Ideologiska skygglappar

Är läsningen ett medfött fenomen eller en kulturprodukt?

Skolan har alltid i någon mening varit ideologisk styrd. Politiker har en idé om vilken skola de ska finnas i Sverige och lägger fram förslag, tar beslut eller lämnar direktiv utifrån sin ideologi. Genom årens lopp har striderna kring skolans samhälls- och kunskapsuppdrag varit många. Ibland har stora beslut tagits i konsensus, t.ex. om kommunaliseringen eller ändring av betygssystem.

På den här bloggen har jag kritiserat den ideologiskt styrda skolan. Givetvis ska vi ha en demokratisk ordning där folket väljer politiska företrädare och dessa tar beslut i riksdagen, dock kanske innehållet ska lämnas åt professionen.

Först, definitionen av ideologi: Ideologier är idéer om hur ett samhälle skall organiseras och styras (eller inte styras), hur dess institutioner skall vara utformade, och hur människor skall samarbeta med varandra i vardagen. Nästan alla ideologier har en människosyn, det vill säga en uppfattning om människans natur och därmed en uppfattning om vilka institutioner människan behöver, samt om hur ”det goda samhället” bör se ut, något som ibland kallas ”utopi”. Ideologi betecknar i allmänna ordalag en åskådning, alltså en samling idéer, ofta om samhället

Svensk skola ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, vilket i praktiken innebär att skolan inte ska bygga på ideologi. Fast skollagen bygger på en hel del ideologi i den bemärkelsen att riksdagspolitiker har snickrat ihop denna lag för att skolan ska anpassa sig efter vilket samhälle man vill ha, t.ex. vårdnadshavarnas inflytande och elevernas deltagande. Men för övrigt – hur är det med ideologin inom skolan?

Vetenskaplig grund: Vad innebär det? I min tolkning betyder det att en metod, ett läromedel eller en pedagogisk inriktning ska ha följt en vetenskaplig gång. Någon form av tes, gå ut och testa på en grupp elever, titta på utfallet, analysera utfallet och därefter dra slutsater utifrån det. Lärde sig alla bättre? Eller behövs det ändras på något? 

Går det till på detta sätt? Nop, det är inte mina erfarenheter, utan det dunkas ut en massa metoder och läromedel, där den vetenskapliga grunden är högst tveksam. Flippade klassrum, Lesson studies eller Entreprenöriellt lärande för att ta några exempel. Oftast testas den nya metodtrenden i medelklasskolor – varför inte sticka ut till utsatta skolor och köra Problembaserat lärande (PBL)? I botten på en del av dessa metoder kan det ligga utländsk forskning men utfallet i svensk skola saknas. Varför? Ingen vill följa upp resultat. Ett ideologiskt ställningstagande från pedagogiska institutioner och lärosäten.

Kortfattat, det brister rejält när det gäller det vetenskapliga grunden, då grundläggande vetenskapsmetodik inte följs. Validitet – det vill säga att man mäter rätt saker och Reliabilitet – det vill säga att man mäter rätt. Utöver det kan professorer, docenter, doktorander och utbildare inom lärarutbildning och pedagogisk forskning svänga sig med vetenskapliga studier som har noll bäring på svenska förhållanden. Ett tydligt exempel på det är Butler 88.

Beprövad erfarenhet: Vad innebär det? I min tolkning betyder det att lärares erfarenhet över vad som fungerar. Det kan vara metoder, läromedel eller pedagogisk inriktning där mer eller mindre alla elever lär sig det de ska lära sig. Med andra ord – det är ju bra. 

Men handen på hjärtat – hur stort utrymme får beprövad erfarenhet i diskussionen om svensk skola? Och hur mycket hörs lärares röster om deras beprövade erfarenhet? Ingenting – eller hur? För om något fungerar men att det är ideologiskt helt fel så ignoreras det. Helt ointressant!

Jag har på den här bloggen kritiserat ideologi både från vänster och höger. Några exempel:

Vänster: betygsmotstånd, lust att lära, inre kraft hos eleven, ej följa upp resultat, resultatmotstånd, flum.

Höger: ordning och reda, straff mot de som stör, pluggskola, elittänkande.

Visst, generaliserande, men på något sätt för att se lite skillnader på vilken skola ideologiskt de olika politiska blocken vill ha. Hur stort problem har egentligen kepsarna varit i skolan?

Problemet med både vänster- och högerpartier är att de saknar markkontakt. Visst, många är de skolbesök eller samtal med lärare som politikerna har och får, men hur väl stämmer dessa med verkligheten. Ett skolbesök kan bara vara en ögonblicksbild där fantastiska elever och klasser lyfts fram och enskilda samtal kanske inte alls speglar skolan utan är ett individuellt vittnesmål. Inte alls så att detta stämmer överens med skolverkligheten i Sveriges alla skolor.

Nu kanske du som läsare tycker att jag har skrivit en naiv text om den ideologiska skolan, vilken kan vara fallet. Detta är en betydligt mer komplex och djupare svårighet som vi står inför. Mitt budskap är egentligen att skolan behöver få vara i fred och politiker behöver förankra idéer och förslag med lärare och skolan. Beprövad erfarenhet behöver få en betydligt högre status och då gärna kopplat till utfall, det vill säga elevresultat. Skolverkets ideologiska apparat bör ej användas till detta, t.ex. så som gjordes via processen kring Lgr 11, där lärare fick vara med i referensgrupper, men där tankar och åsikter som kritiserade kursplanerna inte beaktades. Eller ändrades.   

Den som hörde allt detta kunde i sanning fråga sig den obesvarade frågan. Tro dem på vad de säga? Eller är de besatta? De vore nog besatta. Ty det blir människan då hennes heligaste intressen sättas på spel. De egna.

August Strindberg, Det nya riket (1882)

Referenser

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ideologi

https://johankant.wordpress.com/?s=vision+och+verklighet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s