Bästa texten från Skolverket – någonsin?

Visst är jag den person som gnäller mest på Skolverket? Finns det någon i vårt avlånga land som är mer irriterad på myndigheten? Tror inte det. Känns ibland som om det är mitt jobb och att jag nästan är fixerad av att hitta fel på verket. Naturligtvis är det inte så, utan det beror ju faktiskt på att Skolverket hållit en så låg standard sedan starten på 90-talet.

I juli blev jag överraskad av att Skolverket publicerade ett kommenarsmaterial till de Allmänna råden (AR) som hanterar den reviderade kursplanen.  Betyg och prövning är nog det bästa material som Skolverket någonsin publicerat, eller i alla fall topp 5. Det är en fantastisk liten folder på 60 sidor som varenda lärare måste läsa. 

Vad är det då som är så bra? Det mesta faktiskt. Redan i inledningen av denna text sätter Skolverket nivå. Så här skriver man: 

Betyg används främst för att följa elevernas kunskapsutveckling, för utvärdering av verksamheten och för behörighet och urval till fortsatta studier. Därför är det viktigt att betygen är rättvisande och likvärdiga. Betygssättningen ska vara rättssäker för eleverna och vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. En hög kvalitet i betygssättningen är också betydelsefull när huvudmän använder betygen för uppföljning på skolenhetsnivå och för att fördela resurser mellan skolenheter. (S 6)

Det handlar om kunskaper – PANG! Och det handlar om att följa upp resultat – PANG! 

I den lilla ”faktarutan” högst upp på samma sida går det att läsa följande:

Likvärdighet betyder att eleverna genom under­ visningen och betygs­sättningen ska ha samma chanser att gå vidare, exempelvis till nästa nivå i utbildningssystemet, som elever i andra under-visningsgrupper eller skolor. Däremot betyder inte likvärdig likadan eller likformig. (S 6)

Här sätter Skolverket ner foten. I ett kunskapsstandardsystem går det inte att ha exakt samma kunskaper hos eleverna utan att det kommer finnas skillnader. Däremot ska det finnas likvärdighet och inte samma. Med de nya AR kommer lärarkåren att få chansen att bygga upp en likvärdighet i samråd med sina kollegor. Alltså diskutera elevexempel och bedömningar genom sambedömning i ämnesgrupper. 

Egentligen är det förvånande att det så tydligt läggs ett så stort förtroende på lärarkåren – professionen lyfts fram. Exempelvis går det att läsa följande:

Vid betygssättningen kan resultatet på ett nationellt prov aldrig vara det enda underlaget, men det går inte att bortse från resultatet om det inte finns sär­ skilda skäl för det. Även om resultat från ett nationellt prov har större betydelse än andra enskilda underlag när läraren värderar underlagens relevans kan det betyg som den enskilde eleven får skilja sig från provbetyget. Läraren bör samråda med kollegor när det finns tveksamheter om hur en elevs resultat på ett nationellt prov särskilt ska beaktas vid betygssättningen. Lärarna kan även tillsammans analysera och diskutera det övriga underlagets relevans eller om det finns särskilda skäl för att bortse från resultat från ett nationellt prov. (S 41)

Alltså det är i slutänden lärarens bedömning som gäller. Något som konstateras i texten några sidor tidigare: Betygssättning är alltså inte en mekanisk avprickning utan en professionell bedömning som lärare gör. (S 37) 

Det lärarförakt som funnits, bland annat på Skolverket, där man inte haft någon som helst tilltro till lärarkårens kompetens att lära sig bedöma lyser med sin frånvaro. Ni vet, det som jag har påtalat i åratal, kan läkare, jurister, vinprovare med flera yrkesgrupper kan göra kunskapsbedömningar är det ju rimligt att förvänta sig att även lärare klarar av att göra professionella bedömningar. Skolverket har tills helt nyligen velat att nationella prov ska bestämma betyg eller i värsta fall införa någon form av relativa betyg för att komma tillrätta med likvärdigheten. Uppenbarligen har tjänstemännen som ligger bakom denna skrift verkligen förstått lärarkårens viktiga funktion när det gäller bedömning. Dessutom har tjänstemännen bakom denna skrift förstått hur ett kunskapsstandardsystem fungerar. 

Och det handlar om kvalitativ kunskap.

Ett exempel på ett underlag som har låg relevans vid betygssättningen är ett glos­förhör i språk. Glosförhöret används för att ta reda på om eleven har lärt sig nya ord och därigenom getts förutsättningar att utveckla sin språkliga förmåga. Det kan därmed ge information som läraren eller elever kan använda i formativt syfte, men eftersom informationen inte är direkt jämförbar med betygskriterierna vid betygs­sättningen, är glosförhöret mindre användbart utifrån ett summativt syfte. (S 20)

De underlag som är relevanta vid en jämförelse med betygskriterierna utgör läraren betygsunderlag. (s 37)

Det handlar alltså om de kunskaper som läraren vaskat fram hos eleverna. På något sätt har eleverna visat att de kan något, t.ex. genom prov eller redovisning – alltså inlärda kunskaper. Detta underlag ska jämföras med betygskriterierna (före detta kunskapskraven).

Betygskriterierna och betygsbeteckningar är övergripande och inte uppgiftsanpassade, vilket gör att de inte lämpar sig för väl avvägd och framåtsyftande återkoppling. (S 20)

Eftersom lärare lägger upp sin undervisning på olika sätt blir terminsbetygen inte jämförbara mellan olika klasser och skolor. (S 40)

Lärare tar alltså fram elevuppgifter som har ett anpassat språk i förhållande till eleverna – inte copy-pastar betygskriterierna (ett språk som vare sig elever eller vårdnadshavare begriper). Läraren tar med andra ord hand om uppgiftsstandarden. 

Det går heller inte alltid att jämföra olika klasser på terminsnivå, konstaterar Skolverket i kommentarsmaterialet. För det förtroendet och ansvaret ligger på läraren. Ja, just det – ansvar! Här finns det ett fantastiskt läge för svensk lärarekår att hugga på det bete som Skolverket slänger ut. Genom diskussion och sambedömning på skol- eller huvudmannanivå går det att en gång för alla visa vikten i sitt myndighetsutövande som redan ligger i lärarprofessionen. Snacka om möjlighet till statushöjare. Här finns det även möjligheter för lärare att stoppa klagande vårdnadshavare genom att lugnt påtala: ”Vi är flera kollegor på skolan som har gjort samma bedömning kring ditt barns betyg.” Kollektiv!

Även huvudmannen får på flera ställen anvisningar i bedömnings- och betygsfrågan.

Huvudmannens uppföljning av betygssättningen kan bidra till beslutsunderlaget för att fördela resurser till skolenheterna. (sid 47)

Digitala dokumentationssystem kan innebära en risk för så kallad överdokumentation, det vill säga att läraren åläggs att dokumentera och dela mer information än vad som är nödvändigt för att stödja elevens kunskapsutveckling och att sätta betyg. Det är inte ändamålsenligt att dokumentera samma uppgifter flera gånger i olika dokumentationssystem, till exempel både i en fysisk portfolio och i en digital plattform. (s 22)

Dokumentation där markeringar gjorts i betygsmatriser, det vill säga där formuleringarna är direkt hämtade från betygskriterierna och särskilt när de har delats upp i mindre delar, kan också innebära risker. Metoden kan leda till att läraren planerar undervisningen och bedömningssituationer i förhållande till varje enskild del i de uppdelade betygskriterierna och sedan prickar av detaljer i betygskriterierna vid bedömningstillfällena. Det riskerar också att begränsa lärarens möjligheter att vara flexibel och att anpassa sin undervisning efter elevernas behov och förutsättningar. Om denna slags dokumentation dessutom delas med eleverna riskerar den att sammanblandas med åter­ koppling.62 Som tidigare nämnts är betygskriterierna inte uppgiftsanpassade och därför inte lämpade för framåtsyftande återkoppling. (s 22)

Resultatstyrning! Bered tid för möten i ämnesgrupper. Se till att ämnesgrupper diskuterar bedömning och betygssättning. Följa upp och analysera betygsresultat. Diskutera med rektorerna vad resultaten står för. Diskutera omfördelning inom befintlig budget (läs lärartid eller fokus) eller skjuta till mer resurser. Här finns det en tuff nöt att knäcka för många huvudmän.

Men också, betygsmatriserna som finns på de olika digitala plattformar i t.ex. Schoolsoft eller Unikum. Här sätter Skolverket ner foten och påtalar hur direkt olämpliga dessa ”avpricknings- eller fylleri-listor” är. Direkt kontraproduktiva!

Det här var ett axplock ur kommentarerna till de Allmänna råden. Mycket bra skrift som sagt. Och även en viktig skrift för icke betygssättande lärare – för de handlar ju om bedömning – så det gäller alla lärare på grundskolan.

Men för dig som är lärare och skulle vilja slippa all form av bedömning eller som helst skulle vilja ha relativa betyg där du kunde normalfördela efter en i förväg uppsatt procentsats är denna skrift skit. Eller om du som lärare längtar efter att någon annan skulle bedöma och betygsätta dina elever, t.ex. extern digital rättning eller artificiell intelligens som ”spökrättar” – glöm det. Här handlar det om att steppa upp och ta sitt myndighetsutövande på största allvar. Ni vet ju att det är läraren med sin lärarlegitimation i botten som sätter betyg – myndighetsutövning. Och den stärks med denna skrift.

Så ta chansen som ges till er. Förkovra er, diskutera med kollegor, byt elevtexter, prata och prata om bedömningsfrågorna och hjälps åt att bli skickliga i att göra likvärdiga bedömningar.

Och ni som inte gillar detta. Ta en allvarlig funderare på varför du ska vara lärare. Om det innebär att göra våld på sig själv att sätta betyg – byt jobb. Styrdokumenten är tydliga och blir ännu mer tydliga med de AR. Inget jobb är värt att må dåligt över men läraryrket är världens viktigaste och eleverna har faktiskt en lagstadgad kunskapsrätt. Eleverna har faktiskt rätt att få veta vad som förväntas av dem – avdramatiserat och tydligt med möjlighet till flera chanser att uppnå mål och betygskriterier. När elever klarar av det och känner sig mer kunniga ökar välbefinnande och minskar den psykiska ohälsan. Ingen elev (eller i alla fall väldigt få) mår bra av otydlighet och kravlöshet. Nu har vi chansen – alla vi som jobbar inom svensk skola att bli professionella när det gäller bedömning och betygssättning. Nu snackar jag om alla och inte om dig som känner att du redan idag gör kvalificerade bedömingar och betygssättningar. Nej, jag talar om kollektivet!

Tack Skolverket för denna skrift!

PS: Ni som funderar på att gå Skolverkets webbkurs  Bedömning och betygssättning för högstadiet, gymnasiet och vuxenutbildningen. GÖR INTE DET! Ni kommer bara att bli förvirrade och kursen är fullständigt värdelös. Mer om detta kommer publiceras inom kort med konkreta exempel. DS.

Referenser

allmacc88na-racc8ad-betyg-och-procc88vning-2022-1Ladda ner