Vetenskapens värld, del 2: Skolstressen

Sveriges television har ju som bekant en serie som heter Det svenska skolexperimentet. Det är redaktionen kring Vetenskapens värld ligger bakom denna serie. I mitt förra blogginlägg menade jag att redaktionen i stället skulle döpa om avsnittet till Ovetenskapens värld då både Christian Lundahl och Alli Klapp skarvade rätt rejält när det gällde forskningen.

I det här blogginlägget ska jag ta mig an del två i serien som handlar om skolstressen. Jag tänkte lägga upp det som så att jag följer programmet och gör kommentarer löpande. 

Eleverna i serien
Mina kommentarer: Det är intressant hur Sveriges television (Svt) visar upp elevernas stress. Vilken är denna grupp som filmats och uttalar sig? Utan att känna till eleverna skulle jag gissa att det handlar om elever från en medelklasskola. Till och med övre medelklass eller överklass. Unga människor som har höga ambitioner med sin utbildning och hög press hemifrån. För att vara politiskt korrekta har Svt naturligtvis tagit med några elever som inte har helt svensk-etisk bakgrund. Eleverna med så kallad invandrarbakgrund. Självklart är det inte vilken förortsunge som helst som får vara med, utan det är barn till föräldrar som själva är läkare, tandläkare eller ingenjörer (min gissning). Vuxna med högskoleutbildning som vet att skolan är viktig och ställer krav på sina barn att plugga. Samtliga elever som medverkar är positiva och trevliga i sin framtoning. Väluppfostrade skulle jag vilja påstå. Vore ju väldigt intressant om Vetenskapens värld skulle åka till Rinkeby eller Rågsved och på plats fånga upp barn och ungdomar som passar på torget. Ställa frågor om deras syn på stressen (och betygshetsen) i skolan. Eller göra både och. För den lilla intervjusekvens som Svt visar upp är inte representativ för svenska skolelever över lag. 

Vad vill jag egentligen säga med detta? Är det så att jag vänder mig mot att det finns en stress hos eleverna eller en ökad psykisk ohälsa? Nej, så klart finns det ganska mycket stress, men den grupp som Svt lyfter fram är inte representativ för en hel generation och kan därmed inte vara ”beviset” för stressade elever. Dessa högpresterande medelklasselever vars föräldrar förväntar sig goda skolresultat (uttalad eller outtalad) kommer att vara stressade oavsett skol- eller betygssystem. Bara för att de SKA komma in på ”rätt utbildning”.

Den psykiska ohälsan
Den ökade psykiska ohälsan bland pojkar och flickor har ökat i samhället. Folkhälsomyndigheten har gjort undersökningar sedan 80-talet när det gäller psykosomatiska besvär, så som återkommande huvudvärk eller magont. Man ser en kraftig ökning av ohälsokurvan från 1985/86 till 2017/18. Andelen pojkar som lider av psykosomatiska besvär har ökat 15% till 35%. När det gäller flickor har ohälsotalen ökat från 30% till 60%. Enligt Petra Löfstedt, utredare på Folkhälsomyndigheten, kan en slutsats vara att någonting i skolan och skolans funktion kan ha bidragit till ökningen av besvären.

Världshälsoorganisationen (WHO) har jämfört 15-åringars psykosomatiska hälsa i 44 länder i världen. De tittade på ungdomar som flera gånger i veckan rapporterade psykosomatiska besvär så som nedstämdhet och huvudvärk. Bland de länder som låg bäst till var Danmark (plats 6),  Norge (plats 10) och Finland (plats 14). Sverige (plats 39) hittar man i botten på undersökningen.

  • Kazakstan på plats 1, ca 42% av 15-åringarna lider av psykisk ohälsa
  • Danmark på plats 6, ca 45% av 15-åringarna lider av psykisk ohälsa
  • Norge på plats 10, ca 46% av 15-åringarna lider av psykisk ohälsa
  • Finland på plats 14, ca 47% av 15-åringarna lider av psykisk ohälsa
  • Sverige på plats 39, ca 54% av 15-åringarna lider av psykisk ohälsa
  • Italien på plats 44, ca 59% av 15-åringarna lider av psykisk ohälsa

Speakerrösten från tv-programmet konstaterar: Det är alltså något med skolan som verkar vara en starkt bidragande till att 35% av Sveriges pojkarna och 60% av Sveriges flickorna mår dåligt.

Mina kommentarer: Om vi stannar upp för en sekund och ställer tre frågor.

  1. Det är naturligtvis oerhört allvarligt att barn och ungdomar mår psykiskt dåligt. Men är det en enorm skillnad mellan Finland och Sverige? 7 procentenheter. Skillnaden mellan Norge och Sverige är 8 procentenheter. Anser forskarna också att det är en enormt stor skillnad? Att nästan 50% av ett lands 15-åringar mår psykiskt dåligt är väl generellt ett problem – eller?
  2. Är det verkligen skolans fel att den psykiska ohälsan hos ungdomar är så hög? Kan det finnas andra förklaringsmodeller? Curlingföräldrar, ökad press på att var snygg och framgångsrik, hela influencerindustrin som många ungdomar slaviskt följer, sociala medias ständiga press på att uppdatera ungdomens liv, mobiltelefonernas klistereffekt i handflatan, otydligheten i mellanmjölkslandet, skönhetsideal. Något annat? Någon förklaring? Påverkan?
  3. Så länge man ger betygen skulden för barnens psykiska ohälsa kommer man inte åt den verkliga orsaken. Är det verkligen betygens fel?

Socialt arbete
Majsa Allelin, lektor i socialt arbete vid Södertörns högskola säger så här: Min samlade uppfattning, efter att ha gjort deltagande observationer och intervjuat elever, det var att det pågår en slags vardaglig kamp nästan bland dom. Ett slags sökande efter att göra rätt val. Ett slags oroligt sökande skulle jag säga. De var stressade och förvirrade och ville veta hur man skulle göra för att klara skolan helt enkelt. Vid varje lektionstillfälle kom ju betygen så klart på tal, det gick inte en enda lektion utan att betygen kom på tal. Antingen från eleverna eller initierat från läraren.

Den fina eleven Johan Lindström i åk 7 (ingen ironi från min sida – på riktigt) förklarar att han vill ha bra betyg för han vill ju inte bli arbetslös.

Majsa Allelin förklarar: Vi har en lite mer osäker arbetsmarknad, det är svårare att få en andra chans under sitt utbildningsförlopp, det är svårare att få bostad till exempel. Vissa saker har blivit mycket svårare i samhället och det här känner ungdomarna väl till. Så den stressen, den tar ju plats i deras vardag hela tiden Skolan blir ju då kanske deras enda formella lösning på de här osäkerheterna. Och då skapas ju en större press på att man måste klara skolan. Och hur klarar man skolan i dagens samhälle? Jo det är ju genom att få bra betyg.

Björn Högberg, lektor i socialt arbete vid Umeå universitet säger: Ja, det första vi kan konstatera är en långvarig trend från 90-talet mot ökad stress och ökning av vad man kan kalla stressrelaterade symptom bland svenska elever så som magont och huvudvärk. Det andra är att det sker ett tydligt brott kring 2011-12. En väldigt tydlig försämring därefter. Dels ökad stress dels sämre tillhörighet till skolan dels mindre meningsfullhet i skolan. Och för det tredje det där brottet kring 2011-12 gör att Sverige verkligen sticker ut i jämförande perspektiv. Den försämring som sker därefter är större än i nästan alla jämförbara länder.

Längre fram: Jag har svårt att se att det inte har att göra med de ganska omfattande reformer som genomfördes då.

Speakerrösten om införandet av Lgr 11: Målet var att eleverna skulle känna pressen och på så sätt prestera bättre.

Mina kommentarer: Alright, nu börjar vi ana vart åt det barkar. Precis som i första avsnittet av serien är det betygen som är roten till det onda. Nu ska man med forskning fastställa att så är fallet. Det är ju för Guds skull Vetenskapens värld som är programmet namn! Någon jävla ordning får det väl vara!

Lite intressant att Björn Högberg 12.24 in i avsnittet, plockar ned Christian Lundahls bok Bedömning från lärande, från bibliotekets hylla. Vilket sammanträffande.

Några frågor från min sida

  1. Få bra betyg – vad är det? Utifrån serien verkar bara A och B räknas. Och Johan Lindström lever ju i den villfarelsen att han blir arbetslös om han inte får bra betyg. Men är det inte att få betyg som räknas? Var har han fått det från?
  2. McDonalds skriker efter arbetskraft och genom deras hårda utbildningsprogram kan du jobbade dig från stekhällen upp till restaurangchef. Vissa branscher behöver verkligen arbetskraft av Johan Lindströms kaliber, dock räcker det med en utbildning där man inte behöver ha bara betyg A för att komma in. Lite blandad kompott räcker för många gymnasieutbildningar och även eftergymnasiala utbildningar.
  3. Var har Majsa Allelin gjort sina fältstudier? Vilka elever har hon intervjuat? I Bräcke eller Smålandsstenar? Bland elever i Rosengård eller Hjällbo? Min gissning är medelklassungar i storstan.
  4. I storstäderna är det svårt att få bostad. Korrekt – det kommer ju sådana rapporter titt som tätt. Men är det ett generellt problem i hela landet? Att vi idag lever i en mer komplex värld än 70-talets opolerade decennium håller jag med om. Kanske lite svårt att dra sådana generella slutsatser som lektor Allelin gjort om hela skolsystemet.

I den här delen av programmet börjar man komma åt pudelns kärna – kursplanerna. Men, som av en händelse, plockas inte denna aspekt upp utan diskussionen fortgår kring betyg, nationella prov, stress, prestation och betyg som belöning/straff. Ingenting om att kunskapsstandardbetyg ska spegla elevernas kunskaper som krävs för att klara av gymnasiet. Ingenting om det inte är betygen i sig som är problemet utan kursplanerna abstrakta utformning och bristen på fortbildning.

Betyget F
Nu kommer vi till den del av programmet som hanterar icke betyg IG eller betygssteget F. Alltså underkänt om man så säger. Här får vi möta Zelda, en karismatisk elev som har blivit en så att säga Drop-out. Och allt började med NP i åk 3. Hon behövde göra provet, var tvungen att gå på lektion och dessutom behövde hon lyssna. Zeldas funktionsnedsättning, autism, gjorde att hon inte kunde klara av det andra elever fixade. Enligt flickans mamma ställde skolan krav på att Zelda skulle prestera varje dag och på varje lektion. Om hon inte klarade av detta så påpekade läraren att Zelda inte hade hängt med och att hon fick ta igen det hon missat. I börjar tragglade hon sig fram men det blev allt mer problematiskt. Det hela slutade med att Zelda inte kom in på gymnasiet.

Skolexperten Per Kornhall förklarar att vi har satt ribban för högt. Andelen elever som inte är behöriga till gymnasiet ligger i snitt på 4% i EU enligt Kornhall, medan Sverige ligger på 15%. Kanske är det så att ribban är satt för högt – men det har ju inte med betygen att göra utan det som ligger bakom varje betygssteg: KURSPLANEN!

Mina kommentarer: Dagens abstrakta och fullmatade kursplan, som ligger till grund för de olika betygen, har inte implementerats av Skolverket. Faktum är att när Lpo 94 infördes hände följande:

  • Svensk skola från statlig till kommunal huvudman
  • Betygen ändrades från relativa till kunskapstandardbetyg
  • Skolan gick från regelstyrning till mål- och resultatstyrning 

Skolverket satt lugnt och stilla i båten och gjorde inte någon ansats till fortbildning av lärarkåren. Oups, fel av mig, lite informationsmaterial skickades till landets skolor. Bland annat VHS-kassett där dåvarande generaldirektören (GD) Ulf P Lundgren berättade om paradigmskiftet. Ja visst, helt rätt uppfattat av dig – samma Lundgren som varit Christian Lundahls mentor. 

Lpo 94 hade en kunskapsavstämning i åk 5 och 9 och ingen stoffhänvisning  (centralt innehåll). Att svensk skola genomgick det paradigmskifte på egen hand, från regelstyrning där allt stod angivet i Lgr 80 till mål- och resultatstyrning där ingenting var angivet utom ovan nämnda avstämningar. Många läsare tror inte att det är sant, men fråga en äldre kollega eller en pensionerad lärare så får du svaret. Naturligtvis fick Skolverket kritik från Riksdagens Revisorer när de granskade arbetet med implementering av Lpo 94 – alla fortbildningsmiljoner låg kvar hos Skolverket.

Naturligtvis hjälpte Skolverket till efter några år av totalt förvirring i kommunaliseringen. Skolverkets andra GD Mats Ekholm skickade ut polaren Hans-Åke Scherp. I Skolverkets namn åkte  Scherpen land och rike runt för att sprida det goda budskapet: Problembaserat lärande (PBL). Elevernas lust att lära skulle vara drivkraften och läraren förvandlades till coach eller handledare. Ni minns väl vad John Dewey påtalade?  Vad har då det med detta med Svt:s serie att göra? Allt skulle jag säga, forskarna hänvisar ju till att stressen börjar på 80-talet.

När skolminister Jan Björklund beställer en utredning av det svenska skolsystemet går uppdraget till  ensamutredaren Leif Davidsson. Så här skrev Davidsson: Läroplanen och framför allt kursplanerna har blivit för abstrakta, vilket medfört att lärare som skall tolka och tillämpa styrdokumenten har haft uppenbara svårigheter. Statens insatser för att ”hjälpa” systemet har varit bristfälliga – framför allt saknas vägledande underlag i form av kommentarer och referensmaterial för skolledare och lärare. När de senaste kursplanerna började gälla fr.o.m. hösten 2000 gjordes inga implementeringsinsatser mer än med trycksaker och Skolverkets webb.

Och: Det finns flera faktorer som har betydelse för tydligheten i kursplanerna. Det räcker inte med att målen blir tydligare utformade genom att språket och ordvalet är mer konsekvent och stringent. Det behövs även förklaringar och motiveringar till målen i särskilda kommentarmaterial samt konkreta exempel på vad ett mål skulle kunna innebära. Avsaknaden av förklaringar och motiv till dagens kursplaner och betygskriterier är påtaglig. Kommande kursplaner måste kompletteras med fylliga kommentarer som ger lärarna en ordentlig beskrivning av de tankar och motiv som finns bakom kursplanen i ämnet. Vidare behövs det konkreta bedömningsexempel som ger lärarna stöd i tolkningen av kursplanernas mål och kunskapskrav. Det är inte endast genom tydligare mål staten styr utan det är genom ett samlat tydligt budskap. Mål, ämnesinnehåll, kommentarer och konkreta exempel bör sammantaget bidra till en tydligare statlig styrning av skolan.

Jan Björklund har ju alltid häcklats av pedagogiska etablissemanget för att han ville ha ordning och redan i svenska skolan. ”Majorn” har han kallats och nidbilder av Björklund i Caligula-skepnad har spridits av etablissemanget. Men vad gjorde tjänstemännen på Skolverket? Istället för att göra det enklare för svenska lärare och elever blev den nya kursplanen bombastisk. Både omfattande och komplicerad. Både abstrakt och icke implementerad. På stora seminarier i hela vårt avlånga land åker tjänstemän från Skolverket runt och berättar om den nya läroplanen, Lgr 11. Men man snackar bara om formen och ingenting om innehållet. Redan 2010 varnade jag för innehållet i Lgr 11. Hela denna process och Skolverkets passiva motstånd har jag skrivit tusentals tecken om och med konkreta exempel visat upp. Ändå får Jan Björklund skulden för att tjänstemännen på Skolverket obstruerat. 

Skolexperten Per Kornhall och läraren/debattören Isak Skogstad skrev i Dagens Nyheter: Materialet visar hur en grupp tjänstemän på Skolverket utbildningsavdelning gick till väga när de obstruerade den politiska beställningen. Det ger en tydlig bild av hur ett uppdrag som syftade till att ta fram tydliga kursplaner resulterade i motsatsen. Det visar också hur samma grupp tjänstemän kraftfullt påverkade den utvärdering av reformerna som en annan avdelning i Skolverket hade fått i uppdrag att utföra.

Sammanfattning
När vi ser på den jämförelse över elevers psykiska ohälsa i norden ligger Sverige sämst till. Det som är intressant är att alla de andra länderna har också betyg. Så är det själva betygen som är roten till det onda? Eller är det något annat? Alla forskare som Vetenskapens värld har talat med anser att betyget F ska bort. Varför då? Den pedagogiska forskningen i Sverige är generellt ideologisk och detta har jag skrivit hundratals sidor om men konkreta exempel. En av de tyngsta namnen inom detta etablissemang är Christian Lundahl. Denne man har även varit med och bidragit till att sänka den svenska skolan även om han framstår som världens mest humanistiska människa som värnar om elevernas rätt till kunskap. 

Just det, glöm inte bort att det var det Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget (PIE) som i förstaläget såg till att sänka svensk skola. Ulf P Lundgren, Mats Ekholm, Hans-Åke Scherp, Steve Wretman, Helena Moreau, Ingrid Carlgren, Viveca Lindberg, Inger Eriksson, Tomas Kroksmark och Christian Lundahl för att nämna de som tidigare varit aktiva. Lägg därtill ett stort gäng på Skolverket som i högsta grad bidragit personligen till att sänka svensk skola, främst då Niklas Westin och Ulrika Lundgren (som såg till att trolla bort faktakunskaperna).

Ingrid Carlgren som skriver snömos till texter som inte en människa begriper, säkert inte hon själv heller. Carlgren har skapade de fyra F:n. Både Lpo 94 och Lgr 11 fylls av Carlgrens förvirrade definition av kunskap.

Viveca Lindberg vars platta kunskapshierarki (ingen hierarki alls) låg till grund för kursplanen Lgr 11:s tre betygssteg (A-C-E). Bort med Blooms taxonomi.

Steve Wretman och Helena Moreau som åkte land och rike runt med Lpo 94 och ljög om hur läroplanen skulle tolkas. Med en förvriden och medveten feltolkning lämnade de alltid sina auditorium i fullständig oklarhet. Lägg därtill ideologiskt spridning i Grundskoletidningen (husorganet inom svensk grundskola) och på fortbildningar.

Några exempel som jag skrivit mängder av blogginlägg om. Med konkreta exempel. Man behöver inte tycka som Johan Kant, men det går alldeles utmärkt att läsa och bilda sig en egen uppfattning. Se på exemplen jag lyfter fram och därefter ta ställning. Det går alldeles utmärkt……om man ids.

Här kommer några frågorna jag vill ställa sig till Sveriges television i allmänhet och Vetenskapens värld i synnerhet är följande:

  1. Vilken tes driver Svt? Är det en betygsfri skola? Det är ju tvärt emot fattade riksdagsbeslut och mot allmänhetens vilja. I sådana fall är Svt en lobby-instans för vänstern i Moderaternas ögon. Slutsatser blir ju att det finns grogrund att avskaffa den statliga televisionen.
  2. Vetenskapens värld – varför detta namn? Om redaktionen bara hade gjort sig besväret att googla Christian Lundahls namn skulle en mängd exempel på hur den goe professorn slirat med vetenskapligheten. Jag har lyft fram många exempel och Per Måhl har även bidragit med flera klargöranden. 
  3. Tänk om redaktionen hade gjort en fördjupad genomlysning av bakomliggande orsakerna till Lpo 94 och Lgr 11 – då hade det framkommit att det inte är betygen som är skit utan kursplanen och implementeringen av dessa. 
  4. Majsa Allelin och Björn Högberg borde ägna sig åt tvärvetenskap – tips från mig. Borra djupt på bakomliggande orsaker till barns psykiska ohälsa i skolan utifrån ovanstående punkt. 
  5. I hela serien frikopplar man betygssystemet från kunskaperna. Tror samtliga inblandade på riktigt att vägen fram är att 1. Slopa betyget F och 2. Ta bort betygen? Det handlar om att få till en bra kursplan som är implementerad. Dessvärre kan jag inte göra någon lugn i denna fråga – Lgr 22 kommer inte ändra på någonting (mer om det senare). Hur i hela friden ska eleverna klara av kunskapskraven på gymnasiet om det inte ställs krav på kunskaper i grundskolan?
  6. Önskemål från min sida: Granska vad Skolverket ägnar sig åt som är kontraproduktivt för svenska lärare och elever. Några tips: Obligatoriska bedömningsstödet och omfattningen av nationella prov.

Referenser

Maciej Zaremba: Hem till skolan, Natur & Kultur 2011

Gunnar Ohrlander: Den Gudarna älskar – om konsten att överleva som lärare, Optimal 2009

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s