen som du säger. När jag såg hur den implementerades och vad som hände runt omkring så blev jag allt mer kritisk. Som jag ser det så är en kunskapstandardmodell oförenlig med progressiv pedagogik och dessutom oförenlig med postmodernism och kunskapsrelativism. Frågan är om hela skiftet med Lpo94 var en ren bluff eller endast ett tankekaos.

    Du hävdar att Lpo94 innebar att eleverna garanterades kunskaper till skillnad då mot det relativa betygssystemet. Men i praktiken agerade myndigheterna i rakt motsatt riktning och avvecklade läromedelsinspektionen och speciallärarutbildningen. Möjligheterna att gå om en klass begränsades rejält och allt detta var förstås inga tecken på att man garanterade eleverna kunskap. De kursplaner som skapades var inte ämnade att behålla ett sammanhållet skolsystem. När man dessutom som John Hattie påpekade 1998 tolkat dåtidens Blooms taxonomi fel och förväxlat kunskapsnivåer med typer av kunskaper, så skapades kursplaner på direkt felaktig teoretisk grund.

    Så lades grunden för pladderskolan (Isak Skogstads uttryck). Föraktet för faktakunskaper bredde ut sig. Skolan tappade sin utjämnande funktion. När Skolverket tycktes anse att grundskoleelever och t o m mellanstadieelever skulle kunna arbeta som doktorander hade galenskapen pikat. Man kunde fråga sig varifrån den teoretiska grunden för dessa tokerier kom. Förmodligen så vilade tankegrodorna på en blandning av postmodernism, queerteori och konstruktivism, dvs allt är en konstruktion och då t o m kön, ålder, mognad etc.

    Det var ett helt nytt synsätt som infördes. Progression var nu ett minne blott liksom förstås övning och repetition, som hänger samman med ett sådant synsätt. Nu gällde det att bedöma och pricka av i matriser och att det finns något som heter glömska, det får man helt enkelt glömma bort. Att ”lära för livet” får man också glömma bort.

    Vid tiden för Lpo94 ett omfattande förakt för faktakunskaper och att då införa kunskapsrelaterade betyg var ju en paradox. I stället för att lyfta skolan så kom den s k kunskapstandardmodellen (som den infördes) att gynna skolans profitörer, nyliberaler, betygsinflation och rent fusk i form av plagiat och alllsköns annat fusk, t ex att föräldrarna eller en betald person gör elevernas uppgifter. Det förvånar mig storligen att ni försvarar en modell som vandaliserats så fruktansvärt i svensk skola.

    1. Hej Johnny,

      Tack för din historiska beskrivning, jag håller med dig. Däremot menar jag att elevernas kunskapsrätt garanterades med Lpo 94 men inte att rätten uppfylldes på grund av att Skolverket inte gjorde sitt jobb – något jag otal gånger har rapporterat om. Eftersom du läser min blogg borde du veta det.

      Däremot såg jag verkliga möjligheter i Lpo 94, något som jag har skrivit om i min bok Yrke: Lärare. Det går bra att beställa den här på bloggen eller låna på biblioteket.

      Jag har också rapporterat här på bloggen om alla negativa sidor kring Lpo 94, vilket du borde känna till när du följt denna blogg. Att Skolverket, SKR, PIE med flera har vandaliserat svensk skola innebär inte att Lpo 94 alltigenom var genomrutten utan beror på andra saker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s