Recension: De expansiva

Är läsningen ett medfött fenomen eller en kulturprodukt?

Efter ett tungt pandemi-år var önskan om ledighet stor när läsåret var slut. Jag tror att alla hårt arbetande människor i vårt avlånga land hade sett fram emot sommarsemestern. Min tillflykt blev Singö i Stockholms nordligaste skärgård. Tyst och lugnt. Sol och värme. Exakt vad jag behövde. 

Av någon anledning som jag inte längre minns tog jag kontakt med Marcus Larsson på tankesmedjan Balans. Efter att ha avhandlat det jag ringde för gav Marcus mig ett fantastiskt erbjudande – att få läsa nästkommande bok i förtid. Manus var skickad till tryckeriet så Larsson menade att han skulle kunna skicka det till mig också. Nyfiket nappade jag givetvis omedelbart och hux flux hade jag en PDF-fil i min dator.

Lite läsande på semestern kan väl inte skada, tänkte jag, och den här gången skulle jag vara beredd. Inte som förra gången när jag läste De lönsamma och drabbades av en existensiell kris. Nu visste jag hur Marcus Larsson jobbade och dessutom fanns både De effektiva och De lönsamma i mitt bakhuvud. De expansiva är väl bara en vidareutveckling och ett djupare borrande i samma ämne. Jag var beredd!

Men åh så fel jag hade. Än en gång drabbas jag av vrede och känslomässig storm. Inte så mycket över att jag inte kände till Larssons arbetssätt. Eller att innehållet var främmande. Nej, det var den nakna faktan som daskade mig i ansiktet likt en dagsedel som för tankarna till en misshandelsscen ur Ondskan. 

Hur reagerar du på fakta och statistik? Slår du ifrån dig och fortsätter som om du inget sett och hört? Eller brusar du upp och går vidare när ilskan lagt sig? Blir du desillusionerad och bryr dig inte? 

Allt det där drabbade mig. Blev tvärilsken och kände adrenalinet pumpa i min kropp. Ville gå ut i skogen och skrika men behärskar mig med hänsyn till fru, katt och hund. Och kanske grannarna och djuren i skogen. Fan, älgen ska väl inte bli drabbad av att jag inte kan hantera mina känslor. Funderade i nästa sekund att jag ska sluta bry mig och bara jobba på med det jag gör dagligdags. Eller byta bransch. Kände mig desillusionerad och funderade på att sluta blogga och podda. Varför ska man engagera sig när det ändå inte är någon som bryr sig? Trots allt har jag ju givit ganska många exempel på helt galna saker som sker inom skolans värld – inte minst genom Skolverkets försorg, men ingenting görs för att rätta till bristerna. Vad är det för mening att kämpa, blogga, engagera sig när allt bara går åt helvete i alla fall? Har jag inte andra viktigare saker att göra med mitt liv? Finns det inte andra ämnen som jag skulle ägna mig åt. Kanske börja mecka bilar eller lära mig att dansa. Möjligtvis ägna mig åt trädgårdsarbete eller börja spela golf? Varför inte skriva fler skönlitterära böcker?

Det var nog ändå bra att jag hade semester när jag läste De expansiva. Några dagars lugn i skärgården med semesteröl och grillat, med hundpromenader och utan barn fick min inre storm att bedarra. Vem som helst kan coola ner sig av den miljön – även Johan Kant. Kanske var det ändå lite bra med Corona-trötthet, för det fanns ju inte en uns energi att uppbringa till bloggande när jag läste De expansiva.

Så kommer det till mig – du har ett uppdrag att peka på felaktigheter inom skolans värld. Du får betala priset personligen men du gör det för svenska barn och ungdomar. Ja, så var det ju. Alla de tusentals timmar jag plöjt ner i att peka på felaktigheter samt att göra ett så gott jobb jag kan handlar om att skapa förutsättningar för en bättre skola. Att alla ska få sin demokratiska rätt till kunskap. Precis som Marcus Larsson. Han har ju också lagt ner många tusentals ”gratistimmar” på att lyfta fram brister.

Ok, nog om mina tillkortakommanden. Vad handlar boken De Expansiva om? Marcus Larsson har kartlagt alla de fristående skolkoncerner som agerar på den svenska skolmarknaden. Ägarstruktur, vinstuttag och expansion. Vilka personer som ligger bakom friskolekoncern och hur politiker har interagerat med friskolorna. Mikaela Waltersson (M),  Vidar Andersson (S), Lotta Edholm (L) och Mats Odell (KD) för att nämna några (Larsson tar inte alla dessa namn, utan jag har kompletterat med egen efterforskning). Så här skrev Marcus Larsson på Twitter för några veckor sedan: Egentligen kan man ju säga att skolkoncernerna också är politiskt styrda. Skillnaden mot de offentliga skolorna är att politiker – eller före detta politiker – äger de privata skolorna, och tar vinsten från dem. En svensk form av direkt demokrati?

Det verkar vara råsknas  när politiker, som ska se till att alla barn och ungdomar får en god utbildning, år ut och år in bidrar till en ökad segregation och att kommunerna blir allt mer rumphuggna. Samtidigt visar Marcus Larsson hur den svenska skolpengen genererar vinster till skolkoncernerna som investeras i expansion. I kommun efter kommun etablerar sig friskolekoncernerna vilket får till följd att den kommunala för-, grund- och gymnasieskolan blir alltmer inträngd i ett hörn. Elever som är självgående försvinner till friskolorna samtidigt som de kommunala skolorna får allt mindre resurser att röra sig med. 

Samtidigt går dessa bolag som tåget och kan expandera. Larsson skriver:
Sundal Collier rekommenderar köp i Atvexa eftersom företagets affärsidé – att köpa små förskolor och skolor drivna av engagerade ägare och göra dessa till sina egna – är ett billigare sätt att växa än att starta egna förskolor och skolor. Börsanalytikern ägnar ingen tanke åt att syftet med friskolereformen var att skapa ägande nära verksamheten – inte att samla ägandet i koncerner. En sådan politisk målsättning är såklart inte en variabel för investerare; deras uppgift är att tjäna pengar. (s18) (Sundal Collier är en investmentbank – min notering).

Utifrån dokument, statistik och fakta visar Marcus Larsson hur förskolan och skolan har blivit en marknad där riskkapitalbolag slåss om marknadsandelar på en lukrativ marknad. För det finns inget att förlora och koncernerna bara ökar i omfång liksom antal aktörer ökar. Det är med andra ord inte skola på lika villkor. 

Larsson lägger inga egna värderingar i det han skriver, även om man nog kan skönja att han är kritisk till det som sker – annas skulle väl han inte lägga ner så mycket tid och energi. Eller också är det en demokratifråga för Marcus Larsson. Ingen kan säga att det är skola på lika villkor. 

Friheten att välja skola brukar ju vara en paroll som förespråkarna använder. Frihet för vem? Frihet för nyanlända? Frihet för elever från dysfunktionella hem? Frihet för elever som kommer från hem utan studietradition. Frihet för underklassens barn? Frihet för de som blir bortvalda? Vad tror du själv?

Nu kontrar någon kanske med att de kommunala skolorna faktiskt har en egen organisation som kan jobba med kvalitet, lobbying och allt annat som den kommunala skolan behöver. Alla värden som den kommunala skolan behöver försvara. Givetvis handlar det om Sveriges Kommuner och Regioner som bland annat har till uppgift att se till att bevaka den kommunala skolans intressen. Marcus Larsson skriver:

Det är till och med så illa att de kommunala skolornas motsvarighet till Almega – skr – tar friskolekoncernernas parti. Undertecknat av ordförande Anders Knape (M) ställer skr – i organisationens remissvar till den aktuella Åstrandutredningen (sou 2020:28) – sig tveksamma till att kommunernas egna skolor ska få högre skolpeng än fristående skolor.Den moderatledda politiska majoriteten i skr driver alltså sin egen politik, den ser inte till de kommunala skolornas intresse på det sätt Almega alltid ser till koncernskolornas intresse. (s 209f)

Tycker du att det är konstigt? Att SKR inte backar upp sina uppdragsgivare utan går friskolornas ärenden. Visst är det märkligt? Och det skumma är att den pyttelilla tankesmedjan Balans, som består av två personer, måste upplysa om detta – ingen annan. Inga myndigheter, ingen politiker, ingen riksrevision och inga granskande journalister. Nej, det är Åsa Plesner och Marcus Larsson som får dra i nödbromsen och upplysa människor hur det faktiskt ser ut på skolmarknaden (I ärlighetens namn måste jag lyfta fram rektor Linnea Lindqvist, som  gör ett enastående jobb när det gäller att ständigt upplysa oss om marknadsskolans destruktiva inverkan). Beror detta fenomen på att makthavare håller varandras rygg på bekostnad av de tusentals barn som lämnar skolan varje år utan behörighet till gymnasiet? Vill man på riktigt ha ett mer renodlat klassamhälle? Är det en uttänkt plan att vi ska ha en outbildad grupp som får göra skitgörat? Eller är det lärarnas fel?

Vad kan man säga då säga om De expansiva? Det är nästan så att jag saknar ord. Marcus Larsson lyckas på drygt 200 sidor provocera hela skol-Sverige. Antingen blir man förbannad för att det är på detta sätt eller också verkar vissa tycka att det ska vara på detta vis och blir ilsken på Larsson för det. Men vad tycker gemene man? Hur kan vi tillåta detta i Sverige? Hur kan gemene man och de folkvalda stilla tiga när svensk skola monteras ner? Hur kan svenska politiker låta det hända? Eller håller politiker varandra om ryggen?

Jag vill inte höra att det saknas pengar i skolan – det finns hur mycket som helst, bara att man lägger dessa resurser på helt fel saker.

Jag kommer att skriva ett blogginlägg där jag tar ut en del citat ur boken och kommenterar dessa. 

Men oavsett vad du tycker i detta ämne – läs Marcus Larssons bok. Kan lova dig att du inte kommer att förbli oberörd.

Beställ boken på Bokus: https://www.bokus.com/bok/9789198718607/de-expansiva-en-bok-om-skolmarknadens-vinnare-och-forlorare/

Den som hörde allt detta kunde i sanning fråga sig den obesvarade frågan. Tro dem på vad de säga? Eller är de besatta? De vore nog besatta. Ty det blir människan då hennes heligaste intressen sättas på spel. De egna.

August Strindberg, Det nya riket (1882)

Referenser

http://www.tankesmedjanbalans.se/deexpansiva/ 

3 reaktioner till “Recension: De expansiva

  1. Hej Johan!

    Tack för en fantastiskt intressant recension som dock väcker ett par frågor.

    ”Vilka personer som ligger bakom friskolekoncern och hur politiker har interagerat med friskolorna. Mikaela Waltersson (M), Vidar Andersson (S), Lotta Edholm (L) och Mats Odell (KD) för att nämna några ”

    Vad menar du med interagerat?

    Det skulle kunna vara alltifrån att de varit på studiebesök till att de sitter med i styrelsen.

    Vilken källa har du? Är det på insyn.sverige.se som du har hittat det?

    Allt gott från

    Åsa Svedberg

    1. Hej Åsa,

      Tack för din kommentar.

      När det gäller integrerat handlar det inte om studiebesök. Antingen är man delägare eller sitter i styrelsen eller agerar som rådgivare. När det gäller de olika personer så har jag fått lite info från Marcus Larssons bok och annan via att jag har sökt olika skolkoncerners styrelse via nätet.

      1. Toppen, ja, inte att de sitter på två stolar, men att du redogör för detta.

        /Åsa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s