Två glada nyheter på en och samma dag

Lågaffektivt bemötande eller inte? Klart att vi ska agera lågaffektivt och att vi ska ta hjälp av de metoder som Bo Hejlskov definierat. Men ibland går det för långt i skolan och lärare, rektorer och skolpersonal behöver ta i med hårdhandskarna. När elever är på väg att skada andra, när det inte går att diskutera med en vansinnig elev eller när eleven fullständigt saboterar verksamheten. Som den där gamla soffan i Lidköping. Alltså inte att själva soffan är gammal i sig utan att historien har blivit   en följetång på grund av att Barn- och Elevombudet har drivit fallet i olika domstolsinstanser. Så här skriver Dagens Nyheter (DN) om bakgrunden:

Det var i november 2017 som några niondeklassare på Dalängskolan i Lidköping ställde en soffa mitt i en central passage vid cafeterian och slog sig ned. Efter att en skolvärdinna två-tre gånger bett dem att flytta på sig blev bara en kvar, som i stället greppade tag i soffans ryggstöd.

En annan lärare, som tidigare varit brottare, kom då dit och lyfte bort 13-åringen med ett grepp som inkluderade en arm runt pojkens huvud.

– Det tar bara några sekunder och han säger inget när jag lyfter honom men när han står upp så är det första han säger: ”Jag ska anmäla dig”, har läraren tidigare sagt till DN.

13-åringen själv har hävdat att han blev rädd och fick ont. Polisens förundersökning lades ner när journalerna inte visade några skador på pojken, men BEO – en del av Skolinspektionen som ska utreda kränkande behandling mot barn och elever – yrkade på ett skadestånd från kommunen på 10.000 kronor.”

BEO drev detta ärende vidare till Högsta Domstolen (HD). Så här skriver DN om HD:s domskäl:

”Det ingripande som var aktuellt här – ett grepp om en elevs nacke – utgör enligt Högsta domstolen i regel en kränkande behandling. Såsom det utfördes var det dock mycket kortvarigt och anpassat för situationen. Det uppnådde omedelbart sitt syfte att få slut på ordningsstörningen i en situation när eleven inte lydde de uppmaningar han fått om att resa sig från soffan. Det var därför inte fråga om någon kränkande behandling i skollagens mening”, skriver Högsta domstolen.”

Varför driver BEO detta så långt som till HD? Helt sjukt om ni frågar mig. Vad anser vårdnadshavarna om vilka signaler deras uppbackning av sonen givit sitt barn. Helt ok att bete sig illa – för han har ju ADHD. Som om det är en friskrivning till att förstöra för en hel skola? Hur resonerar man i hemmet när man läser HD:s dom och svart på vitt inser att det inte var en kränkning. Ska denna pojke gå igenom livet och vara lättkränkt för allt – varenda lite kommentar ska han ta åt sig…..för han har ju ADHD. Kanske ska man lära sig hur man beter sig och uppfostra sina barn i stället. I ärlighetens namn ska jag säga att jag aldrig träffat barnet, föräldrarna och den anklagade läraren. Men att gå med på att BEO driver detta fall är ju helt absurt.

Lägg ner BEO omedelbart!

År 2009 startade jag den här bloggen och 2010 kom min bok Yrke: Lärare. Som en röd tråd genom både blogg och bok har jag drivit lärarledd undervisning eller katederundervisning. Jag har ju inte använt det ordet de senaste åren utan använt mig av seminarieundervisning eller lärarledd undervisning av den enkla anledningen att det Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget (PIE) har kidnappat katederundervisning och formligen förpestat ordet. Hatobjekt nummer 1 har varit förra skolministern Jan Björklund som blivit hånad, förlöjligad och hatad. Fy fan vilka vidriga tillmälen jag har sett kring Björklund och många gånger har jag ångrat att jag inte gjort skärmdump på de ”fulinlägg” jag sett.

 

 

Jag har också fått ta emot hat och blivit kallad bland annat katederkramare. 

När jag jobbade på Jordbromalmsskolan var det helt omöjligt att inte undervisa från katedern. Givetvis inte en föreläsning där läraren för monolog utan en lärare som lyfter frågor, problematiserar, slänger ut frågeställningar, tar emot svar, skriver på tavlan, skickar ut en ny fråga. En diskussionsledare helt enkelt. 

Därmed inte sagt att varje lektion ska utgå från detta utan en variation. Men absolut inte elevaktivt arbetssätt som marginaliserar läraren till coach eller handledare. Eller där eleverna ska sköta sin egen inlärning, t.ex. problembaserat lärande (PBL).

Varför? Jo, för att min elever hade varit rökta om de hade fått sköta inlärningen själva. Tack vare att jag undervisade mina elever och såg till att problematisera på whiteboardtavlan fick alla – då menar jag alla – med sig bärande kunskaper och de klarade sig väl på gymnasiet. De elever som inte klarade av betyg var de elever som hade stora sociala problem utanför skolan.

Och jag har hållit emot – hela tiden kämpat för att lärare ska vara lärare och inte lägga över allt på eleverna. Mina futtiga blogginlägg har förvisso glatt en del läsare men inte tusan har mitt arbete betytt ett ruttet lingon. För visst ska skolan vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Handen på hjärtat – vem fan bryr sig om beprövad erfarenhet? Ingen på Skolverket och inom de pedagogiska institutionerna i alla fall. Alla framgångsrika lärare som inte följer de metoder som är inne och som påbjuds av Skolverket bryr sig ingen om. Nej, det ska vara vetenskaplig grund och ingenting annat.

Så idag är det mycket glädjande att Skolforskningsinstitutet i en rapport visar att katederundervisning inte alls är dåligt. Någon form av vetenskaplig grund på detta? Så här skriver man på DN-debatt idag (3/7-20):
Sedan decennier har det förekommit en debatt mellan förespråkare för lärarcentrering (ofta allmänt benämnd katederundervisning) och anhängare av elevcentrerad undervisning där elever ges ett större eget ansvar för sina egna lärprocesser. I debatten är båda perspektiven både omhuldade och kritiserade. Inte sällan har de ställts mot varandra. På vilken vetenskaplig grund sker det? Skolforskningsinstitutet visar i en forskningsrapport att lärar- och elevcentrerad undervisning inte ska betraktas som två ytterligheter som lärare måste välja mellan. Undervisning av hög kvalitet kännetecknas snarare av lärarens väl avvägda blandning av de två perspektiven.”

Så jag bara säger: Äntligen lite ljus i tunneln! Länge leve lärarledd undervisning! Länge leve läraryrket! 

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller reglera lärarnas arbetsuppgifter (USK:en)!

Referenser
Lärare tog grepp på elev – Högsta domstolen friar Lidköping – DN.SE

https://johankant.wordpress.com/2019/10/26/trams-om-lab/

”Både katederundervisning och elevcentrering fungerar” – DN.SE

https://johankant.wordpress.com/2017/04/22/katederundervisning-pa-tapeten-igen/

https://johankant.wordpress.com/2019/06/08/lararledd-undervisning-det-basta/

https://johankant.wordpress.com/2018/08/29/bloggserie-undervisning/

https://johankant.wordpress.com/yrke-larare/

https://johankant.wordpress.com/2012/05/19/yrke-larare-del-1/

https://johankant.wordpress.com/2012/05/20/yrke-larare-del-2/

https://johankant.wordpress.com/2012/05/21/yrke-larare-del-3/

https://johankant.wordpress.com/2012/05/26/yrke-larare-del-4/

https://johankant.wordpress.com/2012/05/30/yrke-larare-del-5/

https://johankant.wordpress.com/2012/06/02/yrke-larare-del-6/

 

4 reaktioner till “Två glada nyheter på en och samma dag

    1. Hej Pekka,

      Ja nu faller man på eget grepp och kanske får det allt större konsekvenser. Åtminstone hoppas jag att regeringen lägger ner BEO eller omformulerar dess uppdrag.

  1. Håller med. En god nyhet i sanning. Blotta det faktum att jag instämmer placerar förstås av somliga även mig i isskåpet. Men det viktigaste med domen är två saker:
    > En bekräftelse att det finns gränser åt båda håll
    > Att lärare och rektorer nu har något att luta sig mot i debatter och (känslostyrda) meningsutbyten såväl på plats i skolan som i den allmänna debatten.

    Att ställa krav är grundläggande och avgörande. Jag tagit exemplet förut. Jag fick en gång när jag ingrep på skolgården av en pojke som stod och slog på en mindre skolkamrat av annat kön repliken: ”Men jag har ADHD. Jag saknar impulskontroll!”
    Varpå jag replikerade: ”Då får du väl skaffa det!” varefter vi tog en promenad runt skolan, och fortsättningsvis hade en god relation.
    Det är alltså inte konstigare att lära sig kämpa med sin ADHD eller vad det nu är (”Trotssyndrom”…?) än att den som har problem med tex läsningen får träna hårdare på det – och skaffa sig hjälpmedel. Allt annat är en skymf mot och ett fördärv för den enskilde. Själv har jag sedan tio år hörapparater. Lagom kul, men det är en hjälp inte bara för mig utan nästan mer för omgivningen – samtidigt som jag förstås inte kan skylla ifrån mig med ett ”Jag har hörapparater. Jag hörde inte!”* utan använda mig av det stöd jag har och både anstränga mig och be folk ta om. Skt-enkelt för att fungera i det sociala sammanhanget.
    *Jag brukar säga att Sablar, nu kan jag inte skylla på att jag inte hörde utan måste erkänna att jag inte lyssnade…

    1. Hej Sören,
      Tack för reflektionen. Nej, impulskontroll och koncentration är inte av Gud givet, man måste lära sig och det kan backe mig alla barn lära sig. Det vet jag av egen erfarenhet som lärare och rektor. För att inte tala om mig själv som har både lär mig impulskontroll och koncentration – jajamensan fungerade bra på Johan Kant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s