I dessa Coronatider verkar halva världen förlamad av panik. Inte minst de europeiska länderna. Svenska politiker och myndigheter har skött sig förhållandevis bra måste jag säga. Media däremot – oh my god! Givetvis vill man sälja lösnummer och få tittarsiffror även om det innebär att man vill piska upp en rädsla i samhället. Kanske kommer föraktet för media bland allmänheten öka när vi utvärderar Coronapandemin.
Regeringen och dess förlängda arm Skolverket har helt nyligen tagit beslut om att man rekommenderar att gymnasium, högskolor och vuxengymnasium ska ha distansundervisning. Observera rekommenderar! Syftet är att begränsa smittspridningen av Coronavirus. Resultatet är att de allra flesta gymnasieskolor stänger ner sin fysiska verksamhet och börjar bedriva undervisning över internet. Kanske kommer även högstadier och möjligtvis mellanstader följa efter om någon/några veckor. Vi får väl se.
Enligt Wikipedia, 2020-03-17, står det om undervisning följande: ”Undervisning är en typ av utbildning som är lärarledd. Enligt den statliga skollagskommittén (SOU 2002:121) så är undervisning: ”Sådana målstyrda processer som under lärares ledning syftar till inhämtande av kunskaper och värden”.”
Men om vi stannar upp här och ställer oss några frågor:
- Rekommendationerna innebär att de flesta huvudmän följer vad regeringen föreslår men att själva ansvaret läggs på skolhuvudmännen. Är det verkligen så att alla kommuner och friskolor i Sverige är i behov av fysisk stängning? Hur mycket Coronasmitta är det egentligen i Norrland , Härjedalen och på landsbygden? Finns det verkligen behov av att stänga gymnasieskolor överallt? Hur skulle det vara med riktade rekommendationer som utgick från situationen för det geografiska läget?
- Människor blir allt mer oroliga, både skolpersonal och vårdnadshavare i grundskolan. Anställda stannar hemma och vårdnadshavare håller sina barn hemma, oroliga på grund av Coronosmittan. Nu uppstår en rad märkliga frågeställningar:
- Regeringen uppmanar till distansundervisning – vad innebär egentligen det? Ska läraren per definition undervisa eleverna i digitala föreläsningar eller forum där läraren leder ett digitalt klassrum eller ska eleverna jobba på med skoluppgifter? Många läromedelsförlag har släppt digitala läromedel fria att använda, vilket är bra. Men innebär distansundervisning per definition att timplanen tillgodoses ifall all inlärning sker av eleverna själva?
- När lärare är borta, antingen att de är sjuka eller oroliga för smittspridning – hur ligger det till med undervisningen? När en obehörig lärare eller en resurs/fritidspersonal bedriver undervisning som vikarie – räknas det som undervisning? En vecka utan ordinarie lärare, två, tre, fyra – var går gränsen för att man ska räkna att eleven får undervisning enligt timplanen? Var går gränsen för att det inte längre är undervisning?
- Om jag ändå spekulerar som ovan kan en obehörig lärares undervisning räknas som undervisning enligt timplanen? Visst, bara legitimerade lärare får sätta betyg – men kan vem som helst bedriva undervisning och att det räknas som undervisning enligt timplanen?
- Ifall eleverna själva sköter inlärningen i form av arbetsuppgifter, alltså att ingen lärare, obehörig lärare eller övrig personal undervisar – räknas det då som undervisning enligt timplanen?
- Åter igen – distansundervisning. Är självstudier att räkna som undervisning enligt timplanen?
Statsminister Stefan Löfvén var väldigt tydlig på presskonferensen om att rekommendationerna att stänga igen det fysiska gymnasiet för distansundervisning inte innebär att det är skollov för eleverna, nej det är ansvarstagande och fokus på skolarbetet. Men kan det räknas som undervisning enligt ämnestimplanen?
Vi befinner oss i en unik och svår situation och jag är inte på något sätt negativ till de beslut som tagits och de insatser som gjorts. Jag har också en tilltro till att skolor runt om i landet kommer vara skickliga på att planera och genomföra distansundervisning.
Nej, vad jag är rädd för är att regeringen lägger ansvaret på skolhuvudmännen utan att ha definierat vad undervisning är och i vilken mån ovanstående frågeställningar tagits i beaktande. Detta gäller då främst landets kommuner. Ifall det visar sig att eleverna inte har uppnått de kunskaper som förväntades, t.ex. att meritvärde och gymnasiebehörighet har sjunkit – vem bär du ansvaret (skulden)? Jag är rädd för att skulden kommer att läggas på skolorganisationen och givetvis på lärarkåren som kommer sitta med Svarte Petter.
Jag säger inte att det ska bli så och jag vill inte vara pessimistisk, trots allt tycker jag att alla jag träffar och bevittnar på TV och övriga media kämpar stenhårt för att göra det bästa av situationen. Dock vill jag uppmärksamma denna oklara situation.
För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller reglera lärarnas arbetsuppgifter (USK:en)!
Tyvärr belyser detta ett av många skolors problem: den överdrivna tron på digitalisering av undervisningen. Man har låst fast sig vid paddor, lär(?)plattformar, skenbar individualisering och liknande. Många är de inslag i radio där lärare utrycker sig i stil med ”det blir inte så stor skillnad, vi gör redan så mycket i våra iPads”. Exakt, det är det som felet – undervisa istället!
Hej Johan,
Ja – verkligen. Ingenting går att lösas med IT om det inte finns en skicklig lärare bakom allt. Sedan är det naturligtvis så att barn och ungdomar lär sig på fritiden och av nätet – men kanske inte det som skolan vill.