Recension Stolpe ut!

Är läsningen ett medfött fenomen eller en kulturprodukt?

När Tankesmedjan Balans startades av Åsa Plesner och Marcus Larsson 2017 slog deras skrift De effektiva ner som en bomb i skolsverige. Aldrig tidigare hade en oberoende aktör, med noll ekonomisk uppbackning, fått sådan genomslagskraft. Plesner och Larsson pekade på det sjuka inom den offentliga sektor genom att använda sig av kommunernas budgetar. Under ett år läste de samtliga 290 budgetar och granskade dem. Och visst, 260 av 290 kommuner hade besparingsmål visade de granskade budgetarna. Många gånger förtäckta av fina ord kunde Plesner och Larsson peka på. Det Tankesmedjan Balans gjorde var att lyfta upp förhållandet mellan resurser och krav – kanske just en inspiration till tankesmedjans namn.

Själv blev jag fullständigt knockad av boken De lönsamma som kom ut 2020. Jag ser mig själv som ganska kunnig inom skolans värld, men den pusselbiten som saknades placerade Marcus Larsson skickligt ut i min ofullständiga skolbild (se tidigare recension).

Nu har Tankesmedjan Balans varit igång igen. Rapport 5 från Balans heter Stolpe ut! Skolans målstyrning, kollektivavtal och arbetsmiljö 1989-2000. Det är en liten och behändig skrift på 48 sidor men definitivt inte lättläst för det. Varje sida är innehållstät – hjärnan måste vara påkopplad hela tiden. Visst finns det människor som kan skumma denna typ av text, men personligen vill jag vara noga och inte missa en enda stavelse, vilket innebär att jag får läsa långsamt och koncentrerat.

Och vilken rapport sedan! Utifrån offentliga dokument och utan alltför många egna åsikter pekar Balans på hur illa det har varit med införandet av mål- och resultatstyrning (här använt som målstyrning). Jag ska personligen kommentera lite av innehållet och problematisera utifrån mitt sätt att se på det hela i nästa blogginlägg, men väljer i denna text endast att snabbt recensera skriften.

Som vanligt går Åsa Plesner och Marcus Larsson till källorna, det vill säga de dokument som är utgångspunkt för det de granskar samt de uppföljningar som gjorts. I Stolpe ut! ligger propositioner, direktiv från Svenska kommunförbundet (SKR), kollektivavtal, text från Skolverket, statliga utredningar med mera som grund för bokens innehåll. Inget allmänt tyckande utan ”hard core-facts”. De texter som reglerar lärares vardag. Men vilken bäring fick dokumenten? Så här skriver Marcus Larsson: Frågar man idag fackligt aktiva inom kommer och regioner hur det gått med arbetet med avsiktsförklaringar får man troligtvis en undrande blick som svar. Avsiktsförlaringen kom till för att arbetsgivare skulle slippa undan hotet om att delfinansiera kostnaden för sjukskrivningar, men den blev snabbt en hyllvärmare.

Det är just denna typ av arbete som gör Plesners och Larssons insats så anmärkningsvärd. Förhållningssättet att gå till källan och jämföra med verkligheten – vad var intentionen och hur blev det. Tusentals timmar av grävande och tänkande om skola, vård och omsorg. Tusentals timmar av grävande journalistiskt arbete – ett jobb som ingen annan journalist i hela vårt avlånga land någonsin har gjort. Egentligen är det bara Maciej Zaremba och Katarina Gunnarsson som har granskat skolan, vilket verkligen är bottennapp för hela journalistkåren. Skolan har legat högt på den politiska dagordningen under 20-års tid, men sällan har någon redaktion bestämt sig för att borra lite djupare i bakomliggande orsaker eller skåda in i den verkliga problematiken. Till och med en redaktion som Aktuellt, vilken ska vara fördjupande, ligger på en ytlig rapporteringsnivå. Skrämmande då det handlar om ett helt lands framtid och sviktande elevresultat har varit en realitet under decennier.

Denna lilla innehållstäta skrift, Stolpe ut!, borde alla läsa. Oavsett om man tycker mål- och resultatstyrning är bra eller inte. Oavsett om man tycker att marknadsskolan är bra eller inte. Varför? Helt enkelt för att ha en referensram kring de propositioner och avtal som faktiskt skrivits och vilket utfall det blivit av dessa dokument. För att förstå lärarkårens arbetssituation och för att förstå hur illa svensk skola är skött (som om detta var okänt).

Behöver vi göra om och göra rätt? Gå tillbaka till regelstyrningen? Behöver lärarkåren återförstatligas? Eller kan vi göra något annat? Till exempel implementera resultatuppföljningen? Detta är frågor som varje läsare själv får ta ställning till. Stolpe ut! ger varje läsare ett alternativ att själv ta ställning till dagens system och i slutänden lärarkårens arbetsmiljö och elevernas möjlighet till kunskap.

Läs skriften om du vågar! Den är värd att processa. Tack Marcus Larsson och Åsa Plesner för eran oerhörda beslutsamhet och vilja att aldrig ge upp. Ni är värda all respekt och en speciell utnämning som årets (och förra årets och förrförra årets) skolförbättrare. 

Den som hörde allt detta kunde i sanning fråga sig den obesvarade frågan. Tro dem på vad de säga? Eller är de besatta? De vore nog besatta. Ty det blir människan då hennes heligaste intressen sättas på spel. De egna.

August Strindberg, Det nya riket (1882)

Referens

En reaktion till “Recension Stolpe ut!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s