Det här blogginlägget handlar om Birgita Allards och Bo Sundblads bok ”Hur ser vi på människan”. Det är en mycket viktig bok som inte längre är tillgänglig i handeln, men högaktuell idag. Viktigare än någonsin faktiskt. Därför har jag valt att ge ut den som E-bok på Johan Kant förlag.
Det har den senaste tiden publicerats en rad artiklar om skolan som jag gärna vill kommentera. Det skrivs och rapporteras ständigt om skolan, fast på grund av att jag varit upptaget med min bloggserie om Undervisning, se länk, har jag inte publicerat några kommentarer kring det som lyfts fram i media. Innan jag drar igång det här blogginlägget vill jag lyfta upp en artikel från 2002 ur Pedagogiskt magasin, skrivet av framlidna Torsten Husén. Jag hade glömt bort den, hur jag kunde göra det. Den tangerar det jag tagit upp i min bloggserie, se ateruppratta-lararen.
Idag är det en stor dag för mig. Det är med oerhört stor stolthet som jag, på eget förlag, publicerar min första bok. Det är en smått legendarisk bok och en mycket viktig bok: Per Måhl – ”Betyg- men på vad?” Redan i januari 2016 var det tänkt att jag skulle ge ut boken som e-bok, men jag hade personligen allt för mycket att göra och tekniska problem med boken gjorde att det tog tid att få den klar.
Det här blogginlägget handlar om hur mycket varje årskull som lämnar det svenska gymnasiet utan tillräckliga kunskaper kostar i faktiska pengar. Lägg därtill personliga misslyckanden, segregation och utanförskap som i sig får följder som cancer, värk och kortare medellivslängd. Allt för att den svenska skolan inte gör sitt jobb.
Det här blogginlägget handlar om hur viktigt det är att läraren undervisar och inte lämnar över att eleven själv ska lära sig. Oavsett om det handlar om medelklasskolan eller en skola i förorten, eller miljonprogramsområden så behöver eleverna lärare som leder lektionerna och undervisar. Här i ligger nyckeln för att svensk skola ska lyfta sig. Det är på läraren det hänger. Men å andra sidan, det konstaterade McKinsey redan 2007, McKinseyrapporten.
Jag fick ett brev via Facebook för en tid sen. En gammal elev, som numera är vuxen, hörde av sig. Då var han tystlåten, gjorde minsta möjliga för att klara sina betyg och var inte den som deltog i de klassrumsdiskussioner jag hade. Jag var väldigt tydlig med honom och hans närmsta kompis, som hängde ihop i princip hela tiden: De var tvungna att anstränga sig för att uppnå kunskaperna i SO och därmed klara sina betyg. Jag gav honom tydlig återkoppling på prov och läxförhör som han inte klarat, talade om att det inte dög och honom nya chanser att visa vad han kunde. Vid några tillfällen gav jag honom även betygsvarning, om jag inte missminner mig fick han inget betyg i något SO-ämne vid betygssättning, typ i årskurs 8.
Du bläddrar just nu i arkivet för kategorin Elevsyn.
