Kort artikelgenomgång

Är läsningen ett medfött fenomen eller en kulturprodukt?

Sommaren har varit ovanligt tunn när det gäller skoldebatten. Kanske beror det på Corona-läget, alla har varit totalt slut och det har gjort att diskussionen uteblivit. Ändå några intressanta artiklar som jag gärna delar med mig av.

Den 23/7-21 skriver Mattias Karlsson en ledartext i Hallandsposten (HP) – oberoende liberal. Karlsson beskriver den svenska skolutvecklingen sedan friskolereformen och det fria skolvalet, två riksdagsbeslut som togs på 1990-talet. Så här avslutar Mattias Karlsson sin text:

Det har nu gått tre decennier sedan de två avgörande reformerna för den svenska skolan genomfördes, kommunaliseringen och friskolereformen. Det har hänt mycket under den tiden, även sådant som har varit bra för skolan. Men faktum kvarstår att kommunaliseringen av skolan och friskolereformen är så grundläggande för hur den svenska skolan utvecklas. Och det går åt fel håll med en allt mer segregerad skola.

Om kommunerna och föräldrarna varit vinnare är det tydligt att skolan, och lärarna, har blivit förlorare. Det behövs ett maktskifte i skolan. Ett viktigt steg i det reformarbetet är att ge landets lärarkår ett ökat inflytande över skolan. Det är främst lärarkåren som har den direkta förmågan att styra den svenska skolan på rätt köl – men då måste de också få de verktyg som behövs.

Som läget är i dag med en allt mer segregerad skola behövs det omfattande förändringar, annars kommer samhället att glida isär. Historien lär oss var det gick fel och vad som behövs för att minska ojämlikheten.

Ett förstatligande av skolan och ett avskaffande av skolpengen är de viktigaste åtgärderna. Men det kräver modiga politiker som måste utmana två viktiga intressen, landets kommuner och landets föräldrar.

Min kommentar: Likt tankesmedjan Balans och Linnea Lindkvist, rektor på Hammarkullsskolan, har påtalat är det marknadiseringen av skolan inte av godo. Jag tänker att det även är en demokratifråga. Precis om Mattias Karlsson påtalar i rubriken är skolan ett samhällsuppdrag och är det så att vissa elever får sämre förutsättningar för sin skolgång på grund av att de inte kommer från ”rätt hem” eller är nyanlända får dessa barn och ungdomar inte samma förutsättningar till sin demokratiska rätt till en god utbildning. I långa loppet blir det en demokratifråga.

Karlsson påtalar att det är lärarna och skolan som är förlorarna på den segregerade marknadsskolan. Det är mycket bra att denna diskussion kommer upp inom Liberalerna som under decennier varit det ledande partiet när det gäller skolfrågor. Inför 2022 års val har Liberalerna möjlighet att åter ta stafettpinnen för att driva en progressiv utvecklingspolitik inom skolan. Då behöver denna fråga diskuteras internt.

Göteborgsposten (GP) skriver också på debattsidorna om marknadsskolan. Lina Hading från Lärarnas Riksförbunds studerandeförening skriver 10/7-21 att det är dags att släppa prestigen och stoppa marknadsskolorna. Så här skriver Hading:

Rösterna är många och starka när det gäller frågan om marknadsskolans vara eller icke vara. Jag kan uppleva det som att det finns en stolthet i att inte ändra sig i sådant som en gång är beslutat. Ja, politiken bestämde sig för att öppna Pandoras ask och tog in marknadsideologin i den svenska skolan. Varför kan politiken inte inse att det är hög tid att göra någonting åt detta misslyckade beslut?

Svenska folkets besked är tydligt. I flera opinionsundersökningar säger exempelvis en majoritet att man vill begränsa eller stoppa vinster i välfärdsföretagen. Nästan nio av tio väljare anser att de är för ett vinstförbud eller kan tänka sig att tillåta vinst om vissa kvalitetskrav är uppfyllda.

Hading fortsätter:

Förutom ökad segregation bidrar marknadsskolan till stora arbetsmiljöproblem för lärare och studie- och yrkesvägledare. Pengar som försvinner ut från den kommunala verksamheten och in i friskolor kan tas ut som vinst. Våra skattepengar går inte längre bara till eleverna och skolans verksamhet.

Lärarnas riksförbunds studerandeförening kräver att:

• Friskolorna ska återinvestera all vinst i verksamheten.

• Friskolor ska följa samma lagar och förordningar som den kommunala skolan.

• Aktie- och riskkapitalbolag ska förbjudas som bolagsform för friskolor.

Det är dags att staten tar sitt ansvar, inser sina misstag, avslutar detta pågående experiment och vidtar de nödvändiga åtgärder som krävs för att rädda skolan. Gör om och gör rätt.

Min kommentar: Ord och inga visor. Lina Hading kräver egentligen att kommunal och fristående skola ska få samma villkor när det gäller hur verksamheten bedrivs. Det är ganska många människor som blir förbaskade när profit görs på offentliga medel men väldigt sällan eller aldrig lyfts det upp att vinsten används för att investera i att bygga ut skolkoncerner som långsamt konkurrerar ut den kommunala skolan. Det är bara Tankesmedjan balans och Linnea Lindkvist som gång på gång tydliggöra detta genom att läsa budgetar och dokument. När ska detta granskas av media?

Författaren och krönikören Lena Andersson skriver en mycket intressant artikel i Svenska Dagbladet (SvD) den 7/8-21. Bara rubriken är ju intressant – Människors olikheter är frihetens ryggrad. Andersson skriver: 

Det har på sistone uppstått en egendomlig kritik av meritokratin som princip för urval till tjänster, befattningar och utbildningsplatser. Den tog fart med filosofen Michael Sandels bok ”The tyranny of merit” (2020), en titel som talar sitt tydliga språk. I den ställer han the common good, det allmänna bästa, mot meritokrati, som är den liberala demokratins ideal.

Efter Sandel har kritiken blivit till en sorts allmängods. Så sent som förra veckan diskuterade Emma Frans (SvD 28/7) huruvida meritokratin är orättvis, eftersom gener till 60 procent antas styra skolresultaten. Hon hänvisade till boken ”The Meritocracy trap” (2019) av Daniel Markovits, som argumenterar för att ”meritokratin resulterar i ökande klyftor, minskad social mobilitet och gör alla – inklusive de uppenbara vinnarna – olyckliga”.

Artikeln avslutas: 

Förvisso är det beklagligt att man som barn till outbildade kommer efter från början genom bristande vägledning och att inte i tid inse vad som krävs i form av läsning och studier. Men att utnyttja meritokratin som murbräcka för en annan ekonomisk ordning eller för trevligare attityder hos de övre skikten, är bara slarvigt. Och förvirrande som argumentation.

I själva verket är den meritokratiska urvalsprincipen ryggraden i människans frihet och värdighet. Det är den som gör att var och en får välja yrke och livsbana efter håg och läggning. De som vantolkar systemet som att det berättigar till att se ner på dem som saknar fin utbildning och pengar uppvisar mänsklig enfald, inget mer avancerat än så.

Min kommentar: Läs Lena Anderssons artikel! För er som inte vet vad meritokrati är så är detta Wikipedias förklaring:


Meritokrati (av latinets meritus, förtjänst, och kratein, från klassisk grekiska κράτος kratos ‘styrka, kraft’[1]) är en rörelse, ideologi eller samhällssystem där begåvning, utbildning och utbildningsresultat[1] i kombination med prestationer[1] under karriären spelar den dominerande rollen vid befordran. En individs sociala status och lön ska bygga på vad denne åstadkommer i samhället. Anlag och begåvning, inhämtade kunskaper, och i yrkeslivet faktiska skickligheter och färdigheter, är meriter som i meritokratin är avgörande för en individs möjlighet till yrkesmässigt, socialt och politiskt avancemang.

Socialt ursprung och samhällsklass ska sakna betydelse. Inte heller väntjänster, grupptryck eller anpassning till en rådande konsensusuppfattning som är uppenbart felaktig ska kunna påverka karriären i en meritokrati.

Den svenska staten har tillsatt tjänster enligt ‘förtjänst och skicklighet’ (det vill säga utbildning och tjänsteår). I den privata sektorn är företeelsen meritokrati vanligt förekommande.

Vad är alternativet? Nepotism eller kvotering? Den som smörar mest eller mutar får jobbet? Den som har bäst kontaktnät får jobbet framför den som är mest kompetent? Eller att en ledare eller grupp styr landet, myndigheter och företag? Oberoende på kunskap, kompetens eller erfarenhet.

Vi som jobbar inom den offentliga sektorn vet redan att det inte alltid är de bäst lämpade som styr och att nepotism förekommer. Ändå måste väl principen vara meritokrati – eller hur?

Den som hörde allt detta kunde i sanning fråga sig den obesvarade frågan. Tro dem på vad de säga? Eller är de besatta? De vore nog besatta. Ty det blir människan då hennes heligaste intressen sättas på spel. De egna.

August Strindberg, Det nya riket (1882)

Referens

https://sv.wikipedia.org/wiki/Meritokrati

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s