En skola åt helvete, del 14: Kritiskt tänkande


Ni trodde väl inte att min bloggserie var slut? Nej verkligen inte, några heta blogginlägg är det kvar. Och vänta bara, det kommer riktigt smaskiga detaljer om två blogginlägg, som antagligen kommer få en och annan att baxna över Johan Kants ”fruktansvärda tilltag”. Men det blir kul!

Det är intressant hur mycket åsikter, applåder, oro och syrliga kommentarer min bloggserie ”En skola åt helvete” har genererat. Det mesta är positivt, tydligen finns det en igenkänningsfaktor hos många av dem som kommenterar. Det kan tyckas positivt, att min text mottas på ett sådant sätt, men om vi alla tänker efter så är det fruktansvärt. Så många år där etablerade skolutvecklare, konsulter, pedagoger och skolfortbildare fått styra och ställa utan att någon sagt stopp och belägg. Ibland med konsekvensen att resultatet inte blivit klargörande, utan snarare rörigt.

Fortfarande får jag sarkastiska kommentarer på twitter, framförallt på grund av min ton och mitt språk. Trots att jag tydligt förklarat att det varit ett medvetet val för att provocera och att språket faktiskt gett resultat. Många av dem som normalt inte kommenterar mina blogginlägg har blivit så provocerade att de känt sig tvingade att gå in och försvara de som jag ”hängt ut”. Några personer har även diskuterat mina inlägg i andra forum och det har stundtals varit hårda debatter både här och där. Alltså ett gott resultat.

För det behövs många som engagerar sig, som säger ifrån och som faktiskt vill ha en skola som bygger på en professionell lärarkår, elever som når sina kunskapskrav och en läroplan som levererar det som den är tänkt att göra – alltså en mål- och resultstyrd skola. Men då går det inte att ha ett etablissemang som styr skolan och fortbildningen som motverkar detta och som hela tiden använder vetenskapen som verktyg i eget syfte. Om något inte stämmer ändras vetenskapen så att den passar. Här behövs en revision!

Hade jag verkligen behövt hänga ut personer som jag gjort? Nej, så klart att jag inte hade behövt, men resultatet hade blivit ett helt annat. PIE hade gemensamt tyckt det jag skriver är fruktansvärt och  att något måste göras för att stoppa detta förfall. Sedan hade de i lugn och ro kunnat lalla på som de gjort ända sedan Lpo 94 infördes (och säkert ännu längre tillbaka). Att PIE i första läget var med och sänka svensk skola skulle aldrig kommit upp till ytan.

Hade jag verkligen behövt kalla dem maktfullkomliga eller ulv i fårakläder? Nej, så klart att jag inte hade behövt, men åter igen var det ett sätt att tydliggöra och provocera. Ibland behöver man ta ut svängarna, som Tomas Kroksmark brukar säga, för att få fokus och att få reaktion.

Och det är ju inte direkt så att dessa personer inte skulle kunna ta emot denna kritik från ”en liten rektorsskit” från Haninge. Alltså att professorer och högt uppsatta tjänstemän inte ska kunna ta detta, när de själva använder metoder som är högst anmärkningsvärda. Jag vill bara påminna om hur Christian Lundahl inte kontaktade Heléna von Schantz när han hade åsikter om hennes privata blogg, utan vände sig till hennes chef. Och Heléna hade skrivit något om stavfel på den Powerpoint som Lundahl använde när han föreläste och tagit upp detta på bloggen. Maktspråk från Lundahls sida? Eller när Hans-Åke Scherp skrev ett aggressivt brev till Pia Enochsson. Eller när Ulla Runesson råkade skicka ett brev till Bertil Törestad där hon kallade honom idiot i tredje person.

Men varför har Lundahl, Carlgren, Kroksmark och Scherp inte svarat mig? Enkelt svar – de bemödar sig inte gå ner till en så låg nivå att diskutera med en simpel rektor i en förortsskola. Men tro mig, det är inte så att min kritik kommer gå obemärkt förbi, det kommer en motattack från PIE. Var så säker! Jag kommer att få pisk, man kommer vilja skjuta ner mig och marginalisera mig. Väntar bara på attacken! Antagligen kommer man gå bakvägen för att tysta mig. Det är så det går till – det har jag flera ”privata anekdoter” som bekräftar. Demokratiska spelregler med yttrandefrihet? Nopp!

En och annan person kanske undrar varför de inte tar debatten? Jag kan inte svara på det, men jag tror att det handlar om att de vet att de inte kan vinna denna debatt. De vet att de har fel i sak (eller också har de inte denna självkännedom). De vet att de sprider ideologi (eller också vet inte det). Och det är inte bara jag som står upp för vad som är rätt och riktigt, alla ni som i kommentarer har verifierat att det jag säger inte bara påhitt, hjälper till att flytta positioner. För jag kommer fråga efter den forskning som verifierar deras påstående att forskningen säger att betyg inte är bra för inlärningen och jag kommer sprida det på den här bloggen. För jag kommer fråga efter den forskning som verifierar deras påstående att det finns en konflikt mellan att följa upp resultat och elevernas motivation och jag kommer sprida det på den här bloggen. Frågan är om det är ok att inte vara noga med vetenskapsteori?

Som när Hans-Åke Scherp påstod att forskningen sa ditten och datten och Gunnar Ohrlander drog ner brallorna på Scherpen. Hur mycket var forskningen värd? Men åka land och rike runt och lurar skolor på pengar, arbetstid, lärarkapacitet och i slutändan blåser lärare på deras professionalitet och elever på deras kunskapsrätt. Tydligen helt ok att göra. Har Johan Kant någon rätt att vara upprörd eller är det så att det hela bara handlar om hjärnspöken hos Johan Kant? Och än värre – medelklassen som styr beslut inom svensk skola duckar för att namn nämns. Ja, medelklass – för du kan vara så mycket sosse eller vänsterpartist som helst, men du lever ett medelklassliv och frotterar dig med likasinnade. Aldrig träffar dessa personer människor från arbetar- och underklass. ”Fy för den där Johan Kant som tillskriver oss fina människor en massa skitsaker. Bäst att ignorera den där konspirationsteoretikern. Han kan omöjligen ha rätt.” Lock på!

Det är bra att det diskuteras och att jag inte få stå oemotsagd. Givetvis har jag inte facit på hur saker och ting ska fungera, även om jag har en ganska klar åsikt, fast jag menar inte att jag i alla lägen har koll på allt och vet hur allt ska lösas. Och det är många lärare ute i landet som är betydligt skickligare än vad jag är på att jobba med utvecklingsfrågor i skolan – men får de tid och fokus?

Några saker tycker jag är riktigt intressant, skillnaden mellan åsikter och kritiskt tänkande. Under bloggserien har hundratals kommentarer angående det jag skriver uppkommit på min blogg, men även på Twitter, Facebook och i personliga e-mail till mig. Även e-post direkt till skolchefen i Haninge jag fått ta del av. Dock utan att avsändarens förhoppning att skolchefen skulle ta mig i örat blev besannad.

På Facebook men framför allt på Twitter har diskussionerna blivit märkliga. Många gånger på en ytlig nivå där ”oneliners” slängs ut. Ingen diskussion utan direkta påhopp som saknar förklaring. De senaste dagarna har jag sett Twitterdiskussioner som varit fruktbara, där de som kastar ur sig saker och ting uppmanas tala om varför man påstår det man gör. Och givetvis blir det en press för dessa personer. Antingen lägger man fram sina argument eller också framstår man som en arrogant tyckare. Bra att få igång debatten, men en dialog blir det ju inte direkt.

Men Twitter – nja, jag vet inte riktigt! Det behövs ganska många inlägg för att förklara varför man tycker som man gör. Twitter är ett värdelöst forum för dialog och diskussion. Nu kanske en och annan av ni som läser garvar till lite, att jag ska ha åsikter om påhopp. Men vari ligger skillnaden? Jag lägger fram mina ställningstaganden med tillhörande argument. Pang! Där har ni min åsikt – andra kanske har andra åsikter. För mig känns det som att man inte kan diskutera sig fram till att man är överens om att man är överens eller att konstatera att man inte är överens om att man inte är överens. I abstraktioner och ytliga resonemang med det lilla utrymmet som debattören förfogar över vid användandet av Twitter är det svårt att nå detta.

Men vad har min bloggserien bidragit till? Jo, en hel del människor har gått i gång på mina blogginlägg, många i positiva ordalag, men en hel del i negativ bemärkelse vilket i sig inte behöver vara ett problem. Men det har blivit ett problem för diskussionen har styrts av känslomässiga åsikter och inte av argument. I vissa fall även av en teknik av fokusförflyttning. Jag har givetvis också en hel del känslomässiga åsikter, t.ex. att jag varit förbannad, vilket också synts i mina texter. Jag har dock påtalat att det varit ett medvetet val – att visa frustration och ilska. Men varför har människor reagerat kan man fråga sig? De som jag kritiserat sitter ju i maktposition och det är knappast privatpersoner som jag kritiserar. Vad är det för fel att kritisera dessa personer? Det handlar ju inte om att jag hade åsikter om frisyrer, kläder eller liknande. Utan att det handlar om vad de gjort i sitt yrkesmässiga liv och det som dessa personer har publicerat. Glöm heller inte bort att min blogg inte är en vetenskaplig avhandling.

Några ord om skillnaden mellan åsikter och kritiskt tänkande.

Åsikt: De flesta människor har en åsikt om något, en del vill uttrycka den högt och tydlig andra vill behålla den för sig själv. Men åsikter har vi. De flesta åsikter utgår alltid från individen själv, sina egna preferenser och referensramar. Det innebär att en person ibland bara utgår från sig själv utan att se bakomliggande orsaker eller motiv till en åsikt eller fenomen. Men åsikter kan även vara en del av en ideologi, där det är själva åsikten i sig som är det viktiga och inte om den har bäring eller om det funkar i praktiken. Man ska helt enkelt tycka på ”rätt sätt”.

Tyckande: Det kan finnas anledning att skilja ut tyckande från åsikt då åsikten kan var mer reflekterad än tyckandet. Tyckandet är mer spontant och emotionellt, man ”tycker till”. Åsikten kan även vara ideologiskt förankrat.

Kritiskt tänkande: Kritiskt tänkande ställer helt andra krav än åsikter och har vissa spelreglerna I punktform går det att sammanfatta kritiskt tänkande på följande sätt:

  • Vad är frågan och slutsatsen?
  • Vilka är motivet och bevisen?
  • Vilka fraser/uttryck är otydliga?
  • Vilka är de bakomliggande värderingarna och antagandena?
  • Vilka är de beskrivande/deskriptiva antagandena?
  • Finns det luckor i resonemanget?
  • Hur bra är bevisen?
  • Hur ser det ut med evidens i frågan?
  • Vilken vetenskaplig metod har använts?
  • Finns det alternativa orsakssamband?
  • Är det statistiska materialet korrekt eller bedrägligt?
  • Har någon viktig information utelämnats?
  • Vilka är godtagbara slutsatser är möjliga?

Kritisk: Det går även att vara kritisk, men det är något helt annat. Då utgår man även från sig själv och sina egna referensramar, men har en i princip negativ inställning till det mesta. Jag tänker att det nog innebär att vederbörande har varit med om något ofördelaktigt i sitt liv, en bakomliggande orsak, som till och med kan ligga undermedvetet.

Om vi har tre olika perspektiv: Åsikter, Kritiskt tänkande och Kritisk – hur har diskussionen varit kring mina blogginlägg? Hur har människor uttalat sig på Twitter eller för den delen i kommentarsfältet på bloggen och Facebook? Att gå igång på mitt språk – är det uttryck för kritiskt tänkande? Att gå igång på att jag hänger ut personer med namn – är det uttryck för kritiskt tänkande? Att inte utläsa andemeningen i ett resonemang – är det uttryck för kritiskt tänkande?

Nu kanske en och annan tycker att jag raljerar över människor som uttryckt sig i förhållande till mina blogginlägg. Men det är precis tvärt om. Jag vill gärna att så många som möjligt ska vara med och diskutera, men jag vill höja diskussionen. Det innebär att jag vill att alla som reagerar med magen ska tänka efter varför de får den reaktionen. Finns det någon sanning i det Johan Kant skriver? Vad är bakomliggande motiv till blogginlägget? Utifrån olika anledningar tar man ställning och lyfter fram sina argument. Det innebär inte att det man tagit ställning för eller emot något för all framtid. Att det är något man håller fast vid och inte kan byta ståndpunkt. Över tid går det att revidera sin ståndpunkt och även sina argument. Man kan med andra ord ändra sig! Jag vill inte ha Twitterkommentarer som ”Katederkramar” – det leder ingenstans. För jag tror inte att någon som jobbar i skolan går till jobbet och tänker att de ska göra ett dåligt jobb eller att de ska sabotera för eleverna.

Men vad ska vi göra för att gå vidare? Hur ska lärare och rektorer vrida makten ur händerna på PIE? Jag har lite olika idéer som kommer presenteras efter denna bloggserie. Vi behöver fortsätta diskutera. Många åsikter och argument, men ”oneliners” leder ingenstans. Jag kommer tillsammans med några andra erbjuda dem som vill vara med att förändra svensk skola en arena. På konkret nivå! Men mer om det senare!

Någonting utanför denna diskussion är den kommentarsteknik som vi har sett bland en del, även långt innan min bloggserie, går ut på att flytta fokus och inte diskutera sakfrågan. Istället för att möta upp i sakfrågan, diskuteras en hel del annat i periferin runt frågeställningen och när frågor kring sakfrågan kommer, flyttas fokus igen. Eller att motfrågor ställs. Eller att man tillskriver mig eller någon annan något. Eller att man går upp i abstraktion. Eller att vederbörande hamnar i något filosofiskt resonemang. Det kanske tydligaste exemplet på detta var när min blogg fick epitetet skolans svar på avpixlat.

Nästa blogginlägg handlar om teori och ideologi.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller reglera lärarnas arbetsuppgifter (USK:en)!

 

Referenser
http://helenavonschantz.blogspot.com

https://johankant.wordpress.com/2011/09/18/christian-lundahl-anvander-sin-makt-for-att-tysta-ner/

https://johankant.wordpress.com/2013/09/05/en-skola-at-helvete-del-7-pie-nagra-exempel/

 

En reaktion till “En skola åt helvete, del 14: Kritiskt tänkande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s