Varför görs inget då?

Är läsningen ett medfött fenomen eller en kulturprodukt?

Igår på Twitter (9/7-21) blev det en lång tråd lång kring mitt föregående blogginlägg som handlade om att pandemin skapat en förlorad generation – vilket jag hävdar felaktigt framhållits av flera journalister och läkare. I denna diskussion ställdes frågan direkt till mig varför inget gjordes och vad som skulle behöva göras. Mitt svar blev då att jag skulle skriva ett nytt blogginlägg om detta i morgon, alltså idag (10/7-21).

Men du som läser detta ska komma ihåg att inte ett skit kommer hända i alla fall. För trots att jag i många år pekat på vad som är fel och föreslagit vad som ska göras annorlunda och jag vet att många läser – även beslutsfattare, så händer ingenting. Så ha inga förhoppningar!

Utgångspunkten är att vi vet att svenska elevers resultat inte är bra och att svenska elever har tappat i internationell jämförelse. Via PISA, Timms och Pearls har detta gått att verifiera? Så varför görs inget kan ju vem som helst fråga sig?

Vi vet också att likvärdigheten för svensk skola är sämre än någonsin tidigare. Till exempel kan betyg C innebär helt olika saker i olika delar av landet och till och med skillnad beroende på vilken lärare man har. Skillnaden kan finnas på en enskild skola. Lärare A och lärare B gör olika tolkningar. Men hur kan det bli så här då? Och varför görs inget?

Svaret på ovanstående frågeställningar är dels tjänstemannavälde och dels inkompetens. Kanske även en hel del prestige. Jag har tidigare beskrivit tjänstemannaväldet på Skolverket där kanske tillblivelsen av kursplan Lgr 11 tydligt synliggjorde den dysfunktionella i organisationen. Trots att enmansutredaren Leif Davidsson i sitt svar till regeringen pekat på att läroplanen behövde bli konkretare än Lpo 94 lyckades Skolverkets tjänstemän göra tvärt om. Lgr 11:s kursplan är så abstrakt skriven att det går att tolka in vad som helst i denna. Lägg därtill noll fortbildning av lärarkåren när det gäller Lgr 11:s innehåll och bedömning plus ett gäng friskolor som tolkar fritt – BAM!!! Där har du bristen på likvärdighet och även att eleverna tappar internationellt. Säger sig självt, om man inte riktigt vet vad man ska lära sig blir det svårare. Och är det så att lärarkåren sedan 90-talet har blivit nermonterad och marginaliserad så finns det heller ingen grupp som kan hålla emot.

Detta har jag skrivit om när kursplanen Lgr 11 fortfarande var ute på remiss. Men så klart lyssnar ingen på en kaxig och alltför tydlig rektorsskit från Haninge. Det bästa är att kväva den jäveln till döds genom tystnad.

Jag vill här påtala att ovanstående inte har ett dugg med betyg och kunskapsstandardbetyg att göra. Alltså det är inget fel på betyg utan det är vad som ligger bakom betygen. Precis på samma sätt som jag tycker att relativa betyg är helt uppåt väggarna på grund av sin bakomliggande konstruktion så anser jag att det är bakomliggande kursplan som är själva problemet och inte kunskapsstandardbetyg i sig (inklusive betyget F). 

Men regeringen har ju vidtagit en massa åtgärder för att få bukt på svenska elevers sviktade kunskapsresultat – varför har det inte hjälp?

  • Wernerssonpengar
  • Storstadssatsning
  • Likvärdighetsbidrag
  • Förstelärarsystem
  • Lärarlönelyft
  • Läs-, matte- och specialpedagoglyft
  • Obligatoriska bedömningsstödet
  • Läsa-räkna-skriva-satsning (hänger ihop med ovan)

Uppskattningsvis handlar detta om 100 miljarder kronor ifall man räknar med alla de lärartimmar (resurser) som läggs in.

Så handlingskraftiga har regeringen (oavsett färg) varit och pröjsat – därmed kan man slå sig fri. För en minister eller dennes sakkunnige kan ju inte gå in och peta i detaljer – då blir det ministerstyre och Skolverket ska ju utföra regeringens beslut. 

Men trots ovanstående satsning  har svenska elevers resultat inte förbättras (vi skippar i diskussionen kring senaste PISA-provet). Varför?

Här kommer svaret på hela denna långa inledning på texten:
1. Man har gjort fel saker i från början. Spelar ingen roll hur mycket pengar som satsas om det är på fel insatser. Och det kommer bli exakt samma sak ifall Skolverket får igenom relativa betyg – om 10-20 år kommer det visa sig att det var fel satsning (glöm inte bort att jag redan 2021 påtalade detta).

2. Man har inte följt upp resultat och utfall av de insatser som gjorts. 

”Snälla Johan”, påtalar den kritiska läsare, ”hur i hela friden kan du påstå något som du nu gör?” Faktiskt inte så svårt. Pengar löser ingenting, minns ni varvsindustrin på 70-talet. Regeringen pumpade in hundratals miljoner, miljarder i dagens pengavärde, men den internationella konkurrens var för hård och det gick inte att likt Sovjet köra planekonomi – varven gick under. Och fel insatser – minns ni pappersbruket i Bai Bang som SIDA satsade på – katastrof.

Exakt så är det med svensk skola. Sovjetisk styrning från Skolverket fungerar inte om det är fel redan i första fasen. Ta till exempel det här med nationella prov (NP) som är en katastrof, vilket jag har påtalat hur många gånger som helst – för döva öron vill jag tillägga. Dessa prov görs av professorer och docenter i de olika ämnena – då måste de ju vara bra. NEJ! Ett dåligt prov är ett dåligt prov oavsett om det är professorer som tillverkar dem. Har man inte förstått kunskapsstandardmodell så fungerar det inte trots akademiska titlar. 

Va fan, låt institutet i Nederländerna som gör PISA-proven tillverka NP till Sverige!


Men ok då. Vi tar punkt för punkt på de exempel jag givit. 

  • Wernerssonpengar – hamnade i huvudmans budget och delades ut i förstärkning av vuxna och kulturell satsning i de skolor som hade det tufft. Vilka vuxna? Spelar ingen roll hur många vuxna man stoppar in i ett problemområde om det är fel vuxna. På Jordbromalmsskolan hade vi ”guldgubbar” som inte bidrog ett smack till en ökad kunskap. 
  • Storstadssatsning – samma som ovan
  • Likvärdighetsbidrag – hur ska det användas? Blir elevernas resultat bättre om elevhälsa och speciallärarfunktionen stärks? Kan bli det men det är inte helt säkert och eftersom vi fortfarande har en skitdålig kursplan och en lärarkår som har varit tvungen att gissa sig till vad de olika abstrakta definitionerna mellan betygsstegen betyder så kommer dessa miljarder inte leda till ökade resultat. Lägg därtill att Skolverket jobbar stenhårt för att det Systematiska Kvalitetsarbetet (SKA) ska få genomslagskraft. Där utvärderar man i princip allt utom det pedagogiska.
  • Förstelärarsystem – splittrade lärarkåren till förstelärare och andrelärare. 
  • Lärarlönelyft – vilka får ett lönepåslag och vilka får inte? Olika huvudmän har gjort olika och detta har ju inte direkt gynnat lärarkåren.
  • Läs-, matte- och specialpedagoglyftet – har kostat flera miljarder men har det fått någon effekt på elevernas kunskapsresultat? Det har ju gått ett gäng år sedan de första lyften genomfördes och rimligtvis borde väl vi se effekt nu. Eller? Jag har i alla fall inte sett något, matematiken är fortfarande ett sorgebarn. 
  • Obligatoriska bedömningsstödet – administration till guds förbannelse för lågstadielärarna. Lärare i förskoleklass som knappt hinner med att genomföra dessa ”måsten” under höstterminen. Och vad ska de använda resultaten till? Om resultaten rapporteras in i bästa fall terminsvis och i värsta fall läsårsvis – hur ska man använda resultaten under pågående termin? Detta är inte resultatstyrning Skolverket! INTE
  • Läsa-räkna-skriva-garanti (hänger ihop med ovan) – jättefin initiativ från regeringen men det är ingen garanti på att eleverna ska lära sig något – alltså inlärt, utan att huvudmännen genomför detta (utlärt). Regeringen går fri för man har ju infört garantin. Skolverket går fri för man har ju genomfört vad regeringen sagt att man ska göra och konstruerat ett administrativt monster som gör lärare till galärslavar. Kvar med Svarte-Petter sitter lärarna som har så jävla mycket att göra att de stressas sönder. Lägg därtill att alla huvudmän 1. Inte genomför Läsa-räkna-skriva-garanti på grund av att man inte hinner eller 2. Man har inte den kompetens eller den lärartid som krävs.

Nu kan ju vän av ordning undra var i hela friden detta ska leda till och vad jag vill ha sagt med detta långa blogginlägg. Lika bra att jag punktar upp detta:

  1. Regering (oavsett färg) och riksdagspolitiker går fria för man har satsat miljarder på svensk skola. Det går inte att detaljstyra men kanske behövs lite obekväma beslut tas för att få rätsida på svensk skola. Exempelvis kanske Skolverket behöver läggas ner. Eller också behöver man lyssna på människor som verkligen vet vad man snackar om.
  2. Skolverket duckar. Man genomför det som regeringen ger order om men verket gör det så komplicerat och så svårt att man bojar skolan till administration. Utöver det tillhandahåller man fortfarande värdelösa NP och en oduglig kursplan trots att konkret kritik har framkommit i minst 10 år (inte bara från mig). Nya reviderade kursplanen som egentligen skulle genomföras till höstterminen 2021 kommer inte leda till något bättre eftersom det är en felkonstruktion redan i första fasen. Lägg därtill ett tjänstemannavälde som finns på Skolverket och som styr mot det som skolan borde vara – alltså en vision av skolan och inte hur skolan fungerar i verkligheten. Ett medelklassperspektiv som utgår från önskad målbild. Anledningen till detta är att personalen på Skolverket antingen inte är lärare eller också har man varit lärare väldigt kort tid och oftast inte i en problemskola eller i ett problemområde. Hur många års undervisning är genomsnittet för undervisningsråden på Skolverket? Och i vilket upptagningsområde? Självinsikt Skolverket!
  3. Vare sig regering (oavsett färg) eller Skolverket verkar ha utvärderat de insatser som genomförs. I alla fall syns det inte på vidtagna åtgärder vi nästkommande insatser. Här kan bristande kompetens och kunskaps ha stor inverkan.
  4. Skolverkets personal sitter på höga hästar och med låsta positioner. Skulle inte finnas på världskartan att medge att man har haft fel eller vidtagit fel åtgärder. Allt för mycket prestige för det. Självinsikt Skolverket!

Cirka 12-14 tusen ungdomar lämnar varje år svensk grundskola utan behörighet till nationellt program trots att man gått i svensk skola i tio år (inklusive fsk-klass). UR:s serie ”Världens bästa skitskola” visade att grundskolan är en skyddsfaktor för ett bra liv. Misslyckande i grundskolan innebar till och med för tidig död, läs gärna blogginlägg om Drop outs.

Vill verkligen svenska riksdagspolitiker och Skolverkets tjänstemän att ungdomar ska marginaliseras? Vill man vara med och skapa ett allt större klassamhälle? Givetvis inte. 

Dags för styrande personer att börja lyssna på dem som redan vet och kan göra skillnad. Lägga ner prestige och sluta pumpa in pengar på saker som inte ger något. Man måste ha en plan för förväntat resultat och utvärdera utfall. Alltså income och outcome. 

Jag har ett koncept som skulle kunna vända svensk skola helt och hållet på fem år – oavsett huvudman. Men det får vi ta en annan gång.

Den som hörde allt detta kunde i sanning fråga sig den obesvarade frågan. Tro dem på vad de säga? Eller är de besatta? De vore nog besatta. Ty det blir människan då hennes heligaste intressen sättas på spel. De egna.

August Strindberg, Det nya riket (1882)

Referenser
https://johankant.wordpress.com/2021/07/09/en-forlorad-generation/

https://johankant.wordpress.com/?s=Världens+bästa+skitskola

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s