Långtidsutredningen utredning


Den 29/11-19 skrev läraren och betygsexperten Per Måhl en mycket läsvärd debattartikel i Dagens Nyheter (DN). Det handlade om att bilaga 7 till Långtidsutredningen (Jämlikhet i möjligheter och utfall i den svenska skolan)  hade publicerats och att man föreslog att behörighetskraven till yrkesutbildningen på gymnasiet skulle tas bort.

Kortfattat kan man säga att Per Måhl anser att behörighetskraven yrkesprogram inte ska tas bort på grund av att alla elever behöver få med sig kunskaper för att klara av gymnasiestudierna och att det är grundskolan som inte klarar av kunskapsuppdraget och därmed behöver förändras. Som mångårig gymnasielärare på yrkesprogram känner Per Måhl till de faktiska kunskaper ett yrkesprogram kräver.

De tre forskarna som hade varit ansvariga för denna bilaga svarade Måhl i en replik den 4/12-19. Samtliga tre är verksamma vid Institutet för arbets- marknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU). Så här skriver de:

”I en bilaga till Långtidsutredningen skriver vi att dagens sätt att hantera dessa elever inte är förenligt med målsättningen att alla elever ska ha likvärdig tillgång till gymnasieutbildning. Vi visar att dryga tjugo år av behörighetskrav till gymnasiet, som stänger studiesvaga elever ute från gymnasiets nationella program, inte har inneburit att grundskolan har blivit bättre på att förbereda denna grupp elever för gymnasiet. Gruppen obehöriga är fortsatt stor och växer när skolan har tagit emot många nyanlända. Vi visar också att andelen av en årskull som blir klar med gymnasiet minskade när behörighetskraven infördes på 1990-talet och en större grupp elever än tidigare blev hänvisade till dåvarande individuella programmet.”

Min kommentar: Läs Måhls artikel och repliken. Men vad är det dessa forskare säger? Jo, att dryga 20 år av behörighetskrav till gymnasiet inte har inneburit att grundskolan har blivit bättre på att förbereda denna grupp. Och vad kan det bero på? Vad är de bakomliggande orsakerna? 

Bästa att dyka ner i Långtidsutredningens bilaga 7 för att ta reda på dessa har lyckats komma fram till, för trots allt är det ju två docenter och en professor. Ja, låt mig introducera det gäng som ligger bakom denna rapport som ligger på över 300 sidor. Följande går att läsa: 

”Bilagan har utarbetats av docent Anna Sjögren, docent Helena Holmlund och professor Björn Öckert vid Institutet för arbets- marknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU). 

Arbetet har följts av en referensgrupp bestående av: professor Nihad Bunar (Stockholms universitet), professor Jonas Vlachos (Stockholms universitet), universitetslektor Maria Jarl, vid (Göteborgs universitet), universitetslektor Magnus Oskarsson (Mittuniversitetet), skolkommunalråd Anders Rubin (Malmö kommun), undervisningsråd Jonas Sandqvist (Skolverket), kansliråd Mattias Sjöstrand (Utbildningsdepartementet) och departements- sekreterare Arvid Hedlund (Finansdepartementet).”

Min kommentar: Börjar ana oråd. Redan här får jag en känsla över att hela utredningen är käpprätt  åt skogen. Inte en person som på riktigt har någon koppling till skolan. Samtliga personer befinner sig väldigt långt i från klassrum, skolbyggnad, huvudman, lärare och elever och kan bara göra analyser utifrån statistik på någon slags metanivå och gör märkliga statistiska räkneexempel på vad som kännetecknar skolframgång. Mer om just detta i bilagan med citaten under referenserna. Jag kommer även att återkomma till dessa tre forskare och referensgruppen.

Ok då, jag går in i texten och tar mig en titt på de sammanfattningar som Sjögren, Holmlund och Öckert kommit fram till. Så här skriver de:

”De områden som är mer problematiska är (1) avsaknaden av kompensatorisk fördelning av lärarkompetens (en fråga som kommer att bli än mer aktuell framöver med en tilltagande lärarbrist); (2) de stora skillnaderna i uppmätt skolkvalitet mellan fristående och kommunala skolor och mellan stad och landsbygd; (3) skolsegregationen och den ojämlika tillgången till skolor av hög uppmätt kvalitet; (4) ett betygs- och antagningssystem som utgör hinder för svaga elever att ta sig vidare i gymnasieskolan; (5) de brister i prov- och betygssystem som försvårar likvärdig bedömning och ger dåliga förutsättningar för att analysera och främja en positiv utveckling av skolan och (6) avsaknaden av en nationell strategi för att främja evidensförsörjning på skolans område och mer specifikt en strategi för att identifiera och utveckla åtgärder som kausalt påverkar elevers skolresultat och som kan förbättra likvärdigheten.” (s 14f)

Min kommentar: 1. Avsaknaden av kompensatoriska fördelning av lärarkompens – ja ett verkligt problem idag och lång tid framöver eftersom inte tillräckligt många studenter väljer att bli lärare och lärarutbildningen håller låg kvalitet. 2. Stora skillnaden uppmätt i skolkvalitet – kanske det, men inte enligt denna utredningens uträkningar. 3. Skolsegregation – verkligen ett stort problem. 4. Betygs- och antagningssystem – så okunnigt!!! Inget fel på betygssystemet, men ett väldigt stort fel på kursplanen. Lägg därtill att ansvaret för likvärdig bedömning och rättssäker betygssättning ligger på skolhuvudmannen och inte på lärarkåren. Men detta tar denna utredning inte ens upp. Mer om detta längre ner. 5. Brist i prov- och betygssystem – brist i innehållet i Nationella Prov (NP) men det tar inte denna utredning ens upp. Inget fel på betygssystem. 6. Evidensförsörjning på skolans område – ja, kanske är det så, men dessvärre är det inte så att de personer som står för denna utredning, referensgruppen inkluderad, är verkligen ingen garant för evidens. 

Men om jag ska sammanfatta vad utredningen tittar på följande, allt utifrån kvalitativ statistik:

  • Familjebakgrund
  • Utbildningsnivå
  • Andelen utrikesfödda
  • Familjeinkomst
  • Demografi
  • Skolval
  • Skolans förutsättningar
  • Resursfördelning
  • Lärartäthet
  • Lärarkompetens
  • Lärarlöner
  • Asylmotagande
  • Betyg

Min kommentar: Visst är dessa faktorer viktiga för skolframgång och givetvis är lärares kompetens och utbildningsnivån hos vårdnadshavarna viktig – för en elev som har två akademiskt utbildade föräldrar lyckas generellt i större bra i skolan än en elev med två föräldrar som inte ens har gått gymnasiet, eller en ensamstående dubbelarbetande mamma. Men lägg märket till alla punkterna ovan – vad är det dessa tar upp? Jo, man tittar på fakta utifrån förutsättningar, inte en enda aspekt i den här 326 sidor långa texten går dessa docenter och professorer in i skolans innehåll. Med märkliga uträkningar och en jävla massa statistik kommer dessa forskare fram till vad som behöver göras för att skolan ska bli likvärdig: Släpp behörighetskraven till yrkesgymnasiet.

Men om jag får vara så fräck att ta upp några få aspekter kring skolans innehåll och ställa några frågor kring dessa. 

Kursplanerna – svensk skola har sedan 1990-talet haft två kursplaner som inte varit bra. Lpo 94 tycker jag personligen hade en del kvaliteter men var övervägande dålig. Lgr 11 är en katastrof rakt igenom. Om kunskapskraven i en kursplan är så abstrakt att tolkingsutrymmet i vad eleven har lärt sig är i princip oändligt – finns det då en mikroskopisk chans att likvärdigheten mellan lärare, skolor, kommuner påverkas till att bli icke likvärdig? Att vi har 290 kommuner och alla dess skolor samt ganska många fristående huvudmän med deras skolor som alla tolkar dessa abstrakta kunskapskrav olika – Kan detta påverka likvärdigheten mer än demografiska frågor? 

Betyg – Skolverket implementerade inte Lpo 94 eller Lgr 11. Innehållet i dessa läroplaner fick lärarkåren själva jobba med, utan hjälp från Skolverket. Trots att övergången till resultatstyrning med kunskapsstandardbetyg var det största paradigmskifte för svensk skola sedan införandet av folkskolan 1842. Abstrakta kursplaner och noll fortbildning i bedömning – kan det finnas en mikroskopisk chans att det påverkar både betygssättning och likvärdighet? 

Tjänstemannaväldet – Skolverkets tjänstemän struntade fullständigt i Leif Davidssons enmansutredning och konstruerade Lgr 11 tvärt emot vad regering och riksdag ville. Istället för att läroplanen skulle bli tydligare blev det fullständig geggamoja. Kan detta påverka skolans likvärdighet mer än andelen utrikesfödda?

Nationella prov (NP) – hur ser innehållet ut i NP? Alltså uppgiftsstandard. Har referensgruppen eller författarna till den bilaga på 326 sidor satt sig in i det? Att kvaliteten när det gäller NP i vissa fall är så bristfällig att det är tveksamt om NP ens är en garant för kunskap. Att då som räknenisse titta på statistik och göra en finfin formel för hur man räknar ut skolframgång där NP och meritvärde ingår. Blir det bra? Nja, så där om ni frågar mig. För tänk om meritvärdet är skitdåligt på grund av att man kan tolka in vad som helst när det gäller elevernas kunskap och NP är skitdåligt på grund av att konstruktionen brister – hur blir det då med tillförlitligheten uträkningen? Hur ligger det till med kausalitet, validitet och reliabilitet? Kan forskargänget fundera en liten stund över det?

Läraryrkets status – hur ser historien ut? Påverkar den tror långtidsutredarna? I och med Lpo 94 kommunaliserades lärarkåren och Kommunförbundet (nuvarande Sveriges Kommuner och Regioner – SKR) slog klorna i lärarkåren. ”Undervisning ska undvikas” gick ut som dekret från Kommunförbudet och lärare likställdes med övriga kommunala lönearbetare. Långsamt bröts lärarkåren ner (se Zaremba och Ohrlander). När fortbildningen kring Lpo 94 uteblev och Skolverket satte upp en ny pedagogisk metodik stod Kommunförbundet med trumpet och dragbasun och spelade den fria skolans lovsång. Hans-Åke Scherp åkte land och rike runt i Skolverkets namn för att saluföra Problembaserat Lärande (PBL). Lärare skulle vara handledare eller coach medan all inlärning skulle skötas av eleven som ägnade sig åt fri forskning. Det hela är som ett eko från Alva Myrdal och Stellan Arvidssons attack mot lärarkårens förtroendekapital med det relativa betygssystemet som primärt verktyg. Historiens vingslag!!! Kan detta påverka dagens lärarkår och de resultat? Har långtidsutredningen funderat på detta och kan det tänkas ha större inverkan på elevernas resultat än familjeinkomst? Eller är forskarna i långtidsutredningen fullständigt historielösa? Ursäkta mig, nu brast jag i respekten – det kanske inte var dessa ekonomers uppdrag i första läget. Ber om ursäkt ifall jag har stampat någon på tårna.

Skolans pedagogik – kan det påverka? Isak Skogstad och Per Kornhall 2018 avslöjade att Skolverket tjänstemän hade haft en dold agenda som gick ut på att inte verkställa de regerings- och riksdagsbeslut som de fått, utan köra sitt eget race. Och i samma veva uppmärksammades i P1 Katarina Gunnarssons radioföljetong om hur Lpo 94 och Lgr 11 gjorde lärarkår och föräldrar helt handfallna. Den pedagogik som Skolverket systematiskt har basunerat ut, där faktakunskaper inte finnas och där allt fokus ska ligga på förmågorna. Där eleven ska sköta sin egen inlärning och där John Deweys ideologi är den rådande Kan detta påverka mer än andelen utrikesfödda? Varför har inte Långtidsutredningen satt sig in i detta?

Skolverket – denna myndighet som sedan starten i början av 90-talet systematiskt har obstruerat. Första generaldirektören (GD) Ulf P Lundgren satte kulturen för verket och historien upprepar sig gång på gång. Förutom ovan beskrivet ideologiproduktion har verket ägnat sig åt tjänstemannavälde samt att göra allt krångligt. Varenda uppdrag som Skolverket får slutar med att det är krångligt. PISA:s prov kan göras på en lektion medan Skolverkets NP tar en hel termin i anspråk att förbereda, organisera, genomföra och bedöma. Ändå görs NP av experter enligt Skolverket. Men det spelar väl ingen roll om man är professor – är man okunnig så är man okunnig. Simple as that. Men det värsta är att en professor har svårt att inse att man är okunnig om att man är okunnig. Till exempel när det gäller provkonstruktion eller hur man kan mäta kvalitativt. Ett annat exempel på Skolverkets inkompetens (eller ovilja) är hur en så lätt sak som att på lågstadiet ha koll på elevernas läsning förvandlas till ett bedömningsmonster som saknar motstycke. Jag talar givetvis om bedömningsstödet. Jo, visst säkert experter som Skolverket tagit in, men samma typ av experter som utformar NP, så bedömningsstödet gör lärare till administratörer. Kära expertgrupp – tror ni att dessa frågor påverkar svensk skola och dess likvärdighet mer än lärarlönerna? Bara en stilla undran.

Lärarutbildningen – behöver jag ens ta upp detta? Ända sedan jag själv gick på lärarutbildningen i slutet av 90-talet och fortfarande diskuteras den bristfälliga lärarutbildningen. Genom åren har utbildningen gjorts om vid ett flertal tillfällen, men lärosätena har gång på gång döpt om kursen men behållt samma flummiga och ideologiska innehåll. Motståndare till betyg och resultatuppföljning har t.ex. resulterat i att lågstadielärare inte får någon utbildning i läsinlärning och högstadielärare får en bristfällig utbildning i bedömning och betygssättning. Och när väl den sistnämnda genomförs är hela litteraturlistan fylld med titlar som basunerar ut betygsmotstånd. En utbildad högstadielärare ska utöva sin myndighet genom att sätta betyg men denne har fått en mycket bristfällig utbildning. Varför vill inte studenter söka sig till lärarutbildningen? Varför är det fler sökande till dokusåpan Paradise Beach än till lärarutbildningen? Hur kommer det sig att det går utmärkt att kryssa alternativet D på samtliga frågor på högskoleprovet och komma in på lärarutbildningen. Vad är anledningen till att så många studenter hoppar av lärarutbildningen? Kanske är dessa frågor intressantare att borra i än att titta på lärarlöner? Kanske säger jag.

Pedagogiska etablissemanget – finns det något eller är det bara hjärnspöken hos Johan Kant? Jag vill hävda att det finns ett Pedagogiskt Ideologiskt Etablissemang (PIE) som inte drivs av evidens, riksdagsbeslut, vetenskap utan av ideologi. Idén om hur skolan borde se görs utifrån ideologiska referensramar som blandas ihop med verklighet. Jag har namngett många drivande personer inom detta nätverk och de har systematiskt i åratal monterat ner svensk lärarkår och svensk skola. I parallella spår har PIE, SKR, Skolverket och lärarutbildningen gemensamt sett till att historiskt plocka av lärarna sin auktoritet och sänka svensk skola. Men detta är väl inte intressant för de utredande ekonomerna?

Skolans inre arbete – hur många lärare undervisar och hur många har en genomgång och låter därefter eleverna sköta sin inlärning själv? Kanske inte så konstigt med tanke på den rådande metodiken och den brist på fortbildning som Skolverket stått för. Hur många lärare är läromedelsstyrda? Kan detta ha större inverkan på måluppfyllelse och betyg än föräldrarnas utbildningsnivå? Ja, om du frågar mig.

Läsmetodik – vilken metodik råder? Den där man separerar avkodning och förståelse eller den läsmetodik där läsningen är en förståelsestyrd process? Vissa personer menar att dyslexi är en produkt av en felaktig läsmetodik, alltså att skolan producerar dyslektiker. Eftersom läsningen är bärande för all inlärning kanske detta vore intressant att göra en utredning kring. Eller är det viktigare att titta på bostadssegregationen?

Syndromdiagnoser – barn skickat på löpande band till neuropsykriatisk utredning. Hen fungerar inte som vi vill i skolan. Man konstaterar ett beteende och slår snabbt fast en diagnos. Men finns det flera tänkbara orsaker? Nixum pixum – en förklaring. Men tänk om det är fel på hemförhållandena, skolorganisationen, läraren eller något annat. Det får vi aldrig veta. Medicinering!!! Kanske vore något intressanta att göra en djuputredning kring?

Dessa punkter var ett axplock och det finns fler ämnen som det skulle behöva borras i än det som jag tagit upp. Så varför gör inte dessa ekonomer detta?

Så är går det att läsa i rapporten: ”Sverige lägger stora resurser på utbildning. 2017 uppgick grund- skolans kostnader till 2,5 procent av BNP (SCB 2018).1 Grundskolans resurser bestäms primärt på kommunal nivå, i och med att varje kommun beslutar om nivån på den elevpeng som följer eleven till den skola hen går i.2 Kommunernas budgetutrymme bestäms av intäkter från kommunalskatten, statliga bidrag genom utjämningssystemet som syftar till att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner att tillhandahålla kommunal service, samt statsbidrag särskilt riktade till skol- och utbildningssatsningar. Frånsett de riktade statsbidragen finns inte några öronmärkta bidrag till skolan, vilket innebär att skolan konkurrerar med annan kommunal verksamhet om budgetutrymmet.”(s 83)

Min kommentar: Men tänk om man lägger resurserna på fel saker? Exempelvis önskar grundskolan fler speciallärare utan att någon som helst mätning har gjorts på denna yrkesgrupps effekt på resultatet. Learning income och Learning outcome – hur utvecklas elevernas kunskapsresultat? Tvärt om finns det en hel del studier som pekar på att det blir en tvivelaktig effekt av speciallärare. Tänk om det faktiskt skulle gå att få ordning på svensk skola inom en 5-årsperiod om rätt saker gjordes. 

Det finns en hel del textutdrag ur långtidsutredningens bilaga 7 som jag har samlat i ett separat dokument och som ligger längst ner i referenslistan. Jag kommenterar dessa textutdrag. Anledningen till att gör på detta sätt är för att detta blogginlägg skulle bli oerhört långt ifall dessa texter fanns med och egentligen vill jag bara med dessa citat visa hur märklig denna utredning är. Exempelvis de uträkningar som t.ex finns på sidan 245. Galet!

Men varför blir det på detta sätt? Ja det finns flera anledningar till detta. Finansdepartementet tillsätter en utredning om skolan och då är det givetvis viktigt att ekonomer får vara dem som utreder. Dessvärre kan inte ekonomer så värst mycket om skolan, det har Jonas Vlachos med all önskvärd tydlighet visat gång på gång på gång. Trots att ska vara så kallad skolexpert och trots att han är professor. Men det spelar ju ingen roll – saknar man kunskap så gör man. 

För skolan är så enormt komplex att det inte går att titta på en massa statistik och dra slutsatser utifrån detta. Själva underlaget, t.ex. betyg och NP är skitdåligt på grund av att innehållet i första läget var skitdåligt, det vill säga kunskapskraven och NP:s utformning. Hur blir då det vetenskapliga i statistiken? 

En annan aspekt som ekonomer och för den skull de som förespråkar en fri marknad eller att skolan ska följa normala ekonomiska eller marknadsmässiga spelregler – den offentliga sektorn drivs inte av samma incitament som det privata. Pengar eller vinst är incitament för det privata näringslivet medan incitamentet förde flesta inom den offentliga sektorn är ett kall att hjälpa, utbilda eller sörja för andra människor. Givetvis undantaget alla fria företagare som inom skola, vård och omsorg plockar ut hundratals miljoner i vinst på skattemedel – dessa drivs inte av ett kall utan av profit.

Men om jag återgår till rapportförfattarna och den referensgrupp. Två docenter, tre professorer, två universitetslektorer, ett kommunalråd, ett undervisningsråd, ett kansliråd och en departementssekreterare. 326 sidor statistik där man inte tittar på bakomliggande orsaker till varför det ser ut som det gör – alltså borrar. Istället blir det ytlig presentation av statistik som man genom märkliga analyser eller vetenskapsvidriga uträkningar får fram en ”sanning”. Och detta avsätts det ganska många miljoner i resurser till. Kontentan är att dessa prominenta personer faktiskt inte kommer åt skolans verkliga problem och att rapporten därför bara blir ett slag i luften och på riktigt för debatten år helt fel håll.

Får jag dra en kvalificerad gissning så skulle docent Anna Sjögren, docent Helena Holmlund och professor Björn Öckert vilja införa relativa betyg igen. Jo, men då skulle deras problem vara som bortblåst. 7% ska ha betyget 1 och 24% skulle ha betyget 2 och dessa elever skulle komma in på yrkesprogram. Inga problem – vad de hade för kunskaper med sig spelar faktiskt ingen roll för betygssystemet sorterar ju bara, vilket de själva konstaterar. Vips, så var problemet löst och de tre slipper hamna i debatt med den där jobbiga Per Måhl som på något sätt framhärdar elevernas kunskapsrätt. Yes – där satt den!!!

Den värsta problematiken kring långtidsutredningens bilaga har jag dock inte tagit upp i detta blogginlägg. Faktiskt inte. Det handlar om något onämnbart. Ungefär som Voldemort i böckerna om Harry Potter – ni vet han som inte får nämnas vid namn. Vad får inte nämnas vid namn eller nämnas om hur det verkligen ligger till? Vad? Jo, det är att dessa högt ansedda ekonomer och forskare och denna ganska dåliga rapport inte kan kritiseras – inte kan nämnas som dålig. Och i detta ligger denna rapport till grund för regerings- och riksdagsbeslut. Att politiker tror att det är sanningen för att ett gäng prominenta professorer och docenter står bakom utredningen. För vem nämner rapporten vid dess rätta namn?

Vi ska värna om vår demokrati som är det finaste vi har och som många människor har offrat både liv och frihet för att vi ska få. För att inte säga all den energi som arbetarrörelsen lade ner på att alla män och kvinnor skulle ha rätten att rösta, uttrycka sina åsikter och utbilda sig.

Nu står vi inför ett demokratiskt dilemma. Ska ekonomerna få tolkningsföreträde på ett område där de faktiskt visar väldigt liten kunskap eller ska regeringen tillsätta utredningar värda namnet. Både Leif Eliasson och Leif Lewin är utmärkta namn för att utreda och ifall Inga-Britt Ahlenius orkar vore en insats från henne oerhört önskvärt. Och ämnen då? Ja det finns mycket att borra i och kanske en rejäl genomlysning av Skolverket vore en av de första åtgärderna att göra och kanske även kartlägga det pedagogiska etablissemangets inflytande och så klart kunskapskraven. Det sistnämnde uppdraget gick ju till Skolverket som presenterade reviderade kursplaner som var än värre än de föregående. Snacka om att man inte begriper att man inte begriper.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller reglera lärarnas arbetsuppgifter (USK:en)!

Referenser
Per Måhl: Ta inte bort kraven för att gå yrkesprogrammen | SvD

Forskare: Stäng inte de svagaste eleverna ute från yrkesprogrammen | SvD

Långtidsutredningen

Bilaga med citat från långtidsutredningen, bilaga 7

https://johankant.wordpress.com/2011/03/19/kursplanerna-i-lgr-11-lagger-lararkaren-i-frysbox/

https://johankant.wordpress.com/2019/11/12/frysbox-aven-i-framtiden-for-lararkaren/

https://johankant.wordpress.com/2018/10/23/skolverket-del-1-en-olycklig-eller-lycka-start/

https://johankant.wordpress.com/2018/10/28/skolverket-del-2-hjalpen-kommer/

https://johankant.wordpress.com/2018/11/11/skolverket-del-3-reglering-till-gud-forbanne/

https://johankant.wordpress.com/2018/07/06/maciej-zaremba-aterskapas/

https://johankant.wordpress.com/2013/06/26/den-gudarna-alskar/

Skolverket trollade bort faktakunskaperna

https://johankant.wordpress.com/2018/05/23/p1-granskar-kursplanerna-bra/

https://johankant.wordpress.com/2018/09/22/lognverket-igang-igen/

https://johankant.wordpress.com/2019/01/02/medveten-missuppfattning-del-1-faktakunskap/

https://johankant.wordpress.com/2019/01/06/medveten-uppfattning-del-2-konstruktivism-och-postmodernism/

https://johankant.wordpress.com/2019/01/12/medveten-missuppfattning-del-3-progressivismen/

https://johankant.wordpress.com/2012/04/07/dags-att-slappa-john-dewey/

https://johankant.wordpress.com/2012/04/11/john-dewey-ett-klargorande/

https://johankant.wordpress.com/2019/09/28/fokusforflyttning-fran-skolverket/

UKÄ- utvärdering av specialundervisning 1987

https://www.lexplore.se/sa-gar-det-till/forskning/

Att platsa i en skola för alla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s