Gymnasieskolans ämnesbetyg

På en föreläsning som jag anordnade för flera år sedan så kommenterade Per Måhl Skolverkets defintion av grund- och gymnasieskolans betygsystem. Måhl sa ungefär så här: ”I grundskolan har man kursplaner och ämnesbetyg medan i gymnasiet är det ämnesplaner och kursbetyg. Snurrigt eller hur?”. 

Nu har ju regeringen utredare Jörgen Tholin kommit fram till och föreslagit att en ändring på åtminstone betyget på gymnasiet bör ske. Skolminister Anna Ekström håller med och vad jag förstår så kommer regering och riksdag genomföra denna ändring i skollagen. Och sedan hamnar det på Skolverkets bord.

Ja ha, men vad föreslår då Jörgen Tholin?

1. ”Ämnesbetyg i stället för kurs­betyg. Det nuvarande systemet i gymnasieskolan där elever får betyg efter varje kurs bidrar till fragmentisering och skapar stress hos både elever och lärare. Ett dåligt kursbetyg i början av utbildningen följer med under hela gymnasietiden och får lika stor betydelse för meritvärdet som betyg från senare kurser.”

Min kommentar: Tholin menar att ”Den huvudsakliga vinsten är att lärare och elever tillsammans får mer tid till undervisning, lärande och fördjupning innan det avgörande betyget sätts. Det slutliga betyget i ett ämne ger dessutom mer relevant information om elevens kunskaper i hela ämnet än vad betyg på de enskilda kurserna gör. 

Ja, visst är det så, men faktiskt är det så att kunskap bygger på kunskap – är kumulativt med ett svårare ord. En elev som pluggat matte C rimligtvis har  rimligtvis djupare kunskaper än en elev som pluggat matte A. Skulle denna elev gå tillbaka och tenta av matte A skulle eleven definitivt få ett högre betyg. 

2. Kompensatorisk betygssättning. I dag anser många elever och lärare att betygen inte ger en rättvisande bild av vad eleven kan, eftersom enstaka mindre kunskapsområden kan få en avgörande inverkan på betyget.” 

Min kommentar: Ska vi ha målrelaterade betyg? Ja, då behöver det vara så att eleven behöver uppnå alla kriterier i ett betygssteg för att få det betyget. Ska man ha A behöver alla kriterier uppfyllas och vill man ha B behöver minst hälften av A-kriterierna uppfyllas. Så fungerar systemet. Om man går ifrån detta hamnar man ju lätt i relativ betygssättning som utgår från något helt annat är direktiven för betygssättning. 

Upplevelsen att man straffas på sin sämsta prestation kan ligga hos eleverna – dagens elever är ju faktiskt ganska gnälliga ibland. I alla fall ovanligt många. Krav, press och påtryck från vårdnadshavarna skapar barn och ungdomar som inte inser att A är ett väldigt svårt betyg att få, utan att det är deras förbannade rätt att få ett A. Och får de inte det så är det skolan eller lärarens fel. Aldrig kan det finnas uns av en tanke att eleven i fråga faktiskt inte har de grundkunskaper eller den kämparglöd som krävs för att få ett A. 

Vad behövs? Ja, för det första att kursplanerna, förlåt ämnesplanerna, görs om. Det kan inte vara långa önskelistor och eleverna behöver begripa vad det innebär att få ett visst betyg – alltså i insats hos eleven och vilka kunskaper eleven behöver visa upp. Tydlighet och transparens – förklarat och kommunicerat till elev och vårdnadshavare av läraren. Återkoppling av resultaten.

Ingen ska bli stoppad i svensk skola men det behöver bli betydligt tydligare vad som förväntas av eleverna och vilka förutsättningar de har. Då kommer betygsstressen minska. Här kunde regering och Skolverk efter åratals tjatande från många, inte minst från mig, inse att något radikalt behöver göras åt ämnes- och kursplanerna.

3. Ytterligare ett underkänt betyg. I dag finns fem godkända betyg men bara ett underkänt, betyget F. När en elev får F kan det betyda allt ifrån att eleven saknar endast lite kunskap för att få godkänt betyg till att det är mycket långt därifrån.”

Min kommentar: Ja det är ok men frågan är om det verkligen är där skon klämmer. Kanske är det de snurriga ämnesplanerna och den stoffmängd som finns , att lärarna inte fått fortbildning när det gäller innehållet i ämnesplanen. Läroplanen på gymnasiet är ännu rörigare än i grundskolan. Det kan ju faktiskt vara så att om ämnesplanerna gjordes om så skulle det bli lättare att förmedla den kunskap som dessa elever behöver kunna. Bara en flyktig tanke.

4. Åtgärder för minskad betygs­inflation. Utredningen fick även ett tilläggsdirektiv att analysera behovet av ytterligare insatser för att undvika betygsinflation. Många av de lärare och elever jag mött är bekymrade över betygsinflation och olikvärdig betygssättning, där betygen sticker i väg på vissa skolor. Undersökningar har också visat att elevernas betyg ökat kraftigt över tid, framför allt de högre betygen. I dag finns det exempelvis grundskolor där nästan alla elever har betyget A i vissa ämnen. Det finns flera orsaker till detta. Skolvalet som innebär konkurrens om elever, många obehöriga lärare, brist på kollegialt stöd, och ett visst mått av relativ betygssättning. Vi ser också exempel på skolhuvudmän som har ”ökad måluppfyllelse”, det vill säga högre betyg, som ett uttalat mål samtidigt som man genomför besparingar i verksamheten och andelen behöriga lärare minskar. Betygsinflation och olikvärdig betygssättning måste motverkas eftersom de urholkar betygssystemets trovärdighet, leder till orättvis betygssättning och i förlängningen till ett orättvist urvalssystem. Min bedömning är att det finns behov av fler insatser på både kort och lång sikt. Två exempel är central bedömning av nationella prov och att de nationella proven på grundskolan ska styra elevernas betyg i högre grad än i dag det vill säga att elevernas provresultat blir en måttstock för nivån på betygen som får sättas på skolan. Ett tredje är att ett examensprov införs i gymnasieskolan där man redovisar betyg och provresultat separat, alltså ett system med två skilda mätpunkter.”

Min kommentar: Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Man behöver väl inte vara Einstein för att räkna ut att om 290 kommuner och ett gäng fristående huvudmän gör olika tolkningar. En ämnesplan som är så abstrakt skriven att tolkningsutrymmet är oändligt samtidigt som lärarkåren fått noll fortbildning när det gäller innehållet, där det även ingår ett konstruktionsfel i form av kursbetyg. Ja, då uppstår inte likvärdighet. Betänk att tusentals lärare ska göra tolkningar av ämnesplan och kursbetyg i förhållande till elevernas resultat – säger sig själv att det går åt helvete.

När det gäller betygsinflation så är det två aspekter som är bärande. 1. värdelös ämnesplan och 2. kapitalismens mekanism på en fri skolmarknad. ”Profit, profit, ni ska alltid ta profit”, sjöng Ebba Grön i början av 80-talet – just det! Har vi en skolmarknad med profithungriga skolkoncerner som dessutom numera slipper redovisa betyg eftersom det är en intern affärsangelägenhet så blir det inte så jävla bra. 

Men jag undrar. Hur i hela friden kan Jörgen Tholin missat att ämnesplanen är värdelös? Hur kan det komma sig att Tholin inte gör kopplingen mellan abstrakt ämnesplaner och betygsinflation – för den del betygshets också. En gåta måste jag säga. 

Dessvärre hjälper det inte med nationella prov som är centralt rättade. Har Tholin tagit del av Skolinspektionens resultat på detta område? Inspektionen rättade nationella prov i grundskolan och konstaterade att det i många fall skilde sig när det gällde vilket resultat läraren och den externa rättaren kommit fram till. Skolinspektionen konstaterade detta men lade även till att man inte kunde avgöra ifall det var inspektörens eller lärarens rättning som var den korrekta. Så vad göra Jörgen Tholin? 

Åter igen, precis som kursplanen på grundskolan är åt helvete, är ämnesplanen på gymnasiet uppfuckad. Det är där själva grundproblemen ligger och det vill inte utredare, regering, minister och Statens Skolverk inse. Ingen verkar vilja ta i det med tång.

För att summera måste jag säga att det är bra att man tar bort kursbetygen för dessa är inte bra, men resten av Tholins förslag är inget vidare. Här behövs det nya grepp, revidera ämnesplan och skollag, annars är det min övertygelse att vi inte kommit så värst mycket längre om tio år. Tyvärr.

Sedan återstår att se ifall Skolverket även ändrar namn på ämnesplanen till kursplanen så att det blir enhetligt mellan grund- och gymnasieskolan.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller reglera lärarnas arbetsuppgifter (USK:en)!

Referenser
”Så kan skolbetygen bli mer rättvisa” – DN.SE

Ämne – Matematik (Gymnasieskolan) – Skolverket

Ämne – Matematik B (Gymnasieskolan) – Skolverket

https://www.skolverket.se/getFile?file=2324

Bygga, bedöma, betygssätta SOU 2020-43

 

 

 

4 reaktioner till “Gymnasieskolans ämnesbetyg

  1. Ja det är bra att kursbetygen skrotas. De skulle aldrig ha införts, men så blir det när politiker som oftast inte har tillräcklig kunskap eller ansvariga som inte själva är lärare får sista ordet.
    Professionen på alla nivåer borde få mer att säga till om, få mer autonomi. När det gäller alla andra områden, litar politikerna på experterna, utom när det gäller utbildningsområdet, samtidigt som experterna styr och ställer inom utbildningen över huvudet på lärarna. Men det är lärarna på olika nivåer som anses behöva kompetensutbildas för att bli bra lärare. Bra för vem, vilka och för vad, samt för vilket politiskt parti?

  2. Först måste man förstå vad skolan syftar till. Det historiska syftet med skolan är socialisering samt att ge eleven ett yrke. Senare kom skolan att användas som ett medel för ett reducera ekonomiska klyftor. En möjlighet att göra en klassresa. Det ekonomiska värdet för individen att ta sig igenom grundskolan, gymnasiet och högskolan har de senaste fyrtio åren kraftigt reducerats. Således, en utbildning leder inte till ett yrke.

    Idag har vi en växande andel högutbildade människor som arbetar med jobb som de skulle ha klarat av med ett par år i grundskolan. Lärarna som en gång var ämneskunniga och hade en hög status är sedan länge utbyta med pedagoger – som anses vara experter på att lära ut, underhålla och socialisera men de flesta av dem vet sällan speciellt mycket om det de faktiskt lär ut. Eftersom skolan inte längre reducerar klassklyftor och Sverige inte längre utbildar till yrken som tidigare är det svenska utbildningssystemet obsolet. I asiatiska länder däremot har skolan fortfarande ett syfte – det vill säga att utbilda ungdomen till arbeten.

    En kines, vietnames eller japan kan göra en klassresa genom utbildningssystemet och det ligger där med i elevens eller studentens intresse att ta sin utbildning seriöst. I Europa är det bara länder som Tyskland och Schweiz som anser att utbildning faktiskt skall leda någon vart. För politikerna i Sverige är däremot skolan (och universiteten) allt mer en plats för förvaring och socialisering.

    I synnerhet tar socialiseringen och det runt omkring allt mer fokus från själva undervisningen. När lärarkåren bestod av akademiker som längtade till en doktorandplats och en karriär i akademin så handlade skolan inte så mycket om socialisering. De ville hellre prata om sina ämnen och lära ut men dagens pedagoger däremot befinner sig inte i skolan av den anledningen. De är där för att förvara och socialisera och så välkomnas mer och mer av politikernas nya förslag som nästan alltid rör det sociala men sällan eller aldrig utbildning.

    Politikerna lyssnar naturligtvis på skolverket, skolinspektionen, facklig organisationer, lärarprogrammen, näringslivet, journalister, lobby-organisationer men också lärarna. De säger ungefär; mer socialisering. Nu skall det sägas att timmarna har ökat men det har aldrig varit en fråga om antalet timmar utan om kvaliteten på undervisningen men detta är något som absolut inte får förbättras i Sverige. Faktum är att du riskerar underkänt om du bedriver katederundervisning under din praktik vid lärarprogrammen. Du får däremot godkänt om du säger åt eleverna att läsa det som står i boken och svara på frågorna. Det vill säga en passiv lärare som inte gör mer än att övervaka och säga åt. Den pedagogiskt inriktade lärarkåren är livrädda för att skolan skall fyllas med akademiker igen.

    I USA har lärarlobbyn och politiker kört skolan i botten men USA tillåter privatskolor (alla länder gör detta utom Sverige) och hemskolning (som också är lagligt i alla världens länder utom Sverige) – så konsekvensen är att föräldrar med hög inkomst tar sina barn ur de kommunala skolorna och utbildar dem privat med liten statlig insyn.

    Den dagen då något parti lyckas legalisera hemskolning och privatskolor i Sverige kommer rika människor fly de kommunala skolorna. I länder så som Schweiz eller Japan så behöver inte föräldrarna sätta sina barn i privatskolor eller hemskola dem. Dessa länder anser att utbildning faktiskt har ett syfte bortom värdegrunden och förvaring – att utbildning skall leda någon vart för individen och där med samhället.

    Jag tror att när man för en seriös diskussion om vad skolan skall vara till för (och det är definitivt inte sexundervisning till sjuåringar som C föreslog häromdagen)kommer mycket att falla på plats. Själv tittar jag mycket på de asiatiska ekonomierna eftersom deras utbildningssystem är integrerat i deras ekonomiska politik. En elev är en investering och skall där med ge avkastning i framtiden .

    Till sist

    Skolan kräver det orimliga av tolvåringar så som komplexa kvalitativa ”analyser” inom områden som de här pedagogerna knappast behärskar. Sedan skall dessa pedagoger bedöma detta på lösa grunder genom att svarva ihop en matris med grova indikatorer. Dessa spelar dock mindre roll eftersom lärarna inte lagligen kan avkrävas att leda betyg och omdömen i bevis. De får samla in ”bevis” hur som helst och var som helst. För att fortsätta. Om jag förstår politikerna och pedagogerna så skall fixeringen vid ”analyser” landa i att eleverna skall arbeta i någon form av intellektuellt yrke. Det är dock så att ytterst få människor arbetar i yrken där det finns krav på högre analyser. Detta gäller även för revisorer, jurister, läkare och ingenjörer. De flesta är yrken är relativt standardiserade.

    Vidare följer analytisk förmåga med ålder och år av inläsning av fakta. I yrkeslivet naturligtvis kvantitativa (statistiska) analyser det som primärt används med vissa undantag. Detta kräver vissa matematiska kunskaper och praktisk förmåga att använda MATLAB, SPSS och programmeringsprogram. Om analys är viktigt så är det denna form av analys som skall läras ut och inte att sitta och resonera om någonting i tid och otid.

    De flesta av oss riktiga akademiker (och där ingår tyvärr inte pedagoger) noterar att våra barn kommer hem med läxor som verkar vara skrivna av någon form skattefinansierad dyslektiker. Frågorna är dåligt skrivna men de rätta svaren är oftast felaktiga eftersom lärarna inte kan något om området. En arbetskamrats fru (som är civilingenjör) skolade om sig till högstadielärare eftersom hon ville arbeta med barn.

    Hon fick vet att ingenjörer ”inte kan lika mycket om matematik” som pedagoger av någon av de här lärarna på sin KPU. Ja, en 4-7 lärare och adjunkt har ju verkligen mer matematiska kunskaper än en KTH-utbildad civilingenjör med en tek.lic. examen.

    Jag har hört flera berättelser nu om de systematiska kränkningarna av akademiker som vill in i läraryrket via de här programmen. Vad jag förstår så är det också olidligt att arbeta vid lärarprogrammen – alla försök till höja kvaliteten slåss ned av dessa pedagogprofessorer.

    Isak Skogstad föreslog på ett Axess-seminarium att lärarprogrammen bör läggas ned eftersom de är förstörda i grunden. Det låter som något som bör göras. Det finns mängder av duktiga och kunnigt utbildat folk som gärna skulle arbeta som lärare men som skräms av pedagogerna och vansinnig policy. Detta utöver att många skolor är skrikiga, underfinansierade, har för stora klasser, för många timmar och fokuserar på fel saker.

    Men som sagt – jag tror inte på någon förändring. Någon pedagogik-doktorand åkte till Schweiz och Singapore – och noterade att allt fungerade. Sedan skrev hon en drapa om hur ”reaktionära” skolorna nere på kontinenten och Asien är. Suck..

  3. Intressant inlägg men ett parkommentarer. angående extern rättning.. Var skillnaden liten eller stor- En liten får man faktiskt acceptera.

    Sedan vem har rätt. Ja man får faktiskt bestämma sig för att de externa är den som har rätt. Rätt i betydelsen att den ska vara styrande. Sedan får man väl jobbe extra mycket med deras kompetens.

  4. @Per K

    De här diskussion om bedömning rätt tradig. På ena sidan har du dem som förespråkar kvantitativa bedömningssystem eller psykometriska bedömningsmetoder. Dessa är besläktad med kvantitativa vetenskapsmetoder. Sådana metoder syftar till bekräfta eller förkasta hypoteser. Reliabiliteten är generellt sätt hög. Validiteten beror på hur väl testen konstrueras. De som förespråkar dessa bedömningssystem förespråkar alltså poängrelaterade system där det finns ett rätt och ett fel i frågorna. Komplexiteten ligger i frågorna. Så här fungerar högskoleprovet, teoriprovet till körkortet och en lång rad test utförda av företag och myndigheter. Trots avvikelser ger det en rätt bra prediktion om hur mycket kunskap du har om något.

    Vidare får individen som gör testet en hyfsad bild av vad individen behöver förbättra. Kritiken mot den här typen av metoder brukar landa i vissa elever blir nervösa inför den här typen av test. Det är ett svagt argument eftersom elever blir nervösa av bli bedömda genom andra metoder. I synnerhet dagens ”kvalitativa” bedömningsmetod där eleverna bedöms överallt i skolan (hela tiden) och inte längre vågar öppna munnen i klassrummet. Det finns också en del underliga argument om att kvantitativa metoder ”egentligen” inte mäter rätt. Dessa förespråkar alltid kvalitativa bedömningsmetoder som de facto inte mäter någonting alls.

    Pedagoger (generellt) förespråkar alla möjliga former av metoder. Vad dessa har gemensamt är att de alltid är kvalitativa bedömningssystem. Dessa är besläktade med kvalitativa vetenskapsmetoder – så som textanalys, diskursanalys, intervjustudier, observation osv. De har en låg reliabilitet medan validiteten är diskutabel. Kvalitativa vetenskapsmetoder bekräftar inte hypoteser utan de är teorigenerande.

    Översatt till kvalitativ bedömning innebär det att en lärare kan ”observera” att en elev kan någonting men det kan inte verifieras vad eleven kan förrän detta testas genom en kvantitativ bedömningsmetod.

    Således, kvalitativa bedömningsmetoder (och kvalitativa vetenskapsmetoder) mäter ingenting eftersom själva syftet med dem är att fånga det svårmätbara/omätbara och generera en teori eller hypotes om någonting.

    Med kvalitativa vetenskapsmetoder kan du inte göra hierarkisk modeller och det samma gäller kvalitativa bedömningssystem. Så hur lärare kan sätta ett prediktivt och trovärdigt betyg är faktiskt bortom mig. Detta har faktiskt påpekats av pedagogen Ulf P. Lundgren när han pressades av en journalist.

    Jag har läst en del intervjustudier om hur lärare bedömer och jag kommer ihåg hur detta gick till från min tid som lärare. Ofta är det allmänt tyckande från lärarnas sida. Detta inte sagt att lärare kan göra en god gissning eller estimering men det svajar oftast vid extremvärdena E och A. Christian Lundahl i ”Bedömning för lärande” (2014) skriver följande;

    ”Ytterst är läraren hänvisad till kvalificerade gissningar, varje bedömning är en tolkning av elevprestationen, med en viss inbyggd osäkerhet” (s. 72).

    Tyvärr är oftast de kvalitativa metoderna lärarna använder dåliga. Det finns en del spännande verktyg för kvalitativ dataanalys så som Atlas.ti. Det finns säkert liknande mjukvaruprogram för så kallade kvalitativa bedömningsmetoder men jag har aldrig sätt dem i den svenska skolan.

    I och med teknikutvecklingen så använder sig allt fler ingenjörer, ekonomer, statistiker, psykologer, revisorer, beteendevetare, militärer, läkare, naturvetare, bilprovare, statsvetare, jurister osv. av just maskiner för att göra sina bedömningar. Faktum är att det skulle ses som rent tjänstefel om ortoped inte skickade en patient till en röntgen. En erfaren ortoped kan naturligtvis gissa med en hyfsad stor sannolikhet om ett ben är brutet men en röntgen är en mycket säkrare bedömning.

    Idag finns det till och med röntgen som ger en 3D bild samt finner anomalier i benstrukturen. De kan upptäcka den minsta felet en läkare inte skulle kunna upptäcka själv. Läkarnas jobb har förenklats, patientsäkerheten blir allt bättre och diagnoserna mer precisa. Tror du att ortopeder kräver att röntgen skall avskaffas bara för en apparat och dator är bättre än honom på att göra bedömningar? Nej, inte alls. Ortopeden behövs men på ett annat sätt. Det samma gäller lärare. De behövs men på ett annat sätt än tidigare.

    En gång i tiden satt coacher och scouter och gjorde ”sambedömningar”. Sedan Moneyball ser det helt annorlunda ut;

    Äldre kvalitativ sambedömning inom sporten

    Modern kvantitativ bedömning inom sporten

    Idag har allt fler professionella sportlag i de ledande ligorna statistiker, IT-specialister och kvantitativt-orienterade psykologer anställda för att hantera hundratals variabler. Dessa är till för att hjälpa GM, coacher och scouter att fatta goda beslut.

    Dessa kvantitativa bedömningar är mer prediktiva än kvalitativa bedömningar. Vidare finns det idag också datoriserade analysverktyg som analyserar människor prestation. Data användes sedan för förbättra individens prestation. I och med den internationella konkurrensen blir det allt viktigare för göra seriösa bedömningar även i skolan och där med sortera elever för att kunna placera dem någonstans på arbetsmarknaden eller i lämpliga utbildningar.

    Christian Lundahl skall vara en av experterna inom bedömning men det är tyvärr ytterst lätt att kritisera honom och det är synd för han har många bra insikter. Hans försvar för kvalitativa bedömningsmetoder är underliga. Till exempel föreslår han att man skall ha en mängd olika bedömningsmetoder för att det skall passa varje barn. (Bedömning & och lärande s. 73-74). Hur har han tänkt implementera detta? Tja, inom en kurs kanske det finns fyra moment. Sedan bedöms varje moment olika. Ett moment har en muntlig redovisning och ett annat moment har ett skriftligt prov. En elev som bara gör bra ifrån sig genom redovisning kommer stöta på olika bedömningsmetoder och där med kommer eleven få ett sämre betyg. Så här används Lundahl i skolan. Detta används också på Lärarprogrammen . Vad du får är långa meningslösa dagar som inte är relevanta för betyget.

    Ett annat exempel är Christian Lundahl tänker sig att människor kommer arbeta i tekniska och högproducerade yrken. Vi behöver ett livslångt lärande skriver han. Där med blir bedömning eller snarare sortering – av honom ej nämnd anledning – meningslös. (Ibid. s. 48). Lundahl tänker sig istället att individen skall få vetskap om sina starka och svaga sidor i skolan istället för betyg och sedan agera efter detta. Även om inte skolan sorterar gör arbetsgivare det. De har alltid sorterat och kommer alltid sortera.

    Drygt 5/10 i Sverige kommer att ha en högskoleutbildning inom kort. Däremot är det nog bara 1/10 av dem kommer arbeta med någon form av kunskapsorienterade yrken. Många arbeten försvinner genom automatisering. Vi är på väg mot ett 20/80 eller 40/60 samhälle – där en stor del av arbetskraft egentligen inte behövs. Detta gäller även utbildad arbetskraft.

    Så kallat ”evigt lärande” är en ekonomisk omöjlighet. Människor kan inte bara sätta sig i skolbänken hur som helst. De måste kunna försörja sig. Barack Obama noterade att blir du av med jobbet idag och inte har en efterfrågad specialist kompetens så kan du räkna med ett ”enkelt” jobb. Han föreslog därför att staten skulle betala mellanskillnaden upp till en viss nivå. På Dagens Nyheter slog de fast att är du 55 år och blir av med jobbet är det nog lika bra att förtidspensionera personen. Evigt lärande har aldrig existerat annat än för en mycket liten grupp människor.

    Med det sagt så tror jag att utbildningssystemet är rätt passé. I alla fall på det nuvarande sättet. Christian Lundahl har någonstans rätt i att bedömning och betyg är rätt meningslöst. Som lärare gillade jag inte att alls att bedöma och sätta betyg. I synnerhet inte på lösa boliner. Det eviga bedömandet förstör lärandet och intresset.

    /Kalle S

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s