Säsong 2, poddavsnitt 2: Går det att få alla barn att läsa?


En fråga som jag ständigt undrar över är varför svensk skola har så många barn som inte läser tillräckligt bra. I många sammanhang och tillfällen har jag ställt frågan ifall det går att få alla elever att läsa flytande på tre år, alltså på lågstadiets årskurs 1-3. ”Självklart”, svarar alla lågstadielärare jag har talat med. ”Men varför gör vi då inte det”, undrar jag. Här får jag inga svar. 

Läsningen är nyckeln till all inlärning. En elev som läser som en gud har inga problem med de andra skolämnena och lyckas få överbetyg i de teoretiska ämnena medan en elev som inte läser tillräckligt bra riskerar att bli utan betyg. Det är exakt det som gör att så många elever inte kommer in på gymnasiet – de har inte fått möjligheten att lära sig läsa tillräckligt bra.

I det här poddavsnittut träffar jag den erfarna lågstadieläraren Kicki som talar om hur viktig läsningen är och hur hon jobbar på lågstadiet för att få igång läsningen.

En intressant reflektion är hur Kicki liksom den tidigare blogggästen Annie (säsong 1, avsnitt 31) berättar hur de efter skolans slut har extra läsning med de elever som behöver. Kanske något som kan ha betydelse för en ung människas läsutveckling.

Länk: http://johankant.libsyn.com/website/avsnitt-2-gr-det-att-f-alla-barn-att-lsa

Trevlig lyssning!

2 reaktioner till “Säsong 2, poddavsnitt 2: Går det att få alla barn att läsa?

  1. Egentligen är den kassa läs- och matematikkunnigheten en följd av den lärarutbildning (90-tal?) där kandidaterna kunde skräddarsy sina studier så till den grad att lärare på lågstadiet kunde välja bort kurserna i grundläggande läs- skriv- och matematikpedagogik till förmån för annat (oklart vad). Det var naturligtvis en katastrof och det är samtidigt en god illustration till hur långa tidsspann vi har att göra med när det gäller förändringar av skolan- vänder den inte precis på en femöring.

    Samtidigt är det lika självklart och viktigt att få höga vederbörande att fatta att den omfattande intellektuella förändring i inställningen till undervisning och grundläggande kunskaper främst och först måste ske på lågstadienivå.

    Parentetiskt minns jag hur jag för ett dussintal år sedan när jag ifrågasatte den då rådande trenden ”skriftlig huvudräkning”* blev totalt utskälld av lärarkollegor. Vid frågan vad jag istället gjorde sade jag att jag lärde eleverna att ställa upp talen. ”Varför då?” Frågade någon, och när jag svarade ”För att det blir rätt.” började de nästan kasta saker på mig…

    *Skriftlig huvudräkning. Exempel (grattis arbetsminnet…):
    234+567 = 200+500+30+60+4+7= 700+90+10+1=700+100+1=800+1 = 801

    1. Hej Sören,

      Under nu ganska många år har jag gnällt och skällt på lärarutbildningen – egentligen ända sedan jag själv gick på LHS. Många gånger på grund av ideologisk produktion, brist på metodik, utebliven utbildning i t.ex. läsning eller bedömning.

      En sak som sällan diskuteras är själva innehållet i lärarutbildningen – alltså jag menar innehåller i kurserna. Allt ligger på metanivå och inte på analysnivå av innehållet. Exempelvis undervisning – vad handlar det om? Eller bedömning? Eller metodik? Eller språk och tänkande? Eller begreppsbildning?

      Listan kan göras lång. Det konstateras bara att nyutexaminerade lärare är kritiska, att de inte är tillräckligt förberedda på verkligheten, att lärarutbildningen är ideologisk – att utbildningen inte håller måttet. Men vad i innehållet håller inte måttet?

      Detta skulle behöva diskuteras. // J

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s