I Dagens Nyheter (DN) lördagen 18/6-22 diskuteras betyget F. Skolminister Lina Axelsson Kihlblom öppnar upp för att ta bort betygssteget som säger att eleverna inte har tillräckliga kunskaper med sig från grundskolan.
Bakgrunden är att DN har publicerat ett antal artiklar där man visat att Sverige på två decennier har blivit ett av de västpolitiska länder där unga vuxna – mellan 20 och 34 år – dör som mest, något som skolministern förfäras över. Allvarligt och ledsamt måste medges.
Dock fick vi den upplysningen av Jenny Telander på Folkhälsomyndigheten redan 2011. I Utbildningsradions (UR) program Världens bästa skitskola sa Telander: När vi tittar på befolkningens hälsoutveckling ser vi att det tydliga skillnader mellan olika grupper. Lågutbildade har kortare medellivslängd och de anger själva att de mår sämre. Det är egentligen all form av ohälsa som har ett samband med utbildningsnivå. Det kan handla om sjukdomar som cancer, hjärt- kärlsjukdomar, skador, olyckor, värk, begränsad rörelseförmåga, dåliga matvanor, fysisk aktivitet, rökning, bruk av narkotika och spelberoende.
Alltså:
- Kortare medellivslängd
- De mår sämre
- Cancer
- Hjärt- kärlsjukdomar
- Skador
- Olyckor
- Värk
- Begränsad rörelseförmåga
- Dåliga matvanor
- Fysisk aktivitet
- Rökning
- Bruk av narkotika
- Spelberoende
- Psykisk ohälsa
Med andra ord för 11 år sedan fanns denna kunskap (Vill påpeka att jag även då varnade för kursplanerna i Lgr 11). Och hur ser det ut idag? Psykiska ohälsan har ju knappast blivit bättre. Läs gärna det blogginlägg eller hela serien kring Världens bästa skitskola, som jag skrev 2011, intressant läsning.
Något annat som skolministern vill undersöka är att kring 14% av eleverna inte lyckas få betyg i samtliga kärnämnen, vilket innebär att de inte är behöriga till nationellt program. Men hoppsan, det fanns ju också med i UR:s serie för 11 år sedan. Så här säger nationalekonomen Ingvar Nilsson: Vi brukar räkna med att på en årskull på 110 00 barn som är rätt normalt så är det ungefär 13 000 barn som ett antal år efter de har slutat gymnasiet vare sig jobbar eller studerar och i någon mening har påbörjat en väldigt destruktiv resa mot utanförskap. Vid sidan av de mänskliga och rent social konsekvenserna så har det oerhörda ekonomiska konsekvenser. Vi brukar räkna med att varje ung människa som vi på det här sättet tappar ur samhällsgemenskapen kostar oss mellan 10 och 15 miljoner kronor framöver.
Så det finns en kunskap kring detta sedan länge. Men vad har gjorts? En massa saker, bland annat miljardrullning i form av läs- matematik och specialpedagoglyft, obligatoriskt bedömningsstöd som ger noll utan surrar lärarna vid åran till administrationens galärslavsåra, oduglig nationella prov som inte ger någonting. Mycket har gjorts men ingenting som fungerar, kostar bara massor av kosing.
Nu öppnar skolministern att ta bort betyget F för att dessa elever ska få möjlighet komma in på gymnasiet. Hon ser en risk att unga människor tidigt slås ut från såväl utbildning som arbetsmarknad. Liberalernas skolpolitiske talesman Fredrik Malm häpnar över skolministerns uttalande. Malm säger: Ska du hoppa höjdhopp så måste du ha en ribba. Du måsta ha mätbara mål som betyder något, annars kan vi lika gärna ta bort betygen.
Och det är kanske det som Lina Axelsson Kihlblom vill, alltså ta bort betygen. Hon var ju med och diskuterade med Alli Klapp i det sista avsnittet av Det svenska skolexperimentet.
Några frågor uppstår i mitt huvud när jag fått ta del av skolministerns tankar i DN-reportaget.
- Känner skolministern över huvudtaget till att vi har ett kunskapsrelaterat betygsystem? Oavsett hur väl eller dåligt systemet fungerar ska eleverna ha med sig kunskaper som gör att de klarar av att tillgodogöra sig studierna på gymnasiet. Inga förkunskaper – inge förståelsen för vidare studier. Många i debatten snackar glädjebetyg men betyget F är en större utmaning. Hur ska vi få dessa elever att lyckas. Och inte ta bort behörighetskraven.
- Om man tar bort betyget F så finns inte problem. Ungefär så verkar skolministern diskutera. Strutsmentalitet.
- Kontentan av punkt 1 är för en del debattörer att relativa betyg behöver införas. Anledningen till att så många som 14% misslyckas är att de är obegåvade. Det innebär ju att vi redan från början har 7% procent som är korkade och ytterligare 7% som är lite halvdumma som skulle komma in på gymnasiet – problemet löst. NOT! Dessa elever kommer inte att lyckas bättre om behörighetskrav på kunskaper tas bort på nationellt program.
- Gruppen av elever som får F blir ju uppblandad med gruppen elever som får E. Eftersom det inte synliggörs vilka elever som har stora behov – det finns ju ingen referensram över vad som är godtagbar kunskap, så upphör ju behovet av särskilt stöd. Den grupp som skulle ha ett åtgärdsprogram (ÅP) försvinner – perfekt för alla skolor att slippa en administrativ börda. Men inte så vidare värst bra för de elever som behöver ha ett ÅP. Och egentligen inte så bra för lärarkåren egentligen eftersom de flesta lärare vill att alla elever ska lyckas. Det är ju därför de går till jobbet varje dag.
- Elevens kunskapsrätt försvinner eller åtminstone luckras den upp. För det går inte att direkt säga vad eleverna minst ska ha lärt sig efter att ha gått 10 år i svensk grundskola. Referensramen nedåt, det vill säga betyget F, har ju försvunnit. Det innebär att elevens kunskapsrätt i skollagen måste ändras och ersättas med elevens rätt att gå i skolan.
Nu några framåtsyftande funderingar
- Skolministern satt ju med i den skolkommision som lade fram en rad förslag till förändring av svensk skolan. Detta ledda ingenstans. Socialdemokraterna har låtit Björn Åstrand utreda hur svensk skola ska bli likvärdig – detta har inte lett någonstans. Förslaget från regeringen utifrån Åstrands utredning röstades ner. Nu vill skolministern utreda ifall betyget F ska tas bort – vad ska det leda till? Tror någon att detta ska resultera i en ändrad skollag? På riktigt, det är väl bara Vänsterpartiets röster som man kan räkna hem. Tror inte ens alla sossar anser att betyget F ska tas bort.
- Varför tittar inte skolministern på bakomliggande orsaker? Hur kommer det sig att så många som 14% av eleverna, efter 10 år i svensk grundskola, inte kan uppnå ett E? Trots all satsning regeringen har gjort. Kan det vara så att kursplanerna är felkonstruerade? Kan det vara så att resultat från åk 1 inte följs upp? Att det obligatoriska bedömningsstödet och nationella proven är output (genomförda åtgärder) medan outcome (utfallet av genomförda åtgärder) aldrig följs upp. Bocka av – vi har genomfört en jävla massa prylar, men om det ledde någonstans – no fucking idea?
- Har skolministern eller någon annan debattör reflekterat över att en hel del åtgärder genomförs i akt och mening att förbättra skolan men i princip inget har lett till att att elevernas kunskaper har förbättras. Kanske är fel på konstruktionen? Kanske är fel på konstruktörer. Skrivbordsnissar som sitter på Skolverket eller någon pedagogisk institution och har noll koll på skolan. Visst, en gång i tiden kanske man var lärare eller också har man blivit undervisningsråd på Skolverket efter att som nyexaminerad lärare jobbat i två år och misslyckats. Det är då lätt att sitta och tycka en massa saker om vad eleverna borde kunna eller göra sig själv till tolkningsföreträdare för provkonstruktion. Det kan tyckas hårt av mig att skriva på detta sätt, men vi har inte tid att vara världens finaste humanister och inte trampa någon på tårna. Vi har inte tid att ta hänsyn till att vissa individer känner sig personligt kränkta. Det är brådis eftersom det handlar om tusentals unga människors liv. Skolministern må ha jobbat i skolans värld under lång tid men det är ju inte skolministern som designar hur de åtgärder som ska vidtas utformas. För allas information så var det inte heller Jan Björklund som utformade de reformer han initierade – det var tjänstemännen på Skolverket. Dessutom framstår inte Lina Axelsson Kihlblom som särskilt kunnig i skolfrågor utifrån sina uttalanden.
- Har skolministern eller någon anna debattör reflekterat över att man i princip alltid tittar på resultatet i årskurs 9. Förfäras över betygen, andelen obehöriga till nationellt program och andelen som inte lyckas på PISA-proven. Aldrig någon tanke på att se efter vad som händer på låg- och mellanstadiet? Vilka kunskaper har eleverna med sig och går det att sätta in stöd tidigt (så som Finland gör). Ja, visst ja, obligatoriska bedömningsstödet är ju infört – check på den! Detta monster till administrativ börda som fokuserar på output eller om vi så säger utlärt. Det är bara för eleverna att ramla vidare genom skolsystemet.
Så vad behöver göras?
Helt andra åtgärder än de som föreslagits. Jag skulle kunna vända svensk skola inom fem år! Men då krävs det en hel del tuffa beslut. Vill någon politiker eller myndighetsperson veta mer är det bara att maila mig. Fem år!
Referenser
Johan Kants blogg 
Tjena Johan!
Jag träffade häromdagen min klasskamrat Didrik. Vi gick om nian tillsammans och har sedan inte setts eller hörts av på femtio år. Men nu så!
Didrik var tuffare än mig. Vi gick båda ut nian med betyg strösslade av ettor och hade väl ett snitt runt 2. Didrik eldade upp sitt betyg på vägen hem. Rationell lösning för en femtonåring men som han nu konstaterade rationellt i sig. För han visste precis som jag att det där betyget till inget dög och som han sade: Med de kunskaperna hade jag inget att göra på gymnasiet.
Vi hade tur. Föräldrarna våra gav sig inte och hade kunskap, ”go” och status att göra något åt det. Så trots att man ”inte fick” satt på hösten tre gossar (”Totte” lämnar vi åt sidan, hans historia är speciell) där I högstadieaulan, igen. Söner till en Gd, en flygkapten och en arkitekt…
Att folk undrar hur jag med den insikten ändå är borgerlig och tillika friskolepositiv kan jag förstå. Men det är en annan men rätt enkel historia.
Det solsidan åratal gör mig gråhårig är allt – ursäkta ordvalet – okunnigt jävla tyckande om skolan, om våra elever. Och det till och med från vår skolminister.
”Ta bort F”!? Det är ju som om doktorn skulle säga Sätt ett plåster på det där fula växande födelsemärkent så försvinner det nog. Idioti.
Du har gång efter annan, heders, sagt att innan vi diagnostiserar så kolla hur det ser ut hemma. För så är det.
Didrik och jag visste precis hur lite vi kunde, och apropå betyg var det som kickade mig i rö-en trean i Svenska. Va! Mitt favoritämne. Ettorna fattade jag med god vuxenhjälp av föräldrar och lärare att jag måste fixa för att greja gymnasiet.
Ta bort F. Det är lika korkat som att tro att skolans alls problem försvinner som genom ett trollslag bara vi förbjuder friskolor. Det jag berättar ovan hände för femtio år sedan, och vad som hände med flera av dem som skickades till slasken, ”9tp” (teknisk praktisk)? Finns kanske statistik på det också.
I linje med det. Jag har en nära anhörig som går i pappas fotspår. Hon arbetar som lärare i Svenska på högstadium friskola 6-9 i söderförort (eliturvalet är en myt). Som utbildad gymnasielärare (trivs bättre på högstadiet) i Sv/Sva får hon i höst hand om sva-gruppen och sammanfattar:
men det handlar ju inte om sva och bristande språk. Det handlar om precis om detsamma som när de slängde ”lilla gruppen” på dig för tjugo år sedan.
Nog är det förödande sorgligt Johan.
Just därför
Keep up The good work.
Sören
Hej Sören,
Tack för berättelsen. Intressant och inte helt unik. Känner igen historien. Min pappa var jurist och under 70-talet anhängare till den fria uppfostran (det är därför jag blivit punkare som även hängt kvar i blodet i vuxen ålder). Det var aldrig några krav att lyckas i skolan, det låg bara där som en outtalad förväntning. Obegåvad som jag var enligt relativt tänkande fick jag också dåliga betyg. Trevlig midsommar!