Archive for the ‘Ordning och reda’ Category

h1

Arbetsro i skolan

16 mars 2014

I Dagens Nyheter (DN) går det i dag att läsa ett stort reportage om skolan – igen! Nu verkar skolan segla upp sen valfråga nummer 1, något som givetvis jag gillar. Det är bara den lilla detaljen att skolan har varit den viktigaste valfrågan de senaste tre valen, ändå har det bara blivit sämre och sämre resultat i skolan. Nu ligger Sverige under Rumänien i Pisa-mätningar, 25% av pojkarna i årskurs 9 läser inte tillräckligt bra, 20% av eleverna har inte fullständiga betyg. Trots att skolan varit i fokus så länge. Märkligt! Read the rest of this entry ?

h1

Desperat utspel från Göran Hägglund

09 november 2011

På debattsidan i Dagens Nyheter i fredags (4/11) skriver Kristdemokraternas partiledare en artikel om hur han och Kristdemokraterna ser på skolan. Bakgrunden är att Kristdemokraterna ska ta fram en ny skolpolitik. Read the rest of this entry ?

h1

Våld i skolan

29 mars 2010

Jag tänkte skriva lite positivt om dagens generation ungdomar. Tänkte berätta om hur fantastiska många av dagens ungdomar är, civilkurrage, diskussionsvilja, empati och socialt engagemang. Jag träffar fortfarande många tonåringar, trots att jag har slutat jobba på högstadiet. Jag hör talas om mina kompisars tonåringar. Jag har kontakt med en del gamla elever. Jag träffar förstås Vikingaskolans läxhjälpare, mina elever från Jordbromalm. Jag läser om ungdomar i tidningen. Jag träffar min äldsta son Malcolms kompisar. Jag ser debattprogram på TV. Och jag häpnas över denna generation ungdomar som är så fantastiska, så seriösa och har sådan koll. Vad beror det på? Kan läroplanen haft påverkan, det vill säga att det framhålls att du ska tänka själv? Eller är det så att dagens generation ungdomar har större frihet än tidigare? Eller har informationsflödet, med internets intåg gjort att dagens ungdomar måste ta ställning? Vad beror det på? Jag tänkte skriva om detta, men känner att jag måste skriva om dagens artikel i Dagens Nyheter som handlar om våld i skolan.

Enligt artikeln sker nästan hälften av alla hot- och våldsbrott mot tonåringar i niondeklass i skolmiljö. Artikeln tar upp två skräckexempel, där två lärare har blivit utsatta för våld och där arbetsgivaren har varit minst sagt lam i sitt agerande. Detta är förfärligt för alla inblandade, även för de elever som brukar våld. Varenda unge vet att det är fel att slåss, men vissa har inget annat sätt att lösa sina ”problem” eller vardagssituationer på. Det är inget försvar för ett våldsamt beteende, våld är alltid förkastligt och har aldrig löst något på lång sikt. Men det säger en del om vuxenvärlden.

Nolltolerans mot all form av hot- och våld måste råda. Samma lag som gäller i samhället, gäller även på skolan. Skolmiljön är ingen oas av ”här-får-man-göra-vad-man-vill-utan-att-något-händer”. Det ger helt fel signaler till unga att de får bete sig som svin, gå runt på skolan och leka gangsters och kungar, när de egentligen är barn. Ja, för en 15-åring är ett barn.

Fega rektorer som inte tar tag i detta, tar fighten och polisanmäler och eventuellt ger eleverna hemundervisning under en begränsad tid. Fega rektorer som inte försvarar sina medarbetare, går upp på barrikaderna och tar strid för en bra skolmiljö, både för lärare, men framför allt för övriga elever. Fega rektorer som inte tar hjälp av tjänstemän på förvaltningen. Kom igen – stå upp för vad som är rätt.

Jag har också blivit utsatt för hot och våld flera gånger, det senaste tillfället faktiskt i förra veckan, men då var det bara några sparkar som mot mitt knä. Det värsta jag varit med om var knytnävsslag mot mitt ansikte. Jag tänker inte gå in på den situationen, men det ledde i alla fall till att min dåvarande rektor polisanmälde händelsen. Pojken ifråga var på väg in i kriminalitet och omhändertogs av sociala myndigheter, något som var ett lycka för honom. Idag har han hittat harmoni i livet.

Jag menar att det är ytterst viktigt att skolan reagerar. Att vuxna är vuxna och vågar ta ansvar. Att vuxna är vuxna och de som har ansvar verkligen tar det. Svårt i vissa situationer, men det ingår i jobbet, både som lärare och som skolledare. Det gäller att ta hjälp av alla funktioner som finns i en kommun när det behövs, men aldrig vika ner sig. För innerst inne finns det ett litet ledset barn i dessa ungdomar som behöver tydliga gränser, kärlek, bekräftelse och stöd. Detta ger man inte genom att sticka ner huvudet i sanden och blunda för problem.

Gå ut och kärleksbomba världen! Ge våra ungdomar det forum de behöver för att växa som människor, för ingen föds ond och ingen vill vara en elak, våldsam och stökig människa, det är omständigheterna som gör att vissa reagerar med hot och våld. Det är ändå så att dagens generation ungdomar är fantastiska och framtiden är ljus för vårt avlånga land, om vi vågar ge dem rätt utrymme.

h1

Betygsundersökning

24 januari 2010

Jag läser just nu en artikel från tidningen Riksdag & departement, en nyhetstidning om politiken i Sverige och EU. Artikeln heter Ja till betyg och tar upp frågan huruvida svenska folket vill ha betyg eller inte. Det intressanta är att endast 1% av svenska folket är motståndare till betyg. En majoritet vill ha betyg tidigare än idag.

Man har gjort en Sifoundersökning och frågan som ställdes är: ”När tycker du att det är lämpligt att ha betyg i grundskolan”?Resultatet är att 22% av de tillfrågade vill ha betyg redan i årskurs 1-3, 42% av de tillfrågade vill ha betyg i årskurs 4-6 och 33% av de tillfrågade vill ha betyg från och med årskurs 7. Två procent av de tillfrågade vet inte vad de ska svara och en procent är som sagt helt emot betyg. Slutsatsen är solklar: Det finns ett starkt önskemål på betyg tidigare än idag.

Men hur ser det ut i skol- och forskarvärlden kring dessa frågor? Som jag tidigare har nämnt många gånger i mina tidigare blogginlägg finns det ett genuint och starkt betygsmotstånd och att man följer upp resultat på lärarutbildningarna runt om i landet. Argumenten är att ”forskningen säger” att betyg inte främjar inlärning. Ibland far man dessutom med osanning, t.ex. när Steve Wretman åker land och rike runt och hänvisar till forskning som gjorts i England, men som saknar evidens för det svenska skolsystemet (se tidigare blogginlägg: Betygsmotstånd på agendan, 24/10-09). Denna forskning man hänvisar till är sällan utprövad i skolan, utan bygger på att forskarna sitter på sina institutioner och läser forskning och tar fram ny forskning. Det man skulle önska är att skolmyndigheter inför ett nytt begrepp ”Skolbeprövad forskning”, likt det man inom medicin kallar klinisk forskning, det vill säga att man har prövat om det funkar i verkligheten. Om detta infördes, skulle resultaten visa att prov & betyg, samt tidig resultatuppföljning gynnar inlärning och kunskapsutveckling. Detta vet jag av egen erfarenhet (se under dokument högt upp på höger sida på min blogg: betygsläget avgående klasser och uppgiftsstandard), men å andra sidan jag är ju ingen forskare och kan säkert med ganska enkla medel avfärdas av ”de riktiga pedagogiska forskarna”.

Även inom skolmyndigheter, tjänstemän och det politiska etablisemanget finns det betygsmotstånd. Det ser givetvis olika ut, men på en en myndighet som Skolverket finns det många betygsmotståndare. På det numera nedlagda Myndigheten för Skolutveckling var betygsmotståndet kompakt. Tidigare generaldirektören för Skolverket Mats Ekholm, nu professor på Karlstads universitet, är en av de personer som driver betygsmotståndet som fråga. I hans nätverk hittar vi Steve Wretman, Hans-Åke Scherp, Tomas Kroksmark med flera. Alla betygsmotståndare. Inom partipolitiken finns ett betygsmotstånd som skiljer sig en del, t.ex. inom Socialdemokraterna finns en stor falang betygsmotståndare och vänstern är ju uttalat motståndare till betyg. De borgliga partierna är betydligt mer positiva.

Varför tar man inte svenska folkets åsikter på allvar? Är det för att de är för dumma och inte förstår det där med skola och pedagogik? Eller är det så att forskningen har ideologiserats så mycket att det är svårt att backa? Man har gjort resultatuppföljning och betyg till de verkliga fienderna till god kunskapsutveckling – men på vilka grunder? Jag vet att prov & betyg, samt resultatuppföljning funkar, men jag är ju bara en liten lärare (som leker rektor). Vem är jag att säga något? Men samtidigt kan jag undra: Nu har skolan styrts av betygsmotståndare i över 30 år och svenska elever hamnar år ut och år in allt mer på efterkälken i internationella undersökningar. I läsning, matematik och NO. Kanske är dags att pröva något annat? Kanske är det dags att inse att det är individens kunskaper som betygsätts och inte individen och att det är organisationen skola som måste stå till svars om man levererar dåliga betyg Inte eleven. Eleven har rätt till kunskap!

Man kan ha åsikter om hur frågorna har ställts i denna Sifo-undersökning. Det är möjligt att det hade det blivit ett annat resultat om man hade frågat: ”Tycker du att man ska ha betyg i svensk grundskola”. Men jag tror ändå att det finns en stark vilja hos det svenska folket att ha betyg och resultatuppföljning tidigare än idag. Dags att revidera inställningar och lyssna på det svenska folket!

h1

Friskola med kvalitet

16 september 2009

Har precis kommit hem från årsmötet med föräldraföreningen i äldsta sonens skola. Han går i årskurs 6 i Internationella engelska skolan i Gubbängen, en friskola. Jag har i flera bloggar förfärats över hur kommunal verksamhet har sålts ut till privata aktörer, däribland skolor.  I kväll fick jag se en annan sida av hur en friskola kan skötas.

Skolans rektor Mr Clark hälsade alla välkomna och berättade att han ville stjäla lite av vår tid för att visa något positivt. Statistik från brukarenkäten hade veckan innan kommit till skolans ledning. Det var Stockholms stads statistikkontor som hade sammanställt enkäten. Väldigt många frågor hade ställts till elever i årskurs 6 och 9. Engelska skolans resultat jämfördes med samtliga övriga skolor i Stockholm. I samtliga fall, utom i en fråga låg Engelska skolan över eller långt över övriga skolor.

Givetvis kan man förvanska statistik, det finns säkert skolor som ligger över Engelska skolan i vissa eller flera områden. Ändå är det intressant att eleverna på engelska skolan känner lust till att lära, mening att gå till skolan, att de växer och så vidare. Mr Clark fortsatte och visa statistik när det gäller avgångsbetyg årskurs 9  i svenska, matematik och engelska. Helt otroligt!  50% av eleverna hade VG eller MVG i matematik. 60% av eleverna hade VG eller MVG i svenska. 99% av eleverna hade VG eller MVG i engelska. Dessutom lade Mr Clark till att det var mycket goda resultat även i de andra ämnena.

Mr Clark utstrålade glädje och lycka. De andra lärarna som var närvarande berättade hur stolta de var och hur bra det fungerade för eleverna. Hur lustfyllda eleverna var när det gällde att lära sig. Mr Clark fick en fråga från en förälder vad det berodde på att de hade fått detta resultat. Rektorn svarade inte på frågan. Jag kan däremot svara på denna fråga. En tydlig skolledning som sätter fokus på kunskaper och som entusiasmerar lärare och elever. Lärare som är engagerade och som dels fokuserar på kunskaper och dels sätter stor tilltro på elevernas förmåga. Att tro på en elev gör att denne växer. En skola som är lite fyrkantig, ordning och reda, med tydlighet. Allt detta bidrar till ett lugn hos eleverna och att de lägger energi på att lära sig kunskaper. Och därmed växer som människor.

Jag är glad för min son skull, att han får gå i en skola där attityden är positiv och där han får möjlighet att växa och lära sig en massa saker. Den skolan gick jag inte själv i. När en privat entreprenör, oavsett om det handla rom skola, äldrevård, eller någon annan verksamhet, kan visa upp goda resultat.  Då är det ok att göra vinst på skattemedel. Inte innan dess. Engelska skolan i Enskede är ett bra exempel på en privat entreprenör som ger dess elever en utbildning av god kvalitet.

h1

Ordning och reda

22 januari 2009

Ofta i media framställs det att svensk skola är så otroligt kaosartat. Folkpartiet har drivit frågor som handlar om att beslagta kepsar och mobiltelefoner. Att flytta mobbare. Ändå är det inte en bild av skolan som jag känner igen. Jag jobbar på Jordbromalmsskolan i Haninge, en skola där 90% av eleverna har invandrarbakgrund.

Visst kan det vara högljutt ibland, spring i korridorerna och ibland kränkningar. Men mycket sällan eller aldrig har jag och mina kollegor problem med mobiltelefoner eller kepsar. Vid endast två tillfällen på två år har vår rektor flyttat på elever till en annan skola, i båda fallen för att bryta en identitet hos eleverna som inte gick att bryta på skolan. I ett av fallen fanns mobbning inblandad som en del.

De elever som går på Jordbromalmsskolan har inte alltid med sig de kunskaper som behövs och en del har nyligen kommit till Sverige. Ändå finns det en härlig känsla hos eleverna. De är positiva, glada, nyfikna och vill lära sig. Givetvis finns det de elever som är skoltrötta och inte gör sina läxor, men dem finns över allt.

Vi hade öppet hus i tisdags (20/1) och kunde då dök det upp en rad gamla elever, många av dem lite stökiga när de gick på Jordbromalmsskolan. Samtliga berättade att de hade trivts så bra i skolan och att de tyckte att det var en så bra sammanhållning mellan eleverna i skolan, men även bland lärarna.

Idag (22/1) hade jag en lektion med klass 9C. Vi jobbar med Buddhism och för att få eleverna att förstå meditation och vad det innebär för att fokusera på tänkande, fick eleverna testa själva. Vi gick in i aulan, eleverna fick lägga sig på golvet, jag satte på en CD med nybörjarmeditation och släckte. Inga protester eller fånigheter. Efter cirka 10 minuter avbröt jag denna lilla övning och eleverna fick beskriva vad de hade känt, upplevt och tänkt.  Det hela var spännande, framförallt för mig som lärare. Jag kan konstatera att jobbet i skolan är superroligt, jag åker varje dag till jobbet i glädje. Eleverna är fantastiska och Jordbro är ett makalöst.

Det som beskrivs i media angående skolan är inte alltid en rättvis bild!