Bokrecension: De lönsamma av Marcus Larsson


Varför bloggar jag? Varför har jag så länge drivit min egen blogg? Ja, dessa frågor poppar sannerligen upp i mitt huvud när jag läser De lönsamma av Marcus Larsson. Jag kan helt ärligt säga att jag får en liten existensiell kris, svajar till och håller på att falla, innan jag åter kommer till sans och spanar ut över havet där jag befinner mig. Det är semester och jag har precis läst ut boken. Jag sluter mina ögon och ser Morpheus Larsson står framför mig och sträcka ut sina båda händer. I den ena handflatan har han ett rött piller och i den andra ett blått. Larsson uppmanar mig att välja. Det röda kommer att öppna upp den riktiga världen och det blå kommer att få mig att lunka på i samma hjulspår som jag alltid gjort. Skriva blogg, svära lite, kämpa på, uppröras och göra det som jag är bra på – knega med skygglapparna på. 

Jag stirrar författaren i ögonen. Han avslöjar inte med en min vilket väg han tycker jag ska välja. Jo, jag tror mig veta att han vill att jag ska välja det röda pillret, men valet är helt mitt. Jag glor på de båda handflatorna och kanske upplever jag att det blå pillret glänser till lite – som en knappt synbar invit att bli vald. Kanske, bara kanske, såg jag att det blå pillret ville få mig att glömma situationen och återgå till det vanliga livet. 

”Välj nu.” uppmanar Larsson.

Jävligt nyfiken har jag alltid varit. Jag sträcker fram min hand och plockar upp det röda pillret, sväljer det glupskt och helt plötsligt börjar marken under mina fötter röra på sig. Dammluckorna öppnas. Det vibrerar och får mig att skaka in i minsta cell. Vad fan händer? Måste ta ett kallt dopp för att kyla ner mig. Samla mina tankar och svalka min lekamen. Så jag springer ut i Tylösands långgrunda sandstrand och vräker mig ner i det salta havet. 

De lönsamma – en bok om varför skolor slåss om elever ...

 

Marcus Larssons bok De lönsamma är det röda pillret. Det var länge sedan jag var så uppskakad av att få en helhetsbild ihopsatt framför mina ögon. Detta trots att jag känt till många av de delar som boken tar upp och att jag har bloggat och varit en del i debatten så länge. Men boken ger en samlad bild av den ekonomiska situation som håller hela den svenska skola i ett järngrepp.

Visst kände jag till många av de delar som finns i den ekonomiska förutsättningarna och givetvis har jag vid flera tillfällen blivit upprörd över att privata aktörer inom skolan plockar ut hundratals miljoner i vinst. Eller ägs av riskkapitalbolag som har sitt säte i ett skatteparadis och därifrån kan suga ut skolföretaget på kapital. Så klart har jag reagerat när friskolor håller en orimligt låg nivå i kvalitet eller rent av sagt missbrukar sitt uppdrag. Jo, jag har reagerat tidigare. Men vad är det då som får mig upprörd av existensiella proportioner? Känslan att bara vilja slänga in handduken och ägna mig åt att skriva deckare. Strunta i att åka runt för att träffa människor för min podd? 

Anledningen till denna personliga kris är att jag inser att friskolereformen är ett kalkylerat system där friskolorna får fördelar på den kommunala skolans bekostnad. När bakomliggande fakta läggs på bordet och pusslet läggs ihop framträder en bild som är något så in i helvete jävligt att man baxnar. Det är hela systemet som är jävligt – precis som the Matrix – och det kommer behövas flera blogginlägg från min sida att bena upp detta, så tills vidare får ni hålla tillgodo med en bokrecension.

Friskolereformen påverkar hela svenska skolan och samtliga partier är inblandade. Möjligtvis kan Sverigedemokraterna friskrivas eftersom de inte var med på den tiden besluten togs och Vänstern motsatte sig friskolereformen. Men, båda partierna har idag ansvar att bilda stark opinion mot ett system som är högst orättvist. Gör man inte det är man medskyldig. Den som tiger kan anses som delaktig i de felaktigheter som begås mot hela det svenska folket och mot generationer av elever. 

Om jag ska summera boken på ett kortfattat och icke så djuplodande sätt kan man säga på följande. Friskolereformen infördes på 90-talet av regeringen Bildt och gav aktiebolag möjligheten att driva skola. Från början fick bolagen 85% av skolpengen då regeringen ansåg att kommunerna hade en overheadkostnad för myndighetsutövning som skulle gälla för alla elever som var skatteskrivna i kommunen, oavsett vilken skolform de gick i. Dessa overheadkostnader är t.ex. skolskjuts, skolpliktsbevakning, skolvalsförfarande med mera. Fristående huvudmän behöver inte ägna sig åt detta medan kommunerna behöver anställda tjänstemän som ska tillhandahålla denna service. När det gäller stora kommuner talar vi om väldigt många tjänstemän. Den socialdemokratiska regeringen ändrade reglerna i slutet av 90-talet till att friskolorna fick 100% av skolpengen. Kommunerna skulle dock fortfarande tillhandahålla den service som jag ovan beskrivit. Fristående huvudmän kunde alltså använda 15%  av skolpengen till andra ändamål, t.ex. att plocka ut vinster eller investera i att bygga ut koncernen. Academedia, Internationella Engelska Skolan (IES) och andra friskolekoncerner har brett ut sig över hela landet.

Samtidigt visar Marcus Larsson hur New Public Management (NPM) infördes i svensk skola i anslutning av kommunaliseringen. Det innebar en marknadisering av skolan där ekonomi och lönsamhet skulle vara rådande incitament. Genom att kopiera det privata näringslivet trodde beslutsfattare att skolan skulle bli lite mer effektiv. Att sedan offentlig verksamhet inte drivs av profit som incitament utan av att få välutbildade elever eller av lärares kall är inget som togs hänsyn till. Satsning på individualiserad lönesättning och senare förstelärarreform och lärarlönetillägg passade som hand i handske för att splittra lärarkåren som kollektiv och göra dem till lönearbetare på en skolmarknad.

Nu kanske vem som helst skulle tycka att det är väl inte så ”big deal” att kommunerna får tillhandahålla service, men det är djävligare än så. Marcus Larsson visar att friskolorna lockar till sig de mest lönsamma eleverna, alltså de eleverna som inte har behov av extrastöd och som är mer eller mindre självgående. Resurskrävande elever får den kommunala skolan behålla. När sedan den kommunala budgeten inte går ihop, t.ex. för att de kommunala skolorna behöver anställa resurspersonal, ordna med en lite grupp eller anställa flera speciallärare, måste den kommunala huvudmannen kompensera de privata aktörerna i kommunen. Eftersom kommunen som huvudman inte höll budget var alltså skolpengen inte tillräcklig och då får kommunen punga ut med de slantar som friskolorna skulle ha. En djävulsk konstruktion.

I ivern att få de stora friskolekoncern att etablera sig ute i landet lockar vissa kommuner med fördelar, t.ex. hyresrabatt eller hjälp med etablering i form av lokaler renoveras och upplåtes. Kommunala politiker vill så gärna att t.ex. IES ska etablera sig att de nästa gör vad som helst för att få dem dit. För IES är det bara att välja och vraka – vilken kommun kan rimligen generera mest profit till bolaget. För det är just vinsten det handlar om, inte några filantropiska värden.

Larsson frågar sig om det är så att vissa kommunala politiker är mer engagerade i att få fristående aktörer istället för att ta hand om de skolor man redan är ansvarig för. En relevant fråga. Den stående meningen som friskolorna upprepar som papegojor är att de är ett komplement till de kommunala skolorna. Marcus Larsson visar att denna ordsvada bara är nonsens, det handlar om att friskolorna konkurrerar med de kommunala skolorna på en skolmarknad med ojämlika förutsättningar, där de kommunala skolorna förlorar de resursstarka eleverna och de kommunala huvudmännen får vara serviceinrättning. 

Det är viktigt med ”branding” på en skolmarknad. Varumärket måste till varje pris basuneras ut och i denna kapplöpning om eleverna hakar de kommunala skolorna på. Skolorna blir tjänare av kunden (elev och föräldrar) vilket gör att man till varje pris ska hålla kvar eleven för att inte förlora skolpeng och då kanske inte budget hålls. Larsson lyfter fram hur marknadstänkandet och den individualiserade läraren har skapat en tyst lärarkår. Rädsla att inte få någon löneökning eller hamna ute i kylan på grund av att man inte är lojal mot sitt varumärke har fått ett tigande lärarkollektiv.

Slutsatsen av Marcus Larssons bok är att riksdagspolitikerna genom friskolereformerna har gjort skolan till en marknadsplats där den kommunala skolan redan från början är skadeskjuten och inte kan tävla på lika villkor. De kommunala skolorna blir dränerade på resursstarka elever och får ägna sig åt att försöka få både ekonomi och verksamhet att gå ihop. Vända och vrida på varende krona för att slippa betala ”straffavgift” till de fristående skolorna. Detta har bidragit till en segregation på elevsidan där de självgående och resursstarka eleverna hamnar i en skola och de som behöver mycket stöd hamnar i en annan skola. Grundskoletanken var att alla elever skulle lyckas utifrån sina förutsättningar sätts ur spel av friskolereformen. I den gemensamma grundskolan skulle elever från alla möjliga bakgrunder träffas för att göra en utbildningsresa.

Jag kan bara konstatera att Socialdemokraterna har sålt ut sitt ideal genom att resurssvaga, marginaliserade och utsatta blir förlorare på en skolmarknad. Mot sin egen befolkning har riksdagspolitiker gått på marknadens linje och låtit den kompensatoriska skolan gå under. Man lovar och lovar inför riksdagsval men ansvarstagandet är det lite sämre med. Tänk om svenska folket också svalde det röda pillret och fick se the Matrix synliggöras framför deras ögon – vad skulle de säga?

Jag vill uppmana alla att läsa Marcus Larssons bok De lönsamma. Det är en nätt liten skrift på 120 sidor som kommer att röra om i ditt inre, oavsett om du är för eller emot friskolor. För det är ju som författaren själv skriver: ”Det handlar inte om ideologi – om socialism, liberalismen eller konservatism – det handlar om att återskapa skolan som en samhällsinstitution som står för andra värden än att vara en serviceinsats och handelsplats för skolpeng.”

Läs boken!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller reglera lärarnas arbetsuppgifter (USK:en)!

Referenser
Marcus Larsson, De lönsamma, Balans 2020

https://tankesmedjanbalans.se/delonsamma/

https://tankesmedjanbalans.se

Do Swedish Schools Discriminanate

4 reaktioner till “Bokrecension: De lönsamma av Marcus Larsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s