En liten artikelgenomgång


Under en längre tid har jag haft ganska många fönster öppna på min dator. Artiklar som jag velat kommentera och som jag därför har haft liggande på min dator. Så kom skrivandet av en ny deckare i vägen och sedan kom Coronaviruset smittspridning och tog all min tid.

Jag har försökt hitta tillfällen till att fortsätta podda och jag har försökt skriva lite bloggar men tiden räcker helt enkelt inte till. Tre veckors krismöte på förvaltningen, från tidiga morgon till sena kväll har förändrat inte bara mitt liv – många fantastiska medarbetare har gjort enorma insatser för att lugna, hjälpa, organisera och informera. Jag är evigt tacksam för mina kollegors insatser och mina medarbetare. Fantastiskt!

Under den senaste månaden har jag stängt flera av datorns öppna fönster. Några ämnen har jag känt inte längre varit aktuella eller tillräckligt intressanta för att lägga tid på men en del av dessa vill jag kommentera. Men tre artiklar vill jag ändå kommentera.

Den 2/3-20 skriver Hamid Zafar en kolumn i Göteborgs-posten (GP). Hamid Zafar är en personlig favorit, en gigant till människa som först utbildade sig till lärare och efter några år blev rektor och tog över Sjumilaskolan i Biskopsgården – en skola där han själv gått i som barn. Där gjorde han stor skillnad och fick skolan på fötter. Idag är han utbildningschef i Mullsjö kommun. 

I artikeln kommenterar Hamid Zafar den senaste tidens debatt om kriminella ungdomar i utanförskapsområden. Ni vet, ungdomar som rånar andra ungdomar och förnedrar dem t.ex. genom att urinera på sina rånoffer. Zafar menar att de boende i dessa förortsområden är så trötta på att kriminalitet och öppen narkotikaförsäljning tillåts utan att samhället agerar kraftfullt. Men Zafar vill att diskussionen ska handla om annat än att tycka synd om dessa barn och ungdomar, att betrakta de boende i områdena som hjälplösa offer och/eller att tandlösa insatser görs, t.ex. på frivillig basis av socialtjänsten. Så här skriver Hamid Zafar: Låt oss hellre prata om värderingar, föräldraansvar och subkulturell förortsanda än om etnicitet, kultur eller socioekonomiska faktorer. Det krävs en särskild gränslöshet för att med utstuderade sadistiska inslag råna ett offer. Värderingar skapas inte i ett vakuum. 

Gränslösheten har möjliggjorts av att ungdomarna vet att samhällets ramar är otydliga och konsekvenserna är uddlösa. Dessutom finns generös straffrabatt. Det är den vetskapen som gör att de kan kasta sten på polis och ambulanser. Ungdomarna har helt enkelt knäckt systemets kod och lärt sig dess svagheter. Samhällets akilleshäl är dess trubbiga pilspets. 

I Sverige har vi byggt upp ett system där kriminella ungdomar ska bemötas av socialtjänstens insatser. När en ungdom är på glid sätter samhället sitt hopp till socialen. Men hur gör vi om socialtjänstens metoder och lagstiftning är en del av problemet? Här finns några avgörande systemfel.” 

Min kommentar: Hamid Zafar är en av de viktigaste debattörerna i landet när det gäller skolans roll i samhället och de krav och förväntningar som finns på människor med annan etisk bakgrund än svensk-svensk. Jag anser att vi behöver diskutera ordning och reda i de mångkulturella förorterna, både i skolan och i samhället. I podden God ton, avsnitt 81 talar Hamid Zafar om vikten av att bostadsbolagen engagerar sig i miljön i bostadsområdena. I podden Panshiri, Kyeyune & Amid, avsnitt 3 talar Hamid Zafar om etiska skillnader. Mycket intressanta avsnitt. Lyssna! Hamid Zafar driver även en egen podcast som heter Kungar och Krig som är ett måste för dig som gillar historia.

I GP 4/3-20 skriver läraren  Maria Wiman en debattartikel om att mobilförbudet som är på gång i skolan är en skenmanöver. Så här skriver Wiman: ”Häromdagen var jag i en bokaffär. Framför mig i kön stod en lärare. Hon köpte trettio pennor och berättade för kassörskan att dessa skulle hon ta med till skolan imorgon. Hennes elever hade inget att skriva med och skolan hade köpstopp. Varje dag läser jag om lärare som vikarierar för sjuka kollegor, som skriker efter fler speciallärare och fler resurspersoner, som dignar under dokumentationsbördan, som vrider och vänder för att få en nästintill omöjlig arbetssituation att gå ihop.”

Hon avslutar: ”Vi är många som vill ha resurser. Vi vill ha vuxna människor i korridorer, ute på rastaktiviteter, i skolkaféet och i uppehållsrummen. Vi vill ha ett starkt elevhälsoteam, speciallärare, skolbibliotekarier, utbildade fritidspedagoger och behöriga kollegor. En sådan nationell plan hade högst troligt fått både mig och mina kollegor att jubla och göra vågen.

Nu hamnade liksom fokus snett igen. Ni lyssnade inte på professionen denna gång heller och återigen får vi på golvet ta konsekvenserna. Det blev liksom gycklarnas julafton ännu en gång. Så fruktansvärt ovärdigt.”

Min kommentar: Maria Wiman har helt rätt – det är som vanligt, en skenmanöver. Istället för att ta tag i de verkliga problemen eller fokusera på rätt saker kommer populistiska beslut. Aldrig någonsin har kepsar eller mobiltelefoner varit ett stort problem för skolan. Enskilda lärare kan ha problem, men som organisation har skolan inte problem med detta. Min uppfattning är att de flesta skolor redan idag har mobilförbud på lektionerna och mobildagis där eleverna kan låsa in sina mobiler. Åter igen ett beslut som tas på riksnivå som har liten inverkan i klassrumsnivån och där professionen inte har blivit tillfrågad. Ett förakt för lärarkåren?

Den 3/3-20 skriver Fredrik Andersson ett blogginlägg på Lärarnas Riksförbunds (LR) opinionssida. Fredrik är sedan länge förtroendevald inom LR och är distriktsordförande för LR i Malmöhus. Han har även varit gäst i min podd, säsong 1 och avsnitt 13. Så här skriver Andersson: ”Nyheterna om personalneddragningar i svenska kommuner har duggat tätt det senaste året. Den återkommande förklaringen från kommunalråd från alla möjliga olika parter har varit varianter på “det finns inga pengar”, vanligtvis åtföljt av en uppgiven axelryckning och en kommentar om att man behöver ökade statsbidrag. Jag har alltid haft svårt för när människor med makt påstår sig vara maktlösa (vem av oss är verkligen “maktlös”?) och när min senaste skatteberäkning kom, började jag fundera lite kring detta med de saknade pengarna.”

Andersson fortsätter: ”Om ni, kära läsare, nu ändå tror att jag föreslår en skattehöjning för er med 5 %, kan jag trösta er med att en höjning av kommunalskatten i Lunds kommun, där jag bor, med 1 % hade gett kommunen runt 58 miljoner kronor extra i kassan. Detta kan jämföras med de cirka 47 miljoner kommunen “måste” spara in på sina grundskolor. Mer korrekta uttalanden från politikerna i Lund, vilka har både politisk makt och beskattningsrätt, skulle alltså kunna vara

  • “vi vill inte höja skatten, utan föredrar att göra personalneddragningar på våra skolor“
  • ”vi vågar inte höja skatten för då kanske massor av lundabor flyttar över kommungränsen till Staffanstorp eller Kävlinge, där skatten är lägre”

Problemet är alltså varken ekonomiskt eller olösligt, utan är ett politiskt problem, en fråga om bristande vilja och inte en fråga om bristande möjligheter.

Min kommentar: Fredrik Andersson tar upp en viktigt debatt som förts av Tankesmedjan Balans under ett par år, det vill säga förhållandet mellan krav och resurser. När skatten sänks eller behålls oförändrad och löner och kostnader höjs, samtidigt som samma krav på kvalitet i verksamheten ställs går människor sönder.

Men jag kan säga till alla: Det finns pengar! Det finns gott om pengar i kommunerna och i landet – massvis med pengar. Men, det handlar om vad vi gör med dessa pengar. Som jag ser det slösas enorma resurser bort varje år på en rad kostsamma verksamheter. Jag har tidigare på denna blogg tagit upp hur många exempel som helst, t.ex. värdelösa anbudsavtal som kostar skjortan för kommunen, avtal med lokala företag som inte utnyttjas/behövs, fastighetsavdelning som inte sköts korrekt, IT-avtal som mer eller mindre dränerar skolan (och huvudman) på resurser och mycket annat. Så pengar finns, frågan är bara vad man gör med de resurser som man har. 

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller reglera lärarnas arbetsuppgifter (USK:en)!

Referenser

Gränslösheten är samhällets akilleshäl | Göteborgs-Posten – Ledare

https://sv.wikipedia.org/wiki/Hamid_Zafar

https://poddtoppen.se/podcast/1372019059/god-ton/81-rektor-hamid

https://poddtoppen.se/podcast/1494634055/panshiri-kyeyune-amid/3-hamid-zafar

http://johankant.libsyn.com/website/avsnitt-9-hamid-zafar-hur-lyfter-man-en-skola-i-ett-segregerat-omrde

https://poddtoppen.se/podcast/1476368813/kungar-och-krig

Mobilförbud en skenmanöver för att slippa lösa de verkliga problemen | Göteborgs-Posten – Debatt

Det finns inga pengar · Fredrik Andersson

http://johankant.libsyn.com/website/avsnitt-13-fredrik-andersson-om-att-jobba-fackligt

HOME

4 reaktioner till “En liten artikelgenomgång

  1. ” Värderingar skapas inte i ett vakuum.”
    På kornet! Precis det vi var inne på i vårt senaste samtal. Och åter: hur makten(!) ägnar sig åt kosmetika med ett vått finger i luften och åt att smita undan sitt eget ansvar; eller rättare sagt hur den smiter undan sin möjlighet att Ta ansvar. Vare sig det rör bristen (jo mors!) på pengar, segregation eller annat:
    Politikers och myndigheters velande från att ta ta i det som verkligen behövs för att få resultat påminner mig historien om fylltratten som strosade runt under en gatlykta men blicken stadigt i marken. En förbipasserande frågade om han tappat något?
    – Ja, min nyckel hem.
    – Aha sade den hjälpsamma medmänniskan och : vet du mer exakt Var du tappade den?
    – Ja, därborta.
    – Va? Men varför letar du här under lyktan då?
    – Jo men där borta är det ju så jäkla mörk att man inte hittar nånting.

    1. Hej Sören,
      Tack för senast. Bra samtal!

      Medelklassen sätter agendan och tror gott om alla – för det ska vi ju göra (Super-PK). Att alla inte klarar sig förklaras bort med att det inte kan stämma – lärarna och skolan gör fel eller också skickar vi ungarna på utredning. Nej, skolan är ju helt fel för att inte tala om lärarkåren. Därför skyller vi på dem.

      Lundahl, Scherp, Carlgren, Ekdahl, Lundgren och de andra scharlatanerna går fria.

  2. Nej, värderingar skapas inte i ett vakuum. Det skapas i ett sammanhang. Och en del av detta sammanhanget är vår skollag som gäller idag. Eleven har knappt några skyldigheter, föräldrar har knappt något ansvar. Skolan har skyldighet till allt; från att se till att eleven kommer till skolan, till att eleven når målen, även om den inte har tillräckliga intellektuella förutsättningar eller helt enkelt inte vill. I båda fallen har skolan skyldighet att anpassa (!) och dokumentera. Dokumentera är viktigare än om dessa anpassningar i överhuvudtaget hjälper och behövs eller om läraren hinner med sitt egentliga uppdrag. Eleven lär sig snabbt att denne behöver inte anstränga sig. Läraren och skolan har skyldighet att slå knut på sig själv när denne inte gör det den ska. Föräldrar lär sig snabbt att klaga på skolan och strunta i sitt eget ansvar. Det står ju i lagen att det är skolan som har skyldighet att gossen/tösen sköter sig och når målen och det är mycket bekvämt för en del föräldrar. Eleven får kränka om vuxna inte är medgörliga. Föräldrar hejar på! Man kanske kan få lite skadestånd om man anmäler eller bara känslan av att man har makt över denne dumme läraren. Tack vore denna lag tappar elever och föräldrarna respekten för skolan och för det svenska samhälle. Vilka värderingar skapas här? Varför ser så få att problemet bottnar i den lag som vi behöver agera efter. Resurser påstår jag har vi så det räcker. Vi har ju en av världens resursstarkaste skola! Men inga resurser i världen hjälper med de elever vi skapar med hjälp av vår skollag. Om jag som lärare skall kunna ge mina elever värderingar behöver jag ses som auktoritet av mina elever och deras föräldrar, inte som en serviceperson som behöver svansa runt sina kunder! Vi behöver börja med att ändra i skollagen! Den är inte skriven i sten, utan av människor som kanske hade fel!
    P.S mobilförbud i skolan vore bra. Det hjälper många lärare som på så sätt kan undvika onödigt tjafs och det håller eleverna borta från nätmobbning under rasterna. Men visst, det är bara en liten del av problemet.

    1. Hej Renata,

      Ja visst skapas i sammanhang och frågan är vilka sammanhangen är. Medelklasskultur och en önskad välvilja och tilltro till elevernas förmåga att alltid välja det goda. Någon form av frireligiöst leende när man diskuterar barn och elever. Såååå fina och villiga att lära sig. Verkligheten vill man veta av och händelserna som målas upp i media är ju anekdotiska och händer ju inte så ofta. Vision och verklighet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s