Lundahls lögn får Wiman att vackla

Betygsdebatten har åter blossat upp. Samma argument som för ett decennium sedan men med förändrade exempel. En av debattörerna är Sveriges Television (Svt) som har ägnat sig åt propaganda mot betyg. Dessvärre redaktionen från Vetenskapens värld där betygsmotståndet har basunerats ut. Högst tvivelaktig vetenskap om ni frågar mig. Hur ligger det egentligen till med validitet, reliabilitet och kausalitet mellan vad som påstås och de forskarutlåtande man gör? Högst oseriöst menar jag.

Jag ska exemplifiera. 

  • För tio år sedan var det många personer ur det pedagogiska etablissemanget som menade att det gick att vetenskapligt bevisa att betyg inte var bra för lärandet. Till sin hjälp använde dessa debattörer en studie som gjordes i Israel 1988. Denna studie var gjord av Ruth Butler och om fattar 132 elever kopplat till tre matematikprov med poäng. Alltså en ganska liten studie. Betygssystemet var relativt och omfattar betygsstegen 40 – 99. Eleverna fick relativa betyg i förhållande till hur många poäng de fått på provet. Inte ens i våran vildaste fantasi har vi en referensram till den relativa betygskalan mellan 40-99. Men denna studie var beviset emot betyg som användes flitigt av det pedagogiska etablissemanget. Vill du läsa studien eller läsa mina reflektioner kring den, finns material i slutet av detta blogginlägg.
  • I Svt:s program har Christian Lundahl och Alli Klapp hittat nya bevis för att betyg är destruktivt. Ett försök under en viss period på ett danskt gymnasium där betygen i årskurs 1 har tagits bort med goda resultat. Och vips finns det en vetenskapliga sanningen för att plocka bort betygen generellt – i alla skolor, stadier och upptagningsområden. I Sverige! För det danska studien är ju beviset på att betyg är skit. Satsa istället på formativ bedömning för att få med sig eleverna (som om inte svenska lärare redan gör det).

Alltså, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Hur dum får man egentligen vara?

En person som har reagerat kraftigt på Svt:s programserie är läraren Maria Wiman. Hon skriver den 20/5-22 en krönika i tidningen Läraren som ges ut av Lärarförbundet. Det är en krönika som utstrålar desperation över den bild Det svenska skolexperimentet målar upp. Wiman skriver: Forskare bekräftar bilden som vi lärare redan är smärtsamt medvetna om. Andra lärare intervjuas och deras ord är synonymer till mina egna tankar. Inte minst är elevernas egna röster kristallklart tydliga. De är slavar under en alltför stofftung läroplan i ett bestraffande betygssystem i en hårt besparad skola. Och det spelar ingen roll vad vi lärare gör eller säger. Det är ju på något sjukt sätt vi som driver på kvarnens hjul, vare sig vi vill eller inte. I det skolpolitiska experimentet är vi marionetter.

Det blir så fruktansvärt motstridigt. Det blir myrornas krig i huvudet – för jag älskar ju skolan. Jag älskar att vara lärare. Det ligger en enorm glädje i detta jobb. Jag älskar att planera lektioner och se hur de faller ut. Jag älskar relationsbyggandet och att lära eleverna viktiga saker som kommer att berika deras liv och göra världen bättre. Det här är ju på riktigt världens viktigaste jobb. Kanske är det precis därför SVT:s program blir en tjottablängare rätt i solarplexus. För jag vill inte vara en del av detta system. Jag står inte för det här. Jag vill inte förknippas med detta. Jag tar avstånd.

Jag vill inte vara en del av ett skolsystem som gör illa våra barn. Jag vill inte bidra till att var sjunde niondeklassare inte kommer in på gymnasiet och hamnar utanför. Jag vill inte vara den som drar den knivskarpa gränsen. Jag vill inte mäta varje prestation enligt en hårt fixerad mall. Jag vill inte definiera insatser enligt flummiga bokstäver, foga in spretiga personligheter i stelbenta krumelurer. Jag vill inte varje dag bli prestationerna och stressen förkroppsligad. Det är inte mitt jobb. Jag vill motivera, inspirera och lära för livet. Jag vill bana väg för oändliga möjligheter och pigg nyfikenhet. Jag står inte för det här systemet jag befinner mig i. Det här skrev jag aldrig under på.

Krönikan avslutas med orden: Nog nu. Nu får det vara nog

Nu vill jag stanna upp för att snabbt kommentera det Maria Wiman skriver:

  1. Wiman skriver att forskare bekräftar den bild som hon känner igen. Vilka forskare? Om hon menar Lundahl och Klapp så är de på pappret forskare men det som dessa två ”pedagoger” påstår är ju regelvidrig när det gäller grundläggande forskningsmetodik utifrån ett helt skolsystem.
  2. Vilken bild är det Maria Wiman hänvisar till? Att den psykiska ohälsan har ökat bland barn och ungdomar? Om det är detta så kan det faktiskt beror på annat, t.ex. att man får utstå våld både i hemmet och utanför. Fysiskt eller psykiskt våld. Eller också kan det bero på att vi har en generation som hela tiden lever sitt liv på internet, både när det gäller att uppdatera sig själv eller vara påverkad av influensers. Jag är ju ingen forskare men kan definitivt tänka mig att det finns många mer rimligare förklaringsmodeller än att eleverna får betyg.
  3. Vilka av elevernas röster är kristallklara? De i programmet? Om det är just dessa elever Maria Wiman menar så vet jag inte om dessa är representativa för landets alla elever. Att ett gäng Östermalmsungar kryddat med några ambitiösa förortskids (för att Svt ska vara politiskt korrekta) ska utgöra underlaget för Sveriges elevers känslor. Skulle inte tro det!
  4. Stofftyngd läroplan – exakt Maria Wiman! Nej, inte ett bestraffande betygssystem, utan en abstrakt och icke implementerad läroplan där skillnaden mellan betygsstegen är högst subjektiv eftersom det saknas referensramar i form av elevexempel. Alltså texter eller prestationer som kopplas till betygen.
  5. Jo, det spelar stor roll vad läraren gör! Maria Wiman beskriver kärleken till jobbet och eleverna. Lärare som kommer välplanerade till lektionerna, bygger relationer och ser till att så många elever som möjligt (alla) klarar av sin skolgång – det är att göra skillnad. Det förbygger psykisk ohälsa. Yttre faktorer som t.ex. misshandel i hemmet, dataspel hela nätterna, alkohol- och drogmissbruk, dysfunktionella föräldrar, mobbning på nätet och/eller ohälsosam digital påverkan kan läraren eller skolan inte förändra. Eventuellt kan ett samtal med vårdnadshavaren eller en anmälan till socialtjänsten göras. Men vad händer?
  6. Jag vill motivera, inspirera och lära för livet. Exakt! Det kommer att göra skillnad!


Summering
Är det verkligen så att beslutsfattare vill att alla ska lyckas i skolan? Eller är det bara läpparnas bekännelse? Jag måste säga att jag är ytterst skeptisk till att både politiker, tjänstemän och det pedagogiska etablissemanget på riktigt vill att alla ska lyckas. För om man vill det, varför har då så lite hänt? Undrar ofta om inte maktpositionen i sig är viktigare än att svenska elever ska lyckas. Allvarligt rynkade pannor och viktiga värdeord om att alla ska lyckas för att därefter inte göra någonting. Lite som att det ska ljugas och fifflas för att få rätt. Aldrig någon som erkänner att man har fel eller på riktigt visar upp data som stämmer. Visst, det tilldelas resurser i form av pengar, men om det är fel grejer som görs så spelar det ju ingen roll hur mycket pengar som pumpas in. Har learning income och learning outcome utvärderats när det gäller läs- och matematiklyftet? Eller det obligatoriska bedömningsstödet? Fick man pang för pengarna? Känns ibland som den svenska varvsindustrin på 1970-talet.

Kommer det att bli bättre för svenska lärare i och med Lgr 22? Nop! Christian Lundahl har fått vara med när det gäller innehåll och utförande av fortbildningsmaterialet från Skolverket. Lumm-lumm och abstraktion!

Personligen har jag pekat på felen hur många gånger som helst. Med konkreta exempel har jag påtalat vad som behöver göras. Vem lyssnar på en lite rektorsskit från Haninge som nu har fått en ännu större glappkäft efter att ha blivit grundskolechef. Fast, nämn någon annan i hela landet som namnger charlataner? Påtalar fel hos den pedagogiska forskningen. Vem belyser detta? Någon?

Oj och nej, fy och usch – så jobbar vi inte. Den där hemska människan Johan Kant som pekar ut människor med namn och tillskriver dem en massa saker.

Fast det kan vi ju göra i andra sammanhang – fullständigt slakta människor. Göra ner dem, ta bort deras värdighet och deras ekonomiska möjligheter. Bara för att de har gjort ett misstag eller att de har sagt/gjort något som inte är politiskt korrekt eller omoraliskt. Då går drevet! Finns ju många exempel på det inom och utom skolans värld.

Samtidigt får makthavare sitta kvar på sina positioner för att år ut och år in se hur generationer av svenska elever lämnar skolan efter 10 år utan behörighet till nationellt program. Cirka 15 000 elever varje år. Hur är det med ansvaret hos Skolverket eller regeringen? Eller är det därför snacket går om relativa betyg – en viss del av befolkning är ju så dumma i huvudet att de inte kan lära sig. Då inför vi relativa betyg så blir siffrorna bra. Som en debattör sa: I det relativa betygssystemet var likvärdigheten väldigt bra.
Denna debattör har inte fattat ett jävla dugg. Vare sig om kunskapsstandarder eller likvärdighet. 

Jag ska i nästa blogginlägg komma med ett gäng förslag på omfattande åtgärder som skulle kunna få i princip alla elever att bli behöriga till gymnasiet. För alla ni som hade betyget 3 och uppåt i det relativa betygssystemet begriper ju att det kräver en revolutionerande syn på en hel del i dagens skolsamhälle. Ni läsare som fick betyget 1 (7%) och 2 (24%) i det relativa betygssystemet behöver inte läsa nästa blogginlägg. För det ingick ju i normalfördelningen att en tredjedel av befolkningen var så dumma i huvudet att de inte kunde lära sig – inte min definition. Själv lämnade jag grundskolan med betyget 2 i matematik, vilket för Christian Lundahl förklarar varför jag inte förstår mig på forskning och statistik. ”Aha, Johan Kant är ju lite coco-bello”!

Kanske inte så lite heller. För vem vill blogga om exakt samma saker sedan 2009? Kan ju inte stå rätt till uppe pallet på Kant.

Återkommer i frågan i nästa blogginlägg!

PS: Maria Wiman! Stå på dig – ditt hjärta till elever och läraryrket är guld värt! DS.

Referenser 

https://www.lararen.se/nyheter/kronika2/wiman-jag-vill-inte-vara-en-del-av-det-har

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s